Steelneck: I en alltför kontrollerad omgivning, tenderar folk att abdikera ansvar.

Steelneck har återigen skrivit i princip en blogpost i ett kommentarsfält igen, och eftersom jag tycker det är synd om det inte får mer exponering än så så repostar jag den här. Steelneck, scenen är din!


I en alltför kontrollerad omgivning, tenderar folk att abdikera ansvar.

Ansvar. Det där har tyvärr blivit ett allt grumligare begrepp på senare tid, ibland har det tom. gått så långt att folk tror att deras ansvar är att lyda sin chef, de måste påminnas om att frasen – Men jag lydde ju bara order.. – är den klassiska ursäkten för att slippa bära ansvar. Du Rick, skrev ju själv om två väldigt ansvarsfulla personer när du bloggade om dina två hjältar, de tog ansvar. Nu kanske ni tycker att jag driver från ämnet, men håll ut, min kurs är spikrak.

Det handlar också om rätt och fel. Är det rätt att lyda chefen? Inte alltid skulle nog de flesta säga. Men om jag då spetsar till saken och frågar: Är det rätt att lyda lagen? Här börjar en del vingla, låt oss då först räta ut den saken med följande frågeställning:

Kan politiker göra fel? Givetvis kan det bli fel ibland, politiker är bara människor som ibland gör fel. Ytterst är det därför lagar ändras ibland, det bidde fel, även om politikerna själva sällan erkänner det. Lagarna stiftas i ett syfte, i regel ett mycket gott syfte, om än missriktat ibland. Men om det rätta då är att vara laglydig, då måste det alltså innebära att det inte bara är rätt att göra det som gagnar syftet, tex. att skydda staten eller medborgarna, utan också att det skulle vara lika rätt att utföra handlingar som skadar staten eller dess medborgare..

Rick, du har också skrivit om Isabella Lund och dragit paraleller till de homosexuellas situation för 80 år sedan i din keynote Effektiv brottsbekämpning eller demokrati? Där om någonstans visar du också vad som i grunden raseras med övervakning utan brottsmisstanke, ingen av dem hade vågat någonting om de visste att de var övervakade. De hade agerat så grått och “medelsvensson” de någonsin kunnat, bara gjort vad de förväntats göra, inget annat utåt sett.

Vi har alla mött henne, eller hört talas om henne. Kassörskan i matvaruaffären som begär legitimation av en pensionär som köper en folköl tillsammans med basvarorna. Ett typexempel på oansvar, hon törs inte ens ta det uppenbara bedömningsansvaret och lyder bara order, det värsta är att hon för att rationalisera det för sig själv intalar sig att hon gör det för att värna sitt jobb. Hon fattar ju att pensionären är över 18 och hon både skäms och rodnar när hon begär leg, därför kickar rationaliserandet in av rädsla för att chefen skulle komma på henne att inte begära legitimation. Är butiken dessutom övervakad så att chefen kan se henne i kassan så ökar troligheten för scenariot än mer, men om hon visste att hon inte skulle bli påkommen, då skulle hon våga ta ansvaret och konstatera det uppenbara.

Vi kan också se det i argumentationen hos de som förespråkar kameraövervakning. De inser att en kamera rent fysiskt inte kan ingripa och då kommer argumentet om att kameran förändrar beteenden, i detta har de helt rätt och däri ligger också kränkningen av mig som hederlig person. När vi vet att vi är övervakade gör vi normalt inte saker som drar på oss uppmärksamhet. Mer än 99% av alla människor är hederliga, därför har kameran motsvarande påverkan på hederligt folk respektive brottslingarna. De hederliga blir inte mer hederliga av en kamera, de blir bara mer grå.

Vi ser också ibland hur höga “potentater” ropar efter regler att följa, någon generaldirektör eller liknande som ber politikerna om regler att följa. Vad de ber om egentligen är att slippa ansvar och bara behöva följa protokoll, alltså ofta ett uppvisande av oansvar. För 20 år sedan kallade vi dem för “apparatniks” när de fanns i öst. Detta oansvar och inställsamma lydighet där alla bara lyder order leder helt logiskt till den mest extrema toppstyrning man kan tänka sig, det var därför som redan Platon kallade den lydiga typen för den tyranniska, inte för att de önskade tyranneri, utan för att beteendet leder till det, extrem toppstyrning. Vi känner alla igen typen och det är en egenskap vi alla bär på i olika omfattning – man biter inte den hand som föder en – vi skiter inte där vi äter – och liknande talesätt. Framförallt känner vi alla igen typen som slickar uppåt och sparkar nedåt, karriärister som egentligen är fullkomligt livsfarligt förödande för vilken organisation som som helst eftersom de är så otroligt lättkontrollerade marionetter av dem som har makt över vad de vill åt, karriären.

Men, det stannar inte heller där. Vi blir lydigare och “skötsammare” när vi övervakas, men en organisation, eller än mer ett samhälle blir också allt mer handlingsförlamat i takt med lydigheten. Folk lyder, de tar inte ansvar utifrån egna slutsatser och tänkande, men för det oväntade finns inga färdiga protokoll eller order.. Sveriges agerande vid tsunamikatastrofen är ett klockrent exempel. Alla ansvariga som förstod vad som hände, visste vilka resurser de hade, insåg vad de kunde göra osv. gjorde ingenting.. Så såg det ut genom precis hela hierarkin, ända upp till den i detta fall de facto (ofrivillige?) diktatorn som var på teater. Ett tag verkade fritidsresors Lottie Knutsson mer handlingskraftig än hela landet sammantaget. Inga hjältar där inte, även om det värsta som hade kunnat hända vid ett felbeslut var att ett Hercules-plan hade fått vända hem och ödslat lite bränsle och personaltid i onödan.

Sådana här apparatniks har det helt naturligt svårt med konceptet kring oskyldighetspresumtion och skapar en miljö som agerar preventivt på mardrömmar, alltså rena fantasier eftersom farhågor om något ont inte är mer sant än goda drömmar. Så uppkommer statens paranoia och rädda människor är farliga människor, i synnerhet de med makt eller vapen. En spiral där ansvarslös lydighet premieras och ansvariga ropar efter protokoll för att slippa ta ansvar.

I en alltför kontrollerad omgivning, tenderar folk att abdikera ansvar, försöker leva sitt liv under radarn. Ansvar handlar inte om att vara lydig, att ta ansvar handlar om att agera efter eget huvud. I ett sunt system känner man förtoende att kunna göra så. “Men jag lydde ju bara order..” det är den klassiska ursäkten för att slippa ansvar. Men när man är övervakad och måste kunna svara för allt man gör, då gör man inte lika mycket. Det är rätt sällan som vi kan motivera precis allting vi gör, i synnerhet inte när vi agerar på känslor eller prövar våra vingar med något nytt. När man är övervakad slutar man att pröva sig fram, som övervakad känner man inte förtroende, snarare misstro. Det drabbar all utveckling i samhället, såvida ordern inte kommer uppifrån, då lyder man och behöver inte utmärka sig och behöva svara på frågor om ens motiv och agerande.

Jag hävdar att det framförallt var den effektiva brottsbekämpningen och paranoida misstänksamheten som gjorde att länderna bakom järnridån blev såpass på efterkälken, inte dess politiska system. Detta eftersom samma sak hade skett i ett helt annat politiskt system med samma paranoia och auktoritäritet. De hade exakt alla grundläggande resurser, de hade även kunnandet och teknologin. De kunde ha åkt till månen på 60-talet, de sköt upp satelliter närmast på löpande band, de byggde kärnkraftverk mycket tidigt, hade allsköns spetsteknologi inom sjukvården, kunde operera ögon med laser redan på 70-talet och de producerade vapen och flygplan av världsklass. Men allt detta kom uppifrån, order som bara behövde lydas, men i det lilla var de fullkomligt oförmögna och kunde inte fixa drägliga förhållanden i vardagen, eftersom vanligt folk gjorde vad de kunde för att inte sticka ut från mängden, inga innovationer eller utveckling där inte. Men fuska och mygla? Ja så fort tillfälle gavs och de trodde sig komma undan med det, det var en social fjäder i hatten att kunna fuska till sig bidrag eller på andra sätt lura staten (givetvis), men ingen entreprenörsanda, utvecklande och öppen åsiktsbildning, ingenting. Bara grått och trist utåt sett. Det är denna utveckling vi slår in på när vi kastar ut babyn med badvattnet och förutsätter att folk har något fuffens för sig när de bara vill hålla vissa saker privat.


Pingat på Intressant.

Advertisements

20 Responses to Steelneck: I en alltför kontrollerad omgivning, tenderar folk att abdikera ansvar.

  1. Olofb says:

    #wordness

  2. Pingback: Tweets that mention Steelneck: I en alltför kontrollerad omgivning, tenderar folk att abdikera ansvar. « Full Mental Straightjacket -- Topsy.com

  3. ”Jag hävdar att det framförallt var den effektiva brottsbekämpningen och paranoida misstänksamheten som gjorde att länderna bakom järnridån blev såpass på efterkälken, inte dess politiska system.”

    🙂

    Övervakning leder till fattigdom

    • steelneck says:

      Ja, indirekt leder det till fattigdom. Men jag tror att det är viktigt att utöver det du citerade att också lägga till den efterföljande meningen om att samma sak hade hänt i ett helt annat auktoritärt system med samma paranoia. Detta för att inte styra in diskussionen till om kommunism är bra, dåligt eller förskräckligt, för då spårar allt ur och börjar handla om något helt annat än övervakningens konsekvenser.

      Hos Falkvinge skrev gastlind en bra sammanfattande kommentar, jag tar mig friheten att kopiera in den här

      gastlind skrev:

      Naturligtvis är lagen ibland hopplöst efterbliven. Skulle det vara moraliskt OK att anmäla sina grannar som ”förrädare” i Sovjet eller som ”kommunister” i Amerikatt bara för att en lag eller förordning säger så?

      Nej naturligtvis har varje individ ett ansvar att själv ta ställning och i vissa fall aktivt _bryta_ mot lagen ( ja lagar kan faktiskt vara så vidriga under vissa omständigheter, se bara på nazi-Tyskland, Stalin-Sovjet eller tvångssteriliserings-Sverige på 30-talet ).

      Övervakning gör att folk blir rädda för att göra FEL. Bästa sättet att slippa göra fel är att göra INGET ALLS. ( Det har jag blivit ganska övertygad gäller oavsett vilken instans, organisation, stat eller bolag som själva övervakningen sker på… )

  4. Jättebra skrivet, och välförtjänt i bloggformat. önskar bara fler fick läsa det, speciellt i politikernivå.

    För då slipper jag bry mig 🙂

    Detta är väl så som folk vanligtvis tänker om politik… ”låt någon annan sköta det”. Det hör ju till alla att ta sitt eget ansvar både i politik och samhälle.

  5. E-mannen says:

    Bra skrivet! Sätter ord på tankar man har men inte lyckats formulera själv.

  6. Beelzebjörn says:

    Jag gillar bloggtroll som Steelneck. Brukade vara ett själv…. Smög runt på diverse bloggar av alla möjliga färger och tog diskussioner. Det där är något jag saknar efter att ha börjat blogga. Man förlorar rätt mycket tid på det, och så plötsligt sitter man där en dag, och minns inte när man senast hemsökte en ny blogg av annan partifärg, som inte tillhör den där cirkeln av bloggar som man vanligtvis länkar. Jag överdriver lite, men det blir väldigt lätt att man stelnar till när man överger nomadlivet.

    Grymt bra initiativ att publicera kommentaren som en bloggpost Qer 😉

    • qeruiem says:

      Jag har själv upplevt att steget från att bo i andras kommentarsfält till att ha en egen blog har både för- och nackdelar, men en av de stora fördelarna som jag ser det är att det är JAG som bestämmer ämnet. Det gör det lite lättare när man svävar omkring i sitt resonerande (min blog, min text, jag svamlar som jag vill!), samtidigt som det också innebär att man är tvungen att själv komma på ämnet vilket är lite jobbigt ibland (jag har en hög påbörjade texter som kört fast pga det).

      Men det är sant, jag kommenterar mer sällan i andras kommentarsfält. Jag försöker bli bättre på det igen…

      • steelneck says:

        Predikar för kören.. Ibland bannar jag mig själv för att jag mest förekommer på ”Piratbloggar”. Jag skulle göra mycket bättre nytta på andra bloggar, men det är rätt sällan som andra bloggar triggar något engagemang som får mig att vilja skriva något, men visst händer det ibland.. Jag är också betydligt mindre aktiv bakom datorn idag än före FRA-omröstningen. Efter den övervägde jag faktiskt att säga upp min uppkoppling och sluta använda uppkopplade datorer. Jag sade faktiskt upp min e-postlåda vilket idag bara känns skönt eftersom jag hade sådana fruktansvärda mängder spam och någon mobiltelefon har jag aldrig ägt. Hade jag inte haft en familj så hade jag ”dött” vad beträffar internet den dagen, jag känner fortfarande en viss krypande obehagskänsla varje gång jag skriver något på nätet och privat kommunikation har jag helt slutat med eftersom privat kommunikation faktiskt blev förbjudet när operatörerna tvingas kopiera till de där ”samverkanspunkterna”. Ja bara att använda det ordet för något sådant visar med all önskvärd tydlighet hur långt det gått. Inte ens min digitala kamera används för familjebilder längre, har plockat fram min analoga igen och framkallar familjebilderna själv (det är lättare att framkalla och kopiera färg än vad många tror).

        Detta helt beroende på att staten börjat tilltvinga sig privat kommunikation helt utan brottsmisstanke. Jag kan givetvis inte ha något som helst förtroende för den som beter sig så oerhört respektlöst mot mig, jag behandlas inte längre som oskyldig utan tvärt om som en potentiellt skyldig. Allt mitt tidigare förtroende för stat, polis, militär och myndigheter rämnar, för att inte tala om politiker..

  7. mrperfect72 says:

    Jag kan foerstaa kaenslan du beskriver.

    Man kaenner samma kaensla i foeretag vid uppsaegningstider. Folk blir spaenda och slutar prata. Alla kaenner sig oevervakade. Likt kycklingar som undrar vilken kyckling som ska till slakt. Skratten blir falska.

    Naer arbetsloesheten aer laag aer det en skoenare och varmare staemning mellan maenniskor. Ledningen foersoeker haalla arbetarna glada och noejda. Beroem blir viktigt och verklig lojalitet uppstaar.

    Den verkliga orsaken till arbetsloesheten:
    http://robertwensman.wordpress.com/2010/05/30/filmtips/ (kolla film nr. 2)

  8. TOQig says:

    Skrämmande välformulerat!

  9. Pingback: Det enorma komplexet och du… | Hans Blogg

  10. Överste Pimpelspö says:

    Det finns inget som heter tyranneri. Det rätta ordet är tyranni.
    Mvh, Överste Pimpelspö.

  11. Pingback: Ask och konsten att laga en spikpistol « Full Mental Straightjacket

  12. Pingback: Politikerförakt « Full Mental Straightjacket

  13. Pingback: Kan vi kanske blicka framåt i stället? « Full Mental Straightjacket

  14. Pingback: Att aldrig riktigt hinna allt det där man vill « Full Mental Straightjacket

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: