Rotlös politik

Lake skrev en rasande kritik mot Centerns partiledning:

Centerpartiet (Annie) lanserade inför stämman 2009 en ”integritetsbalk” i ett försök att visa att man fortfarande stod på medborgarnas sida när det gällde den personliga integriteten. (Svd, min blogg, min blogg2) Men som man ser på innehållet var den minst sagt urvattnad, men beslutat sa i alla fall något.

[…]

Har medlemmarnas beslut INGEN påverkan på ledningen längre?! Trots ett lysande Öppenhetsmanifest inför mandatperioden 2006-2010 så röstade man igenom bland annat FRA-lagen. Efter det har DLD, Ipred och många andra integritetskränkande lagar lags sig som på hög som motbevis framför Centerpartiet. Men sist jag hörde så SA man i alla fall att partiet fortfarande kämpar för den personliga integriteten. Det börjar eka mer och mer ihåligt.

Jag kan bara hålla med. Lake skrev Så kallade ”medlemmar”, på Centerstämman i Åra 2011 som bildtext till bilden ovan och jag tycker det är rätt talande; som att medlemmar är ett kuriosaföremål man håller sig med. En slags exotiska husdjur som visas upp vid storbesök men som sen snabbt stängs in i burarna igen innan de ställer till med något. Jag skrev ett svar som, i vanlig ordning, blev så långt att det får bli en (delvis omarbetad) post. Också.


Det fanns en tid då jag trodde på det demokratiska systemet i Sverige. Jag var ung, naiv och politiskt aktiv inom SSU (Jag säger som John Cleese: ”I got better”). Nånstans på vägen insåg jag att politik sedan länge slutat handla om ideologier och i stället bara handlade om att hålla skenet uppe så man fick makten och att ALLT annat, löften, långsiktighet, värderingar, var sekundärt så länge man lyckades med det enda som verkligen betydde nåt; ta över eller behålla makten. Och folk accepterade det.

Inför valen kunde folk bli exalterade och orera vilt om någon symbolisk fråga som drogs fram av partierna så den kunde stötas och blötas i media. Politikerna debatterade i media utan att vika en tum från sina skyttegravar och väljarna beskyllde varandra (och deras respektive parti) för både det ena och det andra, röstade på vilket parti man nu ansåg hade bäst åsikt i vilken fråga det nu var man principröstade om och sen, när partierna glatt bröt vallöftena, ryckte man på axlarna och accepterade det för ”Alla vet ju hur politiker är”.

Jag började rösta blankt i protest mot vad jag ansåg var en förfallen demokrati och förryckta politiker. När blankrösterna började bli pinsamma (och jag började hoppas på att vi blankröstare faktiskt skulle tvinga igenom en förändring) så slutade man redovisa blankrösterna synligt under valnatten och poängen för mig att över huvud taget ta mig till vallokalen försvann.

Så jag började helt enkelt skita i att rösta, för jag såg ingen mening med det. Maktlös kunde jag bara se på när samhället sakta vittrade sönder pga ideologilös kortsiktig och populistisk politik som dessutom sakta började ta allt mer teknikfientliga uttryck när de gamla stofilerna i Riksdagen allt tydligare visade att de inte förstod Internet, att den förändring som Internet stod för förvirrade och skrämde dem och att lobbyister framgångsrikt övertygade dem att den nya tekniken var farlig.

Dvs till 2006 då Piratpartiet dök upp. Piratpartiet var inte perfekt, det var nystartat, rörigt, gav ett bitvis förvirrat och ogenomtänkt intryck men framstod ändå som det enda vettiga alternativet på en i övrigt maktfullkomlig och verklighetsfrånvänd politisk arena som mer och mer blivit ritualer och tom retorik och allt mindre speglade eller ens handlade om det samhälle den förmodades verka i.

Så när alla partier unisont började yla om att de minsann också menade allvar i integritetsfrågorna trodde jag inte längre på löftena. Varför skulle jag? Varje gång det dykt upp en ny fråga, allt från miljöfrågor till feminism, så har partiledarna nästan trampat ner varandra i sin iver att bedyra att de minsann också är såna där som de där andra vad det nu var de var utan att de för ett ögonblick ens fattade vad frågan, vilken den nu råkade vara, egentligen handlade om.

Under hela mitt liv har de visat om och om igen att vallöften aldrig någonsin betyder någonting efter valet och att de alltid väger lättare än luft när rösterna väl är färdigräknade.

FRA-lagen är ett klockrent exempel. Innan 2006 var vänsterblocket drivande och borgarna ylade som stuckna grisar, men efter 2006 var alliansen drivande och vänsterblocket, nu i opposition, protesterade vilt. Det handlar inte om ideologi, det handlar inte om politik, det är bara demokrati på papperet och det enda det handlar om är makt. Makt som våra riksdagspartier lärt sig att de kan missbruka hur som helst eftersom folk traditionellt sett bara knutit handen i fickan och tyst accepterat.

Jag önskar att jag skulle kunna bli upprörd fortfarande. Jag önskar att jag skulle kunna säga att det här var oväntat och upprörande. Det kan jag inte för det var det inte. Det var precis som vanligt. Centern vill vara med och leka med makten och för det är man beredda att bryta alla tidigare löften för när makten hägrar är man beredd att göra vad som helst.

Piratpartiet har sina quirks. Det är en omogen organisation som slåss med en rörig organisation, brist på pengar, brist på erfarenhet och, i vissa frågor, brist på samstämmighet, men det blir hela tiden bättre och det är det enda partiet idag som jag vill påstå faktiskt har en ideologi. Det är ingen svulstig ideologi med grandiosa planer och program, det är en liten enkel ideologi som dock blir ack viktigare. Ideologin att demokrati är viktigt och att vanligt folk förtjänar att tas på allvar.

Jag är en stolt pirat, men jag önskar att jag slapp vara det. Jag önskar att våra folkvalda lyssnade på folket och kunde vara delaktiga i det samhälle de faktiskt är valda för att ta hand om.

Det bästa hade varit att Piratpartiet aldrig hade behövts.

3 Responses to Rotlös politik

  1. calandrella skriver:

    Mycket väl skrivet!

  2. Nils Tenmann skriver:

    Uppskattar väldiga att få ta del av denna ”personliga” reflektion av ”signaturen”. Citattecknen ska symbolisera det symboliska i beteckningarna ”person” och ”signatur”. Tillit vilar på igenkänning och trovärdet har växt med dina (text) handlingar. Tillit och trovärdighet är nu en god bit på väg mot ett förtroende. Jag saknar dock en ”kroppslig” representation.

    Partiet eller personen bakom signaturen? Eller båda och?

    Inga MBL-inskränkningar av Saltsjöbadsavtalets § 32 har minskat diktaturen inom företagen. Mer eller mindre uttalade lojalitetskrav i anställningsvilkoren tyder snarare på att det blivit mindre rum för yttrandefrihetens giltighet och deltagande.

    ”Rösträtt”, rätten att göra sin röst hörd på torget om de gemensamma angelägenheternas agora som ett Parti har sedan länge blivit lika med, att lägg en lapp i en låda vart fjärde år. Kryssa för ett parti och den person du närmast kan identifiera dig med men gör inga egna noteringar för då blir din röst ogiltig.

    Inför valet 1973 stod jag som vänsteraktivist och agiterade för en bojkott utanför vallokalen. ”Alternativet” var inget alternativ vare sig då eller senare. Sedan dess har jag räknat soffligarnas antal som ”mina” röster och väntat på den förändring som sätter något politiskt annorlunda. Med internet som språkrör gavs ”Alternativet” en möjlighet och strax hade Pirater gjort något annorlunda entré.

    EU-valet är bevis nog för PPs existensberättigande. Vikten av denna närvaro har talat för sig själv.

    ”Piratpartiet har sina quirks”(?), ”Det är en omogen organisation” (tack och lov för det) ”som slåss med en rörig organisation” (läs positivt = rörlig, kreativ) med en i vissa frågor ”brist på samstämmighet”…

    I en post ? uttryckte Magnihasa, en i mitt tycke, djup samstämmighet i synen på organisatoriskt arbete när hen rekommenderade pirater på en och samma ort, att inte lägga ned så mycket tid på att nå konsensus om vad de som pirater på orten borde göra, i fall man bara var några stycken, utan istället göra det var och en för sig tyckte borde göras. Rekryteringspolitisk effektivitet och smartness.

    Min samstämmighet med Piratpartiet ligger i försvaret av internet som de mångas språkrör. I detta ser jag för närvarande möjligheten att leda begreppet ”demokrati” vidare i fördjupad mening och förverkligad innebörd.

    Tveksamheten inför PP har för min del att göra med hur man ser på statens representation som sådan, vår parlamentariska ordnings- och representationsform för ”maktdelning” och PP egen roll inom denna på kort och lång sikt.

    Piraterna Full Mental Straightjackets, Viktualiebroderns och Magnihasas bloggar är de pirater jag i huvudsak sökt samstämma mig med. Inbördes är ni i mitt tycke mer spännande komplementära en samstämmiga och på närvarande organisatoriska stadium är olikheten eller ”bristen på samstämmighet”, som jag ser det, en styrka inom och för Piratpartiet.

    Vad jag som politiskt perspektiv dock inte är samstämmig med är denna avslutning:

    ”Jag önskar att våra folkvalda lyssnade på folket och kunde vara delaktiga i det samhälle de faktiskt är valda att ta hand om.”

    Det är högst sannolikt att jag pallrar mig iväg till valurnorna nästa val om Piratpartiet kandiderar då, men min röstsedel lägger jag inte på er för att jag tror att ni kommer ”att lyssna på folket” och är bättre skickade att ”ta hand om” vårt samhälle åt oss, utan därför jag tror att ni kommer att göra det yttersta ni kan inom parlamentet för att ”folket” utanför, utan den representationsformen, tar bättre hand om sina och människornas gemensamma angelägenheter.

    http://www.retorikportalen.org/sv/node/418

    • qeruiem skriver:

      Jag tror inte att det finns någon bättre form av demokrati än den representativa. Orsaken är enkel; precis som vi har dedikerade hantverkare, lokförare, kirurger etc för att det gör det möjligt för folk att bli bättre på det de gör om de ägnar sig (mer eller mindre) uteslutande åt en sak så tror jag att det inte är rimligt att tro att politik, eller styra samhällen, är annorlunda. Det betyder dock inte att jag anser att den nuvarande formen på något sätt är optimal.

      Dels anser jag att den nuvarande strukturen är korrupt (nähä?) och att det faktum att vi kan se hur våra makthavare allt mer kringgår och försöker beskära offentlighetsprincipen kommer accelerera den förändringen. Makten MÅSTE granskas för att inte missbrukas och det mest effektiva och kraftfulla sätt detta kan ske är att alla har rätt och möjlighet att göra det. Det räcker inte med att tex debatter sänds live, alla (eller så stor del som möjligt) av alla dokument, dagordningar, utredningar etc måste publiceras på ett sätt som gör dem lättaccessade och sökbara för alla medborgare.

      Dels anser jag också att även politiken kan/kommer/bör förändras när samhället förändras. För två år sen publicerade jag IT-revolutionen och skrev bland annat:

      Jag misstänker att många såg Piratpartiet som ett nytt Ny Demokrati när det bildades och jag är inte säker på att alla slutat se det så trots Piratpartiets 7.1% EU-valet, att de upplever en politisk revolution som radikalt kommer förändra den politiska kartan även inom de redan etablerade riksdagspartierna tror jag väldigt få har insett.

      Jag ser inte Piratpartiet på något sätt som ett mål, det har jag aldrig gjort, och om Piratpartiet någonsin kommer bli ett ”etablerat parti”, som tex Miljöpartiet blev där huvudfrågorna tonades ner för att partiet skulle bli mer main stream, kommer jag lämna partiet. Vi behöver inte fler main stream-partier.😉

      Piratpartiets största nytta är som katalsyator. De här frågorna hade dykt upp förr eller senare ändå, men existensen av Piratpartiet har lett till att frågorna snabbare ställts på en politisk spets och snabbat på utvecklingen. Egentligen är det irrelevant, i alla fall på lång sikt, om Piratpartiet kommer in i riksdagen eller ej men ett intåg kommer definitivt accelerera en nödvändig förändring (som tex redan skett i Tyskland).

      Ska en framtida representativ demokrati nödvändigt fortfarande basera sig på en riksdagskammare med 349 stolar där politiska partier får mandat i ett allmänt val då?

      Tja, DET är en helt annan fråga.😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: