Polisen och alla vi andra

Idag hade jag en kort tweetkonversation med YB Eskilstuna som är ett konto som sköts av poliserna David och Jonathan från Eskilstuna, jag förmodar att det var David jag twittrade med eftersom han avslutade flera tweets med /D. 😉

När ni läser den här texten vill jag att ni håller en sak i åtanke: Den här texten kommer inte vara objektiv eller rättvis, för folks uppfattning av vad ”polisen” står för är varken objektiv eller rättvis. Jag försöker inte ”bestialisera” eller skuldbelägga polisen, jag försöker bara peka på varför många (rätt eller orätt) har tappat förtroende för polis- och/eller rättsväsendet.

Det började med att David twittrade:

Ni som ”varnar” medtrafikanter för poliskontroll, tänk på att rattfyllerister, narkomaner, körkortslösa, efterlysta mfl kör bil. Värt? /D

Principiellt håller jag med.Samtidigt finns det ofta en orsak till att folk är ”olydiga” vilket jag försökte belysa genom att vända på Davids tweet:

. @YB_Eskilstuna När polisen ser vanligt folk som pot kriminella gnm ökad övervakning skapas vi-de känsla där man varnar för polisen. Värt?

Jag fick ett sakligt och bra svar tillbaka:

@Qeruiem Skilj på arbete mot kriminella och trafiksäkerhetsarbete. Två helt olika saker med olika syften och angreppssätt. /D

Det tog mig två tweets att svara på det!

@YB_Eskilstuna Den attityd jag ser ute i samhället är att väldigt få ser den skillnaden. De flesta ser ”polis” som en homogen myndighet.

@YB_Eskilstuna Imo kommer detta i kombination med det eroderade förtroendet hos ungdomar bli ett gigantualt samhällsproblem om några år.

Det svar jag fick var återigen utmärkt:

@Qeruiem Vi måste bli ännu bättre på att förklara och kommunicera. Detta är ett sätt av många. Förtroende hos allmän betyder oerhört mkt! /D

Absolut! Fantastiskt viktigt! Men där nånstans blev 140 tecken-tweets så otympligt att jag bad att få formulera mig lite mer genomtänkt blogledes och därför sitter jag nu här och skriver!


Vi lever idag i ett samhälle där rättsväsendet har utvecklats från att kungen bestämde lagarna (och eftersom han regerade som Guds representant gick detta inte att ifrågasätta) till att lagen idag (i teorin i alla fall) utgår från det allmänna rättsmedvetandet, dvs vanligt folks känsla för vad som är rätt respektive fel. En historisk person som är värd att titta lite närmare på är tex Friedrich Carl von Savigny:

I Savignys lära finns en dubbel ansats som är en del av förklaringen till att han kunnat ses som vetenskaplig föregångsman av personer med vitt skilda vetenskapsuppfattningar. Genom att betona en hos “folket” rådande rättsuppfattning i stället för Guds, förnuftets eller statens lag, öppnades vägen för ett mer empiriskt inriktat rättsstudium.

Eller enklare; folks respekt för lagen grundar sig på att folk accepterar den. För triviala saker är det enkelt, att det finns en rättslig konsekvens för att man går runt och slår ihjäl folk eller snor deras ägodelar är ganska ickekontroversiellt men när brotten blir mer komplicerade och inte har samma genuina stöd eller när man upplever att rättsväsendet inte behandlar alla lika så börjar förtroendet att erodera.

Låt mig ge några exempel på händelser som lämnat tydliga spår hos vänner och bekanta:

Ravekommissionen:

Såhär på en lekmannanivå utan att själv ha drabbats av deras verksamhet känns bildandet av Ravekommissionen som ett fantastiskt exempel i moralism baserat på en absurd narkotikalagstiftning och en ännu mer absurd lag om dansförbud. Man tycker att tidigare generationer som upplevt hur den tidens äldre generation ondgjorde sig över den farliga jazzen skulle ha kunnat se likheterna och visat mer förståelse för den yngre generationens kulturyttringar, men icke.

Flera personer har berättat om poliser som utan urskiljning gett sig på både oskyldiga och skyldiga. I bästa fall har personer som bara tänkt ha kul fått stämningen ruinerad, i värsta fall har de släpats med och tvingats göra ett drogtest eller tom kastats i häkte bara för att de råkade vara på fel plats vid fel tillfälle.

Men här kommer det värsta: Hälften av de arresterade hade aldrig tidigare varit i kontakt med polisen. Detta innebär att polisens gjort brottslingar av människor som inte tidigare varit till besvär för någon annan. Detta genom usel prioritering och orimliga lagar.

Söker man på ”Ravekommissionen” på nätet är det ingen vacker bild man får upp. Det är många drabbade personer som drabbats och till och med personer som dör pga absurditeten i att man satt polisen att jaga folk som bara vill ha kul.

Av de som tappat förtroendet för polisens agerande pga ravekommissionen är de flesta idag förmodligen runt 35-40 år, många har varken glömt eller förlåtit. Ingen polis har, så vitt jag vet, fått ta ansvar för det våld de utfört i tjänsten och Ravekommissionen fortsätter att trakassera vanligt folk som är ute och festar.

Göteborgskravallerna:

Flera i min vän- och bekantskapskrets var i Göteborg och demonstrerade. Jag vet att flera av dem inte deltog i våldsamma kravaller (vilket inte ska tolkas som att jag vet att de andra deltog, jag har helt enkelt ingen aning), men de drabbades ändå av polisens aktioner, inte minst vid tillslagen mot Hvitfeldtska och Schillerska gymnasiet. Flera har berättat att de väcktes synnerligen bryskt och släpades ut innan de ens hann klä på sig. Anonymt från en som var med:

Jag åkte till göteborg under eutoppmötet 2001 för att dokumentera, och kom hem med en misstro mot svensk polis som aldrig gick över.
Fy fan vad hemskt det var.
Polisbefälet utanför hvitfeldtska som satt på sin häst var asläskig.
”Det kan komma en attack när som helst, då är det bara ner med visiret och rakt framåt”.
Järntorget var oxo typ 60 ridande poliser eller nåt.
Fy fan, det är fortfarande mitt livs värsta upplevelse tror jag. att se polis efter polis på häst rida i rad mot demonstrerande ungdomar.
På riktigt, jag kunde inte vara i gbg efteråt utan att vara rädd jämt. nu är jag väl förvisso inte representativ, men hela mitt liv har liksom varit före och efter det tillfället.

Man skulle kunna tro att det handlade om flyktingar från krigsdrabbade områden, men det är vanliga svenskar som bara ville göra sin röst hörd. Flera lider fortfarande av traumatiska besvär från händelserna, en person vågar tex fortfarande inte, över tio år senare, gå fram till en häst.

Alla har mer eller mindre tappat förtroende för rättsväsendet, inte minst för att de inte fick någon som helst upprättelse i de rättsliga efterspelen, vissa hyser fortfarande agg mot polisen som organisation och det finns tom exempel på personer som blev kriminella som ett resultat av att deras förtroende för rättsväsendet är helt raserat.

I flera år valsade jag runt inom utomparlamentarisk vänsters olika grenar. Ett villebråd utan riktning, ett vilset får som tappat sin flock, proppad med diverse antidepressiva medel men helt avstängd känslomässigt. Jag stal, jag blev anhållen, teg mig genom mina förhör, mopsade mot polisen. Det var jag mot världen. Min empati, det som alltid drivit mitt politiska engagemang, var förlorad. Det jag drevs av var hat. Hat mot det samhälle som bedragit mig, hat mot den värld som förrått mig. Hat mot alla med makt. Hat mot rättsväsendet som begick justitiemord och kom undan med det.

79 civila åtalades, 70 civila fälldes. 5 poliser åtalades, ingen polis fälldes. Av de som tappade förtroendet för rättsväsendet i Göteborg är de flesta idag mellan 25-40 år gamla, de flesta har troligen inte fått någon professionell hjälp med att bearbeta sina traumatiska upplevelser.

Fildelning:

Någonstans runt 20% av alla svenskar fildelar. Siffran är förstås väldigt osäker, men det handlar ändå om en försvarlig andel av Sveriges befolkning som fildelar och väldigt många fler (tex jag själv) anser inte att det ska vara olagligt och skulle troligen själva fildela om det inte var olagligt. Det gör fildelning till ett ”brott” där det råder total diskrepans mellan lag och rättsmedvetande, dessutom finns det inte någon oberoende undersökning som kunnat visa att det faktiskt finns en korrelation mellan fildelning och minskad försäljning vilket dessutom gör det till ett brott utan offer.

Att en halv miljon av Sveriges befolkning i det läget riskerar att drabbas av fängelse för något som inte upplevs som fel gör att fildelning är en stor orsak till att förtroendet för rättsväsendet eroderat kraftigt de senaste åren. Polisens metoder gör inte direkt att de får guldstjärna heller:

[09:33:01] Rick Falkvinge: Kille som precis blivit raidad ringde mig just.
[09:33:36] Rick Falkvinge: Här i Akalla. Fyra poliser hade tagit sig in nu på morgonen, tagit alla hans datorer, och hållit första förhöret med honom direkt i köket utan att ens låta honom ta på sig kläder. Fyra poliser mot honom.
[09:36:56] Rick Falkvinge: Väckt av fyra poliser, han förhördes i morgonrock utan försvarare eller något sådant
[09:49:59] Rick Falkvinge: misstänkt för upphovsrättsintrång

Problemet här är också att även om man inte är en aktiv fildelare så kan man bli drabbad pga rena indicier. Jag fildelar, som sagt, inte själv men jag är oerhört beroende av mina datorer. Ett sånt här tillslag skulle vara ett personligt helvete eftersom polisen förmodligen skulle följa sitt standardmönster att ta alla datorer som de kan hitta och därmed hela mitt kodrepository, min bugtracker, min bokföring, ja bokstavligt talat skulle polisen bära iväg med mitt levebröd. I och med det skulle även en av mina kunder drabbas direkt pga att de inte längre skulle kunna få några mjukvaruuppdateringar (jag är deras enpersons mjukvaruavdelning).

Såvida jag inte har sån tur att jag ser polisen svänga in framför huset och lyckas gömma min laptop så polisen inte lyckas hitta den så innebär det att min firma är död. Stendöd. Verksamheten kraschad. Troligen körd för all framtid mtp polisens track record när det handlar om att lämna tillbaka utrustning till oskyldigt drabbade (läs: antingen inte alls eller alldeles för sent för att spela nån roll). Förmodligen med enorma följdproblem gentemot tex skatteverket eftersom jag riskerar att min bokföring är borta för alltid. Hur det skulle påverka min ekonomi vill jag helst inte ens tänka på, men det här är en personlig mardröm och ett katastrofscenario som jag inte ser någon enkel metod att skydda mig mot eftersom backup (som jag har) inte hjälper när polisen bär iväg med den med.

De som fälls för fildelning får sitt liv totalt raserat med alla personliga minnen tex i form av semesterfoton, personliga brev, dokument etc förlorade och flera har drabbats av skyhöga böter och skadeståndskrav som det kommer ta många år att betala av, om det alls är möjligt för dem. Flera som drabbas är unga personer på väg in i vuxenlivet och får därmed, milt sagt, en katastrofal start. När man vet att ”alla gör det” men att man var den som drog svarte Petter ter sig knappast rättvisan som speciellt rättvis längre.

Kontenta:

Jag skulle kunna fortsätta dra upp exempelexempel på varför jag upplever att folk inte längre känner att polisen är ”på deras sida”. Nu är det förstås svårt att beskylla ”polisen” som yrkesgrupp för allt det här, vissa personer har drabbats av vissa rötägg och därmed kan inte hela yrkeskåren belastas för det, andra exempel handlar mer om att polisen bara följer de lagar som bestäms i riksdagen.

Båda motargumenten är giltiga (jag sa faktiskt att jag inte kommer vara rättvis!) men problemet är att när du får ditt levebröd beslagtaget, blir nedslagen av en polis i kravallutrustning eller tom blir skjuten så spelar det ingen roll! För de som betraktar händelsen eller drabbas av den är det uniformen som ÄR den som utför det! Det är en uniformerad polis som gör sig skyldig till händelsen! Det är så folk ser, och kommer fortsätta se, det.

Att polisen möter vanligt folk tex på twitter är en bra utveckling, inget snack. Med lite tur betyder det att både poliser och vanligt folk kan se att även ”den andra sidan” är vanliga människor, men det hjälper knappast mot de som känner att de inte kan lita på polisen för att de, eller andra, drabbats av övervåld eller blivit offer för en orimlig lagstiftning som saknar stöd hos den vanlige medborgaren. Som jag ser det måste man ge sig på grundorsakerna och jag kan direkt se två saker som akut måste fixas:

  • Polisen kan inte fortsätta utreda polisen! Det spelar egentligen ingen roll huruvida utredningarna är rättvisa eller ej, men det är inte speciellt förtroendeingivande när en myndighet utreder sig själv och det sker lite för ofta att även när det gäller fall där det är tydligt att vissa poliser agerat fel så utdöms inget straff i slutänden. Även poliser som privat erkänt att vissa personer är rötägg kniper igen officiellt och rötäggen skyddas av en missriktad lojalitet som dels förhindrar att poliser som borde utredas eller tom straffade blir det och dels att civila som skulle få ett reparerat förtroende för rättsväsendet vid en (mer) korrekt utredning inte får det.
  • Lagar som får till konsekvens att de kriminaliserar folk i onödan bör skrivas om radikalt eller tas bort helt! Narkotikalagstiftningen är ett exempel, när lagstiftningen får till orsak att FLER dör pga droger än i länder med liberalare lagstiftning är nånting katastrofalt fel. Fildelningslagarna är ett annat, det är absurt att lagar införts utan att man kan påvisa att det faktiskt finns ett reellt offer för brottet. Över lag känns det som att hela lagboken borde saneras från idiotlagar och ett sätt att lösa det vore att följa Islands och Finlands exempel att helt enkelt låta folket skriva lagen.

Det är möjligt att situationen alltid varit såhär dålig men att det är tack vare Internet som det nu blivit mer allmänt känt hur illa det är ställt, men det är knappast en ursäkt. Oavsett om polisvåldet ökat på senare tid eller om det bara är Internet som gör det mer tydligt så har det ändå lett till att jag upplever att fler unga idag har obefintligt förtroende för rättsväsendet än när jag själv var ung. För att återknyta till David så håller jag fullständigt med honom när han säger att ”Förtroende hos allmän betyder oerhört mkt!”.

Förtroendet hos allmänheten är essentiellt för att Sverige ska fungera som en rättsstat. Problemet är bara att det allmänna förtroendet minskar snabbare än glaciärerna smälter bort.

Annonser

10 Responses to Polisen och alla vi andra

  1. En början till att återupprätta förtroendet för poliserna skulle kanske vara min föreslagna polisvärnplikt?

    http://felten.yi.org/blog/?p=62

  2. En sak som jag funderat över till och från är: när gick polisen från att skydda allmänheten och folket till att skydda staten och företagen från folket?

    Något som jag hade velat se är en civil icke-statlig organisation med mandat och myndighet att granska och redigera språket och formuleringar i Svea rikes lagar med mål att lagarna ska bli tydliga och lätta att förstå samt att dom inte ska innehålla några möjliga kryphål p.g.a. just formuleringar och definitioner.
    Det skulle vara möjligt att en sådan organisation skulle kunna vara en del eller en gren av den organisation som skulle granska och utreda polisens felsteg och övertramp som du pratar om(något jag själv kännt behövs).

  3. Anonym says:

    +1

    Du har väldigt, väldigt rätt i det du skriver om att möten via twitter och andra kanaler kanske skapar mer förståelse för att polisen är människor, men det spelar ingen roll så länge inte de riktiga problemen åtgärdas. Lite tillspetsat skulle man kunna fråga de här poliserna om de verkligen tycker att det är mer OK att bli våldtagen, bara för att den som våldtar inte är ful och äcklig?

    Jag känner ett flertal poliser, och de är över lag schyssta människor. Det är liksom inte det som är problemet…

    Problemet är dels det du beskriver ovan, men även en rutten attityd inom polisen som organisation. En attityd där tonvikten är på ”vi och dom”, och där man aldrig skall acceptera att bli ifrågasatt. Där man som polis alltid har rätt, och där civila alltid skall lyda de order man ger annars så är det bara att plocka fram batongen. Där man hetsas till att fatta snabba beslut och agera, och aldrig ta några risker – för det kan ju vara så att fyllot har en kniv och är farlig.
    Kort och gott så jagar man upp sig på samma sätt som soldater som skall ut i strid, där det är civilbefolkningen som är fienden.

    I vissa fall är det säkert befogat, men det är inte direkt så att man blir förvånad när man läser om poliser som går för långt. Det ligger i sakens natur när man redan från början har bestämt sig för att hellre ta i lite för mycket än att riskera något för egen del. Det, och det faktum att de flesta poliser är nästintill hjärntvättade till att tro på att de gör rätt i alla lägen, att de aldrig kan ha fel. Poliser vill gärna att folk skall förstå att de är mänskliga för att få sympatier, men frågan är i vilken grad de själva förstår att de är mänskliga och kan göra fel? På någon nivå finns säkert insikten, men det märks inte på polisen som organisation.

    För att upprätta något sorts förtroende för sitt arbete så borde polisen vinnlägga sig om att bevisa att de verkligen gör rätt, i stället för att förutsätta det. Utrusta varenda polis med en personlig övervakningskamera, och låt kameran tala i stället för polisen. Låt oberoende granska polisens arbete, och ge dem befogenheter att agera mot missförhållanden. Erkänn att det görs fel, och ta konsekvenserna av felen i stället för att gömma sig bakom kårandan.

  4. Toni 'CLUEZ' Cherfan says:

    Qeruiem for president!

  5. Oldtimer says:

    Jag är rädd att det är för sent att vända på den här utvecklingen. Polisen har blivit fienden och några taffliga försök på Twitter kommer inte att ändra på det.

    Rent teoretiskt skulle det gå att göra något för att rädda upp situationen, men det finns ingen politisk vilja eller motivation från statsmaktens sida.

  6. steelneck says:

    Polisens ”militarisering” måste avslutas å det snaraste och istället återupprätta konstapeln i blå skjorta.

  7. urbansundstrom says:

    Reblogged this on Urbansundstrom’s Weblog.

  8. Mikael says:

    Mycket bra post 🙂
    Förtroende är väldigt viktigt. Särskilt för polisen. Men ”förtroendet måste återupprättas” är också en fras som både politiker och ämbetsmän väldigt gärna använder sig av när (grava) fel påvisas. De säger det betydligt oftare än att felen skall åtgärdas och att någon får ta konsekvenser för sina missgrepp (vilket ju vore det självklara). Om rättssäkerhet, vett och sans råder så kommer förtroendet som resultat. Men många som har ansvaret tar inte ansvaret utan svamlar narcissistiskt först gärna om ”förtroende”, som om problemet är attityden hos we the people.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: