Keep It Simple Stupid!

Så pågår slutvotering om motion A14, det är en rolig liten motion som går fram som en heminredare i en ungkarlslya när det gäller hur Piratpartiets medlemsmöten ska drivas. Låter som en kul sak, kan vara en kul sak (om heminredaren är lyhörd för de boendes stilsmak) och det gör ofta rätt underhållande TV, men om vi bortser från underhållningsvärdet så har jag lite svårt för det rosa kaklet i köket.

Det jag talar om är den här lilla detaljen:

Personval sker individbaserat med en Condorcetrankande metod, ett personval per sorts förtroendepost. Om flera personer ska väljas till en sorts förtroendepost, till exempel styrelseledamöter, rankas alla kandidater till denna sorts förtroendepost samtidigt och de högst rankade tillträder de tillgängliga platserna.

Om man vill läsa på lite om Condorcetmetoden kan man göra det här men i korthet har metoden sin historia i att en fransk matematiker vid namn Marie Jean Antoine Nicolas de Caritat, marquis de Condorcet kom på ett mycket bättre sätt att genomföra omröstningar (han är inte ensam) och det finns en del fördelar med metoden men det finns också en nackdel; det är en matematiker som hittat på den. Såhär börjar Wikipediaartikeln:

A Condorcet method is any single-winner election method that meets the Condorcet criterion, that is, which always selects the Condorcet winner, the candidate who would beat each of the other candidates in a run-off election, if such a candidate exists.

In modern examples, voters rank candidates in order of preference. There are then multiple, slightly differing methods for calculating the winner, due to the need to resolve circular ambiguities—including the Kemeny-Young method, ranked pairs, and the Schulze method. Almost all of these methods give the same result if there are fewer than 4 candidates in the circularly-ambiguous Smith set and voters separately rank all of them.

LIte längre ner kan man läsa:

A Condorcet method is a voting system that will always elect the Condorcet winner; this is the candidate whom voters prefer to each other candidate, when compared to them one at a time. This candidate can be found by conducting a series of pairwise comparisons, using the basic procedure described above. For N candidates, this requires ½N(N−1) pairwise hypothetical elections.

Matematiker…

Vi har redan provat den här metoden en gång redan och det var när valsedlarnatogs fram. Under processens gång utsattes metoden för mycket kritik, det var många som hade svårt att begripa storheten i systemet och ett litet, men högljutt, fåtal som aggressivt försvarade metoden. Sen, pga tidsbrist, blev det liksom så att det bara var att acceptera läget och köra hårt, men när resultaten började droppa in så blev metoden ifrågasatt igen, speciellt hur ordningen kunde förändras så kraftigt (tex hur lokalt populära kandidater kunde hamna väldigt långt ner osv) jämfört med hur många röster de fått.

Egentligen är det inte så konstigt. En vanlig omröstning med majoritetsbeslut är begripligt för alla, alla har varit med någon gång om att man kört handuppräckning eller ropat ”Ja!” på fotbollsklubbens årsmöte. Det är simplistiskt och kräver ingen akademisk kompetens att begripa och redan ganska små barn förstår processen snudd på intiutivt. Condorcetmetoden innebär att man dömer alla som inte har den nödvändiga akademiska kompetensen att helt enkelt inte begripa voteringssystemet och tvingar dem till en starkare beroendesituation där de helt enkelt får lita på att inte bara omröstningarna genomförs juste och demokratiskt utan även att de matematiska modellerna är buggfria och icke-manipulerade.

Det gör också processen markant mer komplicerad och svårverifierad även för de som faktiskt har den nödvändiga kompetensen och det leder till att ”vanligt folk” aldrig riktigt kommer begripa hur deras röst räknas. Det innebär också att pga komplexiteten så kommer färre personer kunna bidra till och underhålla systemet och därmed riskerar vi att voteringssystemet kommer underhållas av ett litet antal människor. I kommersiella sammanhang brukar man prata om den berömda bussen; alla nyckelpositioner i ett företag måste kunna skötas av fler än en person ifall en person råkar kliva ut i gatan precis framför en buss. I korthet; ett komplext system leder snabbt till en ökad sårbarhet och rent teoretiskt kan kraven på den här typen av voteringssystem leda till att Piratpartiet hamnar i en situation där man inte har ett fungerande voteringssystem så man inte kan votera om att det är ok att votera med ett enklare system som fungerar och finns.

Det känns, ärligt talat, jävligt lite tjosan.

Det är möjligt att det är lite bakåtsträvande och utvecklingsfientligt att förespråka ett system som troligen hängt med sen stenåldern (eller längre), men är det nånting jag lärt mig den hårda vägen så är det att ju mer kritisk en tillämpning är, dess enklare och mer överskådligt bör systemet implementeras.

Keep It Simple Stupid.

JörgenL och Marit har också skrivit om A14 och det finns även en hel del intressant kritik skrivet i själva forumtråden.

Annonser

15 Responses to Keep It Simple Stupid!

  1. Mikael Nilsson says:

    Jag vågar lova att antalet som kan redogöra för det svenska valsystemet till riksdagen kan räknas på ena handens fingrar. Vad man nu ska dra för slutsats av det…

    • qeruiem says:

      Ja, jag kan det tex inte och jag är av den orsaken starkt kritisk även till det. Jag anser att ett parti ska få proportionellt lika många stolar som de får andel röster och att 4%-spärren ska bort.

      Dock, att vi har ett märkligt system för att räkna ut antalet mandat i riksdagen är knappast ett relevant skäl till varför Piratpartiet ska använda sig av ett, om möjligt, ännu märkligare system. Voteringsordningar lämpar sig knappast för kapprustning i obegriplighet…

      • Mikael Nilsson says:

        Jag kan tycka att det är synd att frågan om condorcet har blandats ihop med frågan om att köra två raka omröstningar i motionerna. Det går ju att anordna personval på flera vettiga sätt utan att ha komplexa voteringsordningar, vilket enligt mig är hög prio att få bort.

        • qeruiem says:

          Ja, jag håller definitivt med om att motionen spänner sig över ett alldeles för stort fält även om vi inte är överens vad gäller just Concordet. 😉

          Det hade varit mycket bättre om den delats upp i fler bitar så att man slapp rösta på paketdealen som ett enda stort XXL meal med leksak, kaffe, äppelpaj och +5-meny.

  2. Laszlo Donat says:

    Hur många som deltar i omröstningen, omröstningarna? Kan vara 1% av medlemmarna? Eller mindre? Jag antar att ingen annan parti arbetar på det här sättet! Fast i alla partier finns risker att ”kuppmakarna” vinner omröstningarna! Jag själv orkar inte med alla turer, väntar på resultat och det ska bli betydelsefull för mig! Med det jag menar vad den nya styrelsen och ledningen kommer att prestera!
    Vänligen Laszlo

    • qeruiem says:

      Just det låga deltagandet ser jag definitivt som ett mycket större problem och det löser man knappast med såna här förändringar. Det är dock en mycket viktigare nöt att knäcka och om man får fler medlemmar att känna att de vill delta på medlemsmötena så innebär det automatiskt ett mycket större kuppskydd och mer demokrati än vad någon algoritm någonsin kan bidra med.

  3. Pingback: Kritiken mot motion A14 håller inte - Falkvinge on Infopolicy

  4. Condorcet är en mycket bra metod, som är designad för att ge alla maximalt och rättvist inflytande med sin röst. Visst, det finns andra metoder som ger ett liknande resultet, men det är suboptimering att jämföra dem. Condorcet är en accepterad och trovärdig metod, och jag ser ingen anledning att byta bort den.

    • qeruiem says:

      Jag vet att det är en väldigt bra metod, men det är inte det som är min kritik heller. Att den matematiska modellen är väl fungerande betyder inte automatiskt att den kommer accepteras av alla och problematiken är, som jag skrev, inte att den är dålig utan att för få begriper hur den fungerar. Jag ser det som ett större demokratiskt problem än att den vanliga varianten med ”flest röster vinner” inte alltid är optimal just för att det är minst lika viktigt att ett beslut är väl förankrat som att det är korrekt.

      Men jag upprepar mig själv… 🙂

    • Friskytten says:

      Till att börja med är Condorcet inte en metod, utan hela den uppsättning metoder som uppfyller Condorcet-kriteriet. Metoderna är sinsemellan olika, och en del uppfyller vissa kriterier som andra inte gör. Men låt oss för all del koncentrera oss på Condorcet-kriteriet.

      Huruvida en metod som uppfyller Condorcet-kriteriet faktiskt ger ”alla maximalt och rättvist inflytande med sin röst” är åtminstone delvis en filosofisk fråga utan uppenbart svar. Condorcet-kriteriet säger väsentligen att den kandidat som bäst interpolerar mellan alla viljor vinner. Annorlunda uttryckt: den kandidat som alla i någon lämplig mening antas ”kunna leva med” vinner. Eller uttryckt på ett tredje sätt: den minst icke-omtyckta kandidaten vinner. Vad detta i praktiken betyder är att radikala kandidater utesluts, eftersom sådana är populära hos en (möjligen mycket stor) minoritet, och ofta impopulära hos en annan (möjligen mycket stor) minoritet eller till och med majoritet.

      Ska man välja en person som företrädare kan det finnas goda skäl att vilja ha denna egenskap. Ska man välja en församling som ska representera väljarnas olika viljor är det inte lika uppenbart att det är önskvärt. Specifikt för styrelseval kan man hävda att Condorcet är önskvärt för att få en styrelse som drar jämt och som befinner sig ”i mittfåran” i någon lämplig mening. Å andra sidan kan man hävda att en partistyrelse bör ha en viss spännvidd, och att även mer radikala uppfattningar som stöds av en stark minoritet bör kunna bli representerade. Istället överlåter man åt det faktum att styrelsen innehåller flera ledamöter att vara garant mot plötslig radikalisering utan brett stöd.

      Sedan går det inte riktigt att komma ifrån det som Qeruiem säger: även om metoden är teoretiskt vattentät så är det svårt för den att vinna legitimitet om inte de röstande begriper hur deras röster räknas. Det är i det sammanhanget även ett problem att ingen Condorcet-metod uppfyller later-no-harm (d.v.s. hur du rangordnar lägre rankade kandidater kan påverka högre rankade kandidaters chans att vinna).

      Så precis som Qeruiem har jag lite svårt för det rosa kaklet i köket. Å andra sidan är renoveringen på det hela taget att föredra framför de sneda tapeterna med halvtasktigt klister och den bajsbruna linoleummattan, så för egen del väljer jag renoveringen och hoppas att det visar sig att det rosa kaklet trots allt är rätt okej. Och skulle det inte vara det får jag väl kakla om om ett par år.

  5. Brad Beattie says:

    Condorcet voting can be explained and run simply much like your hands-up example. http://cognitivesandbox.com/posts/quickly-voting-using-the-schulze-method/

  6. Calandrella says:

    Tja, Condorcetmetonden förklaras rätt enkelt i den här videon: http://www.youtube.com/watch?v=3Y3jE3B8HsE

    Fast jag vet inte, den kanske förenklar. Jag har inte riktigt satt mig in i frågan.

  7. Pingback: En kommentar om Condorcet (som blev så lång så det blev en blogpost) « Full Mental Straightjacket

  8. Pingback: Piratpartiets motion A14 « Emil Isberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: