Jag är inte arbetslös, jag är anställningsbefriad! – Att arbeta för att överleva

Det här är del två i en serie av än så länge okänt antal postningar. Första delen kan du läsa här:
Jag är inte arbetslös, jag är anställningsbefriad! – Prolog

I jägar- och samlarsamhället hade arbetet en ren fokus på uppgiften; när man samlat ihop tillräckligt med mat kunde man slappa och i bondesamhället (speciellt i den eran då det främst handlade om självhushåll) fanns det alltid en bestämd mängd uppgifter som skulle klaras av under respektive säsong (samt lite underhåll etc att ta tag i om man fick lite dödtid). Det fanns ett klart definierat mål och konkreta uppgifter som man kunde bocka av en efter en och målet var väldigt konkret; att arbeta för att överleva.

Ibland brukar folk lite på skämt säga ”att arbeta för brödfödan”, men det är, egentligen, allt färre som arbetar så i realiteten, i alla fall jämfört med tidigare samhällen där i princip alla var involverade direkt i själva mathanteringen. Då man hade mer begränsade möjligheter att förvara mat i längre tid fanns det inte heller någon poäng i att fortsätta arbeta när man hade så man räckte. Varför skulle man producera mer mat än man kunde äta upp? Varför göra fler redskap än man kunde använda? Varför ha fler kor än man hinner ta hand om? Osv.

Idag är det allt färre som arbetar så; i stället har vi ”arbetsdagar”, en totalt abstrakt konstruktion utan någon konkret bäring (mer än att en arbetsdag normalt sett är 8 timmar lång, i sig en substanslös definition som bara existerar för att vi accepterat timmar rent intellektuellt) och när du är klar med en uppgift blir du normalt sett ”belönad” med en ny. Väldigt få arbetsplatser klarar idag av att ge den påtagliga tillfredsställelsen som en avslutad konkret uppgift faktiskt ger och i de fall det finns en sådan återkoppling vattnas den sakta ur genom repetition; första gången kanske den ger kicken men andra gången, tredje, fjärde, femte osv går det slentrian i det och kicken uteblir till slut helt. Man gör sitt jobb och ser fram emot helgen.

Det här har förstås sin grund i industrialiseringen, där arbetstakten ofta var centralt dikterad och det fanns en direkt koppling mellan arbetstid och produktivitet och i och med det försvann den ”lunk” som Henrik Ågren konstaterar fanns i bondesamhället (se min förra post). Visserligen var en bondes arbetsdag inte helt sällan dygnets alla timmar, men å andra sidan kunde man bestämma takten själv och ha möjlighet att påverka sina arbetsuppgifter ganska fritt. Samma sak gällde de pre-industriella hantverkarna; visserligen jobbade man hårt men arbetsbelastningen anpassades efter behoven och inom rimliga gränser fanns ofta möjligheten att helt enkelt ta ledigt om så behagades.

I och med industrialiseringen krävdes plötsligt att flera anställda samarbetade och utförde sekventiella uppgifter och i och med det var det essentiellt att alla var på plats samtidigt. I och med att man även jobbade inomhus i artificiell belysning var man inte heller beroende av väder eller årstider och för att underlätta kommunikation och samarbete fick konstruktörer och administratörer som var knutna till produktionen samma arbetstider. Den gyllene arbetstiden har skapats; alla jobbar samma tider och lika mycket.

Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar.
— Karl-Bertil Jonssons julafton

Att spendera majoriteten av sin vakna tid på en arbetsplats, på resor till eller från arbetet, i ett storköp eller på alla dessa andra måsten leder snabbt till att när livspusslet ska knåpas ihop så slutar det med att när man väl lagt alla dessa ”måste” så finns det väldigt lite plats kvar för ”bör”, ”vill”, ”önskar” etc men samtidigt är det oftast inte dessa ”måste” som betyder mest för oss. De flesta lägger inte sitt huvudsakliga engagemang på arbetet, i stället är det på fritiden som de flesta ägnar sig åt det som betyder nåt för oss; vi snickrar, reser, skriver, fotograferar, målar, läser, tränar, engagerar oss i föreningar osv. Kommer man in på folks intressen så är det många som säger att de önskade att de hade mer tid till sina intressen, men när alla måsten är avbetade så finns det sällan tid till det.

Detta samtidigt i en tid då det aldrig funnits så mycket att lägga sin tid på, där individen har en helt annan chans att påverka samhällsdebatten, att förändra världen, att skapa nåt nytt och revolutionerande. Väldigt mycket av samhällets inneboende kreativitet som tidigare stoppades genom att det var dyrt att sprida produkter, föremål och idéer har idag fullständigt omkullkastats av Internet, men kreativitetspotentialen bromsas fortfarande av industrisamhällets tidsnormer.

Man kan förstås hävda att det konkreta målet att inte svälta ihjäl nu ersatts med målet att i stället dra in pengar så man kan ”jaga” mat i ett varuhus i stället, men det finns ingen ”lagom”-norm på samma sätt utan många lever idag i en situation som för mig ter sig allt mer som ett rent missbruk. Det är klart, om man har utgifter som hela tiden riskerar att överskrida de inkomster man har så är det klart att det finns ett klart och distinkt mål; överlevnad. Det må vara mer abstrakt än hotet att bli lunch åt en sabeltandad tiger men det finns ändå ett visst mått av högst reellt hot i vardagen i den situationen.

Samtidigt; många lever idag i en självvald ödessituation där man i princip konsmuerat in sig i ett hörn, som tex en kommentator skrev till posten jag länkade till ovan:

Kan dock berätta att vara rik kan vara att vara fattig också, jag tjänar bra men har en hel familj att försörja, ett hus att betala, två bilar som krävs för att behålla jobben. Omräknat i kronor och ören har vi ungefär lika mycket kvar som dig per person, därmed inte sagt att det är synd om mig men det ger lite perspektiv på fattigdom…

Och det ligger lite i det vilket är ett tecken på det missbruk jag nämner ovan. Fattigdom, riktig fattigdom när man vänder på varenda krona är, trots allt, fortfarande relativt ovanligt i sverige men många som EGENTLIGEN har stabila inkomster lever ändå i fattigdomsliknande situationer. Tjänar man mycket pengar är det lätt att pengarna rinner så snabbt genom fingrarna att privatekonomins omsättning visserligen är stor men man ändå, i slutändan, inte har några pengar. Större delen av löneutbetalningen svaldes av månadens hög av räkningar och man börjar om på noll varje månad.

Många som tagit sig igen en allvarlig sjukdom eller olycka ändrar ofta fokus på sitt liv, men varför är det så att det krävs nånting sånt i vårat liv för att vi ska inse att man måste prioritera det som är viktigt och försöka minimera det som vi, faktiskt, kan vara utan? Varför ska det krävas en kris för att vi ska ta mod till oss och faktiskt ta kontroll över våra liv och börja leva det som vi önskar? Men tänk om vi inte tar oss igenom krisen då? En god vän blev för två år sen diagnostiserad med cancer. Han blev 56 år.

Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat
— Lennart Hagerfors

Att vi, eller i alla fall de flesta av oss, måste arbeta för vårat uppehälle ser jag som en självklarhet, men måste vi verkligen jobba 8 timmar om dagen? Visst ska man få skämma bort sig ibland, men varför tillåter vi oss att ständigt bli manipulerade till att skämma bort oss med värdsliga ägodelar? Måste vi verkligen köpa en ny bil som doftar ny plast? Måste vi ha en större platt-TV? Måste vi åka på charterresa på semestern? Vad, exakt, är våra måsten? Vad, exakt, är viktigt i våra liv?

Arbetar vi för att överleva eller lever vi för att överarbeta?

Fortsättning:
Jag är inte arbetslös, jag är anställningsbefriad! – Stress

10 Responses to Jag är inte arbetslös, jag är anställningsbefriad! – Att arbeta för att överleva

  1. Pingback: Jag är inte arbetslös, jag är anställningsbefriad! – Prolog « Full Mental Straightjacket

  2. Christer skriver:

    Huvudet på spiken. Det är precis därför jag nästan vägrar att arbeta övertid och överväger att gå ner i deltid; jag har så jag klarar mig ändå och så jävla kul har jag inte på jobbet, oavsett hur tillfredsställande själva arbetsuppgifterna än må vara.

  3. Pingback: God jul, vare sig ni förtjänar det eller ej! « Full Mental Straightjacket

  4. Uno Hansson skriver:

    De som har stora problem med försörjningen och överlevnaden på grund av ständigt ökad produktivitet, är väl dem som är arbetslösa och förtidspensionerade och saknar nämnvärd utbildning. Jag försökte lämna en kommentar på följande webbsida, men misslyckades. Jag lämnar den här istället då jag tycker att det har en viss anknytning.

    http://cornucopia.cornubot.se/2011/11/det-stora-svaret-pa-allt.html
    ”… När samhället skulle industrialiseras så gick det helt enkelt inte att få tag på arbetskraft. Folk hade ju jobb och inkomst. Saker som klockan var okänd, man gick upp när det ljusnade och lade sig när det mörknade. Hade man inte lust att jobba en viss dag så tog man ”ledigt”…”

    Även om det är vanskligt att försöka sia om vad som med tiden kan tänkas hända om alla som vill tilläts utträde ur statens territoriella våldsmonopol, och helt i frihet bodde kvar inom landet, och levde helt befriade från statliga monopol-, korporatism-, morallagar och skatter.

    Att liksom ta över de infra- och sociotekniska systemförutsättningar som fanns före industrisamhället. Men där nuvarande tekniska förutsättningar och mänskligt ömsesidiga samordningsmöjligheter kunde tillämpas helt fritt.

    Här är bara ett enkelt tänkbart scenario när det gäller matförsörjning av ”arbetslösa” utan nämnvärd utbildning:

    Någon avtalar dels med ”arbetslösa” och dels med grönsaks-, rotfrukts-, frukt-, bär-, kryddväxtodlare… nära stadsgränsen om att mognadsmässigt optimalt ta hand om all skörd (varje dag från ca juli – oktober). (Sannolikt sker odlarnas jordbearbetning, gödsling, sådd, bevattnig, ogräsrensning (mekanisk/biologisk ej kemisk) osv. i stort sett gps-styrt och fjärrövervakat utan direkt mänsklig medverkan.)

    Scenarioexempel (småskaligt överlevnadsbehov):
    Bostaden för varje ”arbetslöst skördarteam” (exempelvis 5 –10/team) finns nära odlingen till försumbar kostnad (juli – oktober). De förser sig själva med ”gratis” mat från odlingen. Ca 300 hushåll nära varje ”arbetslös” vinterbostad inom stadsområdet, har avtalat om leverans av flexibel ”säsongsmatkorg” 2 – 4 ggr/vecka. Leveranserna till varje stadshushåll (restauranger osv.) samordnas med andra skördarteam på bästa sätt.

    I slutet på oktober eller kanske senare så seglar samordnade skördarteam längs strandlinjen söderut. De seglar vid rätt vind under kanske två månader, och har ”konserverad” och fryst odlingsmat, plus gådsslakt och ev. jaktbyte som de säljer eller byter i hamnarna på vägen mot sin södra odlingsområde (kanske Afrika, Nya Zeeland…). Där de då deltar i skördearbetet på liknande sätt under kanske januari – maj. För att under maj och juni segla norrut igen.

    Om bara skatten på arbete och det territoriella och majoritetsdemokratiska våldsmonopolet slopas, så finns det rimligen och alldeles säkert möjligheter att med nuvarande möjlighetsutrymme glömma industri-, våldsmonopol och den statligt demokratiska majoritetsslavepoken. Detta är bara ett litet men mångfaldigt varierbart exempel.

  5. Jobb skriver:

    Verkligen intressant artikel om vad som är arbetslöshet och tankar kring arbete! Läste med stort intresse! Tack för ett intressant blogginlägg i dessa tider.

    • qeruiem skriver:

      Tack själv. Förhoppningsvis ska jag nå fram till nån slags slutsats på lite mer allvar framöver. Problemet är väl mest att hela ämnet är lite lätt ogreppbart eftersom det är så stort, vilket iofs är därför jag skriver om det. Genom att skriva ner hur jag tänker hoppas jag hitta någon slags grundtanke i det som jag kan förhålla mig till.

      Hoppas det inte blir för rörigt för ni som läser det.😀

  6. Pingback: Jag är inte arbetslös, jag är anställningsbefriad! – Stress « Full Mental Straightjacket

  7. Pingback: Jag är inte arbetslös, jag är anställningsbefriad! – Den oflexibla arbetsgivaren « Full Mental Straightjacket

  8. Pingback: Industrialismens sista offer « Full Mental Straightjacket

  9. Pingback: Det där med annonstext | Full Mental Straightjacket

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: