Ett försök till liberal syn på samvetsfrihet

Ni har säkert inte missat snacket om samvetsfrihet, att barnmorskor ska slippa utföra aborter om det strider mot deras religiösa övertygelse? Det här har stört mig ett tag, men jag har inte kunnat sätta fingret riktigt på varför. För ett par dagar sen kom jag på varför. Låt oss dela upp hela soppan i flera delar:

Friheten att få utbilda sig till barnmorska.

Att hindra folk från att utbilda sig om man uppfyller grundkraven bör rimligtvis ses som diskriminering, så att tex ta det säkra före det osäkra och tex vägra anta religiösa för att undvika att få in abortmotståndare är knappast en rimlig åtgärd. Dessutom behöver man inte vara religiös för att vara abortmotståndare (eller vara abortmotståndare för att man är religiös), så inget bra försök till lösning alls.

Friheten att få ha en åsikt.

Jag tycker att resonemanget att en människa blir till vid befruktningsögonblicket är befängd. Det som blir till är en potentiell människa, men under ganska lång tid är det vi pratar om bara en klump celler utan speciellt mänskliga drag (mer än rent genetiskt) som inte kan överleva på egen hand. Vi pratar om en gråzon där man kan sätta gränsen ”individ” ganska godtyckligt, men den generella koncensusen verkar ändå ligga nånstans runt tidsspannet där ett för tidigt fött barn idag kan räddas. Visserligen med intensivvård och med risk för livslång funktionsnedsättning, men ändå…

Att sätta gränsen vid ”sperma möter ägg” är dock, vill jag påstå, en ganska extrem syn på graviditeten som rimmar illa med dagens kunskaper om fortplantningsprocessen, men vi har religionsfrihet och även en sån åsikt bör därför rimligtvis respekteras. Även om man givetvis också bör ha rätten att anse att den är fel. 😉

Friheten att slippa utföra aborter.

Det är här det blir kortslutning för mig. Det finns inget som tvingar någon till att bli barnmorska, eller läkare. Det finns inget som tvingar någon (som bor i Sverige) till att vara religiös, även om det kan finnas ett socialt eller kulturellt tryck mot individen att bli det. Följaktligen finns det inget tvång mot någon att göra aborter, det är fullt frivilligt! Det är visserligen en frihet som kan ha konsekvenser, but life’s a bitch.

Now, låt oss nu titta på en av stämningarna:

Det andra fallet gäller en barnmorska i Jönköpings län som av religiösa skäl inte vill utföra aborter har stämt landstinget efter att ha nekats anställning.

Vill vara barnmorska, är religiös, vill slippa utföra aborter. Check. De två första är friheter som ingen bör förvägras enligt ovan, men det tredje är inte en frihet! Det är en personlig preferens som framförs som ett krav och då landstinget inte är beredd att acceptera det kravet så erbjuds ingen anställning.

Låt oss nu titta på det här från arbetsgivarens synvinkel:

Man har ett behov av en barnmorska och man hittar en lämplig kandidat. Denna kandidat råkar vara religiös? So? Dels har vi religionsfrihet i landet och dels behöver inte religiositet vara ett hinder i yrket, i vissa fall kan det tom tänkas vara en styrka om man tex får in en religiös patient (you never know). Kandidaten vägrar dock utföra aborter, detta är förstås ett potentiellt problem. Landstingets uppdrag handlar inte om att erbjuda anställningar utan att tillgodose patienternas behov! Precis som vilken annan arbetsgivare som helst så handlar det om att försöka hitta de mest lämpliga personerna att anställa för att kunna genomföra verksamheten.

Det är så klart så att det är sällsynt med perfekta matchningar och att majoriteten av alla anställningar blir en kompromiss (från båda hållen), men i rollen som barnmorska ingår normalt idag, i Sverige, att genomföra aborter! Det är klart att arbetsgivaren kan acceptera att ta in en anställd som saknar vissa kvalifikationer för att övriga anställda täcker upp den saknade kompetensen, men det måste rimligtvis arbetsgivaren vara den mest lämplade att besluta! Således, klart landstinget kan välja att anställa en barnmorska som inte vill utföra aborter om man ser att det är möjligt utan att verksamheten äventyras.

Samvetsfrihet handlar därför inte om den religiösa personens frihet att få slippa utföra aborter (för den friheten har alla medborgare i Sverige) utan att personen ska få göra såna personliga val utan att behöva ta konsekvenserna av sitt eget handlande! Ett bättre namn vore därför konsekvensfrihet och denna konsekvensfrihet hotar att gå ut över landstingets frihet, som arbetsgivare, att välja den personal man tror är mest lämpad för sin verksamhet!

Det enda jag kan se i begreppet samvetsfrihet är därmed ynkedom, ynkedomen att inte själv vilja stå för sina egna val och personliga övertygelse. Om man inte kan hantera konsekvensen av sitt eget handlande utan i stället försöker lasta över det resulterande problemet på en annan part, hur lite är då ens övertygelse egentligen värd?

Rättvisa? Var god dröj…

En ny rapport som släpptes i dagarna indikerar att det är ungefär lika vanligt att män utsätts för våld inom relationen som att kvinnor drabbas.

More men (11%) than women (8%) reported exposure to physical assault in the past year, while more women reported exposure to sexual coercion.

Helt förvånad är jag faktiskt inte. Det ska givetvis poängteras att det fortfarande är främst män som utdelar det grövre våldet, men tendensen att alls utöva våld är alltså mer ”jämlikt” än vad många förmodligen tror. Gunilla Krantz:

– Jag tror att både män och kvinnor underrapporterar sin utsatthet för våld i relationer. Det förekommer oftare än vad man vill medge. När det handlar om könsskillnaden visar tidigare studier att män inte vill konfrontera att de blir slagna. De förnekar, förminskar eller skrattar oftare bort misshandeln. Det pågår en större allmän samhällsdiskussion om mäns våld mot kvinnor, vilket är viktigt då det faktiskt är ett reellt folkhälsoproblem. Det gör det kanske lättare för kvinnor att söka hjälp och det är mer känt om vart man kan vända sig, men jag tror att vi behöver lyfta problemet bland både kvinnor och män, säger hon.

Ja. Tack. Äntligen. Kön är egentligen ganska irrelevant i sammanhanget; alla män är inte utövare, alla kvinnor är inte offer. De flesta av oss är vanliga, hyggliga människor som faktiskt inte tycker om att slåss. Fokusera på de som, faktiskt, tar till våld (oavsett kön) och låt oss andra vara oskyldiga tills motsatsen bevisats utan att insinuera att man skulle vara kollektivt skyldig bara för att det dinglar en kuk mellan låren.

Jag tycker visserligen att arbetet de så kallade kvinnohusen utför är viktigt och hedervärt, men jag önskar att de var institutioner som var öppna för alla som behöver hjälp, inte bara för kvinnor. Men, tja, debattklimatet är ju vad det är. Därför tycker jag att det är otroligt skönt att det kommer fram en mer nyanserad bild, något som Genusfolket tydligen inte uppskattar:

Viktigast i sammanhanget är att prata om vad vi menar för slags våld. Att likställa örfilar med brutna armar, eller systematiskt våld med enskilda situationer leder knappast till någon slutsats värd namnet. Vid närmare läsning framgår det också tydligt att ingenting i studien tyder på annat än att kvinnor som vanligt är överrepresenterade bland dem som utsätts för det sexuella våldet och det grova våldet.
[…]
Om något pekar studien åt det redan kända: mäns våld mot kvinnor är fortfarande det allvarliga problemet, men det är tydligt att undantag finns.

Samma trötta övergeneraliserade bild av kvinnor som offer och män som förövare. Visserligen förnekar man inte möjligheten att kvinnors våld mot män är vanligare än man kanske tidigare trott, men det bagatelliseras som ”att undantag finns” och att det inte går att ”likställa örfilar med brutna armar”.

Såååå, kvinnors våld mot män är alltså mer ok (eller kanske snarare mindre förkastligt) helt enkelt för att de, generellt sett, inte har samma fysiska styrka och därmed möjlighet att tillfoga allvarlig skada? Betyder det att så länge männen bara örfilar kvinnorna eller bara orsakar lättare blåmärken så är det våldet också bara ett irrelevant undantag?

Skulle inte tro det, va? Män är ju förövarna! Män ska bära ett kollektivt ok och ta på sig arvssynden för att de har det testosteronstinneorsakande, våldsbenägna XY-kromosomparet och ingen forskningsrapport i världen verkar kunna tvätta bort den bilden i vissa personers ögon.

Genusvetenskap är en akademisk disciplin som huvudsakligen fokuserar på att kartlägga och analysera vilken roll kön och genus spelar i samhället. Även frågor om sexualitet, klass, etnicitet eller andra typer av maktförhållanden kan studeras inom ämnet men det är vad man brukar kalla ”genusperspektivet” som är den gemensamma nämnaren.

Varandes en författare för en blog döpt efter en akademisk disciplin kanske man ska vara beredd att ta till sig akademisk kutym och faktiskt omvärdera tidigare dogmer som ansetts som självklara när det kommer nya fakta som ställer saker på ända snarare än att avfärda dessa nya rön som (jag citerar) ”Sådant trams!”?

Integritetsvandalism, sardines och uppgivenhet…

Jag borde säkert ha skrivit om sardines. Jag borde säkert protestera högre mot övervakningsstaten som rullas ut. Jag borde säkert … väldigt mycket, men det känns så totalt meningslöst att fortsätta skrika.

Därför är det tacksamt att andra orkar. Kjell Häglund orkade. Det är med en uppgiven, frustrerad, ja direkt förbannad ton, men han orkade. Läs det, det är riktigt, riktigt bra och jag skriver under varenda ord.

Amen.

Själv känner jag mig allt mer uppgiven och i ett samhälle där till och med sysadmins ska kunna tvingas agera spioner mot sina egna arbetsgivare (hur nu det ska funka när samma personer ofta får skriva på NDAs som förbjuder dem att just sprida information till extern part återstår att se) så finns det bara två saker man kan göra om man har minsta jädra ryggrad kvar i ett land infekterat av en politisk elit som lider av total brist på genuint intresse för vad som är bäst för samhället och utvecklingen:

  1. Lämna branschen.
  2. Lämna landet.

Jag är inte, av olika orsaker, beredd att lämna landet så konsekvensen blir att jag just nu aktivt försöker hitta en annan primär inkomstkälla än IT så att jag kan ha IT som en sidosyssla eller hobby jag kan avveckla om så krävs.

Jag vet, tyvärr, att jag inte är ensam och dessutom, hur många multinationella företag kommer tex ha kvar någon IT-avdelning i Sverige om de vet om att den är bemannad av potentiella Quislingar? Vad detta kommer innebära för Sverige rent ekonomiskt kan vi bara spekulera i, men det lär knappast vara positivt i längden. Kjell skriver:

Sverige var en gång världens mest spännande it-land. När industrisamhället hade börjat tappa fart stod en ny, hyperkreativ världselit av visionära ingenjörer och entreprenörer redo att kugga i.

Var. Gången tid. Förlorad tid. En chans sumpad pga Bodström, Persson, Ask, Reinfeld och alla andra glada oförstående Integritetsvandaler.

Om du är en entrepenör som har ditt sikte inställt på att göra karriär genom att bygga upp ett nytt företag inom IT så har jag bara ett råd att ge:

Fly.

Catharina Elmsäter-Swärd säger ett sanningens ord

Ibland blixtrar det till bland våra politiker och de verkar säga vad de tycker utan att hymla eller försöka linda in det. Idag lyckades våran infrastrukturminister med konststycket att säga det många säkert har tänkt vid något tillfälle:

Helst så skulle vi vilja lagstifta mot dumhet, men det kan vi tyvärr inte göra.

Jag kan bara hålla med, helst skulle man verkligen vilja förbjuda dumhet en gång för alla, det hade varit väldigt smidigt. Det finns förstås vissa rent praktiska problem med iden, men visst är det en tilltagande tanke?

Piratfilmsdebaklet farsar vidare…

I helgen skrev jag ett brev till Lars-Peter Hielle om hans onyanserade artikel om ”streamad piratfilm”. Jag fick faktiskt ett svar:

Hej tack för ditt mail.

Jag tror inte du ska underskatta det jag rapporterar. Det som redan finns som tänkbar åtgärd dvs blockering har införts i Norge nyligen och med det så finns det också en möjlighet för rättighetsinnehavarna att lobba för det. Du ska inte tro att de lagar som idag finns inte delvis har lobbats fram för då har du fel.
Jag speglar det som idag är extremt känsligt, men det var diskussionen om också Ipred också till en början.
Att rättighetsinnehavare skulle få chansen att via domstol driva civilrättsprocesser utan att blanda in polis och åklagare trodde nog många skulle vara otänkbart, men nu har Sverige infört det också.

Det jag lyfter fram är något som det finns starkt stöd för i Sveriges riksdag att upphovsrätten ska skyddas, sen finns det de som tycker allt ska delas fritt, men det är inte det här inslaget handlar om. Inslaget handlar om hur flera politiker tycker att upphovsrätten ska skyddas.

Kriget mellan pirater och antipirater har jag lyft fram i mängder av inslag innan det här och får nästan alltid skit ifrån den ena eller den andra sidan. Men jag själv har aldrig tagit ställning i frågan och ska inte heller som opartiskt journalist göra det.

Du får kalla mig oseriös, men att jag skulle få skulden för att ha väckt den björn som du tror sover är bara löjligt. Mitt jobb som journalist går ut på att spegla det som är eller kan bli aktuellt även i Sverige. Tankar om blockering håller jag inte tyst om. Många skulle istället säga att det är att ”ta tjuren vid hornen” innan det är försent, beroende vilken sida man står på.

Var istället glad att jag lyfter fram det så kanske det blir en diskussion om det.

Nästa gång skriv vänligare och ge mig istället nyhetstips på vad jag borde spegla.

Uhm…

Jag gillar speciellt ”att jag skulle få skulden för att ha väckt den björn som du tror sover är bara löjligt”. När påstod jag det? Eller rent generellt, vad dillar han om?

Nå, efter att en vän konstaterade att det faktiskt hör till Public Services uppdrag att vara objektiva och sakliga och att han rekommenderade mig att anmäla inslaget i stället för att hålla på och tjafsa med reportern direkt så gjorde jag det.

Programmet handlar om ”streamad piratfilm” och saknar helt, vill jag hävda, önskad objektivitet. De som får komma till tals är främst Henrik Ponten och Kjell Sundsvall som framför en ganska ensidig och samstämmig åsikt. Kjell Sundsvall påstår tex att det är piraternas fel att Jägarna 2 sålt sämre än Jägarna och detta accepteras helt okritiskt av Lars-Peter Hielle.

Detta trots att det gått 15 år mellan filmerna vilket tex innebär att Jägarna 2 släpptes under en tid då konkurrensen från andra produktioner var mycket större än 15 år tidigare när Jägarna släpptes. Inte bara produceras det allt mer film och TV för varje år, konkurrensen har också ökat drastiskt från tex datorspel och andra underhållningstekniker. Det nämns inte heller att Jägarna 2, likt många uppföljare, fått ett sämre betyg på tex IMDb och att publiken därför helt enkelt kan antas ha valt att lägga sina pengar på att njuta av andra, bättre, produktioner!

Reportaget nämner inte heller med ett ord att samma teknik som Henrik Ponten och Kjell Sundvall ser som skrämmande ser andra som en möjlighet. Unni Drougge har tex konstaterat att fri kopiering snarare är positivt än negativt för hennes del. Se tex:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11784822.ab

The Yes men hade också ett problem att deras film, ”The Yes men fix the world”, var så kontroversiell att tex ”United States Chamber of Commerce” försökte tysta the Yes men genom att hota dem med stämning. Utan fildelning hade filmen aldrig kunnat släppas, men tack vare modern teknik kunde de förhindras att filmen begravdes och försvann.

http://torrentfreak.com/yes-men-use-bittorrent-to-avoid-censorship-100723/

Denna andra sida av myntet med möjligheten för fristående kreatörer att sprida sina verk utanför de stora bolagens kontroll saknades totalt i reportaget och ”piratfilm” framställs bara som ett problem där ansvariga politiker och myndigeter inte gör tillräckligt för att stävja detta hot. Inte heller finns det någon som helst konsekvensanalys av hur den typen av blockering kommer påverka det fria ordet genom att tex göra det omöjligt att, likt the Yes men, kringgå försök till censur genom att släppa sitt material fritt.

Lars-Peter Hielle har, som jag ser det, helt misslyckats med att sträva efter den objektivitet man bör kunna förvänta sig av public service. När jag påpekade detta via mail till Lars-Peter Hielle så fick jag ett svar som inte bara helt ignorerade mina frågor och argument (men i stället bemötte argument som jag över huvud taget inte fört fram!) det gjordes dessutom med en synnerligen otrevlig ton.

Jag önskar därför att det görs en granskning av reportaget för att klargöra vilka brister det har just vad gäller objektivitet och saklighet.

Stay tuned, det kanske kan hända mer runt det här…

Streamad piratfilm på nätet växer sig allt starkare…eller?

Såg att journalisten Lars-Peter Hielle skrivit en artikel om hur streamad piratfilm nu tydligen är det senaste hotet mot våra kära kreatörer. Det är en totalt okritisk artikel där Kjell Sundvall och Henrik Pontén helt utan mothugg får gå på med samma gamla klyshor som vi hört så många gånger och som mest låter som om det är hack i skivan.

Jag blir lite deprimerad av den typen av papegojajournalism så jag skickade ett personligt brev till han Lars-Peter Hielle (mailadressen fanns ju under artikeln, bekvämt och bra) och skrev följande:


Hej Lars-Peter. Jag läste din artikel om att streamad piratfilm nu tydligen är det senaste hotet mot all form av filmproduktion.

En fråga bara; gjorde du några efterforskningar alls innan du skrev artikeln eller repeterade du bara helt okritiskt vad Kjell Sundvall och Henrik Pontén sa? Om du gjorde någon egen oberoende efterforskning innan du skrev artikeln så skulle jag gärna vilja veta vilka rapporter eller andra fakta som motiverade en artikel som så okritiskt framställer att det krävs kraftigare tag mot piratkopiering eller varför du valde att inte med ett ord nämna tex den alternativa film och kultur som får en chans tack vare samma teknik.

Om du inte gjorde någon egen oberoende efterforskning så måste jag nog fråga varför du inte gjorde det? Är det inte del av den journalistiska traditionen att man tar reda på fakta och försöker lyfta fram en någorlunda nyanserad bild av det man skriver om? Om du hade lagt ner tiden på att göra det hade du förmodligen ganska snabbt noterat att det inte finns någon direkt koppling mellan piratkopiering och förlorade intäkter, tvärt om är det ofta de som fildelar mest som samtidigt de som köper mest. Det finns gott om oberoende forskningsrapporter som kommit fram till detta om och om igen, det finns inga oberoende (den lilla, lilla detaljen är just oberoende) forskningsrapporter som lyckats bevisa motsatsen.

Att du, som journalist, inte hör en elak alarmklocka ringa i huvudet så fort någon pratar om blockering (dvs censurering) av nätet förvånar mig lite med. Censur börjar alltid som att man framställer det som en nödvändighet att stoppa något som ter sig önskvärt att stoppa, men när väl mekanismen finns där så inkluderas allt mer tills den sakta börjar inskränka det fria ordet. Det är ett genomgående mönster vi sett om och om igen inom stater som blir allt mer ofria och som journalist tycker jag det är konstigt att du så lättvindligt återger önskemål om vad som i praktiken är ännu en glidning längst det sluttande planet mot en allt mer totalitär stat. Detta helt utan att ens ägna en tanke åt konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna.

Och bara som en parentes, jag fildelar inte. Alls. Jag använder tjänster som tex Netflix, Spotify etc. Däremot blir jag lite ledsen varje gång jag läser en artikel som helt okritiskt framhäver vinklade påståenden som ”fakta”. Varje gång det händer förlorar jag lite av mitt förtroende (dvs det lilla jag har kvar) för media och de som kallar sig journalister.

MVH

/Martin

Vi får väl se om jag får nåt svar. Mina förhoppningar är inte speciellt stora att jag kommer få nåt svar och om jag får något alls blir det väl i praktiken ett goddag yxskaft-svar eftersom det känns som att dessa gamla påståenden nu blivit så pass upprepade att de har blivit en sanning.

Fakta verkar, ironiskt nog, inte få stå i vägen när sanningen fabriceras så förmodligen kommer vi få höra mer om det här tills man inför nya, fantastiska slag i luften som egentligen inte kommer göra nån som helst skillnad för fildelningen men som öppnar för allt större möjligheter att övervaka och kriminalisera folk för petitesser.

När inte ens journalister försöker försvara folks frihet är det illa…

Läs även Opassande och En snel hest.

Polisen stormade in i fel lägenhet…

Så har det hänt igen, polisens bristfälliga metoder resulterade i att de brakade in i fel lägenhet med buller och bång (och en trasig ytterdörr) och polisen vill inte ens ersätta de skador de själva orsakat mot en oskyldig. Det påminner beklämmande mycket om situationen i Göteborg för ett drygt år sen där polisen gick in med full insatsstyrka och behandlade alla (inklusive barn) som potentiella självmordsbombare, med skillnaden att ingen någonsin berättat huruvida polisen ersatte entrédörren i det fallet eller ansåg att hyresvärden även då borde städa upp efter deras fadäs.

Det är de här pappskallarna som riksdagen nu beslutat ska ha större möjlighet att ta del av ströinformation som vi lämnar efter oss, dvs precis den typen av information som de upprepade gånger visat att de inte är kompetenta att hantera på ett rättssäkert sätt. Vore det då inte bättre att man i stället riktade in sig på att införa bättre rutiner och följde upp såna här fadäser mer noga så att de inte tillåts inträffa igen?

Nä, i stället ska polisen få tillgång till mer information som de kan missförstå och som förmodligen kommer, med tanke på polisens tidigare track record, misstolkas, sumpas bort och leda till allt fler såna här små fadäser i framtiden.

What could possibly go wrong?

%d bloggare gillar detta: