Läxhjälp inom politik

Politik berör de flesta områden som samhället är uppbyggt av, såsom vård, rättsväsende, infrastruktur och skolor. Inom skolvärlden har det alltid uttryckts ett behov av extra hjälp när och om det behövs. Inte alla barn har samma förutsättningar till en lyckad skolgång och inte heller är alla barn lika. Därför har det genom årens lopp lagts allt större resurser på att införskaffa läxhjälp och extra lektioner för de barn som halkat efter eller som känner att de behöver plugga mer. Faktum är att regeringen har budgeterat hela 363 miljoner kronor för att barn ska kunna få läxhjälp och detta för att minska klyftorna så att inte det ska handla om en ekonomisk fråga vad gäller tillgången till läxhjälp. Samtidigt så handlar det såklart om att fylla detta oerhörda behov av läxhjälp för barn av alla åldrar och oavsett hur familjesituationerna ser ut. De områden där läxhjälp framför allt erbjuds är mattehjälp, läxhjälp i svenska språket och läxhjälp i engelska. Men även andra ämnen vid behov. Många gånger kan lärare undervisa i fler ämnen än bara ett.

Socialdemokraternas förslag

Socialdemokraterna vill med ökade ekonomiska resurser till läxhjälp bland annat ge barn i olika familjeförhållanden och bakgrunder samma förutsättningar till läxhjälp som barn från goda ekonomiska familjeförhållanden. De vill också att läxhjälpen ska fungera ihop med varje individuell skola på ett sätt som fungerar väl med deras verksamhet oavsett om det är via fritids eller med hjälp av ideella föreningar. Vidare tycker de att Sverige behöver lyfta elevernas skolresultat och att läxhjälp är ett sådant verktyg som hjälper till att öka studieresultaten, då speciellt från årskurserna 6 – 9, där riskerna för att inte bli behöriga till gymnasieskolan föreligger. De anser också att privata aktörer inte ska utnyttja statliga medel till att bedriva läxhjälp och på så vis tjäna pengar. Därför vill de avskaffa det som kallas läx-rut och istället öka anslagen till ideella föreningar som anordnar läxhjälp.

Liberalernas förslag

Liberalerna anser, liksom Socialdemokraterna, att elevernas skolgång inte ska påverkas av deras ekonomiska förhållanden utan att alla barn ska ha lika förutsättningar till läxhjälp och i slutändan lika förutsättningar till goda studieresultat. Däremot skiljer sig Liberalerna i fördelningen av resurser. De anser att där behoven är större och där barn har störst behov av hjälp och där utmaningarna är som störst, ska även de bästa lärarna söka sig till. Det ska finnas tillgång till såväl läxhjälp som sommarskola där läxhjälpen ska vara till hjälp för de elever som inte får det stöd de behöver hemifrån av olika skäl. De vill även tillsätta extra resurser på så kallade utanförskapsområden för att ge nyanlända en god grund både till att lära sig svenska språket liksom att kunna lyckas i skolan i största allmänhet.

Miljövänliga bilar, en utopi?

Vi vet alla att det är dåligt för miljön att ta bilen i tid och otid, även om bilfrågan kanske kommit lite i skymundan nu när flyget är i fokus. Bilen släpper ut alldeles för mycket koldioxid när vi tankar med fossila bränslen och vi behöver antingen begränsa vårt körande eller hitta bra alternativ till bensin- och dieseldrivna fordon. Och jo, visst finns det alternativ, men alla har de hittills sina nackdelar. EU vill strama åt kraven för att minska bilarnas utsläpp med 40 procent. Här är några alternativ som släpper ut mindre än vad konventionella bilar gör:

Elbilar ses ofta som ett miljövänligt alternativ, men har fortfarande en del begränsningar som gör att de inte passar alla. Framför allt är det att de inte fungerar bra till längre resor som är ett argument emot dem, eftersom man behöver stanna en längre stund för att ladda sin bil. En annan fråga är förstås varifrån elen kommer. Hur den produceras är avgörande för om bilen ska ses som ett bra alternativ till bensin- och dieseldrivna bilar. Batteriet är i sig också en miljöbov som gör att man inte kan kalla elbilen för ett helt igenom miljövänligt alternativ, även om den är ett bättre alternativ.

Bilar drivna med biobränsle eller biogas ses ofta i storstadsregionerna, då det är där det i första hand finns stationer för att tanka dem. På flera håll i landet drivs en del bussar i lokaltrafiken med biogas. För att producera gasen krävs att det finns ett råmaterial, i det här fallet kompost, rester från jordbruk eller slagg från reningsverk. Därför är det inte rimligt att tänka att vi alla ska köra runt i biogasbilar i framtiden.

Etanol är ytterligare ett alternativ till drivmedel. Det är en alkohol och den utvinns ur till exempel socker eller vete. Råvaran är alltså förnybar, även om processen att ta fram etanolen inte är miljövänligt. Det finns dock problem med etanol som drivmedel och den främsta kritiken är att man använder mark, och ibland råvaror, som kunnat användas till livsmedel för att kunna köra bilar, samtidigt som många människor svälter. Det är med andra ord inte etiskt hållbart att odla för att kunna göra drivmedel.

Kanske är den mest miljövänliga bilen den som familjen Flinta har (Flintstones). Den bilen saknar golv och ”springs” helt enkelt fram av föraren och passagerarna. Nackdelen är förstås att hastigheten begränsas till passagerarnas ork och hur branta upp- och nerförsbackarna är.

Norsk politik och det norska Miljöpartiet

I Norge har partiet Miljøpartiet De Grønne, som motsvarar Miljöpartiet i Sverige, inte i närheten av samma inflytande som i Sverige. Partiet har bara en representant i det norska Stortinget och har inget inflytande på rikspolitiken. På lokalnivå har partiet lite större inflytande, genom att till exempel sitta i ledningen för huvudstaden Oslo.

Saknar det norska politiska landskapet ett miljöparti?

Det är svårt att förklara varför Norge inte har fått något starkt miljöparti på samma sätt som i Sverige. Ingen av de andra partierna har markerat sig som speciella miljöpartier, om något är det kanske Senterpartiet og Venstre, som motsvarar Liberalerna i Sverige, som har försökt att markera sig som partier som har fokus på miljöfrågor.

Ändå kan man hävda att Norge på några områden har kommit mycket långt utan ett eget miljöparti. Till exempel är det extremt fördelaktigt att äga elbil i Norge. Många bilar är både billigare i inköp än samma bil i Sverige, samtidigt som man får många fördelar när man kör elbil. Till exempel måste man inte betala i de så kallade «bomringene», som är vägtullar runt många av de stora städerna i Norge. Dessa vägtullar handlar både om att reducera biltrafik och att finansiera vägar och kollektivtrafik. Vägar byggs med lånade pengar och så betalas de med inkomster från vägtullarna över tid. Inte nödvändigtvis det effektivaste sättet att finansiera vägbyggnad men det gör kostnaden tydlig. På samma sätt som privatpersoner kan samla lån och spara pengar hos till exempel zmarta.se, hade det dock kanske varit bättre att den norska staten samlade all finansiering av vägar i ett system.

På andra områden ligger Norge lite efter Sverige. Till exempel är det långt färre som är vegetarianer eller veganer i Norge, men det ser ut som att detta nu håller på att ändra sig. Det har också varit konflikter nyligen om utbyggande av vindkraftverk. Detta kan naturligtvis också hända i Sverige, men det känns som att Sverige har kommit lite längre också vad gäller alternativa energikällor.

Vad kommer att hända med det norska miljöpartiet?

I dag har det norska miljöpartiet alltså inget speciellt inflytande utom på det lokalpolitiska planet. Det är också lite som tyder på att partiet växer på landsnivå trots fokus på miljöproblem som plast i havet och ändringar i det globala klimatet. Kanske är det norska miljöpartiet i sin nuvarande form helt enkelt för radikalt för de flesta norrmän?

Det är viktigt att komma ihåg att den norska ekonomin fortfarande är beroende av inkomster från försäljning av olja och gas. Miljöpartiet i Norge argumenterar naturligtvis för att avveckla denna verksamhet och det är kanske helt enkelt så att det blir för extremt för de flesta. Det blir spännande att se hur det politiska landskapet ser ut om tio år.

Grön politik

Idag är det många som engagerar sig i miljö- och klimatfrågor, både politiskt, genom organisationer och demonstrationer. Om du är intresserade av gröna frågor finns det mycket som du kan göra, både enskilt och tillsammans med andra.

Grönt engagemang som privatperson

Som privatperson kan du försöka transportera dig på ett mer miljövänligt sätt. Försök att promenera, cykla och åka kollektiv så mycket som möjligt – vilket både miljö och din kropp kommer att må bra av. Om du behöver använda bil kan du tänka på att köra mer klimatsmart: hålla jämnhastighet och inte köra för snabbt – både bra för miljön och din ekonomi. Om du ska göra en längre resa kan du ta tåget istället för flyget. Om du behöver flyga utomlands, så är det bättre att göra en resa per år och vara borta under en längre tid, än att göra flera korta weekendsemestrar. Det är också bra att försöka konsumera mindre. Ett tips för att köpa mindre saker är att du dels tänker igenom dina köp, dels köper kvalitet. Ett tips på en bra present till en kompis eller inom ett företag är T shirt med tryck – både en personlig present och ett smart sätt att göra reklam på, alltså något som kommer att användas. Andra tips är att köpa ekologiskt godis och choklad att ge bort. Som privatperson kan du göra ganska mycket för miljön, men det krävs också politiska lösningar.

Grön politik

I många länder finns det gröna partier, som Miljöpartiet i Sverige. De partierna har vuxit fram allt eftersom klimatförändringarna blivit mer påtagliga. Idag är det dock inte bara gröna partier som har en klimatpolitik, utan är något som alla partier har. Klimat och miljö har blivit något som nästan alla personer, oavsett politisk färg, tar på allvar. Ett problem i västvärlden är att vår livsstil kräver stora klimatavtryck och då särskilt bilandet och flyget, men även internet och streaming, och de flesta av oss vill fortsätta att leva på samma sätt.

Demonstrationer

Det är särskilt unga som engagerar sig politiskt för miljön. Många unga deltar i ”Friday for Future”-demonstrationer, där tonåringar skolkar från skolan för att demonstrera för klimatet. Det var svenska Greta Thunberg som började, men nu deltar unga människor världen över. De unga menar att det inte är någon idé att gå i skolan om de inte har en framtid på grund av klimatförändringarna, andra menar att de borde gå i skolan och utbilda sig, då en stor del av klimatproblemets lösningar ligger inom miljöteknik.

Det är många som på olika sätt har engagerat sig för miljön under flera decennier. Den amerikanske presidenten Jimmy Carter valde att sätta upp solceller på Vita huset redan på 70-talet. Då var det många som skrattade åt honom, men idag inser de flesta att han var före sin tid.

Basinkomst eller medborgarlön

Det finns flera intresseföreningar och partier som förespråkar basinkomst eller medborgarlön som ett sätt att ge alla en grundtrygghet. Alla vuxna skulle då regelbundet och utan motprestation få samma summa pengar av staten. De pengarna innebär en trygghet då man varken behöver stångas med arbetsförmedlingen, a-kassa eller försäkringskassan vid arbetslöshet eller sjukdom. Samtidigt kan dessa instanser skäras ner rejält då deras arbetsuppgifter kommer att bli färre.

En kritik mot basinkomst är dock att folk inte kommer att vara motiverade att arbeta när de ändå får pengar. Tanken är dock i de flesta fall att summan ska vara på en grundnivå så att man, om man lever enkelt, kan klara sig på den, men samtidigt så att de allra flesta av oss kommer att vilja arbeta mer för att få en bättre levnadsstandard och till exempel kunna köpa hus och bil och ha råd att åka på resor.

Tanken med basinkomst inte på något sätt ny. Den diskuterades redan på Aristoteles tid. Under 1700-talet var det Thomas Paine som propagerade för en liknande idé, då alla skulle få en klumpsumma på sin myndighetsdag. Han tyckte att det var orättvist att vissa föds fattiga och andra föds rika och med den här summan pengar ville han jämna ut skillnaderna. I dag finns det många olika argument för och emot basinkomst. På ja-sidan finns de som vill ha mindre byråkrati och mer frihet. De menar också att det bidrar till att man kan arbeta ideellt i större omfattning eller våga starta eget företag. Andra tycker att det är orimligt att få pengar utan någon motprestation.

De negativa rösterna hörs från både höger och vänster. Kritiken är att det skulle krävas höga skatter för att finansiera ett sådant här system, samtidigt som de tror att folk blir mindre benägna att arbeta så mycket som krävs för att vi ska kunna få in tillräckligt mycket för att finansiera systemet. Från vänsterhåll hörs en rädsla för att det skulle befästa ojämställdhet då fler kvinnor skulle vara hemma längre med barnen.

Bland förespråkarna hörs istället tankar om ett förändrat samhällssystem i vilket vi har mer frihet och kan lägga mer tid och energi på det som får oss att må bra. Att arbetstillfällena fördelas bättre så att fler får arbeta, samtidigt som vi inte behöver slita ut oss. Basinkomsten betalas regelbundet ut till alla individer, och de som är mest utsatta slipper bli stressade eller må dåligt på grund av oro för att hamna utanför systemet.

Flera länder har provat basinkomst på olika sätt, men då har det främst varit till vissa grupper, till exempel istället för att ge dem a-kassa eller socialbidrag. Faktum är att flera Nobelpristagare (främst i ekonomi, men också en fredspristagare och en litteraturpristagare) stöder tanken om basinkomst.

Resa mer klimatsmart

Vårt resande har stor påverkan på klimatförändringarna och vår miljö. Det är många som försöker resa mindre, samtidigt som resande, både till vardags och under semester, har blivit en del av vår livsstil. Det finns dock alltid en möjlighet att välja mellan olika resesätt och göra mer klimatsmarta val.

Bilen

Det absolut bästa är att åka så lite bil som möjligt – det tjänar både du och miljön på. Men, det är inte alltid möjligt att byta ut bil mot kollektivtrafik, cykel eller att gå. Vilka klimatsmarta val kan du göra för att minska klimatavtrycket vid bilkörning?

Om du behöver köra mycket bil bör du köpa en miljöbil. Det är inte alltid plånboken tillåter det och då kan det vara klokt att allmänt satsa på en bensin- eller dieselsnål bil. Ju mindre bilen drar, desto bättre för både plånbok och miljö. Du kan också investera i dieseloptimering hos Dieselkraft.se, som erbjuder bränslesparande optimeringsboxar, även kallade trimbox och effektbox, till dieselbilar. Då kan du fortsätta köra din dieselbil, men samtidigt på ett mer klimatsmart sätt.

Om du inte kör så mycket bil, behöver det faktiskt inte vara mer miljövänligt att införskaffa en fabriksny elbil, då även tillverkningsprocessen har en stor miljöpåverkan – en ”gammal” bil är redan tillverkad och att vårda och nyttja det som redan finns är också viktigt ur miljösynvinkel. Försök också att köra mer miljövänligt: jämn hastighet och ligg hellre på 90 km/h än 120 km/h.

Semester utomlands

En del av våra klimatavtryck gör vi inte i Sverige, utan utomlands. Det är enkelt att sätta sig på flyget, dricka kaffe och sedan vara framme vid Italien – och ganska billigt. Vad finns det för alternativ om du vill till Medelhavet? De två bästa alternativen utifrån miljö är också två riktigt roliga sätt: tåg eller buss. Om du köper ett tågluffarkort – passar lika bra till ett pensionärspar eller en barnfamilj, som till en tjugoåring – så hinner du både se mycket av Europa och samtidigt komma ner till Italien, utan att ha påverkat miljön lika mycket som om du hade flugit. Att resa med buss och tåg gör också att själva resan blir en del av målet, förutom att du också kan göra stopp på andra intressanta ställen på vägen.

Det finns resenärer som tagit tåget till Thailand: transsibiriska järnvägen, vidare genom Kina och sedan till Thailand. Det tar förvisso tid, men om vi både ska kunna resa och samtidigt göra mindre klimatavtryck, måste vi satsa på långa, men långsamma resor, istället för weekendresor med flyg till London.

Semestra på hemmaplan

Det absolut bästa är att försöka resa så lite som möjligt, om du inte kan cykla eller åka kollektivt. Det har blivit populärt att semestra i Sverige, eller att rent av försöka hålla sig hemmavid och semestra där. Det finns mycket vacker natur i Sverige, både fjällen och flera skärgårdar, förutom alla mysiga små sjöar som finns över hela landet.

Politikens svängningar

Inom politiken kan det ibland svänga fort. När det gäller Liberalerna och även Moderaterna så faller partierna en del i opinionsundersökningarna nu. Särskilt Liberalerna är inne i en djup svacka. Efter valet år 2018 där Liberalerna fick omkring fem procent av rösterna har partiet numera i ett antal mätningar legat under fyra procent.

Exakt vad det beror på är oklart men antagligen har ett antal väljare lämnat Liberalerna efter att de slutade med att samarbeta med Moderaterna och Kristdemokraterna och istället bröt sig ur Alliansen och började samarbeta med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det började redan när Liberalernas väljare röstade nej till Ulf Kristersson som statsminister. Det kulminerade ett par månader senare, när man från Liberalernas sida gick med på att göra ett avtal i januari med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Även Centerpartiet skrev under avtalet.

Avtalet gjorde att ännu fler väljare lämnade Liberalerna. Många liberala väljare har gått vidare till Moderaterna. Moderaterna är ett liberalt parti, men de är också ett konservativt parti. De är helt enkelt liberalkonservativa.

Även för Moderaterna går det ganska dåligt just nu. Exakt vad det beror på kan man undra. Under 2017 hade Moderaterna låga siffror i opinionen, mycket låga. De låg på så lågt som cirka 16 procent och en anledning till det var enligt vissa bedömare och experter att Moderaternas partiledare på den tiden, Anna Kinberg Batra, var för otydlig om vad hon ville och inte ville göra när det gällde ett eventuellt samarbete med Sverigedemokraterna. Moderaterna började vackla i opinionssiffrorna och tappade mer och mer. De var som lägst nere på 16 procent. Inför sommaren 2017 började röster höjas om att Anna Kinberg Batra borde avgå.

Partiledarbyte

Det var först efter sommaren 2017 som trycket blev så pass stort att hon behövde göra det. Istället var det Ulf Kristersson som tog över och de första månaderna med honom som partiledare lyckades Moderaterna få tillbaka en del väljare. Bland annat kanske tack vare en skattesänkningspolitik som skulle ge folk mer pengar över och öka företags likviditet. Något annat som kan öka företags likviditet är ett företagslån och det kan man få bland annat från capcito.com; den som är intresserad av det kan gå in där och titta. Företagares villkor är viktiga och det är något som Moderaterna och Centerpartiet har förstått. Centerpartiet backade under Ulf Kristerssons första månader från sina rekordhöga siffror. Mer liberala moderata väljare (som ogillade SD) som lämnat Moderaterna för att gå till Centerpartiet gick tillbaka till Moderaterna.

Samtidigt började Moderaterna prata på ett tuffare och mer bestämt sätt om kriminalitet och om en stram invandringspolitik. Moderaterna tog sig över 20 procent i opinionsundersökningar och fick cirka 19 procent i valet till riksdagen 2018. Sverigedemokraterna fick cirka 17,7 procent.

Moderaterna är dock numera nere under 16 procent i en mätning. Det kan bland annat bero på att SD går framåt, men SD tar väljare även från Socialdemokraterna kan man anta och SD har endast ökat en aning. En annan mer trolig förklaring till Moderaternas tapp är att Kristdemokraterna har ökat kraftigt. Moderata väljare kan gå till KD, steget mellan de två partierna är inte så långt.

Den gröna färgen inom politiken

De politiska partierna förknippas med olika färger. Men visste du att även om det finns vissa mer eller mindre gemensamma färger, skiljer det sig samtidigt åt mellan olika länder? Grönt står ofta för jordbruksrörelser (tänk LRF eller Centern), men i många länder också för partier som har miljön i fokus (som Miljöpartiet här i Sverige). Men grönt har också religiösa kopplingar. På Irland är det de gröna som är katolikerna som vill förena Nordirland med Republiken Irland och i Mellanöstern används den heliga färgen grön av de som förespråkar islamism inom politiken. Med andra ord associerar vi grönt lite olika: antingen med naturens gröna färg, som i jordbruk eller miljö, eller med religion. Att säga att man ”röstar grönt” fungerar därför inte i alla länder, eftersom det kan betyda olika saker.

Olika partier världen över som har grönt som sin färg:

  • Danmarks Det Konservative Folkeparti/li>
  • Centern i Finland samt Gröna Förbundet
  • Les Verts i Frankrike
  • Janata Dal i Indien
  • Lega Nord och Verdi i Italien
  • Green Party i Kanada
  • Istriska Demokratiska Församlingen i Kroatien
  • Demokraten 66 i Nederländerna
  • Nya Zeelands Green Party
  • Polska Bonderpartiet
  • Sierra Leone People’s Party

Grönt har med andra ord många nyanser.

Gröna vågen

1970-talets gröna vågen var en rörelse som inte ville gå åt varken höger eller vänster och inte kopplas ihop med de traditionella partierna. Istället låg den gröna rörelsen nära andra strömningar och åsikter, som djurrättsfrågor, feminism, fredsrörelsen och naturligtvis miljörörelsen. Vi lever över våra tillgångar här på jorden, var grundtanken. Naturresurserna är ändliga, så som vi lever nu, och snart har vi inget jordklot kvar att leva på. Genom en fredlig revolution ville anhängarna av gröna vågen förändra samhället, både socialt och ekonomiskt, och leva mer i samklang med naturen.

En typisk gröna vågen-person kunde flytta ut på landet för att odla eller bo i kollektiv. Under 1980-talet röstade man emot kärnkraften. I dag upplever vi en ny grön våg, av vissa kallad Gröna Vågen 2.0, där de som går in i det fullt ut lever off grid och i självhushåll, medan andra snarare väljer solidaritet, ekologisk mat, handlar second hand och reser med tåg.

Den allra viktigaste frågan är miljön och naturen. Den ska bevaras i första hand för sin egen skull, men också för att vi människor ska ha någonstans att bo och leva på både kort och lång sikt. Vi kan inte leva utöver våra tillgångar och måste alltså reglera fisket så att vi inte tar slut på all fisk, se till att vi inte skövlar skog i en snabbare takt än den växer upp och så vidare. Vårt ekologiska fotavtryck måste minska.

En grön ideologi handlar dock inte bara om natur och miljöfrågor, utan också om hur vi människor är mot varandra. Det är solidaritet som är ledordet. Skillnader måste utjämnas, både nationellt och globalt, så att fattiga och rika har samma chans och möjligheter till ett gott liv. Ingen ska svälta, u-länder ska inte vara så skuldsatta till de rika länderna som de är i dag och mänskliga rättigheter är alla viktiga frågor på agendan. Mat ska till exempel i första hand odlas till den egna befolkningen, istället för som nu då många fattiga länder exporterar mat till rika länder, samtidigt som delar av befolkningen svälter eller har svårt att få i sig en tillräckligt näringsrik och varierad kost. Jämställdhet och feminism är andra viktiga aspekter av hur vi ska leva med varandra.

Viktiga frågor är lokalsamhället och gemenskap, där vi umgås mer med varandra lokalt och också är mer självförsörjande. Den gröna rörelsen är för mångfald och emot förtryck, segregation och vad de upplevelser som orättvisa villkor. Minoritetskulturer ska respekteras och alla ska få en möjlighet att vara sig själv och utvecklas, både som individer och kulturellt.

Avslutningsvis hänger vi och naturen ihop. Vi är en del av naturen, även om många i dag inte känner det så. Den känslan av samhörighet med djur och natur är viktig inom den gröna rörelsen.

Miljöpartiets historia

Ur den gröna vågen och miljörörelsen sprang Miljöpartiet de gröna (MP). De var en motreaktion mot blockpolitiken och fokus var förstås miljöfrågor, men också frågor rörande fred och jämlikhet. Partiet inspirerades av andra gröna partier i Europa, till exempel den tyska motsvarigheten. Trots att Miljöpartiet säger sig stå utanför blockpolitiken har de under de senaste mandatperioderna valt att tillhöra ett rödgrönt partiet och alltså valt vänster sida.

Det var Per Gahrton, som tidigare hade varit riksdagsman för Folkpartiet, som tog initiativet till att starta ett miljöparti i Sverige. Han tyckte att det behöves ett parti för framtiden som fokuserade på hållbarhet. Det bildades en grupp för att starta ett sådant parti och den fick en extra skjuts genom diskussionen runt omröstningen i kärnkraftsfrågan 1980. Partiet föddes i Örebro 1981 och de som kom att bli aktiva hade ofta haft olika roller i lokala gröna partier eller andra rörelser som rörde djur-, miljö- eller fredsfrågor.

Partiet deltog i riksdagsvalet redan följande år, men kom inte in i riksdagen då de bara fick 1,7 % av rösterna. I början hade de ingen partiledare, men 1984 införde de idén med två språkrör – en manlig och en kvinnlig – som fick representera partiet. Först ut blev Ragnhild Pohanka och Per Gahrton. Först 1988 kom partiet in i riksdagen. Två frågor som kan ha gett dem luft under vingarna var den omfattande algblomningen och säldöden. Följande mandatperiod åkte de ut, för att därefter komma in igen. I Europaparlamentsvalet 1995 fick de hela 17,2 % av rösterna. Generellt är det där det går som bäst för dem.

Under en period var Miljöpartiet stödparti till Socialdemokraterna och med åren har de närmat sig dem alltmer, för att sedan 2014 ingå i en regering ledd av Stefan Löfven (S). Vid valet 2018 gick det sämre för partiet och många tror att det beror på att de inte lyckats infria flera viktiga vallöften. Några stora namn avgick dessutom, till exempel språkröret Åsa Romson. Hon ersattes av Isabella Lövin.

Tanken med språkrör istället för partiledare är att de personerna inte leder partiet i vanlig bemärkelse, utan istället ska föra ut partiets politik – det man kommer överens om gemensamt. Att det är två personer, en kvinna och en man, handlar dels om jämlikhet, men också om att man förespråkar kortare arbetsdagar och en konkret lösning är då att två personer delar på arbetsuppgifterna.