Spotify fail

Sånt här gör mig så trött…

Kära skivbolag, lobbyister och andra kret… representanter för upphovsrättsindustrin, kan ni vänligen förklara för mig varför jag ska vara en snäll och lydig konsument och betala 99:-/månaden när ni behandlar era konsumenter så förbannat illa hela tiden? Det är såna här saker (och tex att Frank Zappa, Pink Floyd, The Dissociatives etc försvunnit helt från Spotify) som ibland ger mig lust att be er dra åt helvete för gott, sluta använda Spotify, lägga de där 99:-/månaden på en juste krypterande och anonymiserande VPN-tjänst och börja fildela som en tok i stället.

Kamma er och kom in i 2000-talet medans ni fortfarande har NÅGRA kunder kvar! För i helvete!

Annonser

20 Responses to Spotify fail

  1. atos says:

    Ja, vi sätter upp en fildelningsring för allt som spotify gömmer för oss.

  2. lcaz says:

    som en kär premium medlem kan jag inte göra annat än och hålla med.

  3. Testa Grooveshark? Den är åtminstone användargenererad…

    • qeruiem says:

      Jag har testat Grooveshark. Jag gillar idén men, ursäkta att jag säger det, interfacet är till och med hemskare än Spotifys. Det är nästan en bedrift i sig… 😉

      Kommer de med en klient som inte är flashbaserad och som kan hantera album och artister lite mer smidigt så ska jag överväga att konvertera, men just nu funkar Grooveshark bara som nödlösning för låtar som Spotify av en eller annan orsak inte har.

  4. Soleil says:

    Kunde inte hålla med mer. Byggde lycklig stora playlists och betalade nöjd mitt Premium-medlemsskap, men ser nu hur listorna fylls med grå musik, istället för vit. Grå, eftersom musiken successivt försvinner från Spotify. Har börjat komplettera listorna där med mp3-biblioteket som jag återigen börjat bygga upp på datorn. Frågan är väl snart precis den som du ställer: Varför ska jag betala när jag ändå måste fixa stora delar av musiken själv?

    Jag förväntar mig ett svar omgående.

    • qeruiem says:

      Måste jag gå tillbaka till min mp3-samling kan jag lika gärna skrota mitt konto. Jag har sisådär 50 Gig blandad musik men jag kör liksom Spotify i stället för att jag föredrar att betala nån för att indexera skiten. 😉

      Det där med att hålla reda på sin musiksamling är ibland för mycket plåga än det är värt…

  5. Pingback: Spotify fail, part II « Full Mental Straightjacket

  6. Christer says:

    Löjligt. Om de inte ens kan tillhandahålla artister som Pink Floyd och Frank Zappa, som ändå är relativt mainstream, så finns det väl ingen anledning att ha skiten?

    Jag menar har de inte Pink Floyd eller Frank Zappa, lär de inte heller ha Pagan’s Mind, Therion, Uriah Heep, Jimi Hendrix, Anders F. Rönnblom, Janis Joplin, CCR, Queen, Big Mama Thornton, T-Rex, Mountain, Anthrax, Motörhead, Allan Edwall, Balletto di Bronzo, Jan Johansson, Bigelf eller Black Sabbath?

    Nej det där med Spotify låter bara som att skaffa sig onödig huvudvärk.

    • qeruiem says:

      De brukade ha både Pink Floyd och Frank Zappa, problemet är att vissa artister, managers, skivbolag eller andra kretiner kräver att vissa låtar, album eller grupper ska tas bort helt eller bara finnas tillgängliga i vissa länder.

      Det är alltså inte Spotifys fel egentligen, men det är ett resultat av vår skadskjutna upphovsfelslagstiftning i kombination med en hel skivindustri som beter sig som en treåring när pappa inte vill köpa smågodis på ICA.

    • Stoffe says:

      De har en hel del av dessa – saken är att det på inget vis handlar om storleken på artisten utan bara vilka skivbolag (och möjligen artister) som är, ursäkta frispråkigheten, trångsynta rövhål. Till och med små svenska garageband med eget skivbolag får komma in, vilket är en av ljuspunkterna istället.

      Men nej, spotify har aldrig egentligen varit lösningen, det har nog bara politiker som lärt sig upprepa ordet trott. Det är däremot som sagt rätt trevligt när någon annan indexerar och bär med sig din musik åt dig. Men inte räcker det.

      • qeruiem says:

        Som jag själv skrev för ett tag sen:

        På sätt och vis är Spotify ett kompatibilitetsinterface mellan det gamla och det nya, konsumentinterfacet (själva klientmjukvaran) aspirerar på att vara anpassat till dagens IT-kultur med streaming av godtyckligt antal sånger för en fast månadskostnad eller reklaminslag, men samtidigt har betalningsmodellen mot skivbolag/artister fortfarande en fot kvar i 1900-talets verklighet. Att den här modellen inte kommer hålla i längden är förmodligen självklart för alla som är del av IT-generationen, men än så länge funkar det även om det fortfarande uppstår en del dissonanser p.g.a. kulturinkompatibilitet.

        Så nej, jag skulle inte köpa aktier i Spotify… 😉

      • Christer says:

        Jo och när artisterna – som många av de jag ganska slumpvis rapade upp – inte längre är aktiva (eller ens i livet) så orkar väl inte bolagen som äger rättigheterna bry sig om att ha dem på tjänsten.

        Nej, laga upphovsrätten i stället så man får ladda ner utan att se sig över axeln.

        • qeruiem says:

          Visst är det så. En gång i tiden hade Povel Ramel ett sommarprogram (ni vet, sommar-sommar-sommar-trudelutt) i SR där han beklagade sig över att i princip ingen av hans skivor längre var möjlig att köpa. Orsaken var att ”hans” skivbolag köpts upp av ett Kanadensiskt bolag och eftersom de jobbade på en internationell skala ansåg de att artister som är så väldigt nischade som Povel (redan nationellt sett var Povel rätt smal, internationellt sätt extremt så eftersom han dessutom sjöng på svenska) helt enkelt inte var värda att distribuera eftersom det inte lönade sig tillräckligt mycket.

          Samtidigt var man inte beredda att släppa på sina rättigheter (och mastrar) och tex ge tillbaka dem till Povel så han antingen kunde ta kontakt med ett nytt skivbolag eller starta ett eget eftersom dessa rättigheter, enligt ekonomers skruvade sätt att se på världen, var värda pengar trots att de bara stod på hyllan och dammade.

          Jag kan förstå att det som artist måste varit oerhört frustrerande att allt det man skapat sitter inlåst i ett skåp nånstans och att man själv över huvud taget inte kan påverka situationen det minsta. Cyniskt nog blev inte Povels verk värda att ge ut igen förräns man bedömde att efterfrågan var stor nog, vilket skedde ett tag efter att Povel gått bort, och nu finns det tex en hel del musik av honom på Spotify.

          Han har för övrigt skrivit denna underbara lilla låt som känns rykande aktuell fortfarande:

          Spotify
          YouTube

          • Susanne says:

            Takk for linken til Povel Ramels sang – da jeg klikket på den (Spotify), kom imidlertid følgende melding opp: This track is currently not available in Norway.

            Så der ser man…:-(

            • qeruiem says:

              Jag ser den där alldeles för ofta jag med, även om det inte står ”Norway” då.

              Jävla otyg, helt enkelt. Speciellt premiumkunder borde väl slippa såna där dumheter?

  7. Tyvärr är det väl inte Spotifys fel, utan skivbolagen. Och deras inställning till kunder vet vi ju sedan länge: Avoid, if at all possible.

  8. Per "wertigon" Ekström says:

    Undrar egentligen när skivbolagen kommer inse att Internet är globalt och man tjänar ingenting på att försöka införa konstgjorda gränser.

    Att vissa artister inte finns på Spotify, det kan jag leva med. Då har de ändå gjort ett aktivt val att inte vara med, och tråkigt som det är så är det deras beslut och rättighet. Att vara med, men bara i vissa länder, gör mig däremot bara förbannad.

    När det inte kostar ett skit extra att streama samma album till en svensk som en amerikan, brasilian eller kines så känns det bara surt att enda anledningen till att jag inte får lyssna på en musiklåt är för att jag råkar bo i fel land. Rasism, främlingsfientlighet och kortsiktig idioti när det är som bäst…

    • qeruiem says:

      Jag tror det kommer ta ett tag.

      Och ja, jag håller med, det är fan värre när ett album bara är tillgängligt i vissa länder än när det är helt borta. Extra spännande blir det för mig som jobbar på ett internationellt företag där våra gateways till Internet finns i lite olika länder, vilken av dem jag slussas via beror på dagsformen på både intra- och internet vilket gör att jag kan anses vara tysk, polack, britt, amerikan. Mitt Spotifyutbud kan ibland ändras lite subtilt till och med flera gånger om dagen.

      Riktigt roligt var det när samma album fanns i en svensk och en internationell version och jag alltså fick lyssna på olika album beroende på var jag var men båda albumen innehöll exakt samma musik förutom att den internationella versionen innehöll ett par bonusspår från en livespelning.

      Det här har andra intressanta effekter med, mina Googlesökningar ”anpassas” till exempel också vilket får mig att undra hur mycket av nätet som faktiskt inte är internationellt och globalt utan hela tiden förändras ”under fötterna på oss” för att, utan vår vetskap, anpassas efter vad företagen tror oss vilja ha…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: