95 teser – del 12: There are no secrets. The networked market knows more than companies do about their own products. And whether the news is good or bad, they tell everyone.

Ifall ni inte redan visste så frilansar jag för en firma som bygger motorstyrsystem för elbilar. Vi är, med viss rätt om jag får säga det själv, rätt stolta över vår produkt och har lagt ner mycket möda på att verkligen göra den så bra som vi bara kunnat vilket, tyvärr, även gjort den lite i dyraste laget (kvalitet har, av någon outgrundlig anledning, en tendens att kosta). Det finns billigare prylar som inte är lika kaxiga men det är ok för de konkurrerar med pris, vi (eller ja, de jag frilansar för) gör det med tuffare kvalitetskrav. Det finns en plats för båda varianterna.

Det som däremot inte är lika ok är när det kommer in lycksökare på marknaden som försöker prångla på folk ren skräp för att tjäna en billig hacka, men tyvärr förekommer även sånt även om det sällan blir långvarigt. För ett tag sen dök det upp en sån tjomme i ett forum jag frekventerar. Han inte bara försökte kränga prylar med dålig kvalitet till ett orimligt lågt pris, han påstod även att hans prylar var överlägsna samtliga andra produkter samtidigt som hans snack emellanåt avslöjade en skriande brist på kompetens just vad det gällde hur man designade såna här styrsystem. Likväl, han lyckades kränga en del av sina tveksamma produkter och det dröjde inte länge förräns saker började gå sönder och när folk började kräva reparationer eller pengarna tillbaka så blev det mest snack och väldigt lite verkstad.

Där nånstans surnade folk till på allvar och började gräva lite varpå man upptäckte att han förekommit även tidigare i samband med rätt tveksamma affärer och pressen på att förklara sig ökade. Bortförklaringarna analyserades och dissekerades, klagomålen på den uteblivna supporten ökade tills någon helt enkelt konstaterade att han nog kunde se i månen efter att någonsin få se vare sig en fungerande enhet eller pengarna tillbaka, sket i all ”warranty void”-varningar och öppnade lådan.

Det han såg i den öppnade lådan var så uppenbarligen uselt gjort att han tog foton på hela rasket och la ut till allmän beskådan, hela konstruktionen är ett sorgligt hopkok baserad på en modifierad lampdimmer(!) och hemlödd elektronik på en labbplatta och definitivt inte en robust konstruktion gjord för att tåla miljön under motorhuven i en bil. Efter det var det liksom inget snack längre, killen var avslöjad som bluffmakare och så fort någon över huvud taget nämnde hans namn i något sammanhang varnade alla andra personen från att ha någonting över huvud taget att göra med denna lycksökare.

Nu är iofs de flesta företag/entrepenörer inte fula fiskar som gör sitt bästa att lura på folk sån här uppenbar dynga, men det visar ändå på en intressant konsekvens av den ökande kommunikationen mellan vanliga människor; det blir allt svårare att ägna sig åt lurendrejeri i en värld där det tar sekunder att ta reda på om något verkligen är för bra för att vara sant eller ej.

Det känns som en bra sak.

Andra som skrivit: Magnihasa, En Snel Hest, EnRIz, Maloki

2 Responses to 95 teser – del 12: There are no secrets. The networked market knows more than companies do about their own products. And whether the news is good or bad, they tell everyone.

  1. Nils Ivar Tenmann skriver:

    ”Det känns som en bra sak”… jag kan inte förneka att jag tycker det också.

    Men ordet var ”känns”… och det får mig att tänka i termer av ”tillit” och ”trovärde”… ”vetenskaplig evidens” och ”anekdotisk evidens”….

    Genom att följa dina inlägg har jag genom igenkänningens psykiska ”processer” kommit att just känna tillit – till en för mig i stort sett främmande person – för ”figuren” bakom åsikterna jag meddelats genom denna blog… betittlad… och sannolikt en kille som döps till Christer i förnamn.

    Trovärdet i det du påstår om saker och förhållanden jag känner igen min erfarenhet och vetskap identifieras med tilliten och stärke den känslan. Trovärdigheten till sånt jag har ringa eller ingen aning om tar jag för godo och tvingas göra det i de fall jag inte ens har kunskap om hur jag ska gå till väga för att kolla upp eller då tiden inte räcker till att ta reda på trovärdet i det du säger…

    Du berättar en anekdot ur ditt livs yrkeserfarenhet, som vad beträffar yrkesområdet i sig har stor tillit grundmurad sen pojkvärldens tekniska ”prylintresse” (Mekano, Elektriska tågmodeller, sterioanläggningar, mopeder-, bilar- och flygmotorer,) och som spiller över sitt trovärde på dig som person (inkognito) när jag tar till mig anekdoten förstärkt med länkar till referenser som förefaller trovärdiga och sannolikt är det för att menar det… och skulle jag bry mig, har du pekat ut vägen som kan bevisa riktigheten i det du menar… och det skulle du sannolikt inte göra om referenserna visade att du var ute cyklade eller ville för mig bakom ljuset…

    Jag litar på dig.

    Jag växer upp i hyreskaserner med självdrag. Lär mig ett kompletterande beteende för luftväxlingen och öppnar fönster för att ”vädra” när så behövs. Kommer till flygteknologin
    och får lite metrologi & termik i kosten och landar så småningom inom byggnads och sockras med lite fuktmekanik på toppen… Naturvetenskapligt är jag långt borta från de teoretiska kunskaper en gymnasie- eller civilingenjör ska besitta… och så går det som det gick när jag flyttar in i en lägenhet med ett ventilationssystem baserat på principen ”forcerad från-luft” med teoretiskt kalibrerat ”optimalt” undertryck. Hur funkar det med folk som sedan barnsben lärt sig ”vädra” ut mat och andra odörer… och hur pass väl stämmer det verkliga bygget med de teoretiska kalkylerna i praktiken… inte bra i alla fall. Helt enkelt för många ”mänskliga faktorer” i systemet

    Ett ingenjörskonstens sovjetsystem.

    Bruno Matsson, möbeldesigern, satte sig i snödriva och fick formen given till en sittvänlig fåtölj… i fem minuter varade den vänligheten i sittandet. Ville man skifta lite positon för att sitta bekvämt fem minuter till, då satt man där man satt obekvämt. Matsson såg uppenbart sittandet som något statiskt och inte som en rörelse. Någon ventilations-konstruktör måste fått för sig att hus byggs lika täta som i teorin, att hålupptagningen går som det är tänkt, att de boende lärt sig bo med självdrag, aldrig öppnar fönster eller vill gå ut på sina balkonger och att de vill möblera olika som de vill och någon finner att det drar just där TV-soffan är i draget från något tilluftshål, täpper till det med en tras och sedan beklagar sig över att ytterdören är svår att öppna eller får grannarna störda av förändringar i flödet… och så görs OVK som kostar skjortan i utbyte mot rengöring och kalibreing utan nöjaktig effekt…

    Tilliten till de tekniska framstegen har fått sig en knäck genom åren av den ”mänskliga faktorn”… frågan är när den faktorn föll bort? Innan eller på ritbordet eller i praktiken?

    Råd & Rön på internet i all ära… men nog går jag hem till dig på en öl om vi ska snacka om din erfarenhet av köksfläktar… för den skull inget allvarligt menad invändning mot slutsatsen…

    Men när det kommer till den yttersta kritan har jag, från fall till fall, undrat om det i det praktiska livet, med alla dess variabler, egentligen är någon skillnad på anekdotisk och vetenskaplig ”evidens”?

    Hur det än är; känner jag inte tillit och trovärdighet, blir det svårt att leva och svårt för ett samhälle att bli en samvaro att ty sig till…

    Alla svenskar är ”myglare”. Det är lättare för oss killar att yrka avdrag utlägg i tjänsten; skruvar och muttrar faller i godare jord en smink & kläder. Avdragsrätten är vidare för de som har. Familjemyten odlas med homemakeovers och krackelerar när morsorna kastar ut farsorna, mäklaren köpt och hantverkaren en bluff. Politiker, journalister och polisen sviker sina förtroenden. Vitvaruprodukterna håller inte vad de lovar i driftlängd, och kommunikationsprodukterna tillhandahåller mer funktioner än vad folk orkar begripa för de ska byta apparaten lika ofta som kalsonger. Ingen vill längre och får inte göra så gott de kan om det inte handlar om att rippa andra på pengar.

    Teknologiseringen och globaliseringen gör världen så stor och nära och samtidigt skrämmande föränderlig och oöverskådlig. Systemen bli allt känsligare för den närvarande ”mänskliga faktorns” frånvaro. Naturkatastrofernas medialiserade in i hemmens ”lugna vrå”….

    Kommer vi ty oss till varandra, gänget, fansen, Nationen, Staten, Partiet, Gud eller marknadens mångfaldigande fetischer…

    Vad tror Du på?

  2. Pingback: No Secretz on the internetz – 12 of #95theses – maloki

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: