Författare: henrik

De politiska partierna förknippas med olika färger. Men visste du att även om det finns vissa mer eller mindre gemensamma färger, skiljer det sig samtidigt åt mellan olika länder? Grönt står ofta för jordbruksrörelser (tänk LRF eller Centern), men i många länder också för partier som har miljön i fokus (som Miljöpartiet här i Sverige). Men grönt har också religiösa kopplingar. På Irland är det de gröna som är katolikerna som vill förena Nordirland med Republiken Irland och i Mellanöstern används den heliga färgen grön av de som förespråkar islamism inom politiken. Med andra ord associerar vi grönt lite olika: antingen med naturens gröna färg, som i jordbruk eller miljö, eller med religion. Att säga att man “röstar grönt” fungerar därför inte i alla länder, eftersom det kan betyda olika saker.

Olika partier världen över som har grönt som sin färg:

• Danmarks Det Konservative Folkeparti/li>
• Centern i Finland samt Gröna Förbundet
• Les Verts i Frankrike
• Janata Dal i Indien
• Lega Nord och Verdi i Italien
• Green Party i Kanada
• Istriska Demokratiska Församlingen i Kroatien
• Demokraten 66 i Nederländerna
• Nya Zeelands Green Party
• Polska Bonderpartiet
• Sierra Leone People’s Party

Grönt har med andra ord många nyanser.

1970-talets gröna vågen var en rörelse som inte ville gå åt varken höger eller vänster och inte kopplas ihop med de traditionella partierna. Istället låg den gröna rörelsen nära andra strömningar och åsikter, som djurrättsfrågor, feminism, fredsrörelsen och naturligtvis miljörörelsen. Vi lever över våra tillgångar här på jorden, var grundtanken. Naturresurserna är ändliga, så som vi lever nu, och snart har vi inget jordklot kvar att leva på. Genom en fredlig revolution ville anhängarna av gröna vågen förändra samhället, både socialt och ekonomiskt, och leva mer i samklang med naturen.

En typisk gröna vågen-person kunde flytta ut på landet för att odla eller bo i kollektiv. Under 1980-talet röstade man emot kärnkraften. I dag upplever vi en ny grön våg, av vissa kallad Gröna Vågen 2.0, där de som går in i det fullt ut lever off grid och i självhushåll, medan andra snarare väljer solidaritet, ekologisk mat, handlar second hand och reser med tåg.

Den allra viktigaste frågan är miljön och naturen. Den ska bevaras i första hand för sin egen skull, men också för att vi människor ska ha någonstans att bo och leva på både kort och lång sikt. Vi kan inte leva utöver våra tillgångar och måste alltså reglera fisket så att vi inte tar slut på all fisk, se till att vi inte skövlar skog i en snabbare takt än den växer upp och så vidare. Vårt ekologiska fotavtryck måste minska.

En grön ideologi handlar dock inte bara om natur och miljöfrågor, utan också om hur vi människor är mot varandra. Det är solidaritet som är ledordet. Skillnader måste utjämnas, både nationellt och globalt, så att fattiga och rika har samma chans och möjligheter till ett gott liv. Ingen ska svälta, u-länder ska inte vara så skuldsatta till de rika länderna som de är i dag och mänskliga rättigheter är alla viktiga frågor på agendan. Mat ska till exempel i första hand odlas till den egna befolkningen, istället för som nu då många fattiga länder exporterar mat till rika länder, samtidigt som delar av befolkningen svälter eller har svårt att få i sig en tillräckligt näringsrik och varierad kost. Jämställdhet och feminism är andra viktiga aspekter av hur vi ska leva med varandra.

Viktiga frågor är lokalsamhället och gemenskap, där vi umgås mer med varandra lokalt och också är mer självförsörjande. Den gröna rörelsen är för mångfald och emot förtryck, segregation och vad de upplevelser som orättvisa villkor. Minoritetskulturer ska respekteras och alla ska få en möjlighet att vara sig själv och utvecklas, både som individer och kulturellt.

Avslutningsvis hänger vi och naturen ihop. Vi är en del av naturen, även om många i dag inte känner det så. Den känslan av samhörighet med djur och natur är viktig inom den gröna rörelsen.

Ur den gröna vågen och miljörörelsen sprang Miljöpartiet de gröna (MP). De var en motreaktion mot blockpolitiken och fokus var förstås miljöfrågor, men också frågor rörande fred och jämlikhet. Partiet inspirerades av andra gröna partier i Europa, till exempel den tyska motsvarigheten. Trots att Miljöpartiet säger sig stå utanför blockpolitiken har de under de senaste mandatperioderna valt att tillhöra ett rödgrönt partiet och alltså valt vänster sida.

Det var Per Gahrton, som tidigare hade varit riksdagsman för Folkpartiet, som tog initiativet till att starta ett miljöparti i Sverige. Han tyckte att det behöves ett parti för framtiden som fokuserade på hållbarhet. Det bildades en grupp för att starta ett sådant parti och den fick en extra skjuts genom diskussionen runt omröstningen i kärnkraftsfrågan 1980. Partiet föddes i Örebro 1981 och de som kom att bli aktiva hade ofta haft olika roller i lokala gröna partier eller andra rörelser som rörde djur-, miljö- eller fredsfrågor.

Partiet deltog i riksdagsvalet redan följande år, men kom inte in i riksdagen då de bara fick 1,7 % av rösterna. I början hade de ingen partiledare, men 1984 införde de idén med två språkrör – en manlig och en kvinnlig – som fick representera partiet. Först ut blev Ragnhild Pohanka och Per Gahrton. Först 1988 kom partiet in i riksdagen. Två frågor som kan ha gett dem luft under vingarna var den omfattande algblomningen och säldöden. Följande mandatperiod åkte de ut, för att därefter komma in igen. I Europaparlamentsvalet 1995 fick de hela 17,2 % av rösterna. Generellt är det där det går som bäst för dem.

Under en period var Miljöpartiet stödparti till Socialdemokraterna och med åren har de närmat sig dem alltmer, för att sedan 2014 ingå i en regering ledd av Stefan Löfven (S). Vid valet 2018 gick det sämre för partiet och många tror att det beror på att de inte lyckats infria flera viktiga vallöften. Några stora namn avgick dessutom, till exempel språkröret Åsa Romson. Hon ersattes av Isabella Lövin.

Tanken med språkrör istället för partiledare är att de personerna inte leder partiet i vanlig bemärkelse, utan istället ska föra ut partiets politik – det man kommer överens om gemensamt. Att det är två personer, en kvinna och en man, handlar dels om jämlikhet, men också om att man förespråkar kortare arbetsdagar och en konkret lösning är då att två personer delar på arbetsuppgifterna.

Enhet är kanske inte ett parti som man i första hand tänker på i miljösammanhang, men då fokus är en helhetssyn på människan och vår jord innebär det indirekt ett miljöperspektiv och därför kan det vara intressant att syna deras miljöpolitik här. Men först lite om partiet, då inte så många känner till dit. Detta parti har alltid hamnat utanför riksdagen vid valen, men är ett av våra största partier utanför riksdagen, strax efter Feministiskt Initiativ och Piratpartiet.

Partiet har funnits relativt länge då det grundades redan 1990 och Ulf Wåhlström heter mannen som tog initiativ till partiet. Tanken på ett parti med en helt annan syn på hur vi bygger vårt samhälle föddes eftersom han var kritisk till hur vi lever. Vi är inte lyckliga, vi är inte friska, vi förstör vår natur, gapet mellan rika och fattiga ökar… Kan man istället bygga vårt samhälle på ett annat sätt där man tar hänsyn till hur vi människor är och fungerar och vilka våra behov är? Han ägnade några år åt att studera bland annat psykologi för att ta reda på vad vi behöver för att må bra. Utifrån de tankarna skapades sedan partiet Enhet.

Partiet vilar på en delvis andlig grund: att vi människor och alla djur och växter hänger ihop och är ömsesidigt beroende av varandra, både ekologiskt och ekonomiskt. Därför måste vi också ta hand om vår natur i dess helhet. Miljöfrågorna är därför mycket viktiga för partiet. Utan en välmående planet mår vi inte bra själva. Andra viktiga närliggande frågor är de som rör landsbygd, närområdet samt teknik som gör det möjligt för småföretag att bli miljövänligare.