IT-revolution! Igen!

Det slog mig för ett tag sen att vi just nu står inför en revolution! Det snackas lite då och då om hur IT-revolutionen har påverkat samhället, men jag tror att det som varit inte på något sätt kommer kunna mäta sig med vad kommer. Därför säger jag:

LEVE REVOLUTIONEN!

”Men vänta nu?” är det säkert några som undrar, ”IT-revolutionen har väl redan varit?”. Det är förvisso sant, men det jag kom fram till är att revolutionen inte bara har varit utan även är och kommer fortsätta vara ett tag till. Låt mig förklara hur jag menar.

Den tekniska IT-revolutionen

Bland de första som drabbades av den digitala utvecklingen var Facit AB. Facit insåg inte potentialen i den nya digitaltekniken och på mindre än tio år var Facits marknad utraderad och företaget slaget i spillror.

Sen dess har det gått fort, exponentiellt fort. Först blev digitaltekniken en bundsförvant till de industrier och marknader som redan fanns, medieindustrin fick tillgång till digital inspelning, mixning och bearbetning av ljud och bild, telefonbolagen ersatte elektromekaniska växlar med digitala, signaltransport blev digitalt (CD, DVD, DVB, GSM etc), bibliotekens kartotek ersätts med sökterminaler och över lag har vi gått ifrån skrymmande och dyra analoga lösningar till digitala lösningar för att det är billigare, enklare och snabbare.

Det som händer nu är att tekniken har blivit så billig att den allt snabbare sprider sig ut i hemmen och alla har idag möjlighet att göra Podradio, editera egna videos och publicera dem på tex YouTube. Det är nu vi börjar omge oss med media som vardagsmat, inte längre är beroende av officiella distributionskanaler (mer än Internet, förstås), fildelning, deltagar– och remixkultur blir begrepp och allt färre prenumererar på en dagstidning eller slår upp telefonnummer i en katalog. Det är nu det verkligen går att tala om en IT-revolution och det är nu nästa fas egentligen börjar.

Den sociala IT-revolutionen

Människan har alltid kommunicerat, via budbärare, via brev, via telefon och nu via datorer. September 1993 ger America Online sina kunder access till USENET och ”vanliga” människor får tillgång till det som är grunden till Internet. Innan har USENET varit förbehållet anställda och studenter vid Universitet, men i och med AoL börjar nu utvecklingen mot det Internet vi idag är vana vid och en ny era i privat kommunikation börjar.

Tekniken har utvecklats dramatisk, från USENET News och e-mail via till Instant Messaging, webforum och en flora av sociala siter och andra kontaktnät. Utvecklingen har gått så pass fort att samtidigt som vi vanemässigt började chatta med folk på andra kontinenter via bredband med fast månadskostnad så var (och är) det fortfarande minuttaxa på telefonsamtal och rikssamtal kostade extra!

Allt fler projekt uppstår på nätet, Linux utmanar Microsoft Windows, Gimp uppstår som ett alternativ till Photoshop, Firefox uppstår som ett resultat av striden mellan Netscape och Internet Explorer och att verka internationellt är inte längre en lyx som bara stora multinationella företag har råd med. Vi bildar communities, det uppstår specialiserade diskussionsforum om allt möjligt eftersom oddsen är så mycket större att man kan hitta likasinnade på Internet än hemma i Säffle. Det blir dessutom allt vanligare att vi hittar våra partners på Internet. Nätet har blivit ett väldigt viktigt socialt kontaktnät i många människors liv.

Det här leder då fram till vad jag anser är den tredje IT-revolutionen.

Den politiska IT-revolutionen

Det är här jag anser att vi är idag. Precis som tekniken nådde en kritisk punkt där IT-tekniken blev vardagsmat så har de sociala nätverken på Internet nu nått en kritisk massa när Internet inte är ”på låtsas” längre. Ur de sociala nätverken och den konstanta diskussionen växer det upp en ny ordning där inte bara alla kan delta på historiskt sett ovanligt jämlika villkor, vem som helst har potentialen att dessutom vara med och styra. Traditionella ålders- och könshiearkier och förutfattade meningar försvinner visserligen inte, men blir markant mindre uttalade. En tonåring och en folkpensionär som troligen aldrig fått kontakt utanför Internet kan plötsligt finna en gemensam grund för att diskutera politik, bilar, musik, orkideer osv.

Det är också pga detta nätverkande som den politiska IT-revolutionen startar. Olika intressegrupper ser Internet som ett hot och vill få bukt med vad de anser vara problem genom att censurera och/eller övervaka Internet, något som gör andra så pass upprörda att de börjar organisera sig på olika sätt vilket bland annat leder till att Piratbyrån och, inför valet 2006, Piratpartiet bildas och plötsligt kan förmodligen inte ens den mest förhärdade stockkonservativa politiker missa att nånting har hänt. Jag misstänker att många såg Piratpartiet som ett nytt Ny Demokrati när det bildades och jag är inte säker på att alla slutat se det så trots Piratpartiets 7.1% EU-valet, att de upplever en politisk revolution som radikalt kommer förändra den politiska kartan även inom de redan etablerade riksdagspartierna tror jag väldigt få har insett.

Fortsättning följer i ”Panic! Yes, let’s panic!” som kommer i morgonsenare … när jag känner för det…

Pingat på Intressant.

Tomhylsan är kastad…

Så tomhylsan Tolgfors fick gå till slut. Det var väntat och jag kan bara tolka det som ett nästan desperat försök att lugna pressen för, som alliansfritt skriver, så gick det bara nån timme från att Reinfeldt försökte gjuta olja på vågorna i en intervju (som bara innehöll vaga utlåtanden och total brist på substans, man skulle kunna tro att han gått i skola hos Göran Persson) till att Tolgfors meddelade att han frivilligt avgår.

Jag tror inte att det finns frivillighet inblandat när det gäller politiker och ministrar på den här nivån, det här var förmodligen väldigt välregisserat och när journalisterna fortsatte att uppvisa en nästan chockerande enveten koll på sakfrågan, trots det tidigare utspelet, så gjorde Reinfeldt det som varit kutym i Svensk politik så länge jag kan minnas; han offrade en lojal undersåte. Till.

Jag förmodar att Reinfeldt hoppas att journalisterna ska bli distraherade och börja spekulera i vem som ska efterträda Tolgfors snarare än att fortsätta rota runt i riksdagens smutsiga byk. Jag skriver riksdagens snarare än regeringens för man bör komma ihåg att avtalet slöts så tidigt som 2005, som i sin tur baserade sig på ett samarbete som sträcker sig ända bak till 2002.

Personligen håller jag riksdagen kollektivt skyldig för hela den här soppan och när oppositionen nu protesterar och försöker ta billiga poänger kan jag inte se dem som annat än hycklare.

Sett ur den synvinkeln är det förmodligen ett rätt lågt pris för Reinfeldt att offra Tolgfors, hellre det än att fortsätta få 10 års smutsig byk kastad i ansiktet, men frågan är om det räcker? Jag tycker att för varje minister (eller annan politisk person) som fått gå för att lugna pressen så har det blivit allt svårare ett tysta diskussionerna på Internet och Internet är dessutom rätt duktigt på att minnas och analysera saker på ett sätt som pressen sällan tar sig tid till.

IT-revolutionen har nått fram till politiken på allvar och i en era där det blir allt svårare att hålla saker hemliga är det kanske inte så konstigt att det uppstår en kulturkrock och att makthavarnas motreaktioner blir allt mer bombastiska. I USA har man börjat kalla kritiska röster för terrorister för att skrämma dem till tystnad. Är det ur det perspektivet man ska se Cencilias senaste utspel? Är det EU:s försök att en gång för alla tysta tex Anonymous och andra obekväma röster för att man hoppas att om man bara slår ner tillräckligt hårt på de som vågar sticka uttystnar kritiken och allt blir som vanligt?

(tack till Johan Oad för länktips)

Kony 2012

Se den här filmen!

Jag skiter i att den är lång, se den ändå!

Det är pga det här som nätet måste skyddas från censur, kontroll eller annan typ av moderering. Det är inte konstigt att de som sitter på maktpositioner idag är skiträdda eftersom Internet utmanar deras ”självklara” makt, men i valet mellan deras bekvämlighet och mänsklighetens bästa kan vi inte ta nån hänsyn till att det kan bli lite luftgropar i maktens korridorer.

Debatten om den illegala fildelningen är en halmgubbe. Det handlar om vår framtid. Det handlar om att Joseph Kony fått operera relativt ostört i 25 år, kidnappat över 100.000 barn och tvingat dem till att bli barnsoldater/horor. Det har fått fortgå år efter år för att det inte funnits något incitamen för andra regeringar att göra nåt åt det eftersom ingen utomstående brydde sig (eller visste) om vad som hände i Afrika.

Tack vare Internet vet vi nu vad som händer även i den mest avlägsna avkrok i världen. Tack vare Internet kan vi organisera oss och sätta press på makthavare och företag för att tvinga dem att sluta bete sig som svin. Självklart är det obekvämt och självklart är många i ledande positioner oroliga för denna förändring, men vi kan inte låta makthavarnas rädsla komma ivägen för ett bättre samhälle, ett rättvisare samhälle, ett samhälle där folket, faktiskt, har möjlighet att göra sig hörda och tvinga makthavare att göra sitt jobb.

hjälp till att arbeta för att Internet ska förbli en game changer. För allas skull.

Point of no return

We can’t go. We’ve lost a lot of people and we’ve lost them for a cause. The cause is that we wanted Mubarak to be out. We can’t just… We owe it to them to stick it to the end. We have many injured people too, it’d be very hard to move them and we know, everyone in this crowd know that if we decided to give in now they will hunt us one by one. We’ve been through this, we know it.

Det finns med andra ord bara två möjliga resultat av de nuvarande protesterna; Mubarak måste stiga ner eller det blir fruktansvärda repressalier mot de som vågat trotsa regimen. De som är skyldiga till denna upptrappning är helt klart regimen med Mubarak i spetsen:

After the failure of Mr Mubarak’s regular police to stanch the protests, and the refusal of his army to do the job, the president’s men appear to have resorted to a hired mob, bolstered by trained police thugs, to make a last try. In one episode of a battle that lasted from the early afternoon into the evening, a dozen horse and camel riders made the mistake of charging into the anti Mubarak crowd. It turned out they had been hired by a member of Mr Mubarak’s party representing the district near the Giza pyramids.

While many had anticipated a move to clear Tahrir Square by the security forces, the use of mob violence, orchestrated by the regime, had not been foreseen.
Pitched battles turned the area into a war zone as anti-Mubarak protesters tried desperately to hold on to the square where hundreds of thousands of opponents of the regime gathered peacefully yesterday.
[…]
The pro-Mubarak protesters, numbering tens of thousands, at first said they had no intention of initiating a confrontation. Some of them admitted that they had been brought in by bus in from the countryside and some had swapped sides in recent days, saying Mubarak had given enough concessions and he should have time to usher through political change.
They came in cars and on foot from across the city, some riding camels and horses, some wielding whips.
During the first scuffles that broke out, some on the pro-Mubarak side intervened to rescue those opponents who were being beaten, but that quickly ceased.
By late afternoon, groups of men were visible on roofs in Chapillion, a few hundred metres from the square where they hurled missiles down on those beneath them. Paving stones were broken up to be uses as weapons and, soon after six o’clock, shots from automatic weapons were heard.
[…]
Among those attacking the square were groups of armed men who appeared to be plainclothes police officers. Credible reports spoke of some of those involved in the assault in Tahrir Square having been paid by the regime.

Men åtminstone delvis måste skulden läggas på omvärlden och då framför allt väst:

Västvärlden har ett komplicerat förhållande till arabvärlden. Det är uppenbart för alla oss som följer rapporteringen om demokratirörelsen i Egypten. Varför är det så förtvivlat svårt för vår statsminister Fredrik Reinfeldt att fullt ut stödja människor som kämpar för demokrati? Och varför vägrar regeringen att kräva diktatorn Mubaraks avgång?
Utrikesminister Carl Bildt envisas med att beskriva händelserna i Egypten som en kris. ”Ju längre denna kris pågår ju svårare kommer Egyptens ekonomiska och sociala situation att bli” skriver han på sin blogg. Men det här är ingen kris, utan en demokratisk revolution.
Tidigare i veckan beskrev Carl Bildt Egypten som ett samhälle ”som trots uppenbara begränsningar är långt öppnare än åtskilliga andra i regionen”.
Ord som är lika oroande och farliga som USA:s uttalade syn på Egypten som ”en viktig allierad och stabil nation i arabvärlden”.

I stället för att stödja demokratikampen i Egypten fyller Reinfeldt, Bildt och andra ledare från Väst sina kommentarer med reservationer. Risken med demokrati är att folket väljer fel och röstar fram islamistiska Muslimska brödraskapet till makten. Då kommer kvinnors och HBT-personers ställning i det egyptiska samhället att försämras. Därför, verkar man mena, är det kanske ändå bättre om Egypten förblir en diktatur. Det här resonemanget visar på ett förakt för allt vad demokrati är. Själva innebörden av demokrati är ju att medborgarna själv väljer – även om de väljer ”fel”.

The democracy protests that swept Tunisian President Zine el Abedine Ben Ali from power are going viral, but sadly President Obama and other Western leaders seem immune.
Indeed, it is quite likely that the president and his colleagues in Europe are as frightened of the potential explosion of people power across the Middle East and North Africa as are the sclerotic autocratic leaders of the region against whom the protests are being directed.
The question is, why?
Why would Obama, who worked so hard to reach out to the Muslim world with his famous 2009 speech in Cairo, be standing back quietly while young people across the region finally take their fate into their own hands and push for real democracy?
[…]
The answer, as is increasingly the case, comes from the ever-growing cache of leaked documents from WikiLeaks and other sources that are providing inside evidence of America’s true interests and intentions in the Middle East.
[…]
What is clear, then, is that Obama not only prefers the status quo, but the United States will actively subvert democracy in order to ensure that governments that will follow its policies remain in power.
[…]
There is no one in the intelligence community who does not know this, and as the numerous diplomatic cables brought to light by WikiLeaks have revealed, our diplomats across the region are equally aware of the corrosive effects of rampant government corruption, violence and authoritarianism on their societies as well.
[…]
In his State of the Union speech, the President did not mention Egypt at all. He did mention Tunisia, declaring ”we saw the desire to be free in Tunisia, where the will of the people proved more powerful than the writ of a dictator. And tonight, let us be clear: The United States of America stands with the people of Tunisia, and supports the democratic aspirations of all people.
”That is a nice sentiment, but it’s both a ”day late,” since the revolution has already succeeded, and glaring in its omission of Egypt, whose capitol was burning as he made the speech. Indeed, earlier in the day Secretary of State Clinton declared, ”Our assessment is that the Egyptian government is stable and is looking for ways to respond to the legitimate needs and interests of the Egyptian people.” If this is Obama’s official policy, then the intifada in Egypt risks becoming a revolution against the US as much as against Mubarak, with far reaching consequences across the Muslim world.

Den väldigt försiktiga tystnaden och bristen på öppen kritik mot Mubarak från väst är tyvärr väldigt talande.

Egypten är en väldigt viktig nation i Arabvärlden och USA anser därför givetvis att de måste ha en viss kontroll på Egypten eftersom det automatiskt ger ett stort inflytande på hela Arabregionen, men frågan är om denna taktik inte redan är dödsdömd. I och med att protesterna i Tunisien varit framgångsrika är förmodligen Mubaraks och regimens dagar räknade hade det troligen varit smartare att helt enkelt stödja demokratirörelsen.

Oavsett hur det går så kommer USA och väst bli ihågkomna som de som svek det Egyptiska folket och som vägrade lyfta ett finger för att rädda liv. Oavsett hur det går i Egypten så ser vi en enorm förändring av den politiska kartan som jag bloggade om för ganska exakt ett år sen. Vi ser frukten av den politiska IT-revolutionen där den traditionella herrklubben inte längre kan styra världen som de vill utan konsekvenser.

Välkommen till revolutionen. Den pågår i Egypten, på nätet och på ditt köksbord.

Läs även vad Anna skriver på SvD och på sin blog.

Svar på ”Ärlig fråga om fildelning”

Bloggaren Port Freedom frågade igår ”Jag vill verkligen veta om, hur och varför möjligheten att fildela är avgörande för internets framtid” och jag svarade. Det blev långt, längre än jag tänkt mig, och när jag skickade in det så hände ingenting. Det dök inte upp nån kommentar på bloggen, det stod inget om att den väntade på moderering, den var bara borta! Hjälp!

Tack och lov fanns kommentaren kvar när jag backade, så jag tar och räddar den hit i stället och hoppas att Malin läser den i alla fall…

Du har redan fått flera bra svar men jag vill ändå stjälpa(?) till lite genom att bidra med ännu en kommentar (som, om jag känner mig själv rätt, kommer bli lång). 🙂

Fildelning är en teknik, den kan, precis som atomteknik, kemilabb, vapen och i princip allting vi uppfunnit, användas ”rätt” eller ”fel” (där det förstås ofta blir väldigt svårt att dra en tydlig gräns). Sagor från livbåten skrev en mycket bra förklaring om hur fildelning fungerar som teknik som du kan läsa här: http://fridholm.net/2010/11/01/pedagogik-och-bittorrent/

Vad fildelning (dvs det som man i allmänhet brukar mena, Peer-2-peer som ofta förkortas P2P) gör är alltså att distribuera en fil oerhört effektivt. I stället för att man har en central site dit hundratals eller tusentals surfar in till och laddar ner varsin kopia så samarbetar bokstavligt talat hela världen med att distribuera filen. Det gör att i stället för att det krävs en central supersite med massor av Gigabyte i bandbredd så sitter en massa människor ute i stugorna uppkopplade med ADSL eller annan relativt långam uppkoppling och samarbetar.

Tillsammans bidrar alla dessa personer med mycket mer bandbredd än vad de flesta företag (möjligen med undantag för Google och några andra drakar) rimligtvis kan skaffa sig och det fina är att systemet också skalar automatiskt. Säg tex att en grupp lägger upp sitt nya album på ett litet webhotell och ryktet om detta sprider sig som en löpeld över nätet och alla surfar dit för att ladda ner albumet, då kommer trafiken till det lilla webhotellet snabbt överlasta servrarna och i bästa fall går nedladdningen i snigelfart, i sämsta fall klarar webhotellet inte lasten utan servern går ner och ingen kan komma åt albumet.

Med fildelning kommer lasten snabbt fördelas ut så att de första fansen börjar ladda från huvudsiten, men så fort de börjat ladda ner filen så hjälper de till att skicka delar av filen till andra som i sin tur sprider till andra osv. Alla hjälps åt och huvudsiten drabbas bara av en liten bråkdel av den totala nätverkslasten. För distribuering av media (tex filmer, musik, datorprogram etc) så är den här tekniken fullständigt överlägset all annan teknik (vilket är orsaken till att Spotify tex utvecklat sitt eget P2P-protokoll, annars skulle lasten på Spotifys servrar snabbt bli ohanterbar) och ju mer mediaintensivt Internet blir och ju högre kvalitet vi förväntar oss på bilder, film och ljud, dess mer måste vi använda oss av den här typen av tekniker.

Fildelning är med andra ord bara en teknik, precis som www och mail, och det som distribueras via P2P kan vara fritt och lagligt, behäftat med upphovsrätt, hemligstämplat eller på annat sätt inte ok att sprida (enligt vissa i alla all), dvs precis som www och mail. Fildelning i sig är med andra ord inte olagligt och tex många Linuxdistributioner distribuerar sina releaser via fildelning just för att det går så in i bänken fort att ladda ner plus att det håller lasten på deras egna servrar till ett minimum vilket gör tekniken billig för de som vill distribuera någonting.

Många artister sprider också sina alster via fildelning, en av de mer kända, och en av pionjärerna bland de redan etablerade artisterna, är Trent Reznor (mannen bakom Nine Inch Nails) som helt enkelt tröttnade på skivbolagens girighet och numera föredrar att ge bort sin musik gratis (i stället för att bara få småsmulor ändå) och lever i stället på donationer och försäljning av T-shirts och annan marknadsföring. Det här är en växande trend och vi ser allt mer kultur (musik, filmer, böcker etc) som finns fritt tillgängligt för alla.

Så fildelning är kanske inte direkt livsnödvändigt för Internets överlevnad (i alla fall inte i dagens form), men det är direkt nödvändigt för att Internet ska fortsätta utvecklas för det löser det största problemet vi ser idag; flaskhalsar. Nätverkstekniken utvecklas helt enkelt inte lika fort som behoven så ska vi även fortsättningsvis ha ett fritt och öppet nät där alla har fortsatt möjlighet att bidra och där allt mer information distribueras över nätet så blir fildelning en direkt nödvändighet.

Alternativet är inlåsning och kontroll. Det enda sättet att stoppa fildelning är genom att alla övervakas och Internet begränsas. Den värld som upphovsrättsindustrin vill se där TPB är förbjudet och fildelning stoppas kan bara uppnås genom drakoniska metoder. Antalet personer som regelbundet fildelar enbart i Sverige räknas i miljoner (ingen vet förstås säkert hur många som fildelar, men den LÄGSTA uppskattningen jag sett i år är 1.1 miljoner) och trenden är fortsatt ökande.

För att stoppa detta måste man i princip starta en häxjakt på alla (precis som vi ser i Frankrike där man nu talar om att skicka ut hot om avstängning av 25000 användare PER DAG pga upphovsrättsbrott) men det inser ju alla med nånting mellan öronen att det går inte att framgångsrikt starta en rättsprocess mot miljoner medborgare! Om man ändå försöker så kommer det bli en våldtäkt på rättvisan med summariska rättegångar, oskyldigt dömda och en total kollaps av medborgarnas rättsmedvetande. Vi ser dessutom redan en baksida av denna häxjakt som sakta sprider sig över världen; advokatfirmor som skickar ut hot om rättegångar och erbjudanden om uppgörelser. De som vägrar går man inte vidare med för de som skräms till att betala är så många att affärsidén ändå är oerhört lukrativ. Cyniskt…

Det det i slutändan handlar om är kontroll. Upphovsrättsindustrin har vant sig vid att ha full kontroll över sina investeringar och den ogliopolsituation man skaffade sig genom en allt starkare upphovsrätt och allt färre mediabolag genom uppköp och fusioner har lett till en väldigt lukrativ bransch med personer som knappast kommer ge upp sin position frivilligt. Internet hotar denna kontroll och även om man skulle lyckas stoppa TPB så är det i praktiken omöjligt att stoppa fildelning, men SKULLE man faktiskt lyckas stoppa fildelning så kommer det ske till priset av ett förstört Internet som reduerats till i princip ett hårt kontrollerat kabel-TV-nät.

Några andra som inte heller gärna ger upp sin makt frivilligt är politiker och politiska organisationer. När Yes Men släppte sin film ”Yes Men Fix the World”, där de ger sig på flera maktfulla organisationer i USA, så började United States Chamber of Commerce skramla med sina jurister vilket ledde till att ingen TV-station vågade visa deras film och det fanns ett tag en överhängande risk att filmen skulle bli censurerad. Yes Men löste problemet genom att snabbt släppa sin film fri på nätet och den går nu att ladda ner via P2P och från flera nedladdningssiter och därmed misslyckades tack och lov försöket att tysta en oerhört underhållande, roande men också skrämmande film.

Jag har sett den, det är bland det bästa jag sett när det gäller att avslöja makten bakom kulisserna så jag kan definitivt rekommendera den. Direkt efter att jag sett den donerade jag $100 till deras nästa projekt ”trots” (eller kanske tack vare) att jag laddade ner den gratis.

http://torrentfreak.com/yes-men-use-bittorrent-to-avoid-censorship-100723/
http://theyesmen.org/

En annan organisation som du säkert hört talas om som är beroende av Internet och fildelning är Wikileaks. Utan Wikileaks hade vi aldrig fått veta sanningen om vad som egentligen pågår i Irak eller Afghanistan, men Wikileaks avslöjar inte bara missförhållanden där USA (bokstavligt talat) slår ner utan sprider också dokument, information, bilder och andra bevis på missförhållanden i tex Iran, Kina och andra totalitära länder.

Fildelning är, mao, bara en teknik, men det är en av flera viktiga tekniker i den vapenarsenal som bygger upp Internet. Internet är den mest fantastiska och kompletta informationsbäraren mänskligheten har sett och den kan användas till allt, vilket förändrar vårat samhälle från grunden vilket jag skrivit en hel del om på min blog:

https://fullmentalstraightjacket.wordpress.com/2010/01/27/it-revolution-igen/

Egentligen står väldigt mycket mera än just fildelningen på spel. Internet har blivit en del i våran vardag där vi idag tar för givet att vi kan slå upp fakta, läsa nyheter, kolla vädret, roa oss, diskutera med likasinnade, jämföra priser, läsa recensioner etc och det har blivit denna fantastiska källa till information och mångfacetterade kommunikationskanal pga att det varit fritt!

Ett internet där upphovsrättsindustrin får mandat att jaga fildelare och stänga av människor enbart pga misstankar om fildelning eller där klåfingriga politiker (tex Cecilia Malmström) får censurera fritt pga fiktiva hotbilder är inte längre fritt och därmed riskerar den största kunskapsbanken och den starkaste demokratikraften mänskligheten någonsin sett att falla sönder. Och därför är fildelningen så viktig; det har blivit en principfråga.

Och det blev, mycket riktigt, långt. Hoppas jag i alla fall redde upp mer än jag förvirrade. 😉

Pingat på Intressant.

Slentrianets idéfängelse

När jag gick i skolan hade jag tråkigt. Likt väldigt många andra som led sig igenom skolåren så fick jag höra att det var mig det var fel på, att jag saknade disciplin men jag lyckades ändå ta mig igenom både grundskola och gymnasie med halvdana betyg (periodvis bokstavligt talat sovandes). Efter att ha jobbat några år och insett att arbetsmarknaden krävde universitetsstudier för alla intressanta jobb skrapade jag även ihop ett antal spridda poäng men lämnade även efter mig flera halvt avslutade kurser som det aldrig blev av att jag tog tag i, helt enkelt för att jag tappade intresset.

Det här är symptomatiskt för mig, ge mig något som intresserar mig eller som jag känner ett ansvar för och jag gör klart det på nolltid, säg att jag måste göra nånting och det tar en halv evighet och görs utan entusiasm. På sätt och vis kan man säga att jag fastnade mentalt lite i 6-årsåldern och helt enkelt vägrade att helt acceptera samhällets krav, när samhället ställde orimliga krav revolterade jag och ansågs därmed vara oansvarig. Det var inte en bra egenhet i ett samhälle som fortfarande kan påstås ha varit i de sista skälvande åren av det industriella samhället och det är definitivt inte en bra egenhet i ett post-industriellt samhälle där de flesta institutioner fortfarande kräver ett fyrkantigt tänkande men där den sociala förändringen inte riktigt längre får plats i mallen.

Jag har tidigare många gånger uttalat mig kritiskt mot skolan just för att jag anser att den lider av ”One size fit none”-syndromet eller, om man ska vara snällare, ”Av medelmåttor för medelmåttor”. Skolan är generellt dålig på att anpassa sig efter individen (eller samhällsförändringarna i stort) utan det är i stället individen som ska anpassa sig efter skolan. Många påstår dock att det pågår förändringar och att det har blivit bättre, samtidigt känner jag en del som jobbar (i ett fall jobbade) i skolan och deras bild är att så inte alls är fallet. Lägg sen till att jag, i och med Piratpartiet, lärt känna flera personer som fortfarande går i skolan och som den vägen kompletterar min bild av den så vill jag ändå påstå att det jag hör om dagens skola tyvärr stämmer alldeles för bra med det jag själv upplevde. Man trycker fortfarande igenom runda klossar genom ett fyrkantigt hål.

Idag såg jag följande video och det blev lite av en aha-upplevelse:

Vi har helt enkelt ett skriande allvarligt systemfel i dagens samhälle där vi (eller i alla fall de som styr) fortfarande inbillar sig att vi lever i ett industrisamhälle. Valrörelsen är förstås ett utmärkt tecken på detta där man hela tiden pratade om jobb eller, i brist på jobb, sysselsättning. För 20-30 år sen hade 4% arbetslöshet ansetts vara ett misslyckande, idag är arbetslöshet på en bit över 4% norm men våra politiker har fortfarande samma retorik som de hade när klyschan ”Det som är bra för Ericsson är bra för Sverige” fortfarande var aktuell, men det var förra århundradet. Då kunde vi fortfarande påstå med visst fog att vi levde i ett industrisamhälle, men tecknena på att den eran var på väg att ta slut har varit många.

När vi nu lever i en verklighet där tillverkningsindustrin till stor del lämnat landet så blir förstås utmaningen vad vi ska leva på i stället (länk till SVT play, finns kvar till 16 Januari 2011), men också att även i tanken lämna industrisamhället bakom oss. Idag finns framtiden bland småföretagen men retoriken låter fortfarande som om vi levde på 80-talet där de säkra jobben fanns hos storföretagen. Alexander Bard höll en föreläsning, ”Det nya digitala klassamhället”, där han visionerar om hur utvecklingen kommer påverka oss men även hur vi måste vara beredda att anpassa oss till förändringarna. En mycket bra föreläsning där han tex gav ett lysande exempel på hur våran världsbild är föråldrad och baserad på ett storskaligt, industriellt tankesätt.

När vi talar om historiska tidsåldrar för våran civilisation använder vi ord som stenålder, bronsålder, järnålder etc. Det är begrepp baserade i en idévärld som utgår från tillverkning, de material vi använt oss av genom historien och de revolutioner som denna värld upplevt. Det var adekvat för en värld som fanns då, men den världen har i princip försvunnit och allt fler av oss (för att inte tala om kommande generationer) kommer arbeta med information och kommunikationer.

För DEN världen är inte materialen speciellt betydelsefulla utan i stället är det kanske dags att titta på de revolutioner som kommunikationen upplevt; tal, skrift, tryckpress, Internet. Dessa revolutioner har alla inneburit kompletta förändringar för hela vårat samhälle och Internet är inget undantag. Internet förändrar inte bara nationerna, det förändrar nationernas funktion och suddar ut gränserna mellan nationer, mellan kontinenter och mellan I-land och U-land för Internet sprider kunskap och kontaktnät.

Trots detta lever många av oss i en verklighet som slentrianmässigt utgår från industriella värderingar.

  • Vi ser fortfarande allting som produktion och konsumtion och sen tvingar vi in tjänstesektorn i det tänket med hjälp av vaselin och slägga. En tjänst är inte en kvantitativ enhet som tex en transistorradio eller en ångmaskin, det är dags att vi lämnar styckeförsäljningstänket bakom oss och en gång för alla fattar att data inte ”går sönder” av att användas.
  • Vi pratar fortfarande om sysselsättning som ett självändamål trots att det blir allt mer uppenbart att det helt enkelt inte går att skapa jobb för alla. Det betyder inte att alla inte kommer kunna hitta nåt att göra, eller tom tjäna pengar på vad de gör, men det är dags att lämna storebrorsmentaliteten bakom oss och inse att staten inte vet bäst. Hur ska staten tex kunna inse att det kan finnas en nisch för en smart tjej i Gävle att sälja smycken över Internet?
  • Skolan ”producerar” elever som industrin tillverkar produkter utan att ta hänsyn till individens förmåga, men eftersom alla är individer så lär vi oss olika fort, vissa tar längre tid på sig att förstå något (och riskerar därför att halka efter) medans andra inser omedelbart (och riskerar i stället att bli uttråkade). Ändå ska alla studera i samma takt och det är dessutom närvaroplikt på lektionerna.
  • Vi får fortfarande betalt för antalet timmar vi befinner oss på jobbet men alla som har en fullgod fungerande samling hjärnceller inser givetvis att så fort vi inte pratar om löpande band-arbeten eller liknande tillverkningsindustri där individen inte själv bestämmer takten så finns det inte längre någon direkt koppling mellan hur många timmar vi är på jobbet och hur mycket vi får gjort.

(Kul anekdot; När jag berättade för sambon vad jag skrev om så sa jag ”Tänk om du i stället för att vara tvungen att vara på jobbet 40 timmar i veckan i stället fick en lista på alla saker du skulle vara klar med…” varpå hon avbröt mig och sa ”…så skulle jag vara klar mycket tidigare!” och så är det nog för många. Ändå baseras i princip samtliga jobb fortfarande på kvantifierbara tidsenheter som i många fall blivit praktiskt taget irrelevanta.)

Listan över föråldrade tankesätt kan göras snudd på oändlig men kontentan är att vi försöker använda 1800-talslösningar på 2000-talets samhälle och det funkar inte! Det funkade allt mer kasst på slutet av 1900-talet och det är direkt kontraproduktivt på 2000-talet. Detta är vårat slentrianmässiga idéfängelse och ju längre vi håller fast i det, dess större kommer våra problem att anpassa oss till en föränderlig verklighet bli.

Pingat på Intressant.

En felaktig slutsats

En bloggare länkade länkade till en av mina texter men drog den felaktiga slutsatsen att:

Skrev tidigare om mina 8 argument för att rösta rödgrönt. Det är helt uppenbart att det räcker med ett enda och det stavas:
SVEKET

Jag är dock inte helt överförtjust att användas som ett argument för varför det behövs ett regeringsskifte eftersom jag anser att det blir precis lika dåligt, fast annorlunda, så jag skrev en kommentar som dock just nu väntar på moderering, så då får jag väl posta den här så länge! 🙂

Hm. Jag ser att du länkar till min blogpost och använder det som argument för att man ska rösta rödgrönt, men då missar du hela poängen med min post. Låt mig citera mig själv:

[…]som jag redan skrivit om så har båda blocken ungefär samma politik på det här området eftersom man utgår från samma utredningar. Det finns dock en utredning genomförd av Tor Larsson som har en mer relevant analys av problemen, men:

Av förklarliga skäl förbigicks Tor Larssons rapport och många andra med tystnad från politiskt håll. Detta är knappast förvånande med tanke på att om förklaringen stämmer så är det ju politikerna som orsakat den höga sjukfrånvaron och det är ju dumt att erkänna för då kan man ju inte vinna nästa val.

Och eftersom politiker bevisligen inte kan erkänna när de haft fel eftersom det kan äventyra de heliga opinionssiffrorna så föredrar de att sopa problemet under mattan och låta andra ta smällen. Hoppet att det skulle bli bättre med de röd-gröna är mao ett falskt hopp, tragiskt nog.

Mao, att använda den här enskilda händelsen som ett argument för regeringsskifte är falsk argumentation. Förändringen, försämringen, av försäkringskassan är inte enbart borgarnas fel och redan under Göran Perssons ledning började allt fler komma i kläm pga hårdare regler och tuffare tag, som det så populärt brukar kallas. Borgarna har inte orsakat den förändring vi ser idag, de har bara fortsatt samma linje som Socialdemokrater + stödpartier redan slagit in på och att förvänta sig att ett regeringsskifte skulle förbättra läget är att lura sig själv.

Jag har för övrigt skrivit flera poster om hur borgarna och de röd-gröna till stor del för samma politik och att det bara är på detaljnivå som de skiljer sig åt. Orsaken är enkel, väldigt få partier idag är trogna sin forna ideologi:

Socialdemokraterna är inte längre ett arbetar- utan ett medelklassparti, miljöpartiet har visserligen fortfarande en grön profil men de driver inte miljöfrågorna alls lika intensivt som de gjorde för 20 år sen, folkpartiet kallar sig liberaler men vill ha hårdare tag och mer tvång, centern har sedan länge tappat bort sina rötter och moderaterna påstår sig vara ett arbetarparti (vilket egentligen är rent löjeväckande).

Återstår väl möjligen vänstern och kd som fortfarande är hyfsat trogna sina gamla ideal, men de är, ärligt talat, inte riktigt rätt funtade till att börja med så det är väl inte så jädra mycket att hurra för.

Det som blir kvar är två populärpolitiska block som båda försöker vara lika main stream och som Mix Megapohl och Rix FM slåss om alla dessa medelsvenssons som är lagoma, vanliga och ingår i den stora klungan och precis som radiostationerna gör de allt för att matcha varandra så de har ungefär samma innehåll och politik som inte sticker ut för mycket, dvs en lagom lättsmält röra.

Att förvänta sig att man får någon större skillnad vid ett regeringsbyte är mao som att förvänta sig någon större skillnad från att byta radiostation.

Själv kommer jag rösta Pirat, men att förklara alla skälen till det är lite långt för ett kommentarsfält. Jag har dock skrivit flera blogposter om det, tex dessa:

https://fullmentalstraightjacket.wordpress.com/2010/01/27/it-revolution-igen/
https://fullmentalstraightjacket.wordpress.com/2010/02/14/rattssakerhet/
https://fullmentalstraightjacket.wordpress.com/2010/06/18/piratpartiet-nyhetsbrev-18-juni-2018/

Piratpartiet Nyhetsbrev: 18 Juni 2018

From: anon_45fed8a1@ppsweden.is
To: stockholm@ppsweden.is, nord@ppsweden.is, ost@ppsweden.is, syd@ppsweden.is, anon_e339015b@ppsweden.is, anon_2bf69eea@ppsweden.is, anon_05876bd9@ppsweden.is, anon_d6efe183@ppsweden.is, anon_b43d4f87@ppsweden.is, anon_705c96cf@ppsweden.is, anon_c7bc6eb1@ppsweden.is, anon_757608b3@ppsweden.is, anon_db4b3a31@ppsweden.is, anon_3b263cb2@ppsweden.is, anon_aef75623@ppsweden.is, anon_b8ed8f6f@ppsweden.is, anon_39b9de80@ppsweden.is, anon_07cf74cb@ppsweden.is, anon_d143ae23@ppsweden.is, anon_88424b84@ppsweden.is, anon_821e57fa@ppsweden.is, anon_7cb99cb5@ppsweden.is, anon_f36038b5@ppsweden.is, anon_9895d341@ppsweden.is, anon_50862ff6@ppsweden.is, anon_c079829d@ppsweden.is, anon_e63a6c4b@ppsweden.is, anon_a9bdb62b@ppsweden.is, anon_3f3e690e@ppsweden.is, anon_00b24134@ppsweden.is, anon_ac8c015c@ppsweden.is, anon_05508408@ppsweden.is
Cc: anna.troberg@ppsweden.is, saffe@ppsweden.is, sargoth@eis.ernet.in
Subject: Piratpartiet Nyhetsbrev: 18 Juni 2018

Hej. Här kommer månadens nyhetsbrev, bara ett par veckor försenat. Jag blev varnad av två av våra mer pålitliga informatörer att FRA tydligen börjat bli intresserade av mina aktiviteter så jag har fått ligga lågt ett tag. Förmodligen får jag nog delvis skylla mig själv, för jag gjorde misstaget att surfa till ”fel” siter med min ”vardagsbrowser” i stället för den säkra browsern så pga det så kunde FRA spåra upp att det var jag. Otroligt klantigt och uppenbarligen lyckades jag i och med det trigga några av de sökparametrar FRA använder.

Det här mailet har jag lyckats skicka genom att jag hittade ett gammalt WEP-skyddat WLAN. Det är ju en helt osannolik tur att hitta ett så pass oskyddat WLAN när Sverige inte bara tagit efter Tyskland utan även numera anser att ägaren är skyldig till vad som pågår även om nätverket är skyddat. Nå, det var förstås en smal sak att kracka mig in på det så jag kunde läsa igenom min mail och skriva det här. Vi får se hur länge jag vågar utnyttja den här lilla ”tjänsten”, men för säkerhets skull kommer jag lämna över relevanta nycklar mm till MrB nästa gång vi träffas så får han ta stafettpinnen ett tag medans jag ”svalnar av” lite och förhoppningsvis hittar nya vägar till ppsweden som inte kräver att jag utsätter andra för onödiga risker..

Vi fått två nya namn i vår region, anon_ac8c015c@ppsweden.is och anon_05508408@ppsweden.is, som får presentera sig själva när de klurat ut alla intrikata detaljer om hur kryptering och tunnlar funkar. Jag har skickat den vanliga beskrivningen till dem och det verkar ju som att den är så pass bra att de flesta fixar det på egen hand så det ska säkert gå bra. När ni lyckats aktivera era konton och ser det här mailet så kan ni väl helt enkelt skicka en bekräftelse på att ni tagit emot det så ska jag be RO lägga till er i mailinglistan för ost. Ge oss gärna också ett nick som vi kan använda så det blir lite lättare att samtala, mailadresserna är ju inte så personliga sen vi började kryptera och anonymisera all trafik för tre år sen…

Och när jag ändå är inne på mail så kanske ni ser att väst inte är med i det här utskicket, det beror på att vi misstänker att det finns en infiltratör som nästlat sig in så västs mailinglista är för tillfället avstängd. Jag har lagt till de personer från väst som jag litar på och om ni anser att det finns fler som bör litas på så får ni gärna forwarda det här mailet till dem, men var försiktiga! Vi tror, som sagt, att någon infiltrerat PP väst så ta inga chanser bara för att vara lite bussiga!

Så lite glädjande nyheter som en omväxling, Anna och saffe har lyckats smita över gränsen till Norge och sen vidare därifrån till Island där de begärt politisk asyl. Det tog ett tag innan vi fick veta det eftersom det naturligtvis var en del byråkrati etc att stå i, men nu är de alltså i alla fall temporärt säkra på Island! Hurra! Tidningarnas spekulerande i vad som hänt sen de gick under jorden har visat sig vara just spekulationer utan grund och sanningen är alltså helt enkelt att när Rick arresterades under spektakulära former utanför riksdagen så tyckte Anna och saffe att det började osa katt och flydde landet. Såhär skriver Anna själv:

Jag visste inte att Rick arresterats förrän saffe lyckades få tag på mig. Han var med Rick utanför riksdagen när det skedde, men lyckades med nöd och näppe komma undan. Han hann inte se exakt vad som hände med Rick, men han såg tillräckligt för att inse att vi båda var i stor fara. Medan saffe stakade ut den bästa flyktvägen och kontaktade pirater på vägen som skulle kunna hjälpa oss, packade jag hastigt ihop det allra nödvändigaste.

Sedan följde två veckors katt- och råttalek. Eftersom vi inte kunde färdas på vanliga vägar mer än korta sträckor nattetid, lotsades saffe oss genom skog och mark fram till en checkpoint i tagen. Vi togs väl omhand av pirater vi mötte på vägen, men det märktes att de var glada när vi gav oss av igen. Vi var helt enkelt en alltför stor risk att husera mer än några timmar. Jag klandrar dem verkligen inte. De gjorde mer för oss än vad man kan begära.

Fråga mig inte hur saffe lyckats planera en flykt så snabbt, men han upphör aldrig att förvåna. Ingen löser praktiska problem lika snabbt som han. Vi var nära att upptäckas flera gånger och jag är rädd för att jag sinkade honom en hel del. Han hade kunnat fly snabbare utan mig, men saffe skulle aldrig lämna en kamrat i sticket.

Vi tog oss långsamt fram till och över den norska gränsen. Där möttes vi av norska pirater som skyndsamt gömde oss i en lastbil och körde iväg till obestämd ort. Jag vet inte hur länge vi skumpade runt i lastbilen. Det måste ha varit fyra, fem timmar, minst. När vi till slut blev utsläppta var det gryning och vi befann vi oss i en liten kustby. Inte en själ syntes till och vi skyndades snabbt ner till hamnen där vi kläddes som fiskare togs ombord på ett fiskefartyg med bister kapten.

När vi kommit ut på internationellt vatten flyttades vi över till en mindre fiskebåt med en ännu bistrare kapten. Den lilla båten guppade som en kork på nordsjöns grå vågor. Jag tillbringade större delen av resan hängandes över relingen, medan saffe försökte förhöra sig om vad som hänt hemma i Sverige sedan vår flykt. Vi lyckades inte få reda på något mer om Ricks försvinnande mer än att en läcka på Kronobergshäktet sagt att han sett honom och att han ”såg ut att ha sprungit in i en dörr mer än en gång.” Det fyllde oss med uppgivenhet. Vi fick också veta att man fortfarande letade efter oss. Det betydde att de antagligen inte visste att vi lämnat landet och det gjorde oss, trots allt, lite lugnare.

När vi kom fram till Island möttes vi av en stor grupp pirater som omedelbart tog hand om oss, gav oss mat, lät oss tvätta av oss och sova ut ordentligt. Det kändes som att komma hem. Och det var nog lika bra det. Det ser ju inte ut som om vi kommer att kunna lämna Island på mycket, mycket länge. Om ens någonsin… Island är hemma nu. Men, so be it, Island har givit oss en fristad och en plattform för att fortsätta kampen mot Storebror. saffe är redan i full färd med att organisera motståndet. När jag ser hans iver och hur den tänder en kämpaglöd i de andra piraterna, så vet jag att vi kommer att lyckas. Förr eller senare.

Jag har CC:at Anna och saffe som ni kan se, så låt mig vara bland de första att säga grattis! Jag ser er hellre i exil än i fängelse, även om det förstås är fördjävligt att ni var tvungna att fly landet. Jag CC:ar även Sargoth så hon kan vidarebefordra den glada nyheten till övriga exilpirater via sina kanaler.

Vilket för mig in på ett sorgligare ämne, Rick. Vi vet fortfarande inte varför han arresterades eftersom man lagt locket på vad gäller alla uppgifterna som ligger till grund till utredningen.

Kommer just från Rick, och det ser inte bra ut, nedslående även om jag inte hade förväntat mig nåt annat. Killen var blåslagen, och väktaren sa nåt om att han hade ramlat. Joråsåatteee… Vi vet ju hur det är med det.

Lite obehagligt att gå dit och flagga mitt intresse för Falkvinge, men var bara tvungen att kolla hur det var med honom. Hur jag än bär mig åt får jag inte riktigt grepp om vad han är anhållen för. Får mig nästan att sakna den gamla hederliga ”torr i munnen”-metoden. Eftersom man i dag inte ens behöver motivera sig, menar jag. Nåja, såvitt jag kunde se var Rick vid gott mod, trots omständigheterna, ska försöka gå och träffa honom igen.

Måste nog använda mig av en annan kontaktperson som ger mig godkännandestämpel dock, det verkar inte som att han är villig att göra det fler gånger. Vi får hoppas på det bästa.

Hans J är ännu en av de personer som drabbats av husrannsakan. Just nu vet vi ingenting mer än att de tagit datorer och lite annat från hans hem och att polisen, som vanligt, är väldigt förtegen ”av utredningstekniska skäl”. Såhär skriver Hans själv:

Det värsta är att jag inte vet varför de bröt sig in i mitt hem. Jag har inget olagligt alls på mina datorer vad jag vet och kanske det bara var ett misstag?!?

Jag har försökt att få klarhet i vad det handlade om men de säger ingenting, ”av utredningstekniska skäl”… Har dessa män verkligen rätt att bara bryta sig in utan att presentera något skäl alls? Nu har jag då helvetet att jag inte kan betala räkningar via datorn som de ju tog med sig. De tog alla mina datorer och dessutom mobiltelefonen!!! Hur fan ska jag kunna klara mig nu då? Alla adresser och telefonnummer är ju lagrade där? Jag kan inte ens betala SL-biljetten som jag brukar betala med mobilen! Vi får se om jag tvingas gå till fots till stan eller om jag kan få hjälp av nån annan.

Och när jag ändå är inne på husrannsakan; Stradh har äntligen fått svar på sina envisa frågor om varför hans hem blev genomsökt, orsaken påstods vara att Stradh har använt sitt internet misstänkt mycket! För detta blev alltså Stradh av med sin dator med mera men vad värre är att hans ISP sen dess har haft en del ”problem” med sitt nät och Stradh har tex svårt att hitta tunnlar som gör det möjligt för honom att komma åt sin mail på ppinternational. Det är ett oroväckande tecken på att polisens IT-enhet nu verkar ha hittat i alla fall några av de vägar vi VPN-tunnlar över och även om de givetvis inte kan ha knäckt själva kryptot så verkar de återigen bli bättre på att känna igen trafiksignaturer som avslöjar vad som pågår. PP-supporten jobbar på att hitta motmedel, men det kan ta ett tag att ge trafiken nya beteenden att gömma sig bakom.

Avslutningsvis vill jag påminna om de tre F:en, försinka, förvirra och förstöra. Varje liten åtgärd som gör att samhällets maskineri gnisslar lite mer gör det svårare för övervakningsapparaten att fungera och ökar chanserna för att vi ska kunna störta den nuvarande polisstaten och återinföra ett fritt, demokratiskt samhälle. Nedan ger jag några exempel på enkla åtgärder som ändå kan ställa till med mycket problem.

Försinka: Var lat. Gör inte mer än du måste. Ju mer du kan förhala ett ärende eller ett projekt, dess bättre! Varje deadline som missas innebär kostnader och följdproblem, varje leverans som dröjer kan orsaka följdförseningar och varje arbetsuppgift som du lyckas dra ut på innebär att du inte kan få en ny arbetsuppgift just nu. Man kan förstås också försinka andra genom att tex plocka på sig nyckelkort, punktera däck, bryta av nycklar i lås, fogskumma dörrar etc.

Förvirra: Se till att sprida falsk eller ofullständig information. Skriv svårbegripliga instruktioner (syftningsfel är oerhört användbara), glöm bort att skylta tex korridorer och avtagsvägar, skriv in fel adress eller namn, förväxla siffror i tex diarienummer, ge fel priser till en kund etc. Möjligheterna är oändliga, bara fantasin sätter gränserna.

Förstöra: Ofta tänker folk på att spränga broar när jag nämner förstöra, men risken för att man ska åka dit pga punktövervakning av viktiga objekt är idag så pass stor att det sällan är värt det. Förstör information i stället! I dagens papperslösa samhälle är det dock svårt att ”råka” köra känsliga dokument genom en papperstugg och att radera information i en databas loggas, men det finns andra sätt att förstöra information eller utrustning. Själv bär jag tex alltid omkring på ett litet 9 voltsbatteri med två små sladdstumpar som jag använder för att peta på kontakten till tex en minnessticka om jag får chansen. Ganska ofta klarar inte den känsliga elektroniken av strömmen och minnet blir oanvändbart.

Var dock försiktiga! Det kommer alltid chanser till nya FFF-attacker så det är bättre att låta bli en gång för mycket än att åka dit.

Nästa månad kommer förhoppningsvis nyhetsbrevet komma ut i tid eftersom jag nu hittat ett sätt att kommunicera igen. Ta väl hand om er tills dess.

/Q


Tack till Hans J, Emma och Anna för deras insatser att ge mitt fiktiva nyhetsbrev rätt atmosfär genom sina bidrag. Det hade inte varit möjligt för mig att härma era respektive sätt att formulera er så jag är väldigt tacksam för att ni tog er tiden att bidra.

FRA-lagen är, för mig, en slags otänkbar gräns som passerades under omständigheter som hade varit rent av löjeväckande om det inte vore för allvaret i frågan. Dagen efter den spektakulära omröstningen fick jag ett mail från min mor med ärenderaden ”Fy faaaaaaan” och en enda rad:

Så nu bor man i en bananrepublik!

Det fångar på ett utmärkt sätt den förtvivlan som många människor i min omgivning kände efter denna empiriska demonstration av hur illa demokratin idag fungerar i Sverige. Själv levde jag i ett känslomässigt vacuum i en vecka efter omröstningen eftersom jag aldrig på allvar trodde att våra politiker skulle vara så dumma att de skulle rösta igenom lagen. Visst var jag piratpartist redan innan den 18:e juni 2008, men då ansåg jag att det viktigaste arbetet för Piratpartiet var att stoppa upphovsrättsindustrin, STIM, Antipiratbyrån etc från att sabotera Internet, men plötsligt gick det upp för mig att det fanns större faror mot självaste samhället och demokratin.

Det scenario jag målar upp i min dystopi illustrerat av det fingerade månadsbrevet ovan är möjligt. Många av de byggstenar som behövs för en polisstat är på förslag, på väg att införas eller redan på plats och då har jag ändå utelämnat väldigt många lagar, lagförslag och, nyligen, förslag på åsiktsregistrering som sakta urholkar vår rättssäkerhet.

Vi står just nu mitt i en samhällsrevolution mycket mer omfattande än vad de flesta av oss kan överblicka och som alltid när stora förändringar sker så blir det en kamp mellan de som bejakar förändringarna och de som försöker förhindra dem. Just nu förlorar demokratin och integriteten mark och vi håller på att skapa en övervakningsstat väl i klass med forna DDR.

Frågan är, kommer vi i framtiden hävda att ”Ja, men vad skulle vi göra, vi visste ju inget”?

Andra som skrivit om FRA på tvåårsdagen är:

Mikael Elmlund, Henrik Alexandersson, Mårtensson, Piratpartiets presscenter, Futuriteter, Emil Isberg, Magnihasa, Anne Kekki, Syrrans granne, Emma på Opassande, Anna Troberg, Satmaran, Rick Falkvinge, Fridholm, Drottningsylt, Sanitarium, Dexion, Kunskapssamhället, PP:s kampanjgrupp, Scabernestor, Anna Troberg (igen), NA.se och Aningen udd

Pingat på Intressant.

I2P

En gång för länge sen, i slutet av 90-talet, började jag och några polare fundera på ett nät i nätet, en virtuell domän vi tänkte kalla för .treehouse. Det här var innan tillslaget mot Napster, men vi insåg ändå varthän det barkade redan för drygt 10 år sen och ville skapa ett system som tex gjorde det möjligt för oss att tex accessa varandras hårddiskar eller på annat sätt transportera information utan risk för intrång eller avlyssning.

De planer vi hade var rätt primitiva och påminde rätt mycket om hur datornätverk fungerade innan TCP/IP tog över, dvs det var manuellt uppsatta tunnlar och routingtabeller så det var bara en praktisk lösning för små grupper, men likväl ett nät i nätet.

Några år senare uppstod I2P, vilket är en mycket elegantare lösning på problemet, och intresset för I2P är tydligen större än någonsin med en faktor 5 ökning av datamängden under 2009!

Jag är inte förvånad, tyvärr. Jag skrev om det här även när jag kommenterade Bildts nyspråk men jag förväntar mig inte att de som inte tillhör den så kallade IT-generationen ska förstå det förräns det är försent, men faktum kvarstår att Internet är en konstant pågående revolution och det enda sättet att stoppa den är att stänga av Internet, men hur skulle det gå till? Idag har vi blivit så vana vid Intenet att en nedsläckning av nätet vore jämförbart med att stänga ner telefonnätet eller sluta distribuera elektricitet!

Det spelar med andra ord ingen roll hur mycket övervakning eller lagar som våra politiker inför, Internet kommer anpassa sig och gå runt dem om och om igen. Det som däremot spelar roll är vilka collateral damages (jag saknar en bra svensk term som är lika kraftfull som den engelska) som uppstår som ett direkt resultat när man desperat försöker tvinga Internet till lydnad.

Det finns tex en allt mer uppenbar risk att vi är på väg att supa bort våran position som en av de ledande IT-nationerna och på nationell skala håller på att återupprepa samma misstag som tex Facit och Hasselblad. Så även om Internet kommer bestå så blir den allt mer oroande frågan vad som kommer hända med Sverige, eller för den delen västvärlden, om de nuvarande politikernas galenskap får fortgå.

Därför är det så otroligt viktigt att Piratpartiet fortsätter växa för att det ska finnas en chans att dagens konservatism och teknikskräck ersätts av framtidstro och utveckling. Det är inte främst viktigt för Internets skull utan helt enkelt för Sveriges. Internet har blivit för viktigt för att det ska gå att stoppa, men om inte Sverige tänker om relativt snart så kommer det inte dröja lång tid innan vi upptäcker att Sverige blivit ett IT-bakvatten.

Sverige är inte unikt och oersättligt och om Sverige som nation snubblar finns det gott om länder som gladeligen kommer springa om oss för att få chansen att gå i täten för IT-revolutionen. Kanske är det redan försent och vi är redan omsprungna utan att vi märkt det, men jag hoppas att det inte är så utan att det ännu finns tid att rädda Sverige som IT-nation.

För säkerhets skull ska jag ändå ta mig tiden att sätta upp I2P på någon lämplig dator. Mitt stalltips är att vi fortfarande inte har sett det värsta än, upphovsrättsindustrin och övervakningsförespråkare kommer knappast ge sig utan strid och än så länge är det fortfarande de som verkar vara tongivande inom politiken. Det är upp till väljarna om det ska fortgå eller om valet 2010 blir det år då trenden bryts. Frågan är, klarar Sverige ytterligare fyra års bakåtsträvande?

Pingat på Intressant.

Hur ska artisterna få betaaaalt!?

På min postning om Kulturskaparna igår fick jag av C-SA kommentaren:

Det är ju fint att Piratpartiet säger sig inte vilja avskaffa upphovsrätten men jag har aldrig hört eller sett Piratpartiet gå in i diskussioner rörande ersättningsmodeller. Det intressanta idag är väl just sådan modeller som hanterar massnyttjande som t.ex. fildelning, bibliotek och arkiv m.m.

Det är helt korrekt, det har vi inte.

När marknaden för leverans av is till isskåpen försvann pga att kylskåpen tog över eller när hästkuskarna konkurrerades ut av bilen så innebar det inte att marknaden för att kyla livsmedel eller transportera varor och personer försvann, men de förändrades i grunden. Att förändringen skulle ske var uppenbart redan innan det skedde och i tex Storbritannien infördes den så kallade Red flag act för att, som det påstods officiellt, skydda allmänheten, men i praktiken var till för att försöka bromsa den nya tekniken då den hotade existerande ekonomiska intressen.

Varje gång det sker någon form av genomgripande förändring i samhället så innebär det att personer, företag och organisationer måste anpassa sig, Facit i Åtvidaberg var tex marknadsledande när det gällde mekaniska räknemaskiner men missade totalt övergången till elektroniska räknare och konkurrerades snabbt ut från marknaden och gick i konkurs. Samtidigt var de elektroniska räknarna bara bättre då de snabbt blev billigare, kunde mer och var markant snabbare på att räkna så trots att Facit gick under och de anställa blev arbetslösa så vore det vansinnigt att försöka påskina att samhället i stort inte har vunnit på det. Idag är de elektroniska räknarna också så gott som utrotade men likväl räknar vi fortfarande på våra datorer, mobiltelefoner och andra små elektroniska prylar som bara ”råkar” ha en inbyggd liten räknare och de matematiska modeller dagens datorer kan behärska är vida överlägsna de som var realistiska att hantera med miniräknare eller mekaniska räknemaskiner.

Marknaden för fysisk distribution av musik och tidningar är döende och samma öde kommer drabba dagens fysiska distribution av film, datorspel, och böcker. Det innebär inte att vi kommer sluta lyssna på musik, se på film eller läsa böcker och nyheter men marknaden för dem och sättet de distribueras kommer se väldigt annorlunda ut. HUR marknaden kommer se ut är däremot inte en politisk fråga och de gånger politiker försökt lösa problemen åt marknaden har det i längden i princip alltid slutat med katastrof. Mångfalden som skapas av att kunna distribuera media online ger en kulturell boom som vi aldrig sett maken till och leder inte bara till att alla kan få tillgång både till de senaste hitarna och esoterisk, smal musik som sedan länge gått ur press på de stora bolagen utan även till att mer udda verk har en chans att hitta ut till intresserade fans.

Kultur kräver helt enkelt inte längre att kreatörerna backas up av stora koncerner för att man ska kunna nå ut till sin publik! Se tex:

Så nej, Piratpartiet försöker inte påstå att vi vet hur artisterna ska få betalt, snarare anser vi att tex alla såna försök i stil med att försöka applicera privatkopieringsersättningen, den så kallade kassettavgiften, på Internet är misslyckade. Såna system har alltid premierat de stora artisterna medans de små i praktiken ofrivilligt har sponsrat de stora artisterna när de tex gett ut sina alster på kassettband, hembrända CD:s eller liknande. Det vi idag ser på nätet är att spelfältet nu blivit mer utjämnat och det inte längre är en självklarhet att man måste ha ett kontrakt med en av de stora giganterna för att få sin musik, sin film eller annan kreation distribuerad till allmänheten och detta leder inte till att kulturlivet på något sätt skulle bli utarmat av det, snarare tvärt om vill jag påstå.

Just denna kulturella boom är därför viktigare att skydda än förlegade affärsmodeller och ett fåtal bolag som ändå alltid varit mer intresserade av att maximera sina vinster snarare än att främja kulturell mångfald. Hur artisterna ska få betalt är faktiskt artisternas egna problem, vissa har redan löst det och därmed anpassat sig till det moderna IT-samhället, därmed anser jag det också bevisat att det går att tjäna pengar utan tvångsmetoder och de som inte kan anpassa sig får väl helt enkelt bita i det sura äpplet och skaffa sig ett vanligt kneg som alla vi andra kreatörer som inte lyckas leva på våra verk.

Därför vill Piratpartiet uppdatera och modernisera upphovsrätten, men vi vill inte avskaffa den och vi vill verkligen inte införa tvångsmodeller för att tillfredsställa ett litet fåtal bortskämda företags krav på att slippa förändra sig.

Larry Lessig har hållit ett tal på TED som förklarar dagens upphovsrättsproblematik fantastiskt bra och pedagogiskt, jag rekommenderar att ni tar er tiden att se det.

%d bloggare gillar detta: