95 teser – del 10: As a result, markets are getting smarter, more informed, more organized. Participation in a networked market changes people fundamentally.

En gång i tiden var det svårare att vara kund. Jag har tex alltid varit en stor fan av musik och en av de svårare sakerna var att hitta de där lite mer obskyra verken, exempelvis hade jag bara en mycket dålig kassettinspelning av It Bites låt Vampires, en låt som bara fanns på B-sidan av vinylsingeln ”Still too young to remember”. Yep, kids, det var när farbror var ung och vinyl fortfarande förekom i skivbutikerna som fortfarande fanns i var stad och större samling hus på vischan.

Singeln var oerhört svår att få tag på i Sverige, dels för att det var en singel (som ofta gick out of print rätt omgående) och dels för att It Bites var ett litet obskyrt UK-band och de flesta singlar inte hittade hit ens när de var rykande färska. Ville man ha tag på mer svårtillgängliga skivor fick man helt enkelt gå till sin favoritskivbutik och beställa, de i sin tur skrev ner vad man ville ha och vem man var och sen fick man helt enkelt gå och fråga/tjata/påminna tills man antingen gav upp, de gav upp eller skivan äntligen kom. De, i sin tur, gav sig på distributören/importören och försökte förmå dem att plocka hem ett (eller ett fåtal) ex av den önskade skivan vilka, i sin tur, fick ge sig på nästa led vilket antingen kunde vara skivbolaget i fråga eller en annan distributör/importör. Iterera. För det mesta gick det här ganska snabbt (i alla fall med dåtidens, pre-Internet-erans mått mätt) men det hände ibland att jag fick vänta på en specifik skiva i ett halvår, ett år eller tom längre.

Det var också ofta i skivbutikerna vi musiknerdar fick våra influenser. Om man var stammis i en bra skivbutik lärde sig personalen snart ungefär hur man var funtad och det hände emellanåt att nån av de i personalen man verkligen hade bra kontakt med kunde ropa ”Du, kom hit! Jag har fått in en ny artist som jag tror du kan gilla!” när man klev in genom dörren, så fick man ta på sig lurarna och lite högtidligt lyssna på det där nyanlända. Ibland var det hit, ibland var det miss, men med dagens mått mätt var det förstås en väldigt tidsödande process att utforska ny musik. Trots detta var potentialen att verkligen hitta nåt drastiskt nytt mycket större genom att ta sig till skivbutiken än att gå via kompisar vars musiksmak ändå ganska snabbt blev rätt förutsägbar.

Det var en strikt hiearkisk marknad och de fåtal försök som gjorts för att försöka kringgå hiearkin, tex genom att importera skivor utanför den sanktionerade hiearkin, så kallad parallellimport, mötte, och möter fortfarande, hårt motstånd och även idag, när man kan handla globalt och helt gå förbi gamla invanda import- och exportmönster så försöker upphovsrättsindustrin desperat fortfarande dela upp världsmarknaden i regioner eftersom de tjänar mer pengar så. Det är en kamp de förstås inte kan vinna i längden eftersom folk nu vant sig vid att nationsgränser inte längre är relevanta på samma sätt som förr. Det gäller politik, det gäller marknader, det gäller resor, det gäller människor. Människor som ändå hela tiden strävar efter att vara fria att leva sitt liv som de trivs med, som verkar vettigt för dem i den personliga lilla bubbla vi kallar självmedvetande och som inte riktigt förstår, eller vill förstå, när deras ”Varför inte?” bara möts av ett bryskt ”Därför!” uppbackat av förbud, tvång och våld.

Till slut, trots denna handikappade, begränsade och inlåsta marknad, fick jag tag på Vampires på en best of-CD som jag råkade snubbla på av misstag på en CD-rea, men idag kan man förstås hitta den på nätet utan större problem.

Det är nämligen så marknaden vill ha det.

Andra som skrivit: Maloki, EnRIz, En Snel Hest, Magnihasa

One Response to 95 teser – del 10: As a result, markets are getting smarter, more informed, more organized. Participation in a networked market changes people fundamentally.

  1. Nils Ivar Tenmann skriver:

    Ja, så fick det där stora ”spöket” som började peta allt värre i människornas innersta skrymslen med sin ”osynliga hand” på 1800-talet slutordet igen med sin gudabenådade ”vilja”.

    Vår Gud är oss en evig Borg, sa den prästen, som också ger uttryck för sin liknelse med Herrens vilja. Men låt gå för detta ”beläte” till ”gud” som du så fromt tillbedjer under beteckningen ”marknad”… en kan väl översätta och hålla med om poängen i den utvecklingsanekdot du så skickligt vet att berätta och hantverksmässigt förmögen illustrativt visar med exempel.

    Men idag tänker jag inte bråka så mycket om vems marknad, villja komma till tals och uppfyllas genom den här kanalen. Bara avslutningsvis fråga om det ändå inte vore bättre att söka nya umgängens formuttryck än det där lurendrejeriet och taskspelerriet som för-sig-går på marknadsplatserna under de glättigt slippriga konversationerna.

    Det har väl med vår ålder att göra, vinylåldern, tänker jag tillbaka på. Brorsan och jag, vi delar återigen sedan 12 år tillbaks bostad här i Tjockhult, tillhörde de mer fattigas skara där hemma på Gärdet. Det föll sig därför att jag för första gången köpte mig en singel så sent som 1961 och något att spela den på ett år senare. Vid det laget hade skivhögen staplat sig till gått och väl ett par hundra då även bror börjat likna ekorren därvid lag.

    Fram till denna tidpunkt hängde man ju med gänget mest framför jukeboxen på caféerna runt om i stan, så vida vi inte trillade boll i lekparkerna efter plugget. Digga hade vi ju börjat med redan på ”Ludde” Armstrongs tid och revolutionen kom ju med Tommy Steel å Elvis… vi var preparerade alltså långt innan man såg i utsikt att skaffa hem en grammofon.

    Samlingen startade alltså 1961, Let´s twist again hade gått till leda i radion och jag ville inte lägga slantarna på nå´t vanligt. Lyssnade av lite nyheter på Broddmans i lurarna och bestämde mig, för en smörsångare!!!, med namnet Gene Mc´daniels och låten The Tower of strange.

    Karln fortsatte några år att ”smöra” och kom inte in i mitt medvetande igen förrän jag runt -70 fick syn på att brorsan köpt en LP av han, där han stod med k-pist å full Black Power-mundering på omslaget. Den kommersiella lanseringen gick inte hem heller den.

    I lumpen 65-66 började Bob Dylan krypa in på kroppen. Visgubbarna Cornelius, Fred Åkerström m.fl hade dessförinnan tagit platts… ja å så blev det ju proggen som tog sitt rum efter -68. Mitt ekorrebeteende försvann runt de där åren då revolutionens fana vajade som värst fram till 1980…

    Brorsan, blir 65 i år, är fortfarande ekorre på både vinyl och CDn. Han hann även tjacka in sig på dat-teknikens korta era och har numera lite svårt att komma över band till den apparaten. Utan att säkert veta vad han gör, tror jag han håller på att banda in alla vinyler för att kunna sälja bort dessa och på så vis få utrymme för CD-samlandet.

    Han säger att det skulle ta två mansåldrar att lyssna igenom hela samlingen. Då kan du tänka dig, att det är inte för att lyssna på hela CDs eller ens hela låtar som det mer eller mindre dagligen bärs hem paket från Tyskland och USA . Varje jul är det en till två konsumkassar färdiga att slänga om inte vänner och bekanta vill ha något??? Varför? Ja, dels tar ju leveranserna tid och han hinner glömma och beställer dubbelt, dels har det nått med inspelningarna att göra, en låt finns på en CD men någon låt av samma artist saknas och så dyker det upp en samling där både det saknade och den föregående finns och så slänger han det föregående exet… etc

    Han har nått projekt, vad vet ingen, lyssnar av som om du slår i uppslagsbok, antecknar och bokför på datorn… men inget som verkar ha något intresse annat än för hans egen del… han var anställd på SR några år innan han fick gå för att han bara rekryterade vänsterkompisar… drev programmet ”Bandet går”, vilket lade grunden för att starta ett par musikförlag under proggeran… det hela landade i att han numera har bokföringsfirma med pop-grupper och enstaka artister som kunder, dvs han är expert på skatteregler för denna typ av kunder som drar in pengar lite var stans i världen… småskaligt efter som han är less och helst vill umgås med sin skivsamling…

    Som du förstår har vi lite snack av och till om upphovsrätten, artisterna och förlagsbranschen.
    Jag vill minnas att jag redan berättat det här för någon pirat… men jag upprepar i alla fall avslutningsvis. I skivbranschens början ville musikerna genom fackets åsikt inte spela in något för risken att de skulle förlora spelställen… enstaka artister såg marknadsföringsaspekten i det hela, spelade in låtar, men inte ”godingarna” som folk mest efterfrågade på spelställena, dess sparades som dragplåster till live-spelningarna….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: