95 teser – del 6: The Internet is enabling conversations among human beings that were simply not possible in the era of mass media.

Vi har alla sett dem; de där lyckliga TV-shopavsnitten som lovar fantastiska produkter med spektakulära resultat som tidigare aldrig skådats. Budskapet hamras in av lyckliga och vackra människor med lika lyckliga och vackra statister i bakgrunden (eller möjligen inte fullt så lyckliga och vackra statister som visas upp androm till varnagel) och varje gång jag ser den typen av mördande reklam så tänker jag osökt, återigen, på Olrogs visa om konserverad gröt.

Att jag uppehåller mig så mycket runt reklam i mina reflektioner över teserna beror förstås på att det på något sätt blivit den extrema formen av enkel information som försöker övertyga, manipulera och indoktrinera oss. Det faktum att den fungerar är för att det är en monolog där publiken har mycket begränsade möjligheter att invända och det är alltid någon som till slut blir övertygad av den envisa repetitionen, vilket ger incitament att fortsätta hamra in budskapet om och om igen.

Världen börjar sakta förändras, det ser inte ut så längre. Den mest framgångsrika reklamen idag är när folk pratar om dig, din produkt eller din tjänst, men det är också den mest förödande kritik som existerar. Förr kunde man tex testa en produkt på en begränsad marknad (tex ett mindre land) och om det uppstod problem kunde man korrigera detta och sen introducera produkten till en större marknad. I värsta fall tappade man den där initiala marknaden för att man fick ett dåligt rykte där, men eftersom folks möjlighet till global kommunikation var begränsad var skadan ofta försumbar och det var bara att tuta och köra. Så ser, som sagt, inte världen ut längre.

Skönhetsidealet har skapat en industri som lever på vår fåfänga, där man lever gott på att pracka på oss träningsmaskiner, smink, kläder, operationer osv men det som aldrig redovisas är hur många av alla de här tränningsredskapen som inte har någon effekt, går sönder eller bara hamnar i en garderob, vilka biverkningar kirurgin kan ha, hur de som gör alla vackra kläder har det eller hur djuren behandlas totalt utan någon som helst empati för att de är tänkande och kännande varelser. Här är en video av en ”happy ending” för två av alla de offer för vår fåfänga, de som det sällan talas om:

Fast egentligen är den videon lika sockersöt som den yta som skönhetsföretagen visar upp, den visar det vi VILL se. Här är en mindre lycklig video om andra djur som inte hade samma tur:

När kommunikationen är styrd, när det är möjligt att kontrollera vad som sägs till vem så KOMMER kommunikationen styras för att ge en så positiv bild som möjligt. Det är inte bara en fråga om stora företag, vi gör alla det. På en anställningsintervju nämner man förstås bara sina goda sidor, i ett brev till farmor skriver man hellre om de positiva saker som hänt än att nämna det tråkiga, det ligger i vår natur att försöka komma över det hemska som händer genom att ignorera det eftersom det gagnar oss alla. Det är därför det är en mänsklig rättighet att få ha sina egna små hemligheter som vi helst inte talar om eftersom det, faktiskt, är en nödvändig komponent av att vara människa.

Samtidigt; vissa saker måste vi tala om och när kommunikation kan resultera i att världen blir bättre så krävs det ibland att vi också talar om obekväma saker, varnar varandra för situationer som kommer leda till besvikelse eller lidande även om det innebär att vi krossar någons illusioner, förväntningar och drömmar. Internet är ett oerhört starkt kommunikationsmedia. Det är perfekt för att distribuera positiva nyheter men även att krossa illusioner, rasera myter och öka folks medvetande om hur situationen egentligen ser ut bakom den glättiga fasaden.

Så hur funkar de där fantastiska träningsredskapen som TV-shop lovar är det bästa sen skivat bröd? Tja, look for yourself:

Andra som skrivit: En Snel Hest, EnRIz, Maloki, Magnihasa

10 Responses to 95 teser – del 6: The Internet is enabling conversations among human beings that were simply not possible in the era of mass media.

  1. Christer skriver:

    I den sista videon ser vi då, om vi ska vara lite källkritiska, att den där vibratorn avfärdas utan att egentligen testas. Jag antar att om man vill bevisa att den inte funkar så får man nog åtminstone tillbringa några dagar med att plågas av eländet. Inte för jag tror den funkar i alla fall — även om den lyckas ”vibrera sönder” något fett, vart tar det vägen? — men ska den testas får man nog göra ett bättre jobb.

    • qeruiem skriver:

      Mjo. Finns en del bättre debunkningsvideos när det gäller såna här saker, men jag tyckte den där var lagom lång/underhållande samtidigt som den ändå visar på hur oseriös branschen ändå är så den fick duga.🙂

  2. Pingback: The Internet is enabling conversations not possible in the era of Mass Media – 6 of #95theses – maloki

  3. Nils Ivar Tenmann skriver:

    ”Tvångströjan”, hej igen, du meddelar här en förklaring till att din reaktion på teserna uppehåller sig kring fenomenet ”reklam”. Därmed fokuseras mitt minne till att glömma de andra teman eller aspekter du också rört vid med dina inlägg. (Men låt oss inte glömma att vi handlar i och med ett kommunikativt ansvar som svarar an till: i och med ”vår” svenska – översättning – av några bestämda personers avsikter – förmedlat genom en i amerikansk-engelsk kontext, med reflexiv anspelning på Luther – och egna författning av 95 åsikter i tesform – vilka, troligen, på Magnihasas initiativ och inbjudan – slagit an tonen för våra avhandlingars relativt fria in-och ut-tryck – i och med datorutvecklingens internetform… säkerligen är någon inte oväsentlig aspekt förgivettagen i denna berättelse till minne av bagrunden). Men jag minns ändå vad jag vill minnas, nämligen, att du svarat an mot ett av mina två reaktioners huvudteman ”retorik” och ”varuformslogik”.

    Reklam och retorik har mycket gemensamt ihop, liksom de har en hel del tillsammans med ”marknader” respektive ”konversationer”. Ingen ska komma säga, att vi inte tar ansvar för varandra och Magnihasas initiativ och inbjudan till att hålla en salong.

    Med alla de problem vi och vår samtid gör oss, (med ”klimatuteckling” och ”miljöförändring” ”vattenfördelning” och ”matproduktion”, ”barnadödlighet” och ”barnfattigdom”, ”befolknings-ökning” och ”befolkningsrörelser”, ”kommunikationsutveckling” och ”övervakningskontroll”, ”finans”-.och sysselsättningskris, ”välfärds”-och ”systemkris”, ”demokrati”-och ”maktkris”)… ser jag ytterligare ett nämnvärt tecken på en för västvärldens dominerande tradition genomgripande ”mentalitetskris”.

    Man kan med ett bekant ord uttrycka det som att vi står mitt i ett pågående, ännu-inte, ”paradigmskifte”, lika omfattande som det med tiden blivit sedan de muntligen socialt reglerade livsformerna revolutionerats med skriftkulturens inbrytning och alltmer teknokratiska utvecklings-historia. Härom dagen skrev Magnihas, ”Döda själar”, en i mitt tycke utmärkt god kritik av ”gubben” Bengt Olssons trötta kommentar till sin livssituations upplevelse av ”vänstern”. Dock andades inlägget i sin undervisade blick in mot morgondagen den illusionen, att vägen genom mentalitets-kritik-krisen är möjlig att skapa från en mental nollpunkt helt utan något slag av återkoppling till det som är oss ofrånkomligen givet av traditionen. Bäst nu att påpeka att det är traditionens mentalitet som är i kris och som genom kritiken ska fördjupas och fullföljas, dvs rensas från kategoriseringar, typ V å H , och renodlas till sitt väsens ofrånkomlighetsvärde inför framtidens horisont.

    På temat ”mentalitetskris” ska jag nu övergå till ett ansvar som svarar an mot vad du framför om fenomenet ”reklam”. Den andemening du visar mig med vad ditt språkbruk säger i dagens text känner jag igen mig i. Igenkänning skapar TILLIT. Men ditt uttryckliga sägande förmedlar i mitt tycke många tecken på vår mentala kris. Gemensamt har vi alla, givet med det traditionella språkbruket, ett alltför ontologisk syn på tillvaron. Det leder till ett missförstånd Vi pratar för ofta mot bättre vetande genom kopulan ”är” och substantiverar sådant som vi egentligen vet ”är” något annat eller inte är ett tillstånd eller ett ting, utan en fråga om vad vi gör, vilket följaktligen bör verbaliseras verbalt eller verbalt verbaliseras.

    Om TROVÄRDIGHETEN i det vi säger med de ord vi menar något med brister – då rubbas vår inneboende känsla av medmänsklig TILLIT. Krackelerar den på olika samhällsområden institutionaliserade trovärdigheten, staten, kyrkan, banken, försäkringen, lagen, polisen, partierna, pressen, facket, arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, varumarknaden, mynten, vården, omsorgen, skolan, utbildningen, vetenskapen… och därmed och som följd av ORDENS fasthet och trafitionellt övergivna innebörder och betydelser… då har vi samhällen där tilliten människorna emellan är skakad och en mental kris.

    Jag rycker ut en mening i din text och tar den ur sitt åsyftade meningssammanhang å läser den för sig: ”VÄRLDEN BÖRJAR SAKTA FÖRÄNDRAS, det ser inte ut så längre”.

    Världen förändras, men det ser inte så ut längre. Paradoxen på sitt vis i ett nötskal.

    I sitt sammanhang syftade den citerade meningen på stycket ovanför i din text och det som, med internetkommunikationens närvaro och möjlighet håller på att förändras är, att reklamens ensidiga försäljningsintresse inte längre behöver utformas manipulativt och indoktrinärt enkelriktat övertygande, utan mer informellt direkt och mer informativt ömsesidigt mellan köpares och säljares intressen. Marknadsföringsavdelningarna inom företagen kommer att växa med kommunikatörer som mer direkt med kund i detalj kan sitt företags produkt och förtjänster och samtidigt förmår återkoppla kundens önskemål och kritik till företagets produktutvecklare. Den utvecklingen är inte otänkbar utan högst trolig

    Men det jag menar är ett exempel på den mentala krisen är infogandet av orden ”manipulera”
    och ”indoktrinera” i sammanhanget. De bär ingen förklarande mening till att reklam är funktionell. Utan precis som du i samma stycke säger, är det den envisa repetitionen som förklarar reklamens funktionella effekt. Även de som är övertygade om att reklammakarna är manipulatörer faller offer för upprepningens kraft. Behoven har vi men de differentieras. Att vara lycklig, lyckas, bli erkänd, äta, älska och sova gott på saken har vi behov av. Designers kan konsten att ge behoven olika uttryck inte skapa dem. Ingen människa blir glad av att ses som manipulator och den människa om förlikat sig med detta synsätt sover illa på natten.

    Orden styr oss att forma och omformulera mening i meningars handling och avsikt.

    ”När kommunikationen är styrd…” Och när är den inte det – egentligen. Språket är ett fängelse, men hade vi inte språk skulle vi inte veta att det förhöll sig så. Samtidigt som du är inlåst är det med lakanens hjälp i fängelsecellens säng du har möjligheten att dig ut.

    Talar du ”hemligheter” och är rädd att bli avlyssnad så får du viska. Skriver du talet på internet får du tänka dig för. Vi slår oss gärna för bröstet internationellt för vi har regler för en så kallad ”offentlighetsprincip”. Det är väl bra… att den som har ”hemligheter” vet vad den har att iakta om den vill hålla något hemligt… och, som du säger, det gör vi alla… till och med för oss själva håller vi hemligt sanningar inför vårt ”självt”.

    ”Samtidigt, vissa saker måste vi tala om när kommunikationen kan resultera i att världen blir bättre…” ja, även obekväma saker… och varna varandra för obehagliga situationer som kan bli följden av våra illusioner… om att det finns ett tillstånd i tillvaron som är ett ”välfärdssystem” men egentligen bara betyder att idag åka tåg i stället för bil, det vill säga, att i varje situation överväga vad det innebär… att färdas väl

    Att färdas väl handlar om frihet, att överväga vad som är mer eller mindre önskvärt och tvånget att välja färdväg. Det börjar med retoriken om retoriken, etiken och politiken… för att nu, som den värste propagandisten envist repetitera avhandlingen från igår.

    Några mentala föreställningar dör och nya föds genom den mentala krisen… och genom analogiska slutsatser av metaforisk karaktär överförs och översätts föreställningar och teoretiska mönster från traditionella områden till redan men ännu-inte tillblivna nya och genom associativa slutsatser av metonymiskt slag vidgar vi förståelsen om sambandet och orsaken… ”vi talar inte bara för att övertyga, utan för att provocera…” som min lärofader sade ”… för att klargöra vad vi menar och även för att förstå oss själva. Först när man skriver ner någonting kan man klargöra vad man egentligen vet och tycker.”

    Ps Jag tackar för illustrativa länkar, men måste tyvärr meddela att jag inte behärskar engelska så väl, att jag kan ta mig igenom boken du associerade till. Läste dock innehållsförteckningen.

    • qeruiem skriver:

      Hm. Du borde verkligen starta en blog, hörrö.🙂

      • Nils Ivar Tenmann skriver:

        Jag vet inte om du förstår vad jag menar om jag säger att jag inte vet vad en blog betyder i svensk översättning som handling betraktat. För mig är det redan men ännu inte en av alla de trösklar jag måste kliva över i handhavandet med detta skrivverktyg, serru… åsså skulle det här kommit en leende sol som bevis på att en börjar haja klyket, men ändå inte.

        • qeruiem skriver:

          Blog, ofta försvenskat till blogg, är en förkorning för weblog och du läser en precis nu.🙂

          Wikipedia förklarar det rätt bra och det det handlar om är egentligen att man skriver en dagbok på nätet. Eller ja, så startade det, men det har blivit lite allt möjligt över tiden, nyhetssidor, propagandasidor, personliga PR-sidor, allt du kan komma på. Poängen är att det är en enkelriktad kommunikation som är dubbelriktad så att säga, jag lägger ut mina åsikter och texter och sen kan tex du och jag diskutera texterna i kommentarsfältet, men precis som en tidnings insändarsidor ligger kontrollen hos mig; jag kan tex ta bort kommentarer jag inte gillar (vilket jag gjort ett par gånger när jag fått tex icke-relevanta, främlingsfientliga kommentarer eller annan retorisk dynga).

          Det finns massor av siter som gör det enkelt att starta en blogg. WordPress.com, som jag använder, är en men de har lite svårt att hålla sig till svenska i editeringssidorna så det blir lite ”svengelska” ibland. Alternativ som är garanterat svenskspråkiga finns också, som tex blogger.se och blogg.se. Finns säkert en uppsjö andra med, men jag har dålig koll på alternativen. Jag började här och det har liksom bara blivit så att jag stannat kvar för att det är tillräckligt bra för att jag inte ska orka flytta på allting…

          • Nils Ivar Tenmann skriver:

            Tack, för det… har ofta funderat på hur det ska stavas när jag ska använda ordet. Befrielse att veta de går vägen vilket som… dyslektiker som jag är, i fall du undrat över borttappade ord sedan tidgare… det föddes några frågetecken till av bara farten, men lite får jag väl jobba påt själv – Wikipedia, ja, ska kolla

            Det här med min dysleksi bär förutom stavningsproblem, ändelse-och ordbortfall att jag har något slags märkligt inre motstånd mot systematik, systematiska texter typ bruksanvisningar, allt från IKEA till elektronikprylar… har alltid till mekanikens övre gräns haft lättare att bara se hur olika trådar, delar och bitar ska kopplas isär och ihop (med vissa enklare principer i minnet förståss)… men ibland gör jag ju fel även med en IKEA – möbel… IKEA är förresten ett av mina hatobjekt, ytterst bra exempel på den realabstraktion du beskrev i hierarkireflektionen, där det konstnärlligt och kreativitetsstimulerande och självändmålsglädjande momenten i möbeltillverkning blir till designkunskap… och snackandet för umgängets skull hamnar i chefens affärsmiddagar… och köp slit och släng-rationalitet med ”lego”-bits estetik så att man tröttnar och vill köpa nytt innan man ens flyttat in… de e inte kul… samtidigt som hela skiten går havande med möjligheten till nått bättre… t. ex att varje skapande göromål oxå har ett inre självändamål… nu e de ju som om man var en musiker som spelade enbart i syfte att nå sista tonens anslag så fort som möjligt… tjingaling!

  4. jhs skriver:

    För sisådär 15-20 år sedan köpte jag en hårklippningsmaskin från TV-shop. Denna infocommersial eller TV-reklam med publik har gjort ett antal frisörer störtförbannade och själv har jag säker sparat åtskilliga tusenlappar på min Flowbee. Skulle tro att frisörernas lobbyister förbjudit all reklam för hårklippningsmaskiner (Flowbee och Robocut) som man kan hantera själv eftersom de var åtskilliga år sedan de visades på TV. Dom är för bra helt enkelt. För kunderna men inte för frisörindustrin … Dom finns på nätet .fö.

    • qeruiem skriver:

      Det kommer faktiskt ibland en del bra saker även via TV-shop. Typiskt är att de bra sakerna brukar utkristalliseras och relativt snart dyka upp även i andra butiker. De kan man köpa.

      Det som fastnar i TV-shop och inte kommer vidare, det är de man ska akta sig för så genom att inte handla från TV-shop klarar man sig oftast ifrån de värsta bottennappen och det enda dåliga med det är att man får vänta lite längre på de bra nyheterna.😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: