Den osäkra säkerheten

All typ av säkerhetsarbete bygger på att den måste utgå från en korrekt analys av hotbilden och att varje enskild del måste samarbeta för att uppnå målet, finns inte den samordningen så kommer det alltid finnas brister i säkerheten som externa aktörer kan utnyttja. det är därför tex Microsoft Windows historiskt sett alltid haft stora säkerhetsproblem eftersom det bygger på kod som utvecklades utan något som helst säkerhetstänk och sen har man envetet hållit fast i en bakåtkompatibilitet som gång efter gång visat sig innebära att det funnits stora säkerhetsbrister eftersom den grundläggande systemdesignen aldrig var designad med dagens Internet i åtanke. Att kladda dit en brandvägg och lite virusskydd som man gör idag är inte en lösning, det är bara andra sidan av en konstant kapprustning där malwareskaparna alltid har initiativet och säkerhetsföretagen alltid förpassas till en reaktiv roll. Det enda som krävs är att malwareskaparna lyckas hitta ett enda tillräckligt allvarligt säkerhetshål och utnyttja det snabbt nog, lyckas de med det så faller hela säkerhetsmodellen som ett korthus.

Samma sak gäller dagens situation med terrorism; det som gör det så gott som omöjligt att vinna kriget mot terror är för att det är terroristerna som har initiativet. Hur västvärlden än vänder och vrider på situationen så är alla aktioner reaktiva; man slår till mot där terroristerna är, har varit eller där man bara tror att de möjligen kan tänkas befinna sig men såvida man inte lyckats få tag på läckt information så är det omöjligt att agera proaktivt och även med information om en förestående attack så finns det inga garantier för att man ändå kommer kunna stoppa den och, strikt talat, är det fortfarande reaktivt; det är en reaktion på information i stället för på en attack.

Den här typen av säkerhet är väldigt lätt att ta sig runt om man verkligen vill.

A short history of airport security: We screen for guns and bombs, so the terrorists use box cutters. We confiscate box cutters and corkscrews, so they put explosives in their sneakers. We screen footwear, so they try to use liquids. We confiscate liquids, so they put PETN bombs in their underwear. We roll out full-body scanners, even though they wouldn’t have caught the Underwear Bomber, so they put a bomb in a printer cartridge. We ban printer cartridges over 16 ounces — the level of magical thinking here is amazing — and they’re going to do something else.

This is a stupid game, and we should stop playing it.

Och ändå så läggs det enorma pengar på den här typen av säkerhetsteater. Man kan fråga sig varför, men det deprimerande svaret är nog för att det lönar sig. Inte för samhället, men för de som tillverkar systemen. Det är inte utan att den här typen av säkerhet brukar kallas för säkerhetsteater och som alla framgångsrika artister vill de väl helt enkelt ha betalt för sina uppvisningar…

I kriget mot terrorn utsätts allt fler för allt grövre våld och integritetskränkande åtgärder och helt bizarra situationer uppstår där alla som beter sig det minsta suspekt råkar illa ut.

On November 17th, the Lincoln Tunnel was closed for nearly an hour while police chased a group of people dressed in camouflage who were seen running through the tunnel. Officers of the FBI-NYPD Joint Terrorism Task Force as well as armed Port Authority police sped after the suspects, finally catching them as they neared the Manhattan end of the tunnel and forcing them to their knees at gunpoint.

Turned out the dramatic operation had protected New York from the onslaught of eight 16-year-old dancers who were trying to make it to a TV appearance.

Så någonstans borta i USA sitter det alltså minst en person som på allvar tror att ett gäng tonåringar i kamoflagekläder utgör ett potentiellt hot mot samhället? Det är sällan jag brukar anse att Hollywood är en bra referenskälla, men är det någonting Hollywood begripit så är det att en terrorist som försöker slå till i ett land i väst kommer vara propert klädd på ett icke uppseendeväckande sätt så att ingen jävel ens kommer på tanken att misstänka honom/henne.

Så hur mycket ska vi egentligen tvingas offra på ett krig som vi ändå inte kan vinna?

Pingat på Intressant.

4 Responses to Den osäkra säkerheten

  1. jeffer skriver:

    Mycket bra uttryck: ”säkerhetsteater” Det säger allt om den blandning av vanföreställning, medveten manipulation för egen vinning och godtrogenhet som alltmer tar över politiken.

  2. Jon Wessel-Aas skriver:

    Meget bra artikkel!

    Jeg kan varmt anbefale en norsk bok om tilsvarende tema: Joakim Hammerlin ”Terrorindustrien” (Manifest Forlag 2009):

    http://www.manifest.no/boeker/terrorindustrien_pocket

    Min anmeldelse i tidsskriftet Prosa av blant annet denne boken, kan leses her:

    http://www.prosa.no/artikkel.asp?ID=667

    Vi må få folket til å innse at myndighetenes forsøk på å skape ”et sikkert samfunn” både er meningsløst og direkte samfunnsfiendtlig.

    Jon Wessel-Aas
    Advokat og leder av International Commission of Jurists, Norwegian section

  3. Pingback: opassande » Blog Archive » Ordning och reda, var sak på sin plats

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: