Men at work och den fantastiska upphovsrätten

Från SvD:

Den australiska bandet Men At Work har dömts att betala fem procent av alla intäkter från 2002 och framåt för låten ”Down under” från 1983 till ett rättighetsbolag, skriver BBC News. Orsaken är att ett flöjtriff i låten har dömts vara plagierat från barnsången ”Kookaburra bor i ett gummiträd”. Men At Work hade stämts av bolaget Larrikin Music, som köpte rättigheterna till ”Kookaburra” när kompositören Marion Sinclair avled 1988.

Det är alltså inte ens kompositören eller hans släktingar som gett sig på Men at work, utan ett bolag som helt enkelt köpt upp rättigheterna. Det brukar påstås att upphovsrätten ska främja skapandet, men på vilket sätt främjas kreativiteten när musiker (Men at work) stäms av ett bolag vars enda uppgift verkar vara att samla på sig en upphovsrättsportfolio som de sen kan mjölka på pengar? Det står fler detaljer på BBC:s site:

Sinclair, an Australian teacher, wrote Kookaburra Sits In The Old Gum Tree more than 70 years ago. It has since been sung by generations of Australian school children.

Larrikin Music, which is owned by London’s Music Sales Group, bought the rights to the classic folk song in 1990, following Sinclair’s death in 1988.

Det här känns lite som ett parallellfall till Verve versus Rolling Stones (sida 100-101):

By caving in to the demands of overzealous copyright bozos, you could end up like the Verve, a popular British band that scored a major worldwide hit in 1997 with “Bittersweet Symphony.” The Verve negotiated a license to use a five-note sample from an orchestral version of one of the Rolling Stones’ lesser hits, “The Last Time,” and received clearance from Decca Records. After “Bittersweet Symphony” became a hit single, the group was sued by former Stones manager Allen Klein (who owns the copyrights to the band’s pre-1970 songs because of aggressive business practices). He claimed the Verve broke the agreement when they supposedly used a larger portion than was covered in the license, something the group vehemently disputed.

The Verve layered nearly fifty tracks of instrumentation, including novel string arrangements, to create a distinctly new song. In fact, the song’s signature swirling orchestral melody was recorded and arranged by the Verve; the sample from the instrumental record is largely buried under other tracks in the chorus. The band eventually settled out of court and handed over 100 percent of their songwriting royalties because it seemed cheaper than fighting for a egal ruling that might not end in their favor. As if things couldn’t have gotten worse, they were then sued by another old Rolling Stones manager, Andrew Loog Oldham. Klein went after the Verve for infringing on the songwriting copyright, which he owned, but Oldham possessed the copyright on the sampled sound recording.

They totally lost everything.

Not only couldn’t the Verve earn money from their biggest hit, they were stripped of control of their song. For instance, after the group refused Nike’s request to use “Bittersweet Symphony” in an ad, the shoe manufacturer aired the song after it purchased a license from Allen Klein. “The last thing in the world I wanted was for one of my songs to be used in a commercial,” the despondent lead vocalist Richard Ashcroft said. “I’m still sick about it.” In one final kick in the groin, “Bittersweet Symphony” was nominated for a Grammy in the Best Song category, which honors songwriters. Because the unfavorable settlement transferred the Verve’s copyright and songwriting credit to Klein and the Rolling Stones, the Grammy nomination went to “Mick Jagger and Keith Richards.”23 Ashcroft quipped that it was “the best song Jagger and Richards have written in twenty years.” He then suffered from a nervous breakdown and the group broke up.

Eller kanske historien bakom ”Happy birthday to you” (samma pdf, sidan 16):

Schoolteacher Mildred J. Hill and her sister Patty published the song’s melody in 1893 in their book Song Stories for the Kindergarten, calling it “Good Morning to All.” However, the Hill sisters didn’t compose the melody all on their own. There were numerous popular nineteenth-century songs that were substantially similar, including Horace Waters’s “Happy Greetings to All,” published in 1858. The Hill sisters’ tune is nearly identical to other songs, such as “Good Night to You All,” also from 1858; “A Happy New Year to All,” from 1875; and “A Happy Greeting to All,” published 1885. This commonality clearly suggests a freely borrowed melody (and title, and lyrics) that had been used and reworked throughout the century. Children liked the Hill sisters’ song so much that they began singing it at birthday parties, changing the words to “Happy Birthday to You” in a spontaneous form of lyrical parody that’s common in folk music.

It wasn’t until 1935 that the Hill sisters finally got around to registering a copyright on the melody and the new birthday lyrics, claiming both as their own. The years rolled on, and so did the lawsuits, of which there were many. Then, in 1988, Birch Tree Group, Ltd., sold “Happy Birthday to You” and its other assets to Warner Communications (which begat TimeWarner, which will one day give birth to OmniCorp, or a similarly named entity). The owners of Birch Tree told the Chicago Tribune that it was too timeconsuming for a smaller company to monitor the usage of “Happy Birthday to You” and that “a major music firm could better protect the copyright during its final 22 years.”4 It turns out TimeWarner hit the jackpot when the U.S. Congress added twenty more years of protection to existing copyrights. As a result, “Happy Birthday to You” won’t go into the public domain until 2030.

Sen kommer en lång lista på hur denna sång, vars melodi från början i praktiken var public domain och vars text var en remixad version av systrarnas egen, mjölkas på pengar genom att upphovsrättshavarna aggressivt attackerar alla som ens kommer på tanken att använda ”Happy birthday to you” utan tillstånd.

Dagens upphovsrätt är ett resultat av upphovsrättsindustrins girighet och kontrollbehov, inte någon omtanke om artisterna. Därför måste den förändras och anpassas till en verklighet där den nuvarande upphovsrätten gör allt mer skada snarare än nytta. Du har möjlighet att hjälpa till att göra detta möjligt.

RöstaPiratpartiet.

Pingat på Intressant.

Annonser

8 Responses to Men at work och den fantastiska upphovsrätten

  1. Peo says:

    Dessa tre exempel är tagna från från USA, England och Australien. I Sverige fungerar upphovsrätten ypperligt!

    Och hur skulle vi låtskrivare tjäna på att upphovsrätten avskaffas som Piratpartiet vill?

    • qeruiem says:

      Det är helt korrekt att upphovsrätten fungerar annorlunda i Sverige, men den drivs fortfarande mot en hårdare tolkning där den allt mer internationaliserade underhållningsindustrin gör sitt bästa för att alla länder ska få lika drakoniska lagar, inte minst via EU. Underhållningsindustrin och dess lobbyister gör dessutom ett utmärkt arbete att påverka myndigheterna att tolka lagen till deras favör, annars kan jag faktiskt inte se hur TPB hade kunnat bli dömda med tanke på att de faktiskt inte själva vare sig hade illegala kopior eller ägnade sig åt själva kopieringen. Den domen är och förblir rättsvidrig.

      Jag håller dessutom inte med om att upphovsrätten i Sverige fungerar ypperligt även om den, än så länge, fungerar bättre än i USA. Lagen finns till för samhället, inte tvärt om, och om samhället beter sig på ett sätt som är i strid med lagen så är det lagen som måste ändras, inte tvärt om. Idag sprids allt mer kultur via nätet, inte bara i form av tex fildelning och liknande utan även i form av en allt mer växande remixkultur. Detta är en ny kulturyttring som dagens upphovsrätt inte kan hantera, så medans industrin blir allt mer protektionistisk i stället för att försöka anpassa sig så stryps många nya former av kulturyttringar av förlegade och direkt samhällsfarliga lagar.

      Piratpartiet vill inte heller avskaffa upphovsrätten som du påstår, Piratpartiet vill anpassa den till dagens verklighet. Det är inte första gången upphovsrätten förändras i Sverige så det är inte på något sätt en revolutionerande eller samhällsomstörtande idé, snarare är det en kulturförlösande nödvändighet som borde gjorts för länge sen.

      Upphovsrätten skapades för att gynna samhället genom att uppmuntra till skapande, utveckling och spridning av kultur. För att uppnå dessa mål krävs en balans mellan dels samhällets krav på tillgänglighet och spridning, och dels samhällets önskan om att det ska finnas incitament för nyskapande och vidareutveckling av kultur.

      Vi menar att dagens upphovsrätt är i obalans. Ett samhälle där kultur och kunskap är fri och åtkomlig för alla på lika villkor gynnar hela samhället. Vi hävdar att ett utbrett och systematiskt missbruk av dagens upphovsrätt aktivt motverkar dessa syften genom att det begränsar både utbudet av kultur och tillgången till kultur.

      Dagens upphovsrätt brukar delas upp i två olika delar: den ideella upphovsrätten och den ekonomiska upphovsrätten. Vi vill behålla den ideella upphovsrätten som den är idag, men menar att den ekonomiska upphovsrätten behöver moderniseras och anpassas till dagens villkor.


      Men dagens skyddstid – livstid plus 70 år – är absurd. Ingen investerare gör någonsin kalkyler med så lång återbetalningstid. Ingen kan påstå att den i praktiken nästan oändliga skyddstiden är nödvändig för att locka kapital till underhållningsbranschen. Däremot leder den till många negativa konsekvenser för dem som vill bevara eller bygga vidare på klassiska verk. Därför vill vi korta skyddstiden till en nivå som är rimlig ur både samhällets och investerarens synvinkel.

      Dvs Piratpartiet vill inte avskaffa upphovsrätten. Vi vill anpassa den till verkligheten, något som även kommer gynna er låtskrivare. Faktiskt.

    • jeffer says:

      Du har helt fel!

      En besinningslös upphovsrättsregim drar fram över hela världen. Det vidriga bolaget Warner Music har exempelvis skaffat rättigheterna till ”Ekorrn satt i granen” – ett stycke som jag och många andra ser som en naturlig del av vår barndom och därför är i vår ägo – villkorslöst – axiomatiskt. Det är ett kulturarv som ingen kan interferera med gentemot de individer som har en upplevelse av det. Det är den naturrätt som trumfar alla köpta och korrupta lagar. Det finns ingen tvekan om att Warner Music kommer att köra det australiska spåret vid första tillfälle. Dvs när våra korrupta politiker stiftar lagar som gör det möjligt.

      • jeffer says:

        Kommentaren riktad till ”Peo”

      • qeruiem says:

        Sepåfan, det visste jag inte. Å andra sidan, det är förstås självklart att med den nuvarande lagstiftningen så måste även Ekorr’n satt i granen vara upphovsrättsskyddad, det är bara det att sånt tänker man inte på när det gäller nåt som är en så självklar del av samhället som just de gamla kära barnvisorna. Från Wikipedia:

        Ekorren, allmänt känd som barnvisan Ekorr’n satt i granen är en barnsång med text och musik av Alice Tegnér, publicerad 1892 i häfte 1 av Sjung med oss, mamma!. Den har senare kommit att förknippas med Nu ska vi sjunga, den svenska folkskolans sångbok från 1943.


        Originaltexten och musiken ägs av Time Warner och är upphovsrättsskyddad till och med 2013.

        Upphovsrättsskyddat tills verket är 121 år gammalt, jomen. Tanten trillade av pinn för 67 år sen så det är precis som det ska vara enligt lagstiftningen, att det är helt åt helvete just för att verket, trots allt, är en del av vårat kulturarv och i princip varenda liten kotte trallat låten när de var små är förstås en annan femma som lagstiftningen tar väldigt lite hänsyn till. I folksjälen är verket public domain, men upphovsrätten har en annan åsikt.

        Den stora frågan är fortfarande, på vilket sätt gynnar det upphovsmännen och kulturskapandet i samhället att deras livsverk fortsätter ticka pengar i 70 år efter deras död?

  2. Pingback: Tweets that mention Men at work och den fantastiska upphovsrätten « Full Mental Straightjacket -- Topsy.com

  3. E-mannen says:

    @Peo: En upphovsrätt som inte tillåter det här är ingen bra upphovsrätt:

    Om lagen hade följts hade du ALDRIG ALDRIG ALDRIG fått skratta eller digga det här för ingen hade haft råd med remixkulturen som uppstått.

    Och om du gillade vad du hörde så sök gärna efter mer Songsmith-låtar 🙂

    • qeruiem says:

      Oahaha! Den där var ju helt underbart galen!

      Tur att det finns de som vågar hitta på sånt här i alla fall. Jag vill inte påstå att det var direkt bra, men det var fruktansvärt underhållande. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: