Som att kasta pengar i Grekland…

Gick idag in på min bank för att göra lite små privatärenden (nej, inte på ett fysiskt kontor, gubevars, vi lever ju inte i ett industrisamhäller längre!) och möttes av en blänkare om att Nordeas chefsekonom gått ut och hyllat den nya finanspakten.

Kommer den nya europakten att lösa budgetkrisen?

Nej, men den är ett litet steg på vägen. Om pakten medför striktare budgetdisciplin kan den bidra till att undvika eller mildra framtida kriser.  En orsak till dagens problem är att flera länder tidigare brutit mot stabilitets- och tillväxtpakten. Det är inte bara pakten i sig som är viktig, utan framförallt att den efterlevs.

Det där känns lite som misshandlad partner-symptomet. ”Hen älskar mig egenligen, innerst inne, och menar egentligen inget illa!”. Den här pakten är ännu ett exempel på när EU visar upp sin katastrofalt dåliga ickedemokratiska sida där mindre länder bara ska hålla käft och fixa grovjobbet medans de stora och starka länderna dryftar de viktiga frågorna:

In i det sista var ledarna oense om vem som ska få delta på eurotoppmöten. En grupp av fyra icke-euroländer med Polen i spetsen stred för att få vara med på alla, medan Frankrike ville hålla kretsen så snäv som möjligt.

Kompromissen blev att icke-euroländer som ansluter sig till pakten får vara med på minst ett eurotoppmöte om året, plus ytterligare några när särskilda frågor diskuteras, till exempel konkurrenskraft och mer genomgripande förändringar av eurosamarbetet.

Så pynta ska vi, 100 miljarder för att vara exakt, och detta till den patetiska räntan 0.1%. Sannolikheten att vi kommer få tillbaka de pengarna är nog försumbar så i praktiken har vi skänkt bort dem.

Men det räcker inte med det, förutom de 100 miljarderna så kan ESM kräva in ytterligare betalningar närhelst de anser att det finns behov av det! Och som det inte räckte så har ESM full rätt att stämma de länder som inte pyntar medans ESM själva har full immunitet! Fullständigt galet!

(version med svensk text här)

SEB:s chefsekonom, Robert Bergkvist, har en lite mer verklighetsförankrad syn på saken:

– Man har kommit överens om en hårdare fiskal disciplin, men sedan vet vi ju inte hur den kommer att efterlevas.

– Historien visar att man har inte varit jätteduktig på att efterleva sådana här överenskommelser, fortsätter han.

Bergqvist tror att marknaden kommer att ha en avvaktande inställning.

No shit, Sherlock? Personligen är jag inte avvaktande, jag börjar få mardrömmar om det här. Det här är inte slutet på eländet, det är inte ens början på slutet, jag påstår att det inte ens är slutet på början och 2012 kommer gå jävligt hårt åt ekonomin, både världens, europas och, inte minst, sveriges. Som en motpol till allt snack om att det bara krävs lite regleringar av Grekland så ordnar det sig så föreslår jag att ni lyssnar på vad David Harvey har att säga:

Det vi lider av nu är en rejäl baksmälla från det glada 80- och 90-talet och det kommer man inte lösa genom att bara fortsätta låna pengar av varandra. Jag önskar att vi hade en regering som begrep det och kanske fokuserade lite mer på landets väl och höll sig utanför den här cirkusen. Dvs som Storbritanninen och Tjeckien gjort.

 

6 Responses to Som att kasta pengar i Grekland…

  1. Jerker Montelius skriver:

    Är det dessutom inte lite märkligt att vi inte räddade SAAB men att kasta pengarna efter grekland går aldeles utmärkt.

    • qeruiem skriver:

      Mjo. Visserligen hade ju pengar till SAAB varit ganska kontraproduktivt det med, men SAAB hade i alla fall inte haft möjlighet att mjölka statskassan i evighet utan att regeringen hade kunnat säga ”Nä, nu räcker det!”. Det här jävla avtalet kan ju tömma Sverige på likvida medier som en svältande vampyr…

  2. Fredrik skriver:

    Var fick du siffran ”100 miljarder”? Källhänvisning, tack.

  3. Matte Matik skriver:

    ESM och politikernas villighet att omfamna otyget är rena rama skräckfilmen…

    • qeruiem skriver:

      Jag tror det är en kombination av rädsla och osäkerhet/okunnighet. Finns en hel blogpost bara i det ämnet, men lite kort:

      Media (och pöbeln) har sen länge lärt politikerna vad som händer med politiker som erkänner brister. Det är otroligt svårt i svensk politik att ha fel, så har man väl siktat in sig i en riktning är det bara att köra.

      Man kan inte backa om EU, man kan inte backa om EMU, man är lika fast när det gäller Internet, ACTA och TPB etc. Det spelar ingen roll hur absurd situationen blir allt mer, man KAN inte backa! Man FÅR inte backa! Backar man så kommer knivhuggen hagla och man är en ex-politiker.

      Hur ska våra politiker kunna säga saker som ”Vi hade nog fel när vi propagerade för att ni skulle rösta ja till EU?”, ”Det där att vi slängt miljoner på att jaga fildelare, det var nog inte så genomtänkt trots allt.” eller ”Vet ni, det kan nog faktiskt vara så att utförsäljning utan att först verkligen reda ut exakt vilka krav som ska ställas var en jävligt dålig idé!”?

      Vi har en politik från 1800-talet som drivs av människor uppväxta på 1900-talet och appliceras på ett samhälle som befinner sig i 2000-talet. Vi är fetkörda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: