Rättsröta på alla fronter

Läste igenom bloggen Mayas berättelse och inser att rättsrötan i Sverige är förbannat mycket mera utbredd än vad jag tidigare trott. Några exempel:

Med nyfödda valpar dömdes Maya till döden för att ha skyddat valparna mot en okänd man som luktade sprit och som inte gick fastän Mayas matte sa åt honom att lämna deras hem.

Mayas valpar hålls just nu av polisen trots att beslutet att beslagta dem var ogiltigt. Dessutom är deras mamma Maya inte längre hos dem. Det finns varken lagliga eller praktiska orsaker till att polisen har valparna på sin hundgård. De är tre veckor gamla[…]

Så man har till att börja med ingen förståelse för att en tik försvarar sina valpar mot en person som beter sig hotfullt? Dessutom bryter polisen själva mot jordbruksverkets regler som klart och tydligt säger att (kap 2 18§):

18 § Hundvalpar får inte skiljas från modern annat än temporärt, så länge de behöver hennes mjölk och omvårdnad, dock tidigast vid 8 veckors ålder.

Mårten Unbeck, chefsjurist på polismyndigheten Skåne ser inga hinder mot att Maya i väntan på domstolens beslut skickas tillbaka till det polisens uppstallningsplats där hon enligt polisanmälan har utsatts för djurplågeri. Maya är förändrad efter vistelsen där. Hon är orolig och väldigt rädd för främmande män.

Det här går fan inte att tolka på något annat sätt än att behandlingen av Maya varit åt helvete.

Kl. 09.00 idag ska polisen utsätta Maya för ytterligare ett övergrepp – ett mentaltest, som ska utvärdera hennes psykiska status, fastän hon är nyopererad från akut livmoderinflammation, har små knappt 4 veckor gamla valpar som hon skilts från sedan de var 3 veckor, har genomlidit djurplågeri på polisens uppstallningsplats där hon var kedjad i en liten bur utan rastning i över en vecka och tappade 7,5 kg i vikt. Hon är rädd och stressad och matte känner knappt igen henne. Hundexperter, SKK m.fl. har uttalat bl.a. att det är orätt att utsätta Maya för detta i nuläget och att resultatet inte kan bli rättvisande.

Tyvärr inget nytt om Maya. Hon var ju så duktig och lugn på sitt mentaltest. Blev rädd men enda reaktionen var att vilja fly. Så i morgon har polisen möjlighet att visa någon rättvisa genom att upphäva sitt beslut att omhänderta Maya.

Nu får det vara slut på djurplågeriet mot Maya och valparna! Polisen vägrar att släppa hem Maya, trots att hon klarade mentaltestet utan aggressivitet – en strålande bedrift av en hund som genomlidit djurplågeri i en liten bur utan rastning och med livmoderinflammation i över en vecka, tappat 7,5 kg, blivit bestulen på sina valpar och genomgått en ingripande operation. Nu MÅSTE länstyrelsen i Skåne ingripa och stå upp för djurskyddet, när ingen annan i beslutsposition gör det!

Polisen har inte följt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till tillsynslagen vid omhändertagandet av Maya. Att inte utreda ett fall innan man omhändertar en hund öppnar upp för en våg av skönsmässiga bedömningar från enskilda beslutande polismän. Riktlinjer är till för att följas och det är många inom rättsväsendet som tycker att felaktigheterna i ärendehanteringen är beklämmande!

Maya klarade sig trots allt och är hemma igen hos sin familj.

Klockan 11 på onsdagsförmiddagen släpptes domen med beskedet att Maya inte ska avlivas. Förvaltningsrätten slår fast att hunden som bet en man i ansiktet reagerade normalt.”Hunden reagerade på ett sätt som är normalt för en hund i en sådan situation”, skriver rätten, som lyssnat på sakkunniga och finner det avgörande att hunden var sjuk i livmoderinflammation och hade valpar alldeles i närheten.

Men det tog alltså ca 4 veckors intensiv kamp, hjälp av experter och konstanta påtryckningar i form av protestlistor etc för att polisen skulle ge upp beslutet om avlivning trots att det var rätt uppenbart att det var en engångshändelse orsakad av en person som Maya ansåg var ett hot mot hennes valpar. Under den här tiden var alltså valparna utan sin mamma, direkt stick i stäv med Jordbruksverkets föreskrifter, och tiken behandlades dessutom illa under tiden. Om det bara hade varit en hund, bara ett tillfälle hade man kunnat ursäkta det med att inte ens det mest perfekta rättsväsende kan undgå att göra fel, men det som är skrämmande är att det här är ett exempel på vad som idag är mer regel än undantag. Hundar tas om hand och till och med avlivas fullständigt godtyckligt och enligt metoder som inte kan anses vara rättssäkra över huvud taget.

Vi fick höra om Jacks öde medan vi jobbade intensivt med Mayas fall. Nu har vi gått noga gått igenom allt som hänt Jack och vi är chockade och ledsna över att polisens agerande i Mayas fall inte var en isolerad händelse. Vi är fast beslutna att göra allt som står i vår makt för att rädda Jack som är offer för en stor orättvisa. Vi behöver din hjälp att skapa opinion och visa att det inte är acceptabelt att döda Jack.
Jack, en hund som har ovanan att “pussas” när han hälsar, gjorde det när en man som är hundrädd hälsade på honom. Mannen fick panik och slog till Jack. De krockade och två av Jacks tänder skadade mannens överläpp.

Det finns en längre berättelse om Jack och, framför allt, hur oprofessionellt polisens så kallade ”test” genomförs här. Om det är såhär polisen ”testar” hundar så kan de lika gärna singla krona eller klave för det de påstår är ett test är komplett värdelöst och baserar sig på vansinniga uppfattningar där fördomar och förutfattade meningar verkar fälla beslutet mer än hundens egentliga status. Den här formuleringen säger egentligen allt:

Vi som jurister är djupt chockerade av Carina Lundbergs synsätt och agerande. Hon respekterar inte det rättsliga systemet och det framstår som att hon har en egen agenda i fråga om hundärenden. Det är skandal att en person med denna inställning och brist på kompetens tillåts arbeta med ärenden där hundars liv och deras ägares känslor och äganderätt, samt tillit till rättssystemet står på spel.

Min fetstil. Min tillit till rättssystemet, den lilla jag har kvar, har i alla fall fått sig ännu en törn pga den här bloggen och pga liknande fall som verkar bli allt vanligare i Sverige. Som hund och hundägare verkar man inte längre ha några rättigheter och det räcker tydligen med att en hund skäller för att den ska bli avlivad.

Polisen har avlivat fina hunden Storm, pga att han skällde på en människa. De dödade honom – utan att berätta det för ägarna – trots att det var 2 veckor kvar att överklaga avlivningsbeslutet.

Min fetstil, igen. Storm var en hund som var aktiv på brukshundsklubben och hund och husse tränade spår och sök. De som kände hunden på brukshundsklubben intygade att hunden var trevlig och social, men trots detta avlivades alltså hunden av polisen.

Såhär får det fanemig inte gå till. Nånting är väldigt, väldigt fel med vår svenska polis och det drabbar oss vanliga medborgare på allt fler sätt. Att sen polisen vill ha ”bättre” maktmedel kommer givetvis leda till fler situationer där poliser missbrukar denna makt.

Som en motpol till all denna kamphundsskräck vill jag passa på att länka till en artikel om en riktig kamphund, en kämpe som gör allt för att matte ska kunna leva ett bra liv:

Birgit Johansson är diabetiker och en av motståndarna till ett förbud mot kamphundar. Utan sin Amstaff, Silvia, skulle hon inte i tid veta när blodsockret sjunker. – Silvia ger sig inte förrän värdet stabiliserat sig, säger hon.
I sex år har Birgit Johansson haft en hund av rasen Amstaff. Idag har hon svårt att klara sig utan hundens hjälp.
– Jag har haft hund sedan jag var 13 år, men ingen har kunnat känna av mina insulinkänningar som Silvia, säger hon.


– När vi är ute på promenad kan hon stanna upp och vägra gå förrän jag vänder hem och återställer insulinnivån. Själv känner jag inte av när nivån sjunkit förrän det är försent, säger hon.

Hundar är fortfarande till stor nytta i samhället inte minst i form av polishundar utan även som narkotikahundar, servicehundar eller, som i fallet ovan, diabeteshundar. Att hundens luktsinne dessutom är så överlägset vårat innebär även att man börjat utforska möjligheterna att hundar ska kunna hitta vissa sjukdomar på ett tidigt stadie, tex cancer:

Dogs can detect if someone has cancer just by sniffing the person’s breath, a new study shows.
Ordinary household dogs with only a few weeks of basic ”puppy training” learned to accurately distinguish between breath samples of lung- and breast-cancer patients and healthy subjects.
”Our study provides compelling evidence that cancers hidden beneath the skin can be detected simply by [dogs] examining the odors of a person’s breath,” said Michael McCulloch, who led the research.
Early detection of cancers greatly improves a patient’s survival chances, and researchers hope that man’s best friend, the dog, can become an important tool in early screening.

Den stora majoriteten hundar är, trots allt, precis det vi avlat dem till att bli, arbetande hundar eller sällskapshundar vars livsuppgift är att hjälpa oss människor och i de flesta fall där det går fel är det faktiskt vi människor som ställer till det. Den här hetsjakten på kamphundar eller denna övernitiska vilja att avliva hundar även där situationen uppkommit pga oförstånd eller det handlar om rena olyckor kommer inte ändra på det, däremot kommer det resultera i att många får en familjemedlem bortryckt med våld med den vanmakt, ilska och sorg det innebär.

I längden kommer det förstås också fortsätta erodera allmänhetens förtroende för rättsstaten.

Pingat på Intressant.

Annonser

18 Responses to Rättsröta på alla fronter

  1. Pingback: Tweets that mention Rättsröta på alla fronter « Full Mental Straightjacket -- Topsy.com

  2. Lord Metroid says:

    Hunden är ett fantastisk djur som levt i symbios med människan så länge att den till och med klarar av att läsa människors uttryck av känslor och vi lika så med hundens känslor. Något chimpansen inte klarar av att göra.

    En hund är ens kompanjon och vän för livet. Alltid förväntansfull och glad att se en och att vara en del av flocken. Man får så klart se till att uppfostra hunden rätt så att den vet sin status som underlydnad människorna i flocken och inte som alfa.

  3. Oldtimer says:

    ”Rättsstaten”? Vilken då? Vi lever i ett sjukt samhälle där ett krig mellan staten och medborgarna är ofrånkomligt. Polisen skyndar sig att skaffa så mycket makt den kan inför detta totala krig.
    Tråkigt att det skulle sluta så här.

  4. Christer says:

    Kolla min avatar, gissa vad jag tänker.

  5. I USA är det populärt att skjuta hundar hos brottsmisstänkta oavsett om det finns anledning eller ej. Ett exempel:

    Raw Video: Columbia, MO Police Bust Open Door And Shoot Family Dogs During Drug Raid

    Ett annat exempel på hur ett SWAT-team tar sig in i fel hus (dessutom en borgmästares) och skjuter 2 labradorer (!!!):

    SWAT Raids Mayors House & Kills Dogs in Mistaken Identity Drug Raid

    America, the greatest democracy in the world!

    • qeruiem says:

      Fy fan. Jag hade aldrig någonsin kunnat förlåta polisen vare sig de tog min hund och avlivade den, som här i Sverige, eller de gick in och sköt den i ett ingripande, som i USA. Man hör ju också på killen som de haffar att han bryter ihop när han får höra att hunden blivit skjuten och att de inte ens bryr sig om att svara på hans frågor om varför de sköt hunden är fan bara sadistiskt.

      Bara citatet i slutet av andra videon säger allt: ”If the police shot your dogs, how can I ever trust them?”

      Jävligt bra fråga som jag börjar fråga mig allt oftare även vad gäller polisen i Sverige ju mer jag får veta om vilka rötägg som tillåts fortsätta arbeta inom organisationen.

      • Jo verkligen vidrigt. Just beväpningen som SWAT har ger sådan ruggig kontrast. Snubben verkar ha varit misstänkt för något marijuanarelaterat vilket gör det än mer obehagligt då marijuana är ”drug of choice” i USA. Ungefär som om vi i Sverige skulle förbjuda alkohol och sedan låta specialstyrkor agera som i klippet…

  6. manen says:

    svinigt minst sagt. nästan som man vill vråla ACAB varje gång man ser en snut eller åtminstone de snutar som var ansvariga för det som beskrivs i bloggposten >:-(

  7. Christer says:

    Har tittat närmare på fallet Storm. Saxat ur Djurens Jurister på fejan:

    Protestera mot polisens sätt att behandla Storm! Lägg 1 minut på att maila till bengt.lejdstrom@polisen.se med kopia till polismyndigheten.vastmanland@polisen.se och tipsarapport@svt.se, nyhetstips@dn.se, nyhetskanalen@tv4.se, granskning@svt.se, info@djurensjurister.se

    Mailförslag:
    Jag är chockad och arg över att polisen i Västmanland dödat hunden Storm under tiden som hans ägare hade att överklaga avlivningsbeslutet.

    Er bedömning av Storms fall – en hund som endast begått ”brottet” att skälla, som var dokumenterat lydig och social och som tränats varje vecka i tre år – tyder på en allvarlig okunskap om hundar och deras beteende.

    Nu vägrar ni att lämna tillbaka Storms kropp som är hans ägares egendom. Storm var en älskad familjemedlem. Ert agerande är rättsvidrigt, oetiskt och olämpligt.

    Jag kräver att den som är ansvarig för dessa beslut ställs till svars och att ni omedelbart lämnar tillbaka Storms kropp. I enlighet med förvaltningslagen kräver jag ett personligt svar på detta meddelande!

    Det finns också ett svar som en person fått på, får man förmoda, ett mail som ovanstående:

    Polismyndigheten har enligt 12 § Lag om tillsyn över hundar och katter (2007:1150) beslutat att avliva hunden Storm.
    Beslutet har föregåtts av ett omhändertagande av hunden. En utredning och besiktning av hunden har skett i enlighet med rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter.
    Besiktningsmannen förslag till åtgärd var att hunden skulle avlivas. Polismyndigheten beslutade i enlighet med detta och sådana beslut gäller enligt 27 § Lag om tillsyn över hundar och katter (2007:1150) omedelbart oberoende om de överklagas eller inte. Beslutsunderlaget och besluten är offentliga handlingar och kommer att lämnas ut till de som begär detta. Då underlaget består av 60 sidor kommer en avgift på 150 kr enligt 15-16 §§ avgiftsförordningen (1992:191) att tas ut på översända kopior.
    Polismyndigheten kommer endast att skicka ut underlaget i papperskopior.
    För att de offentliga handlingarna ska skickas ut behöver polismyndigheten fullständigt namn och adress på den som begär ut handlingarna för att kunna fakturera försändelsen.

    Polismyndigheten

    Jag kikade lite på lagen och postade sedan följande inlägg på fejan:

    Om man läser svaret från polisen så börjar det med: ”Polismyndigheten har enligt 12 § Lag om tillsyn över hundar och katter (2007:1150) beslutat att avliva hunden Storm.”

    https://lagen.nu/2007:1150 kan man läsa lagen som man hänvisar till och jag klipper in 12 § här:

    ”Om en hund har omhändertagits med stöd av 11 §, får ägaren eller innehavaren inte förfoga över hunden utan tillstånd av polismyndigheten. Polismyndigheten får, efter utredning, besluta att hunden skall säljas, skänkas bort eller, om hunden utgör en fara för människor eller djur eller om det annars finns särskilda skäl, avlivas.”

    Klipper också in 11 § för att ge den kompletta bilden:
    ”För att hindra att en hund orsakar skada eller avsevärd olägenhet får polismyndigheten, om inte andra, mindre ingripande åtgärder anses tillräckliga, besluta att den skall omhändertas.”

    Man skulle kunna begära att polisen redogör för:
    1. Varför de beslutat att omhänderta Storm enl. 11 §
    2. På vilket sätt Storm skulle utgöra en ”fara för människor eller djur” eller vilka andra ”särskilda skäl” man haft för att fatta beslut om avlivning.

    Nu vet jag inte mycket om juridik, men om de inte kan redogöra för detta på ett tillfredsställande sätt har de brutit mot lagen och borde kunna anmälas/åtalas?

    Finns det någon pirat som är kunnig och som kan/vill kolla vidare?

  8. qeruiem says:

    Jag vet tyvärr inte mer om Storm, men här är en tråd om Jack. Det som verkligen fångade min uppmärksamhet var:

    Jag fick ta 3steg mot släden i omgångar för att slutligen ställa mig på knä och hålla för ansiktet på ”spöket”. Min hund kom som mest ca 3m snett bakom mig men vägrade att gå fram. Jag fick order att ta tag i kopplet och gå med hunden förbi släden. Min hund undvek den fullständigt, försökte dra sig snett förbi medans han hela tiden tittade på den, jag gick förbi från båda hållen 5-6ggr utan att hunden vågade närma sig den.

    Där avbröts testet och B meddelade att min hund omhändertas omedelbart och ska avlivas. Jag fick åtminstone va med min hund de sista 40min tills hundhemmet hämtade honom. B sa att min hund var så gravt störd mentalt att han aldrig skulle få anpassa sig till samhället mer och därmed har förbrukat sitt liv.

    Herregud, jag har sett rätt många hundar fått göra olika former av test och det är inte alls onormalt att hundar blir rädda av oljud, saker som plötsligt dyker upp eller andra saker de utsätts för vid olika tester. Skulle vi avliva alla hundar som går att skrämma så blir det nog inte många hundar kvar i landet.

    Jag tycker det där stinker att ”B” hade bestämt sig innan och bara ville få nåt att skylla på, alternativt att h*n ”bara” är gravt inkompetent.

    Sjukt.

    • Christer says:

      Nu är jag ingen expert bara för att jag gärna tittar på ”Mannen som talar med hundar”, och man ska såklart inte anta att den serien ger en vare sig komplett eller vetenskapligt korrekt bild av verkligheten.

      Med det sagt är intrycket jag får när jag följer programmet att inga hundar är omöjliga att rehabilitera – och att de flesta inte ens behöver rehabilitering utan bara kunniga hussar/mattar.

      Nu verkar det som att Jack kanske behöver/-de lite rehab, för han är/var en ganska rädd hund, men jag törs inte uttala mig om Bs kompetens på så lösa grunder som en kortfattad beskrivning av ett test i en tråd…

      Tyvärr kryllar det av mer eller mindre självutnämnda hundexperter i frånvaron av seriös forskning i ämnet så vi får nog leva med att sväva i ovisshet om Bs kompetens och testets relevans ett bra tag framöver.

      Det kan vara så att B vet att det går att rehabilitera rädda hundar men också att det inte finns någon i Sverige som har kompetensen att göra det, vilket mycket väl kan vara fallet.

      I fallet Jack kan jag tyvärr inte säga att det är uppenbart för mig att man tagit fel beslut. Om man inte ska räkna själva avsaknaden av seriös forskning och dokumenterat vetande om hundar som grund för att hävda att inga hundar ska få avlivas annat än genom ägarens beslut; men jag har inte funderat så noga över det så jag vill inte uttala mig om huruvida jag finner ett sådant ställningstagande rimligt eller inte.

      Däremot förefaller det som att man betett sig mycket illa mot hund och ägare i hanteringen av ärendet, men det är en annan fråga.

      Frågan om hur man ska hantera hundar som behöver rehab blir ju rätt vansklig att förhålla sig till…

      • qeruiem says:

        Jack var, som jag kunnat utläsa, en lite osäker hund med ägare som visste om denna mentala ”brist” (eller egenskap) och därmed betedde sig därefter och vad jag läst om Jack så verkar det som hände mer varit en olycka och definitivt inte ett regelrätt anfall (då hade skadorna med största sannolikhet varit mycket, mycket värre). Hundar gör också misstag, precis som alla andra djur (inklusive människor).

        Den så kallade undersökningen verkar ha varit totalt åt helvete och jag kan inte begripa hur B kan anse tex:

        Så jag har alltså besiktningsmannens uttlalande där han hävdar att när han provocerade min hund efter att ha kastat ifrån sig läder grejen så ska min hund inte ”stå till o inte röra sig en millimeter” vilket var det som störde honom.

        Framför allt begriper jag inte hur man kunnat bedöma hunden som farlig med tanke på att den bara verkat ha varit passiv eller reagerat med att vilja fly därifrån. Det är verkligen inte en farlig hund i mina ögon. Tyvärr verkar inte den omtalade videon finnas online, det är synd för jag skulle velat se själv hur hunden reagerade.

        Cesar Millan, ”The dog whisperer”, ”Mannen som talar med hundar” är, ehm… Nä. Jag ska inte säga vad jag anser om mannen i fråga, men jag kan rekommendera att du slutar bry dig om att lyssna på vad den tomten lär ut och i stället lär av Victoria Stilwell. Hennes metoder är mycket trevligare och förmodligen förbannat mer effektiva i längden. 😉

        • Christer says:

          Jo det verkar skumt men som sagt när man inte sett det själv är det ju rätt vanskligt att uttala sig…

          Vad gäller Cesar Millan och alla andra, citerar jag mig själv:

          Tyvärr kryllar det av mer eller mindre självutnämnda hundexperter i frånvaron av seriös forskning i ämnet.

          Jag ska kolla Victoria Stilwell, men jag är fortsatt skeptisk till alla ”hundexperter”, inklusive CM. Jag refererade mest till honom för att förklara varifrån jag fått tanken att hundar knappast har medfödd rädsla, medfödd mental svaghet eller något sådant hokus-pokus. Jag tror bara inte på den skiten.

          😛

          • qeruiem says:

            Du kan alltid börja med att titta på den här videon där man tydligt ser hur Victoria enbart jobbar med positiva och mjuka metoder (förutom mot ägarna eftersom hon, med rätta, anser att de oftast är problemens källa 😉 ) och får resultat utan att slita i kopplet, använda stryphalsband eller på andra sätt korrigera med råstyrka.

            I längden funkar det mycket bättre eftersom man inte får en hund som lyder av rädsla utan faktiskt kan förändra en hunds beteende om man bara är tålmodig.

            • Christer says:

              Ahhh… klassiska halmdockor i hunddiskussioner…

              Så, vem korrigerar med råstyrka?

              Det enda exempel jag kan komma på är Jeppe vad-han-nu-heter, men där vetefan om man kan tala om råstyrka, han rycker förvisso med sig hunden i kopplet men hur mycket som är råstyrka och hur mycket som är psykologi kan nog diskuteras (i det oändliga).

              Vilka hundar lyder av rädsla?

              Barbro Börjesson har ju kört med att associera vissa ljud till rädsla och på så vis ordna så att hunden blir rädd för att man t.ex. kastar en påse med burklock i backen.

              Bortsett från dessa två kan jag inte komma på några exempel på hundinstruktörer som skulle använda ”råstyrka” eller rädsla för att dominera hundarna till lydnad, och det är därför jag kallar argumenten halmdockor. Jag menar alltså att det i praktiken knappast finns någon som tillämpar eller förespråkar sådana metoder.

              Jag vill inte citera mig själv en gång till men jag har varit mycket skeptisk till det här flummet länge och min skepticism minskar inte av att jag påminns om dess existens.

              Positiv förstärkning är ett utmärkt sätt att lära en hund vad vi vill med ett visst kommando, men det räcker inte längre än så. Beviset ser man på vilken hundkurs som helst där positiv förstärkning tillämpas.

              • qeruiem says:

                Med råstyrka menar jag inte nödvändigtvis slita huvudet av hunden. Om det förklarar bättre så använd positiv bestraffning i stället, dvs att man tillför hunden obehag. Om man tex slänger en påse med burklock eller använder elhalsband så skrämmer man hunden och associerar vissa situationer med rädsla, dvs hunden undviker samma situation igen för att denne blir rädd.

                Det finns situationer där positiv bestraffning kan vara nödvändigt, tex om man har en hund som fått chansen att jaga flera gånger och där man måste bryta denna vana som blivit förstärkt av att hunden självbelönat sig (jakt är kul, alltså ökad sannolikhet att det händer igen), men belöning är en mycket starkare signal än obehag, alltså är det ofta väldigt svårt att bryta tex ett jaktbeteende med positiv bestraffning och risken är att man får en ögontjänare (dvs hunden jagar inte om matte/husse är i närheten, men om hunden lyckas smita så jagar den ändå).

                Just eftersom positiv belöning är en så mycket starkare signal än positiv bestraffning så är de metoderna oftast också mycket mer framgångsrika, men de kräver också en helt annan kompetens. Alla kan slå och skrika, men att belöna precis rätt beteende är inte lika lätt, men om man gör det och blir duktig på det så kan man få tex en hund att göra snudd på vad som helst. Metoden har tex alltid använts för träning av delfiner (om inte annat för att det är praktiskt svårt att slå en delfin) så det är inget flum.

                Om du anser att man ser bevis på att det är flum på ”vilken hundkurs som helst” så beklagar jag. Jag har sett flera duktiga människor träna hundar (även vardagslydnad) med positiva metoder och det fungerar. Med vissa raser är det i princip det enda som fungerar med, eftersom hundarna helt enkelt inte ”tar skit”, så att säga.

                • Christer says:

                  För att jag ska anse att en metod fungerar, oavsett vad det gäller för metod, måste den fungera så pass mycket oftare än den misslyckas, att man får bättre resultat med tillämpningen av metoden än ett slumpmässigt utfall.

                  Alltså anser jag att för att jag ska acceptera att positiv förstärkning når längre än att lära hunden vad vi vill med ett visst kommando, krävs det att folk som misslyckas med att nå längre än så (dvs misslyckas med att få en hund som lyder även när det finns något mer intressant inom sinnenas uppfattningsområde) med positiv förstärkning är försvinnande få.

                  Men så menar jag alltså inte är fallet, utan det förefaller snarare som att någon annan faktor ligger bakom huruvida man får lydnad eller ej. Jag har inte kunskap att spekulera i vad slags faktor det skulle kunna vara.

                  Således drar jag följande slutsatser:
                  – Att nöja sig med att tala om positiv/negativ förstärkning/bestraffning är att göra det för enkelt för sig
                  – Lydnad följer uppenbarligen någon annan logik

                  Man bör kanske vara mer försiktig med att använda ord som ”flum” än jag är, men här har du i alla fall de tankar som ligger bakom, vad det nu kan vara värt.

                  😛

                  • qeruiem says:

                    Min erfarenhet är att de som tränar främst med positiva metoder får ett bättre och mer varaktigt resultat än de som tränar med mer ”tratidionella” metoder (dvs att bestraffning är ett vanligt förekommande inslag). Min erfarenhet är också att positiva metoder med lätthet uppfyller ditt kriterie att det fungerar oftare än det misslyckas, men det kräver att föraren/ägaren tänker och har förmågan att analysera varför något fungerade eller misslyckades och det är där det oftast går åt fanders.

                    Dvs det är inte frågan om att hundarna inte är mottagliga för positiva metoder, det är frågan om att förarna/ägarna misslyckas med att ge rätt instruktioner och att det är där problemet ligger. Titta lite på Victoria Stilwells program, hon är duktig på att läsa hundarna och utnyttja hundarnas vilja att samarbeta men hon är också duktig på att analysera problemen (vanligtvis ägarnas beteende) och att påvisa problemen. De som följer hennes råd och instruktioner brukar lyckas mycket bra medans de som slarvar eller inte fullföljer snabbt får en hund som faller tillbaka till gamla vanor.

                    En annan person som jag kan rekommendera är Memea Molin som skriver bra böcker i ämnet. Eller så kan du titta på siterna Klickerklok eller 3vallare.

                    Positiv förstärkning funkar, det är inte flum eller problem med att hunden plötsligt skulle lyda. Det syns tex när man tävlar i Agility eftersom väldigt många inom den sporten tränar just med positiv förstärkning, speciellt de ekipage som är riktigt framgångsrika.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: