Det där med kamphundar…

…det är inte så att folk skulle kunna tänka sig att sluta sprida myter och osanningar och i stället ta reda på fakta?

Nä, det är förmodligen lite för mycket begärt.

6 Responses to Det där med kamphundar…

  1. Zac skriver:

    Jag håller delvis med. Jag har väl på sätt och vis 40-årig erfarenhet då mina föräldrar skaffade kamphundar innan jag föddes. Jag har via uppfödning, utställningar och i arbetet träffat och hanterar än fler.

    Generellt sett så är det fantastiska hundar med ett lynne man inte hittar någonstans. Men medvetenheten om vad man har i änden på kopplet får aldrig ignoreras. Idag så är det oerhört inne att ha en kamphund som ett slags modeaccesoar, något som ser snyggt ut till en tribaltatuering och fighterbyxor. Det är krävande hundraser, betydligt mer krävande än de flesta om man köper den som valp. Många skaffar den som förstahund vilket givetvis är helt galet.

    Fast man kan argumentera att jag bara är bitter för att kamphundar numera är allmängods och att jag inte alls är unik längre…😉

    • qeruiem skriver:

      Tror att det är Golden som står för procentuellt flest ”bitolyckor” i Sverige idag, helt enkelt för att Golden är så populära för att de anses vara ”lätta hundar” att många skaffar en sån som familjehund och sen inte tänker längre än så. Jag håller förvisso med om att Golden är en förhållandevis okrävande hundras, men det är ändock en hund. Precis som alla djur kräver de att de som hanterar dem vet vad de sysslar med. En dvärgpudel kan förstås inte ställa till med lika stora skador som en späckhuggare eller ardenner, men de kan ändå bli farliga (i någon mån) ifall man behandlar dem fel även om konsekvenserna blir rätt begränsade.

      Personligen skulle jag aldrig skaffa en typisk pitbull eller staffe (i alla fall inte som valp), men det beror inte på att jag är rädd för dem utan på att jag inte har intresset att aktivera dem tillräckligt mycket och den typen av hund kräver aktivering, precis som tex alla bruksraser. En bordercollie som inte får jobba blir ju gärna lite ”nipprig” och börjar valla familjen, huskatten eller får andra knasiga utlopp för sina drifter.

      Ska jag skaffa en hund ska jag nog ta en omplacering som visat sig vara 110% soffpotatis. Sådan husse, sådan hund.😀

      Men, som sagt, jag blir lite trött på alla som tror att kamphundar är farliga. Det är fan ägarna som är farliga…

  2. Nemo skriver:

    En god vän hävdar att om man ska ha en hund som personskydd ska man ha en kungspudel och uppfostra den som just skyddshund. De är väldigt bra på att ta för sig i en fight, och domstolen kommer bara att fnissa åt den söndertuggade buse som klagar på att han fick stryk av en pudel. Har man nåt i stil med en rottweiler blir det mer krångel.

    Om man överväger att skaffa en hund för att ha den till att slåss med andra hundar, tycker jag att man kan ta och dricka ett par liter glykol medan man funderar på sitt val. Hundkamp har till skillnad från ”kamphundar” inget existensberättigande alls.

    • qeruiem skriver:

      Hah. Det där var en rolig variant jag inte ens tänkt på.

      ”Passa dig, annars släpper jag min pudel!”

      Um, rajt. Hilarity ensues.😉

  3. Tomas Kronvall skriver:

    Även den engelska bulldoggen avlades fram för att vara en kamphund, men ingen gnäller på den i den här debatten. Pfft.

  4. Pingback: Det där med kamphundar… « PH's Hundsajt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: