Shatter – hur man säljer på 2000-talet

Vad får man om man tar gamla klassiska breakout

och kombinerar med grafik från de riktigt coola demoreleaserna?

Tja… Shatter kanske?

Jag köpte Shatter för ett drygt år sen när Steam sålde ut det billigt och har ingen aning om hur många timmar jag spelat det. Det är klart vanebildande. Ok, spelidén är väl ungefär densamma som för ca 45 år sen (ja ok, det har tillkommit lite grejor) men grafiken och kanske ännu mer musiken gör det till en helt annan upplevelse idag än då.

Det är perfekt musik att lyssna på när man hackar med, problemet  är att den inte finns på Spotify (som brukar vara min primära musikfix här i livet) och på Grooveshark finns det bara ett par låtar så jag duckade runt lite och hittade faktiskt musiken lyssningsbar på Bandcamp. Fast att hålla reda på en speciell websida för ett visst album är ju bara jobbigt, så vafan…

Dessutom; jag köpte Shatter för 2 sketna Euro och tycker att jag haft roligare än så med spelet så jag tyckte jag kunde visa min tacksamhet för ett utmärkt spel genom att köpa och ladda ner musiken med. Det är inte direkt några förmögenheter det handlar om heller.

Jag förstår inte varför det är så svårt för den etablerade nöjesindustrin att fatta galoppen. Gör det enkelt att hitta, gör det enkelt att prova och, framför allt, gör det enkelt att ladda ner i de format kunden vill ha utan massa DRM och trams som gör att det måste spelas upp i en viss utrustning. Det är dags för den gamla Internetfientliga underhållningsindustrin att tänka om!

Det borde inte vara rocket science, faktiskt. Det handlar ju bara om IT…

Annonser

Beak!

Och nu, ett solklart fall av akut kreativ klåfingrighet.

Jag såg den här videon:

och tänkte ”Undra hur den skulle bli om man la till temat från Hajen?”

Såhär, blev det. 🙂

Så varför är det så viktigt att bevara Internet fritt…?

Kanske för att annars skulle det inte uppstå såna här galenskaper?

Eller ja, folk skulle nog fortfarande göra dem (jag har sett en del galna hemgjorda saker på VHS när det begav sig) men de skulle ju inte få nån vidare spridning om vi jämför med den spridning saker får tex via YouTube idag.

Varje minut laddas 48 TIMMAR videos upp till YouTube, det motsvarar 240 000 långfilmer i veckan. Att upphovsrättsindustrin jobbar i lite lätt motvind när de försöker stoppa upphovsrättsbrott på Internet kan man ju förstå när man inser hur otroligt mycket information som hela tiden flödar fritt på nätet, att de försöker flytta över problemet på IT-företag är därför kanske inte så konstigt men att bara blockera, förfölja och straffa har, efter mer än 10 år sen, haft, om möjligt, marginell effekt medans YouTube (som givetvis drabbats av problematiken de med) har kommit på någon form av fungerande kompromiss:

Man TYCKER ju att när det finns såna exempel på hur gratis faktiskt går att göra pengar på att nån borde tänka till och gräva ner stridsyxan. Tycker man, då. Fat chance. Problemet är att branschen inte är beredda att anpassa sig till en förändrad värld. I stället ser vi hur beslutet att inte ta upp The Pirate Bay-målet i Högsta domstolen, trots att det finns intresse för ett prejudikat, har lett till att Antipiratbyrån burnar loss med skrikande däck och tänker dra bortemot 150 fildelningstjänster till domstol och Monique Wadsted tar till brösttoner och räds inte ens att ge sig på ett politiskt parti. Det är förmodligen unikt i svensk historia om hon verkligen gör allvar av det. Det är inte utan att jag undrar hur nära Brokep träffar i sin kritik. Hela TPB-cirkusen stinker. Brottsrubriceringarna känns otroligt krystade, straffen är absurt höga och så tar inte HD upp det? Reeeally…?

Konflikten är ett faktum. På ena sidan står en föråldrad industri som inte förstår sig på Internet men som inte har nåt emot att hindra teknikutvecklingen i sina förtvivlade försök att behålla kontrollen och på andra sidan står allmänheten som för varje ny generation allt mer tar Internet och informationsdelning som en självklarhet och som har allt mindre förståelse för statens och upphovsindustrins överreaktioner.

Det är mao upplagt för en rätt långlivad och troligen hetsig konflikt där ingen av sidorna kommer ge sig frivilligt, så det är nog bäst att passa på att njuta av Internet så mycket som möjligt medans det går för ingen vet hur länge det kommer få finnas kvar i någon form av öppen och fri inkarnation.

Förmodligen är alla vi som vill behålla Internet fritt bara en samling terrorister hela högen. Tja. Då få vi väl vara det. Informationsterrorister kanske? Låter väl inte så tokigt?

Som ett första led i mina handlingar som informationsterrorist så tänker jag lägga upp min PGP-nyckel här på bloggen. Så om någon vill ha tag på mig så blir det möjligt att göra så utan att riskera att blanda in FRA i ett oönskat gruppsamtal.

UPDATE:

Och bara för att jag hann posta så snubblade jag över den här videon som var fan ännu galnare! Garanterat ingen Hollywoodprodukt, inte.

Finns en hel hög kreativt nonsens här. Bara att vältra sig i kulturellt kaos! 😀

Too late to apologize – en politisk remix

Vad får man när man tar en hitlåt…

…och remixar den med en av de mest oroväckande politiska utvecklingarna vi sett i USA på länge?

Ett fantastiskt starkt (och väldigt välgjort) inlägg i debatten!

…det går åt helvete…

Det är väl inte någon överraskning för någon längre (förutom ett antal politiker nere i Bryssel som kört ner huvudet i sanden) att Eurokrisen är högst påtaglig och att kostnaden för att rädda denna kontraption redan passerat alla rimliga gränser. Eller som de där snubbarna på andra sidan pölen brukar uttryka det, to throw good money after bad. Att det här inte kommer hålla i längden vet alla som haft en period i livet då man haft lite krattig ekonomi, förr eller senare måste man ta tag i situationen och försöka ordna till ekonomin, inte skaffa ett kreditkort till för att skjuta upp problemen ett tag till. Tyvärr verkar de där typerna nere i Bryssel aldrig lärt sig den läxan och just nu verkar de försöka slå nytt internationellt rekord i Ponzibedrägeri. Vem som kommer få betala kalaset kräver inte många hjärnceller för att inse…

Att folkets förtroende för våra politiker i Bryssel är katastrofalt lågt är kanske inte så konstigt när de sköter sina uppdrag som de gör (och nyheter om att Reinfeldt verkar se sig själv som en ny Il Duce gör inte situationen direkt bättre på hemmaplan heller) och ett tecken på hur illa det är är att kreditvärdesinstitutet Moodys nu varnar för att 87 banker inom EU bedöms inte klara sina finanser längre.

De har även en överskådlig graf (elegant ritad av Liv Widell) som visar turerna i Eurokollapsen och hur kedjereaktionerna förstärker varandra. Den grafen har dock ett fel som jag ser det, den kan ge ett intryck av att det finns en väg ut (där uppe till höger). Jag tror inte ett skit på det, utan jag skulle vilja påstå att situationen snarare ser ut såhär (och hoppas på att Liv/SR/andra berörda förlåter mig för den lilla remixen):

Ju längre klåparna i Bryssel tillåts klanta runt med Europas ekonomi, dess mer demokratifientliga tvångsåtgärder kommer de införa och dess större kommer skadan bli på lång sikt. Det är inte frågan om om Euron kommer kollapsa, det är bara frågan om när och ju längre det dröjer, dess värre blir kollapsen.

Mao, det går åt helvete.

På Internet kan ingen se hur gammal du är!

Vad händer när en WWII-veteran tar till sig Internet och dess subkulturer som tex Rage Comic? Tja, man skulle kunna säga att han skrev sina memearer…

Vem bryr sig egentligen om sin integritet?

Såg att man kan vinna ett par Bluetoothlurar genom att berätta vad Bill Gates tänker om man samtidigt blir ett IDG.se-fan på Facebook (annars får man inte vara med och tävla). Tja, det är väl en marknadsföring så god som någon och väldigt många har ju redan ett Facebook-konto, trots att det gång på gång kommer information om hur valhänt Facebook hanterar säkerheten runt personliga uppgifter och hur det du gör på Facebook kan slå tillbaka. Facebook är inte speciellt säkert och det är definitivt inte gratis. Du betalar hela tiden, men inte med pengar, och ändå verkar det vara skrämmande få som ens reflekterar över det här och funderar över vad haken är.

You may believe that it is free to join, but you pay with your personal integrity and future. 30 years from now when applying for a job, the recruiter may be able to read everything you have written.

Då väldigt få gladeligen ändå hoppat in på fejjan blir det förstås så att väldigt mycket av den kommunikation som sker mellan folk jag känner idag sker på Facebook, information jag är avstängd från eftersom jag fortfarande envisas med att vägra Facebook av ren princip.

Kompisar som har Facebook har lite olika sätt att reagera på det; vissa förstår mig men har ändå valt att skaffa ett konto eftersom alla andra har gjort det, andra tycker att jag bara är fånig och förstår inte alls hur jag frivilligt kan missa allt kul som händer på fejjan. Personligen har jag svårare att förstå hur folk ser ett så litet värde i sin person att de fullständigt vräker ut precis varenda liten intrikat detalj om dem själva (och jo, jag vet, alla gör det inte och man måste inte, men många gör det ändå). Facebook är lite som en tatuering; när du har gjort det är det gjort och om du ångrar dig i efterhand är det förbannat svårt att få det ogjort.

Sett ur den synvinkeln tycker jag det är lite roligt när folk nu blir upprörda när det visar sig att deras fina iPhone är en spårsändare. Ännu roligare är förstås att några i min bekantskapskrets som reagerat på den här nyheten har, you guessed it, konto på Facebook. Det blir bara roligare (jag har nog inte helt frisk humor, kan tro) av att Apple nu får skiten för något som verkar vara en branschstandard som väldigt många mobiltelefontillverkare (och andra) roar sig med; nämligen att hela tiden samla information om sina kunder. Och de flesta som handlar deras produkter eller signar upp på deras sidor har inte en jädra aning om det!

Jag önskar att folk värdesatte sin integritet mer, så pass att de faktiskt inte reflexmässigt (som många gör) ”signar upp” för både det ena och det andra utan att ta reda på lite om konsekvenserna av sina handlingar först.

PS. Apropå bilden på Bill Gates; jag får ju inte vara med i tävlingen eftersom jag inte har fejjan så om någon annan vill tävla med den, feel free. Fast att Gates tankar drabbas av en BSOD är nog inte en speciellt unik idé…

%d bloggare gillar detta: