När hjälper media till att hala?

Ibland blir man lite trött. Jag vet inte hur ofta jag, både på fikaraster och på nätet, har hört folk klaga över att tidningarna totalt missar de viktiga nyheterna och i stället sätter ett enormt fokus på nån dokusåpa, på kronprinsessans bröllop (fast det kanske sorterar in under dokusåpor det med) eller, de gånger de faktiskt bryr sig om en genuin nyhet, har ett attention span som en guldfisk och inte helt sällan missar att göra en vettig analys eller faktakoll.

Så kommer då en ledare på SvD som konstaterar att integriteten är på pottkanten och halar upp en hel rad kloka kommentarer som tex:

I måndags toppade Ekot sina sändningar med ”nyheten” att Thomas Bodström hade vägrat hänga med en sjuksköterska in på toaletten och kissa i en mugg för att bevisa i public service att han var drogfri.

Avsikten var förstås att visa på integritetsproblemen när det kommer till ”frivillighet” och drogtester. Bodström har nu fått smaka på känslan av att bli på förhand dömd när man säger nej. Det insinueras och skämtas hejvilt om saken i medier och på nätet. Och även om de kommentarer som hörs mestadels är av skojfrisk karaktär, så skildrar händelsen ändå kruxet med att på skolor och arbetsplatser gå in och ”erbjuda” drogtester av människor. En vägran kommer alltid skapa misstankar om hur vitt mjölet i påsen egentligen är. Och hur ”frivillig” är den så kallade frivilligheten då?

Men sen avslutas artikeln med det mycket märkliga konstaterandet:

Visst kan såväl alkohol- som drogmissbruk få ödesdigra konsekvenser. Men det måste finnas rim och reson i vilka verktyg vi tillgriper. Om medborgarna förväntas kissa i muggar när chefen begär det och utan knot låta poliser rota i våra väskor är väl det minsta man kan begära att vi får veta vilka segrar som är att vänta? Vilka framgångar på brottsbekämpningsområdet finns i vågskålen mitt emot den där en god portion av vår integritet ligger?

Att ställa den frågan till politiker i valrörelsen vore en betydligt större journalistisk gärning än att be dem om ett urinprov.

Hala upp valrörelsen och integriteten ur pottan, tack!

Javisst, jag håller med! Absolut! Men VEM menar Sanna ska hala upp valrörelsen ur pottkanten? Piratpartiet? Ja, vi försöker komma till tals och få upp de här frågorna i debatten, men det är svårt när media frenetiskt bevakar riksdagspartiernas utspel och konstant behandlar övriga partier som ointressanta eftersom de inte har någon plats i riksdagen. Ser ni inte själva den hönan och ägget-problematik media själva orsakar här?

Riksdagspolitikerna då? Tja, på allianssidan syns fortfarande piskrappen som röda svullnader på de som vågade öppna sin käft för två år sen, så där är det med väldigt få undantag numera tyst som i graven och alla gör sitt bästa för att marschera i snörräta rader. På oppositionssidan är det inte mycket bättre. Javisst, V och Mp piper till lite ibland, men jag håller med Hax där:

Samtidigt befinner sig debatten om integritet, om medborgerliga fri- och rättigheter och om rättsstaten i en nedåtgående tystnadsspiral. (Jo, jag vet att (mp) och (v) försöker gunga båten lite. Men det sker inte med någon större glöd. Och inte speciellt effektivt. Det känns lite som om de skäms redan i förväg över vad de kan bli tvingade att kompromissa bort vid en rödgrön valseger.)

Han fortsätter också:

Jag skulle så gärna se att någon ettrig journalist ställer statsministern mot väggen, ihärdigt utan att ge sig innan det kommer ett vettigt svar: Hur mycket mer övervakning kan vi ha innan även ni tycker att det blir för mycket? Exakt var går er gräns?

Jag skulle vilja se en samhällsdebatt som ställer frågan hur mycket av sitt privatliv och sina rättigheter svenska folket är redo att sälja ut. I utbyte mot mot vad? Och varför?

Precis så. När kommer media vakna och inse att de faktiskt ÄR de som förmodas dra upp de obekväma frågorna och ställa politikerna mot väggen? KOMMER media över huvud taget vakna eller kommer politikerna få fortsätta driva på övervakningshysterin i princip oemotsagda tills vi en dag inser att det är för sent, loppet är kört och vi lever i ett samhällsklimat där yttrandefrihet bara finns om man är beredd att ta konsekvenserna i form av en polisstat som statuerar exempel? Media verkar redan ha valt sin framtid och med deprimerande få undantag verkar journalisterna redan vara inskolade i att bara skriva Sanningen som Farbror Staten ser den och i övrigt hålla en låg profil.

Så, Sanna Rayman, när kommer SvD föregå med gott exempel och hala upp integriteten ur pottan? Det är inte svårt, ett sätt kan vara att helt kallt säga ”Nä, ledsen Mona och Fredrik, vård, skola och omsorg är en hallonsaftdiskussion om vem som har mest i glaset. Har ni inget intressantare att säga så kör vi senaste utspelet från Piratpartiet på löpsedeln”, ett annat kan vara att producera en artikelserie om övervakning och integritet för att verkligen ge sig på grävande journalistik (ni vet, sånt där som hände förr ibland).

Bollen är er. Det är bara att börja lira.

Pingat på Intressant.

Advertisements

11 Responses to När hjälper media till att hala?

  1. Pingback: Anonym

  2. Väl skrivet, men du bör inte använda allt för hårda ord mot Sanna, hon har Inget inflytande över de nyheter som SvD:s redaktion väljer att bevaka och de vinklar de använder. Det enda hon kan göra är att skriva ledare om ämnet, precis som nu…

    • qeruiem says:

      Poäng. Jag är väl bortskämd med att ha chefer som faktiskt har en öppen dialog med sina medarbetare och som snarare fungerar som samlingspunkt än att peka med hela handen. Tidningsredaktioner är kanske lite mer, err, ”traditionella” i sin hiearki…

  3. Fredrik Larsson says:

    +1

    Men om det är som Lake skriver så får vi försöka låta bli att parka på Sanna som jag vet är vettig. jag skrev just Walk the Walk dont talk the talk i kommentarsfältet i SvD. Så till Sanna om det stämmer som Lake säger så skall det inte tas personligt och jag ber om ursäkt för att jag tog upp ditt namn där det borde varit riktat till SvDs redaktion.

    Mvh
    Fredrik Larsson

  4. Word!

    Jag tycker vi ska be SvD om replik på det där.

  5. mrperfect72 says:

    Det blir hallonsaftdiskussioner foer deras huvuduppgift aer att vara lakejer aat den sittande makten. Tidningarna har en politisk faerg och aer inte fria. Vi har inte yttrandefruhet genom vanlig media.

  6. sanna rayman says:

    Tjing! Det är riktigt, precis som Markus påpekade, att vi som skriver på ledarsidan inte har något inflytande över vad som görs och skrivs på nyhetsplats.

    Det där är en föreställning jag stöter på rätt ofta. Ibland får man höra ”ni journalister” this and that och det är egentligen rätt vanskligt att dra åsiktsjournalister och politiskt färgade journalister som mig över samma kam som en nyhetsreporter. Det roliga är också att det finns så många olika föreställningar. Ibland utgår människor ifrån ifrån att ledarsidans politiska färg genomsyrar också nyhetssidorna. Det brukar vara favorittricket – Buuu, borgerlig press! – när någon som är vänster gnäller på artiklar i såväl DN som SvD. När högerfolk är missnöjda med nyhetsinnehållet pekar de istället på att journalister i allmänhet lutar åt vänster.

    Till de här två föreställningarna kan man också lägga den som din text föreslår – nämligen att ledarsidan, som är öppet politiskt färgad – får bestämma över saker på andra sidor i tidningen. Ibland hör jag även tolkningen att eftersom vi heter ledarsida skulle det finnas nåt sorts allmänt ledarskap över hur tidningen görs, dvs att vi skulle chefa lite.

    Båda dessa tolkningarna är rätt långt ifrån sanningen. Jag har varit på tre olika ledarsidor och tidningar. Gemensamt för alla dessa är att nyhetsredaktionen och dess journalister snarare håller sig på lite extra säkerhetsavstånd från ledarsidans anställda, vilket ger oss ovanligt få möjligheter till input. Jag kan förstå att man som vanlig reporter vill hålla det där säkerhetsavståndet. Blir man för tjenis med ledarsidan kan det säkert bli prat om att man inte är neutral osv.

    Vad jag kan göra är däremot att skriva texter med inslag av mediekritik och ge mina tankar – och hoppas att nån fångar upp den idén. 😉
    Ibland får förstås också jag tillfälle att träffa politiker och ställa frågor, men det är inte den huvudsakliga formen för just ledarjournalistiken som är mer analytisk och kommenterande till sin karaktär.

    • Jo, jag har ju inte lika stor erfarenhet av tidningsbranchen som Sanna (endast ett kortare ledar-vikariat), men jag håller med om att man som ledarskribent nästan kommer Extra Långt bort från övriga redaktionen.

      I början åp mitt vikariat hade jag inte den insikten utan blev nästan tillrättavisad när jag var för nyfiken på vad som hände på den övriga delar av redaktionen.

      🙂

    • qeruiem says:

      Men vad kul att du tog dig tid att svara! Nu blev jag glad. 🙂

      Och jag ska genast ta och uppdatera min världsbild. Mea culpa som det brukar heta, nu vet jag bättre så nu ska jag inte göra om DET misstaget i alla fall…

    • Fredrik Larsson says:

      Kul att du läser och svarar :0)

      Kudos också för bra input.

      Mvh
      Fredrik Larsson

  7. Pingback: Ibland händer det kul saker i kommentarsfälten! « Full Mental Straightjacket

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: