Hur mycket skillnad kan en enda person göra?

Jag hittade historien om William Kamkwamba via bloggen Fritänk. Det är egentligen en rätt enkel liten historia, en fattig pojke växer upp under enkla förhållanden, pojkens familj lever som bönder, ett år slår skörden fel och alla svälter så därför bygger pojken ett vindkraftverk för att kunna konstbevattna grödorna så inte samma sak händer igen ett annat år.

Om man bortser från det där sista steget att den fattige 14-åriga pojken på egen hand och med bristfällig utbildning lyckades bygga sig ett vindkraftverk så är det väl ungefär den bilden många av oss har av Afrika. Fattiga bönder utan utbildning som svälter när skörden slår fel, men normalt sett brukar bilden kompletteras av gråtande barn med svullna magar som håglöst sitter i den apatiske mammans knä medans flugorna surrar, inte en pojke som bestämmer sig för att göra nånting åt det, men ändå så är det här något som blir allt vanligare, fattiga människor runt jorden som gör någonting åt sin situation antingen på egen hand eller efter att ha fått starthjälp av organisationer som insett att bidrag och enorma industriplaner faktiskt inte fungerar i längden. I slutändan måste förändringen komma från det vanliga folket, för enbart den enskilde individen, som kan se och förstå sin situation och sina problem, kan komma med en långsiktig lösning.

En annan historia som jag själv råkade snubbla på innan idag kommer från Indien. Gauriben Brahmin var van vid att ständigt vara i rörelse på jakt efter tillfälliga jobb för att uppehålla livhanken tills organisationen SEWA kom till hennes by där hon anställdes för att brodera kläder och fick en, för den delen av världen, anständig lön för arbetet och i och med det fick hon inte bara pengar, utan även ett liv, frihet och en högre status i samhället och familjen.

Skillnaderna är inte bara ekonomiska. När Gauriben Brahmin började arbeta med sina broderier var både hennes man och svärfar emot det. Kvinnorna hade en mycket låg ställning i byn, gick sällan ur huset. Gauriben beskriver det som att männen knappt visste vilka de var.

–Men deras inställning till mitt arbete förändrades när jag kom hem med pengar till familjen. Idag hjälper min man mig med att hålla reda på mitt schema och mina möten, han hjälper till i hemmet och tar hand om gäster som kommer på besök. Dessutom har vi kvinnor fått mer att säga till om, vi sitter med i de lokala församlingarna och deltar i besluten, berättar hon.

Gaurbien Brahmin skrattar när hon beskriver Sewa som ”en gud” för henne. Livet har tagit en vändning som hon aldrig hade kunnat föreställa sig.

–En kvinna som blir änka behöver inte länge gifta om sig om hon inte vill, utan kan ta hand om sina barn själv. Vi har ekonomisk frihet nu och kan bestämma över våra egna liv. Det hade jag aldrig trott.

SEWA har funnits sen 1972, men jag har aldrig hört talas om dem förut. Jag har inte heller hört om Barefoot College förräns ganska nyligen trots att de varit aktiva lika länge. Det är en hjälporganisation som i stället för att skicka mat och utrustning sprider kunskap, kunskap om hur man borrar efter vatten, bygger bättre bostäder, bygger och underhåller elsystem som får sin energi från solceller, lär upp barnmorskor, doktorer etc. Kort sagt, de ger fattiga den kunskap de behöver för att kunna lyfta sig från sin fattigdom och få ett bättre och friskare liv.

Det som gör att individer och samhällen utvecklas och förbättras är kunskap, ju mer kunskap som sprids i ett samhälle dess fler nya idéer och förbättringar uppstår och idag, med Internet och projekt som One laptop per child så får vi en enorm möjlighet att sprida kunskap snabbare och mer effektivt än någonsin tidigare i historien. För det finns egentligen bara en sak som skiljer oss från de som levde under tex medeltiden och det är den ackumulerade kunskap vi samlat på oss, kunskap som gör det möjligt för oss att fördas enklare med olika fordon, kunskap som gör det möjligt att kommunicera enkelt över långa avstånd och kunskap som botar eller lindrar sjukdomar som annars skulle vara ett evigt gissel för samhället.

Det här är en orsak till att ett fritt, okontrollerat Internet är så viktigt eftersom denna konstanta informationsspridning gynnar oss alla, både vi i I-länderna och de i fattigare länder och därför är det inte acceptabelt att Internet degraderas till en ballare form av kabel-TV för att upphovsrättsindustrin ska kunna fortsätta håva in pengar.

Det handlar inte om gratis, det handlar om frihet. För alla, var man än bor. Därför är jag Piratpartist, för att Piratpartiet står för denna frihet och för att Piratpartiet finns just för att en enda person kan göra skillnad.

Pingat på Intressant.

3 Responses to Hur mycket skillnad kan en enda person göra?

  1. mrperfect72 skriver:

    Vi bygger en maskin tillsammans i Aktiv Demokrati. En ny demokratisk maskin. Vi aer lite grann som killen i artikeln. En bra artikel foerresten. Tackar.

  2. Pingback: Slentrianets idéfängelse « Full Mental Straightjacket

  3. Pingback: 95 teser – del 8: In both internetworked markets and among intranetworked employees, people are speaking to each other in a powerful new way. « Full Mental Straightjacket

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: