En smått vinklad syn på smartphones

…och deras för- och nackdelar. 

Eller:

En relativiserad alt-översyn av olika smartphoneval du inte bör ha som riktlinje när du köper en ny telefon.

Eller:

Lyssna inte på mig, jag bara kände för att blogga lite.

In the beginning was the dumb phone. De gick att ringa med och om man hade tur hade telefonen också batteri nog i slutet av dagen så det gick med. Den första mobiltelefonen jag använde hade en passningstid på tre timmar och man kunde ringa i en halvtimme om batteriet var toppladdat. Den var stor som en tegelsten och vägde därefter, så efter en kvart ville man ändå inte fortsätta prata pga att man började få mjölksyra i armen. Telefonerna har utvecklats lite sen dess och jag har gått igenom Ericsson 388 & 688, Nokia 6150 och allt vad de hette. Till slut kunde man klara sig en vecka på en laddning, men sen var det nån jävel som stoppade in en surfinal i telefonen och batteritiden återställdes nästan till den där första tegelstenens timmar. Nästan.

Men det var inte det jag tänkte bladdra om, utan i stället skriva en not om de olika alternativen av smartphones och deras fördelar/nackdelar ur ett högst personligt perspektiv, för jag har nog hunnit kolla in gräset på alla jämrans sidor av stängslet (utom BlackBerry, men de kör ju Android numera…). Så här kommer en snabb genomgång av olika systemval:

Symbian

Det här är mer av akademisk betydelse numera, men det var här hela jämrans hysterin började. Nån kom på att det vore coolt att stoppa in en ”högupplöst” (typ 320×240 pixlar) färgskärm, en browser och möjligheten att installera appar. Tadaa! Smartphone! Det ballaste sen bakmaskiner. Minst.

Symbian var allt annat än lysande som smartphone-OS, främst för att det inte var byggt för det. Det var som att sätta ett takräcke på en Trabant och försöka frakta en pall virke på den. Det gick segt, kraschande appar var vardag (och speciellt Skype hade en ovana att få hela telefonen att boota om) och vi kan säga att det inte gick så fort via GPRS. Men det gick!

Fördelar:

  • SMARTPHONE! WOW!
  • Säkerheten var rätt hög, helt enkelt för att ingen ens tänkte tanken på att det skulle finnas en anledning att angripa en Smartphone. De fanns ju knappt!

Nackdelar:

  • Ungefär allt annat.

Android

Nästa telefon blev en HTC Desire med Android 2.3. Den hade ett inte helt olikt beteende från Symbian i det att den var långsam och kraschade ofta om man stressade den. Med 0.5 GB Flash så fyllde man den rätt snabbt med appar, but hey, vilka appar! Efter det har jag avverkat flera andra Android; Samsung Galaxy S3, Nexus 5 + ett antal Sonylurar eftersom jag började jobba med Android ”på riktigt” och nere på den rå metallen. Dvs inte apparna, utan själva OSet, och jag har grävt i Android 4, 5 och 6. Det var det som fick mig intresserad på allvar vad gäller datorsäkerhet…

Android har flera stora problem, vilket härrör från att det i mångt och mycket är ett lapptäcke ditkletat ovanpå en Linuxkärna. Av de Smartphone-OS som finns på marknaden idag är det nog ganska safe att påstå att Android har de största säkerhetsproblemen, vilket förvärras av att det mesta i Android-ekosfären har en ganska bizarr uppgraderingsstrategi. Den utförs i följande steg:

  1. Google släpper en ny release. Det här kan vara allt från en major overhaul till mindre säkerhetsfixar.
  2. Telefontillverkarna får tillgång till Googles kod och väljer att plocka in den till en viss modell, eller inte.
  3. Det görs ett operatörsberoende ROM som är specialanpassad till respektive operatör. Om man då väljer att släppa en viss Androidversion till en viss telefonmodell för en viss operatör, då. Eller så skiter man i det.

Det här var ett ständigt problem när jag jobbade med Android och fördröjningen även på allvarliga säkerhetspatchar kunde hamna på fast track och släppas omgående, skjutas upp till en större planerad release eller helt enkelt ignoreras. Det här innebar att det vanliga var att det kunde ta månader för en fix att nå ut till telefonerna beroende på tillverkare och operatör. Vissa tillverkare skötte sig rätt bra, andra sket fullständigt i säkerhet och jag vet om Androidtelefoner (dock inte Sony ska jag nämna, de hör till ”the good guys”) som aldrig fick en uppgradering efter att telefonen lanserades och när kunderna klagade fick de till svar att tillverkaren rekommenderade dem att köpa uppföljaren i stället. Det gick iiiinte riktigt hem i stugorna…

Jag har även sett teleoperatörer och -försäljare kränga billiga Androidtelefoner med Android-OS som varit obsoleta, vilket jag finner synnerligen oseriöst! Av det här skälet har jag slutat rekommendera Android till folk som frågar mig om råd, men om man VÄLDIGT gärna vill köra Android rekommenderar jag Googles Nexus/Pixel eftersom det är de telefonerna som får flest fixar och snabbast eftersom de hoppar över steg 2 och 3 i listan ovan.

Google har börjat jobba mer aktivt med att få till ett vettigare säkerhetstänk över lag inom team Android. Det är bra. Man är imo inte riktigt hemma än, men steget från ”Not our problem” till att man börjat införa policies som tillverkarna måste följa är en mycket bra förändring. Ge det lite tid kan det nog göra Android säkerhetsmässigt bra, även om jag tvivlar på att man kommer komma tillrätta med resursproblemen, men det fixar ju å andra sidan Moores lag så det kommer nog sluta vara ett problem det med med tiden…

Fördelar:

  • Det finns en modell för alla. Diversiteten är enorm!
  • Om man gillar att fnula med telefonerna finns LineageOS (före detta CyanogenMod) och man kan hitta på lite allt möjligt med sin lur.

Nackdelar:

  • Resurshungrigheten. Androidtelefoner kräver i runda slängar dubbelt av allt jämfört med konkurrerande OS (nedan). Dubbla mängden RAM, dubbelt så krallig CPU, dubbelt så stort batteri…
  • Alla modeller och tillverkare gör marknaden till en djungel, svårt att veta vilka tillverkare som är bra på säkerhet & support etc.
  • Tillverkarna slutar ofta supporta sina telefoner efter 1-2 år, därefter blir telefonerna snabbt osäkra.

Windows Phone

Windows Phone är faktiskt rätt bra telefoner, men de har fått lite oförtjänt dåligt rykte. Delvis är det självförvållat eftersom Microsoft har gett motstridiga signaler om man ska gasa eller bromsa, vilket fått flera tillverkare att släppa tillverkningen av nya telefoner eller släppandet av nya modeller. Det i sin tur har lett till att apptillverkare inte direkt satsar på Windows Phone vilket har lett till få appar som antingen är buggigare eller nån/några versioner efter Android- och iPhone-releaserna, vilket förstås gör att folk inte köper telefonen vilket snabbt blir en ond cirkel…

Jag tycker det är synd. Min Lumia 640 var en trevlig telefon (även om 1 GB RAM nog var i minsta laget, den hade nog mått bra av det dubbla) vars största brist var att jag aldrig hittade en vettigt fungerande podcastspelare till den. Alla jag provade hade rätt grava buggar och ingen verkade intresserad av att fixa dem, så man fick bita ihop och stå ut ändå. Tyvärr verkade det som att även Microsoft kroknade på slutet och man orkade aldrig riktigt fixa till Windows Phone 10-releasen utan det fanns en del issues som man helt enkelt fick leva med.

Min åsikt är att det är synd, för OSet hade många förtjänster och batteritiden var riktigt bra. Över lag kändes GUIt genomtänkt och till skillnad mot den generiska Androidtillverkaren var Microsoft bra på att släppa säkerhetspatchar regelbundet och rätt ofta, men det räcker inte riktigt när apparna är skit eller bluetooth-headsetet bara blåvägrar att koppla upp sig tills man bootat om telefonen.

Fördelar:

  • Genomtänkt system.
  • Bra säkerhetstänk.
  • Lågt pris.
  • Helt ok telefon om man nöjer sig med att ringa, surfa, kolla mail, nå sin kalender etc.

Nackdelar:

  • Ont om vettiga appar.
  • Problem med buggar och stabilitet (speciellt om man kör tyngre appar).
  • Ingen verkar veta vad Microsoft egentligen tänker hitta på. Lägger de ner eller satsar de…?

iPhone

Det tog emot i det längsta, mestadels pga prislappen, men allt eftersom iPhone blivit billigare och Androidtelefoner (Googles då, skulle inte falla mig in att köpa något annat av orsakerna jag nämnde ovan) blivit dyrare så blev inte steget så stort. Dessutom, Apple har genom åren haft ett långsiktigt arbete för att bygga ett bra, och säkert, mobil-OS där man försöker hushålla med resurserna och ha bra och genomtänkta funktioner i stället för att bara slänga mer hårdvara på problemet. Puritanen i mig gillar det, så jag bestämde mig för att ge iPhone en chans (fanns ändå ingen Androidlur jag riktigt kände att jag ville ha och Windows Phone kändes för flaky, så vafan!).

Det blev en iPhone 6s, mest för att 7an inte hade nåt jag kände var värt det högre priset (och saknade hörlursutgången som jag, faktiskt, använder ibland) och Plus lät lite för stor och klumpig, så 6s it is. Att börja med iPhone var faktiskt ingen tröskel att tala om, definitivt mindre än steget från Android till Windows Phone. Apple har gjort ett väldigt slickt OS som sätter upp sig själv på ett väldigt pedagogiskt sätt. Litet minus för att luren vägrar starta utan SIM-kort, men det var väl typ det enda.

Ryktet om Apples inlåsning anser jag dessutom vara starkt överdrivna. Det var trivialt att få den att synca både mot mitt Google- (mail, kalender och kontakter) samt MS-konto (mail) och att lägga in mina egna mailadresser (IMAP) och jobbets (Outlook) var lika smärtfritt. Samma med en extern kalendertjänst som kör webdav, shit just works, yo! Dessutom görs det här med de inbyggda mail- och kalenderapparna, inget behov att installera tredjepart och försöka klura ut vilken som är bäst etc. MVG i betyg. Minst.

Däremot skippade jag den interna podcastspelaren. Visserligen hävdades det att den är helt ok (och jag har väl inget direkt skäl att misstro det), men det påstods att Overcast var bättre. Det är den bästa podcastspelare jag provat, bara det är, för mig som lyssnar mycket på podcasts, ett stort skäl att köra iPhone.

En feature jag gillar är att första gången man startar en app så frågar telefonen för varje rättighet appen kräver, så att den inte hinner börja köra ett tag med mer rättigheter än man vill för att man missade att stänga av det (som hände några gånger i tex Windows Phone). En annan riktigt trevlig feature är också att man kan stänga av cellphone data per app! Det var trevligt att ha när jag var i Kina och varje MB kostade.

En mindre detalj, som jag ändå gillar, är att om man tex slår ihjäl en app hårt medans den spelar musik så fadear den ut snyggt, samma om en annan app vill in och tex spela en notifiering eller guidning så fadear tex podcastspelaren ut så det inte blir elaka avbrott, sen BACKAR APPEN ett par sekunder och börjar om så man inte missar nåt! Det är så fruktansvärt elegant på en nästan pedantisk nivå!

Över lag känns helt enkelt iOS mycket mer genomtänkt och moget än alternativen, vilket kanske inte är så konstigt mtp att det hängt med rätt länge numera.

Fördelar:

  • Moget.
  • Trots halva batterikapaciteten, RAMet, CPU-kraften etc känns den ändå minst lika rapp som fruns Nexus 6P.
  • Blir inte varm ens när den jobbar som en slav! Tyder på väl designad mjukvara.
  • En modell supportas med säkerhetsuppdateringar etc mer än dubbelt så länge än generisk Androidtelefon.
  • En Applespecifik kontakt som imo är bättre designad än USB.

Nackdelar:

  • Apple håller HÅRT i sin ekosfär. Det stör inte mig (och säkerligen inte de flesta ”vanliga användare”), men inte så kul för de som gillar att ”pilla runt lite”.
  • Det finns två modeller, den vanliga och Plus. Gilla det eller skit i det.
  • Man kan inte lägga apparna precis som man vill på startskärmen. Man kan byta ordning, men de ligger i en lång (radbruten) rad varesig man vill eller ej.
  • En Applespecifik kontakt som kan göra det svårt att låna laddare vid behov.
  • Dyr jämfört med många Androidtelefoner (men inte jämfört med Googles Pixel).

Generella kommentarer om smartphones:

Smartphones idag har kontakt med det mesta vi använder; web, mail, kalender, banken etc, det gör att säkerheten är viktigare än många förmodligen tänker på.  Lyckas en app bryta sig ut ur sin ”låda” kan den snabbt få kontroll över mer data än vad som är hälsosamt för användaren, så säkerhet är viktigt!

Det innebär att oavsett vilken telefon man än väljer gäller att:

  • UPPDATERA ALLTID när det kommer en ny mjukvara! Häng inte kvar på en gammal version för att ”Telefonen blir så långsam annars”. Det är en väldigt farlig ovana!
  • När tillverkaren slutar supporta en modell är det hög tid att byta telefon (eller växla över till LineageOS om man kör Android, men då måste man hålla koll på uppdateringar etc själv).
  • Installera inte tveksamma appar. Håll dig till de som finns i Google Play, App Store eller liknande och dra inte in massa obskyra saker bara för att det verkar kul (även om de finns i play/store). Man behöver förstås inte bli överdrivet paranoid heller, men visst omdöme och försiktighet rekommenderas. Googla gärna på appens namn plus termer som ”security problems” eller liknande om du känner dig osäker.
Annonser

En annan syn på SDs intåg i riksdagen

Sååååee, vi vet den gängse retoriken; SD är ett populistparti som snor missnöjesröster från övriga partier med sitt förenklade budskap. Right?

Bullshit

Så, nu ska farbror Q berätta vad han hittade när han grävde i valstatistik för enkammarriksdagen, dvs från valet 1970 och framåt. Jag begränsade mig till att bara titta från 1970 och framåt dels för att det blir lite rörigt att försöka lappa ihop statistiken från två- till enkammarriksdagen och dels för att min poäng syns alldeles utmärkt även över den tidsperioden. Tre kommentarer innan vi börjar:

  • Graferna är små och svårtydda. Klicka på dem så får du upp större versioner.
  • Innan valet 2006 verkar blanka röster ha registrerat som ogiltiga.
  • Allt data är avskrivet för hand. Jag har kollat så noga som jag kunnat, men det kan tyvärr fortfarande finnas felaktigheter.

Här är riksdagsvalresultatet som vi brukar se det när det presenteras tex i pressen:

plot_pretty_percent

Och här syns det ju tydligt att SD snott röster från de övriga, precis som tex MP gjorde på sin tid (jo, även de började sin bana med att bli beskyllda för att vara ett missnöjesparti men blev sen etablerade och ett ”gammelparti”) och F! försökte sig på nu senast. Det här är, som sagt, den normala retoriken runt SD, ett parti som snott missnöjda väljare från övriga.

Problemet här är att när statistiken presenteras såhär så underkänner man alla de som inte röstat ”på riktigt”, dvs alla de som röstat på alla småpartier som aldrig redovisas, de som röstade blankt eller inte röstade alls.

Börjar man titta på dem så ser man att sanningen är lite mera komplex än så, nämligen:

plot_percent_all

Här syns plötsligt nånting mycket intressantare, nämligen att långt innan SD ens dök upp på radarn så ökade gruppen som helt enkelt inte ens orkade gå och rösta, vilket åtminstone jag tolkar som att man inte kände att man representerades av något av de tillgängliga partierna. Mellan valen 1985 och 2002 minskade valdeltagandet med 10 procentenheter, vilket får ses som ganska illavarslande.

Att politiker inte funderat på konsekvenser och risker runt detta tycker jag är lite uppseendeväckande, men det är klart, Internet var inte så stort på den tiden så det gick väl att ignorera problemet så länge man inte tappade sin position gentemot övriga partier.

Dock, jag har väldigt svårt att tänka mig att man inte var medveten om förändringen men att man underskattade effekten av det. Well, resultatet kom när det plötsligt dök upp något som sågs som alternativ. Dels bröts den negativa trenden med minskande valdeltagande när NyD dök upp och dels, förstås, när SD plötsligt lyckades komma in i rampljuset, och då ser vi också plötsligt ett drastiskt ökande av valdeltagandet igen, vilket har växt med ca 5 procentenheter sen lågvattenmärket 2002.

But wait, there’s more! Under perioden 1970 till 2014 har antalet röstberättigade samtidigt ökat från ca 5.6 miljoner till 7.3 miljoner! Dvs även om det ser ut som om ”gammelpartierna” krympt på grafen ovan är det ändå så att procentandelarna är ”värda” mer. Så låt oss titta på faktiska siffror i stället.

plot_numeric_all

Första gången jag plottade den här grafen fick jag en liten ”Whoa!”-känsla. Man kan nog utgå från att MP plockat röster från övriga partier (mest Centern verkar det som, vilket kanske inte är helt oväntat), men SD (och F!) verkar faktiskt främst ha motiverat tidigare röstskolkare att släpa sig till vallokalen snarare än att sno missnöjda från övriga partier.

Röstdeltagandet 2006 var ca 82%, 2010 84.6% och 2014 85.8%! Tittar man på korrelationen mellan valdeltagande och SDs framgång så kan man se att ca 79% av väljarna röstade på övriga partier utom SD i valen 2002, 2006 & 2010 men 2014 är ett trendbrott. 2014 röstar bara ca 75% av väljarna på övriga partier (inklusive F!), förmodligen, gissar jag, för att SD då var över 4%-gränsen och alla de som röstat ”taktiskt” på ett annat parti för att inte ”slösa bort sin röst” nu känner sig trygga att släppa ”livbojen” och rösta på SD. Den stora frågan nu är finns det plats för fler nya partier, som tex Medborgerlig Samling? Ja, jag tror det. Det vi kan se på statistiken är dels att det finns en potential att jaga upp folk ur röstskolkarsoffan om de presenteras med ett alternativ de faktiskt känner är värt att gå och rösta på (det är fortfarande ca 4% röstskolkare kvar till toppnoteringen i valdeltagande 1973) och dessutom kan man se både på valet 1991 (NyD) och 2014 (SD) samt även på MPs historia att det, faktiskt, går att plocka röster från ”gammelpartierna” om missnöjet blir stort nog.

Det här styrker mig bara i min uppfattning att SDs framgång skapades av övriga partiers misslyckande. Grunden till det lades dessutom redan på tidigt 80-tal och oförmågan att reagera på ”varningsskottet” NyD. Idag tror jag inte längre att övriga 7 riksdagspartier kan vända trenden, speciellt inte när ”oppositionen” visat med all oönskad tydlighet att man är jävligt bra på att snacka, men nån verkstad blir det ändå inte av allt munväder. Det enda resultatet av det är att missnöjet bland väljarkåren har ökat.

Valet 2018 kommer bli intressant. Jag är övertygad om att SD kommer öka dramatiskt men även att Medborgerlig Samling har en bra startposition för att bli det valets ”bubblare”. Däremot tror jag inte på F!, min gissning är att folk numera är rätt less på identitetspolitik och feministiska positioneringar, så där tror jag mer på en framtid i stil med andra valet för NyD eller Junilistan; Ännu en misslyckad politisk sufflé.

I teorin.

Igår skulle jag sätta in en mellanvägg och fixa en botten till hundburen. Enkelt uppdrag.

I teorin.

Första problemet; hänglåset till verkstaden var bottenfruset. Gick inte ens att vrida runt nyckeln. ”Inga problem”, tänkte jag, ”jag hämtar grilltändaren!”. Så jag hämtade grilltändaren och satte igång å elda på!

I teorin.

I praktiken var gasen slut så det bidde inget mer än en flämtande liten låga. Så jag gick och hämtade en sån där ljuständare i stället, som också hade slut på gas. Ok, dags för en ny plan, dra fram en skarvsladd och tina  upp låset med en hårtork! Skitenkelt!

I teorin.

Skarvsladdarna lagras förstås i verkstaden som jag inte kom in i. Det löste sig dock med att en skarvsladd var i drift, så jag snodde den ett tag å sen fick jag stå där som ett hjon och rikta hårtork mot den isskulptur som i mer drägliga klimat kallas ”hänglås”. Väl inne i verkstaden noterade jag en akut brist på hundbur. ”Ah, den är ju i bilen”, så jag hämtade bilnyckeln för att hämta ut hundburen.

I teorin.

I praktiken kunde buren lika gärna kunnat stå i den lokala bankens kassavalv för även bakluckan på bilen var effektivt förseglad med is. ”Jag får väl helt enkelt tina upp bilen!”, tänkte jag, bröt mig in via förardörren (som också gjorde en del motstånd, om än mer symboliskt) och startade motorn som eftertänksamt tände till och började puttra. På med defrostern och börja borsta bort snö från ispansaret. Sen gick det utmärkt att tina upp bilen.

I teorin.

Lampan för att bensinen höll på att ta slut lyste ilsket och den lilla nålen på visaren var på väg att puffa upp kudden för att lägga sig och vila mot ändstoppet, så när främre delen av bilen började nå icke-trafikfarliga nivåer av sikt så gav jag mig av till den lokala hålan för att tanka, samtidigt som jag hade defrostern på för fulla spjäll för maximal upptiningseffekt. Men bortsett från att jag på slutet började få en viss önskan att tälja mig ett par björkruskor och träna finska glosor gick resan alldeles utmärkt.

I teorin.

I realiteten hade kung Bore hälsat på även lokalt i chipläsaren för oavsett vilket kort jag tryckte in så svarade den hurtfriskt ”No chip read!”. Ingen bensin där mao. Det blev till att sätta sig i den finska bastun och ge sig av till den lokala något större hålan för att prova lyckan där i stället, nu med mätarnålen liggandes mot ändstoppet grymtandes små lyckliga snarkljud av trygghet. Jag tänkte att jag blir väl stående halvvägs och får försöka ringa frun som säkert ”Lagt telefonen på laddning”, dvs jag skulle ringa för döva öron tills hon började undra hur lång tid det tar att tanka en bil. Jag lyckades dock ta mig ända till macken, även om motorn förmodligen hann börja fundera på om homeopati även fungerade på bensin, och den kortläsaren hade nog både saltat och grusat internt så tankat blev det! Och vid det laget var även bakluckan upptinad nog för att behaga fungera som ”Lucka” snarare än ”Fast monterad del av karossen”.

Vid det här laget kändes det dock som att denne lönnfete konsult som är mer van vid plusgrader och luftkonditionerade utrymmen än närkamp med kung Bore skulle ta kväll och tina upp med ett par glas vin och tilltugg, så det hölls kväller, som det kallas i den lokala bygden. Idag är det dock dags att få ihop de där träskivorna till hundburen! Verkstaden är olåst (hänglåset har fått sova inomhus på badrumselementet i natt) och bilen blev ju synnerligen upptinad igår så det borde ju vara en smal sak att såga till nånting under dagen!

I teorin…

Göteborrrrrrg!

Jag har gjort misstaget att köra bil till Göteborg. Eller rättare sagt, jag gjorde misstaget att köra bil I Göteborg. Gör inte det.

Att köra bil till Göteborg är enkelt; ta dig till E6an & följ den (i alla fall om du kommer söderifrån). Om du råkar hamna i Malmö gör du en U-sväng och försöker igen. Trivialt. Sen kommer du in i själva Göteborg, grattis. Ingenting du provat innan, inte ens Malmö i rusningstrafik, kan förbereda dig för att köra i Göteborg, det går inte! Stadens vägplanering ger en viss känsla av dysfunktionalitet, milt vansinne eller tom direkt ondskefullhet. Den är dessutom inte GPS-kompatibel.

Det började nästan omedelbart; GPSen indikerar ”Sväng av höger!” och jag svänger av höger. Ett steg för tidigt. Ingen fara, GPSen indikerade ETA 12:55 innan jag kom in i Göteborg och jag skulle inte vara hos kunden förräns 14:00 så det är gott om tid. Visst, det blev nån minut extra pga felkörningen, men vad gör väl det? Alla jag känner som kört bil i Göteborg har vittnat om att det är en utmaning att köra där (en har tom fått en lättare form av PTS och vägrar köra dit igen ens under mordhot) så jag har tagit till rejält med marginaler för att hinna till kunden i tid ändå.

Nästa avfart bommar jag så jag kommer av ett steg försent och ETA ökar till 13:05. Ingen panik, ingen panik, det här ordnar sig. Lite senare när jag ska höger så tar verkligen avfarten mig höger … och sen under leden och ut på vänstersidan, 180 grader fel jämfört vart jag ska! ETA ökar till 13:15 och det sansade lugnet med en känsla av ett lustigt äventyr i den stora staden byts sakta ut mot ett något högre blodtryck och en ökande irritation.

Nu tänds dessutom lampan som varnar för att bensinen håller på att ta slut. Planen att ta mig till kunden på den bensin som finns kvar så jag sen i lugn och ro kan leta upp en mack och tanka inför hemresan börjar se ut som att den kommer att grusas för att undvika soppatorsk mitt i trafikkaoset men med en sakta ökande ETA är det sista jag vill göra att stanna och tanka, så jag hoppas på att jag ska hitta rätt i tid och klara mig.

Till slut närmar jag mig kunden och det enda jag behöver lyckas med är att ta mig av den huvudled jag är på innan jag hamnar på bron … över vattnet … som jag givetvis hamnade på …… jag kan se kundens byggnad när jag passerar över vattnet utan möjlighet att stanna eller vända. Så nära och ändå så ouppnåeligt. Det är bara att försöka göra en U-sväng på andra sidan och ta sig tillbaka upp på bron, fast åt andra hållet. What could possibly go wrong?

Att göra en U-sväng och komma tillbaka visar sig vara lite lätt hopplöst. GPSen verkar ha bestämt sig för att mina tidigare bevis på förmågan att följa rekommendationerna är så usla att den väljer en något längre omväg för att helt undvika bron. Denna något längre omväg ökar ETAn från nånstans runt 13:20-13:30 till 14:30! Vid det här laget är stämningen i bilen något upprörd och det enda som hindrar mig att slänga ut telefon#¤&$&£%¤# genom fönstret är att jag inser att jag inte har någon annan form av navigeringshjälpmedel tillgängligt och även en förvirrad GPS är bättre än ingen GPS.

Så jag försöker hitta tillbaka över bron på egen hand för att se om GPSen besinnar sig på andra sidan. Det är lite som att försöka trä en tråd i en nål. Som sitter i en symaskin. På full gas. På nåt jädra vänster lyckas jag missa broeländet gång på gång på gång och till slut lyser inte bara lampan som varnar för att tanken håller på att ta slut, nålen börjar puffa upp kudden för att gå och lägga sig och sova mot ändstoppet. Jag skrinlägger därför planerna på att ta mig tillbaka upp på bron och börjar leta efter en bensinmack.

Jag har sett en bensinmack tidigare i mina försök att träffa nålsögat så jag svänger tillbaka i den riktningen och ser skylten en ganska lång bit bort, så jag skippar avfarten som är närmast och tänker ”det borde komma en till lite längre fram”. Det gjorde det inte, så U-sväng igen, tillbaka, tråckla sig in i sörjan och gissa sig fram till bensinmacken och fram till första, bästa bensinpump. Väl där noterar jag att tanklocket inte öppnar sig som det ska. No worries, gammal bil, det händer ibland. Det är ellåset som kärvar lite så det enda som krävs är att man öppnar en lucka i bagagerummet, stoppar in handen och lirkar upp spärren inifrån. Eller så enkelt var det i alla fall innan vi satte in en hundbur i bilen.

Att lyfta ut hundburen är inte direkt plan A, för den är tung och formbyggd för utrymmet så även om jag förmodligen kan få ut den utan att repa vare sig den eller bilen för illa så är det nog ganska osannolikt att jag får tillbaka den igen utan hjälp. I alla fall inte utan att det blir repor både här och där under processen, alltså ger jag mig på att försöka nå spärren utan att plocka ur buren. Jag når … nästan.

Så där står jag. På en Shellmack i Göteborg med kroppen i en 45-gradig lutning för att ta spjärn med benen för att pressa in vänsterhanden i den för lilla springan mellan bur och bagageutrymme och när jag börjar fundera på om jag kommer komma loss igen för egen kraft så känner jag den lilla metallkanten med fingertopparna näääästan inom räckhåll! Med skosulorna halkandes på lite löst grus som låg på asfalten lyckas jag precis nå fram så jag får grepp nog att dra bak spärren så jag sen kan öppna tanklocket och tanka bilfan.

Medans jag ser hur bensinautomaten glatt räkna upp ockerbeloppet den kommer belasta mitt plastkort med så ringer jag min kontaktperson för att berätta att jag riskerar att bli lite sen och kanske få lite tips på hur i … man navigerar i det Escherinspirerade vägnät som någon, vars mentala stabilitet lämnar något att önska, har planerat. Telefonsvarare. Jaja, jag försöker ge mig på bron igen men hittar å andra sidan en Moské i stället. En vacker byggnad, men ingenting som är till någon direkt hjälp i min nuvarande situation.

Tack och lov ringer min kontakt tillbaka till mig och ger mig två oerhört värdefulla tips: ”Följ skyltarna mot Hisingen, sväng sen av mot Frihamnen”. Klockrent. De sista kilometrarna klarar faktiskt GPSen att leda mig rätt och för de sista metrarna hittar jag en informationstavla som enkelt, begripligt och helt icke-elektroniskt kan informera mig var gästparkeringen ligger. Jag kom fram ca 13:30, trots allt. En halvtimme efter den ursprungliga ETAn som hade hållit utmärkt ända tills jag lämnade civilisationen och gav mig in i det som i folkmun kallas ”Göteborg” men som i stället borde heta något lämpligare. Förmodligen på ett språk mer lämpat för grova eder och förbannelser.

Sen var det dags för intervju och vid det här laget hade jag lyckats lugna ner mig så mycket igen att jag kunde ge ett sansat och intelligent intryck i stället för att utstöta primalskrik och svära ondskefulla eder över stadsplanerare och vägverk. Eskapaden nämndes till och med lite lustfyllt under intervjuen i en stämning av ”hoppsan, så det kan gå”.

Efter intervjun tänkte jag passa på att ta mig till Bauhaus för lite småinköp, det gäller att passa på när man är i närheten tänkte jag. Jag kom fram till en rondell och precis som många andra rondeller så fanns det en sån där liten ”bonusfil” precis innan rondellen för folk som vill svänga höger så man slipper in och gröta i själva rondellen utan smidigt och utan väjplikt kan svänga höger utan att vänta.

Eller rättare sagt, i civiliserade trakter hade den där lilla svängfilen PRECIS innan rondellen varit en sån gräddfil. I Göteborg är det en ”Haha, lurad!”-fil som ledde mig ner på ännu en flerfilig monsterväg som drog iväg mig nån annanstans och GPSen meddelade återigen ”Finding new route”. Då såg jag en sån där grön skylt med sträckad ram som det stod ”E6” på. Där kände jag att jag hade fått nog av Göteborg för den dagen, så jag sa som Cartman:

Resten av resan var, som sig bör, händelselös med begriplig skyltning och lättnavigerade vägar.

Igår hörde kunden för övrigt av sig. Det positiva är att jag fick uppdraget. Det negativa är att det innebär att jag kommer få köra mer bil i den förbannade staden! Fast nu har jag i alla fall trumf på hand: ”Hisingen”, ”Frihamnen”.

Bring it on, stadelände!

Ett försök till liberal syn på samvetsfrihet

Ni har säkert inte missat snacket om samvetsfrihet, att barnmorskor ska slippa utföra aborter om det strider mot deras religiösa övertygelse? Det här har stört mig ett tag, men jag har inte kunnat sätta fingret riktigt på varför. För ett par dagar sen kom jag på varför. Låt oss dela upp hela soppan i flera delar:

Friheten att få utbilda sig till barnmorska.

Att hindra folk från att utbilda sig om man uppfyller grundkraven bör rimligtvis ses som diskriminering, så att tex ta det säkra före det osäkra och tex vägra anta religiösa för att undvika att få in abortmotståndare är knappast en rimlig åtgärd. Dessutom behöver man inte vara religiös för att vara abortmotståndare (eller vara abortmotståndare för att man är religiös), så inget bra försök till lösning alls.

Friheten att få ha en åsikt.

Jag tycker att resonemanget att en människa blir till vid befruktningsögonblicket är befängd. Det som blir till är en potentiell människa, men under ganska lång tid är det vi pratar om bara en klump celler utan speciellt mänskliga drag (mer än rent genetiskt) som inte kan överleva på egen hand. Vi pratar om en gråzon där man kan sätta gränsen ”individ” ganska godtyckligt, men den generella koncensusen verkar ändå ligga nånstans runt tidsspannet där ett för tidigt fött barn idag kan räddas. Visserligen med intensivvård och med risk för livslång funktionsnedsättning, men ändå…

Att sätta gränsen vid ”sperma möter ägg” är dock, vill jag påstå, en ganska extrem syn på graviditeten som rimmar illa med dagens kunskaper om fortplantningsprocessen, men vi har religionsfrihet och även en sån åsikt bör därför rimligtvis respekteras. Även om man givetvis också bör ha rätten att anse att den är fel. 😉

Friheten att slippa utföra aborter.

Det är här det blir kortslutning för mig. Det finns inget som tvingar någon till att bli barnmorska, eller läkare. Det finns inget som tvingar någon (som bor i Sverige) till att vara religiös, även om det kan finnas ett socialt eller kulturellt tryck mot individen att bli det. Följaktligen finns det inget tvång mot någon att göra aborter, det är fullt frivilligt! Det är visserligen en frihet som kan ha konsekvenser, but life’s a bitch.

Now, låt oss nu titta på en av stämningarna:

Det andra fallet gäller en barnmorska i Jönköpings län som av religiösa skäl inte vill utföra aborter har stämt landstinget efter att ha nekats anställning.

Vill vara barnmorska, är religiös, vill slippa utföra aborter. Check. De två första är friheter som ingen bör förvägras enligt ovan, men det tredje är inte en frihet! Det är en personlig preferens som framförs som ett krav och då landstinget inte är beredd att acceptera det kravet så erbjuds ingen anställning.

Låt oss nu titta på det här från arbetsgivarens synvinkel:

Man har ett behov av en barnmorska och man hittar en lämplig kandidat. Denna kandidat råkar vara religiös? So? Dels har vi religionsfrihet i landet och dels behöver inte religiositet vara ett hinder i yrket, i vissa fall kan det tom tänkas vara en styrka om man tex får in en religiös patient (you never know). Kandidaten vägrar dock utföra aborter, detta är förstås ett potentiellt problem. Landstingets uppdrag handlar inte om att erbjuda anställningar utan att tillgodose patienternas behov! Precis som vilken annan arbetsgivare som helst så handlar det om att försöka hitta de mest lämpliga personerna att anställa för att kunna genomföra verksamheten.

Det är så klart så att det är sällsynt med perfekta matchningar och att majoriteten av alla anställningar blir en kompromiss (från båda hållen), men i rollen som barnmorska ingår normalt idag, i Sverige, att genomföra aborter! Det är klart att arbetsgivaren kan acceptera att ta in en anställd som saknar vissa kvalifikationer för att övriga anställda täcker upp den saknade kompetensen, men det måste rimligtvis arbetsgivaren vara den mest lämplade att besluta! Således, klart landstinget kan välja att anställa en barnmorska som inte vill utföra aborter om man ser att det är möjligt utan att verksamheten äventyras.

Samvetsfrihet handlar därför inte om den religiösa personens frihet att få slippa utföra aborter (för den friheten har alla medborgare i Sverige) utan att personen ska få göra såna personliga val utan att behöva ta konsekvenserna av sitt eget handlande! Ett bättre namn vore därför konsekvensfrihet och denna konsekvensfrihet hotar att gå ut över landstingets frihet, som arbetsgivare, att välja den personal man tror är mest lämpad för sin verksamhet!

Det enda jag kan se i begreppet samvetsfrihet är därmed ynkedom, ynkedomen att inte själv vilja stå för sina egna val och personliga övertygelse. Om man inte kan hantera konsekvensen av sitt eget handlande utan i stället försöker lasta över det resulterande problemet på en annan part, hur lite är då ens övertygelse egentligen värd?

Modern teknik, fördelar och faror

Jag gillar modern teknik. De som påstår att det var bättre förr för att <insert godtyckligt påstående om att ditten eller datten minsann var bättre, mer genuint eller på annat sätt att föredra framför modernt alternativ> ger jag inte mycket för för i 9 fall av 10 är de fullständigt ute och cyklar och i det 10e fallet är det möjligen en fråga om tycke och smak (eller så har de bara svängt fel i senaste korsningen).

Ibland händer det dock att dagens fantastiska teknik kan ställa till det lite när man väntar sig det som minst. I volvon har jag monterat en liten kinesisk dongel som låtsas vara en CD-växlare och till den kan jag ansluta telefonen via bluetooth, det är i princip störningsfritt och fungerar oförskämt bra med tanke på att det inte kostade många hundringar via e-bay. Smutt, bekvämt och riktigt modernt trots att bilen tillverkades innan bluetooth var vardag annat än för obotliga teknikfreaks.

Jag använder den här fantastiska tekniken mest till att lyssna på podcasts när jag kör nånstans själv för få tiden att gå, ibland får telefonen dessutom guida mig och då blir det ibland lite problem med att nivåerna inte riktigt stämmer. Då kan det låta ungefär såhär:

Lorem ipsum dolor sit amet, conseIN THE ROUNDABOUT; TAKE THE SECOND EXIT!ctetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua. Ut enim ad…

Kan bli lite smärtsamt ibland och mer än en gång har jag önskat att jag hade separata volymer för podcasten och tanten i navigatorn.

Idag har vi varit och julhandlat, ett av de ställen vi skulle till är en liten lokal grisuppfödning där grisarna får vara ute och böka lite mer naturligt än de kan bland betong och stålrör. Jag är av åsikten att det inte är något fel i att äta kött, men jag tycker att man som konsument har ett ansvar för hur djuren haft det under sin uppväxt och vad gäller grisar och höns är det tyvärr ofta under all kritik. Därför är det trevligt att det finns ställen som tex Lillehems utegrisar.

Eftersom vi åkte båda två blev det ingen podcast, men för att hitta drog vi igång GPSen. Då min telefon ofta åker i den bilen automatansluter den sig till stereon och eftersom jag är lat var idag inget undantag. Jag ställde in volymen på vad jag trodde var lagom volym, men eftersom volymkontrollen är en sån där ”evighetsratt”, i stället för gamla tiders distinkta volymratt, och modern digital ljudhantering är så perfekt som den är så får man inte heller nuförtiden någon gratis feedback i form av bandbrus, skivknaster eller liknande. Således höll jag fan på att köra av vägen när GPSen plötsligt meddelade att:

(vrålhögt) IN 400 METERS, TAKE THE EXIT ON THE RIGHT!Det positiva var dock att detta meddelande levererades med digital perfektion! Inte en tillstymmelse till vare sig brus eller distortion alls. Fast det hindrar inte att det var på vippen att jag körde av vägen i ren panik och att vi kunde fått fira julafton på sjukhuset…

Det där med annonstext

Ibland begriper jag inte de som skriver jobb- eller uppdragsannonser. Eftersom jag inte haft en ”normal” anställning sen våren 2012 (Varför? Se den här serien blogposter) så innebär det att jag håller en hyfsad koll på vad marknaden kan erbjuda i form av främst uppdrag men även anställningar (det FINNS ju vettiga anställningar med…). Idag råkade jag på en annons som innehöll följande lilla guldkorn:

Vi söker dig som är strukturerad, van att leda dig själv i rätt riktning, vågar ta egna beslut och har en stark servicekänsla. Styrkan i din utvecklarprofil är förmågan att kunna överblicka och hantera komplexa affärsflöden i en applikation med ett flertal moduler och integrationer samt att klara av hög arbetsbelastning.

Alltså… Really…? Vem skrev det här? Det känns som att man bara staplat floskler på varandra.

Synonymer till floskel
tom fras, slitet uttryck, klyscha, harang, svulstighet, bombasm
(mest i pluralis) granna men tomma ord, fraser, klyschor || -n; floskler

En defintion på floskler är när det inte finns en naturlig motsats, dvs att påståendena är självklara för att ingen någonsin skulle vilja (ha) något annat. Tex ingen skulle ju skriva en annons som innehöll följande önskemål:

Vi söker dig som är ostrukturerad, van att leda dig själv i fel riktning, aldrig vågar ta egna beslut och suger på servicekänsla. Svagheten i din utvecklarprofil är oförmågan att kunna överblicka och hantera komplexa affärsflöden i en applikation med ett flertal moduler och integrationer samt oförmåga att klara annat än ytterst låg arbetsbelastning.

Har ni någonsin sett en annons som lyder så? Precis. Det är totalt meningslöst att rada upp självklarheter i sin annons och det enda det leder till är att man riskerar att framstå som oseriös. Ja, plus att ord som ”stresstålig”, ”hög arbetsbelastning” etc tenderar att få i alla fall mig att befara att arbetsgivaren är en skitstövel som käkar arbetskraft och skiter sönderstressade vrak.

Om man dessutom totalt misslyckas med att berätta något om vad arbetsgivaren erbjuder så tappar jag definitivt allt intresse. När man dessutom söker expertkompetens (dessutom relativt smal sådan) och behöver ha tag på en lämplig person ASAP framstår språket som komplett obegripligt. Varför ska någon vara intresserad av att svara på en annons som inte med ett ord förklarar varför de behöver en expert eller vilka arbetsuppgifter denne kommer få? Vilka ansökningar förväntar de sig att få om det enda annonsen beskriver är arbetsgivarens önskemål? Var finns moroten för de sökande? Varför ska över huvud taget någon söka det där uppdraget?

Totalt obegripligt.

%d bloggare gillar detta: