Likriktningen inom svensk blockpolitik

Jag har roat mig med att tanka ner datat från valpejl och skapat lite statistik över våra partier. En del saker jag upptäckte var att skapa statistik över hela landets samtliga val var rätt meningslöst för då flöt allt ihop till en stor oöverskådlig gröt, förmodligen för att tex kommunalpolitiker sällan är politikerproffs utan därmed har en fast inkomst från något annat håll vilket gör tex inkomststatistiken rätt oöverskådlig. Jag har därför valt att fokusera på kandidater till riksdagen när jag genererat mina grafer.

De partier som är med i min statistik är samtliga riksdagspartier samt FI, SD och PP. Det finns visserligen totalt 16 partier som ställer upp i riksdagsvalet (enligt valpejl), men det får finnas nån måtta på staplandet så jag har nöjt mig med att ta med dem som har en chans, som jag ser det, att sitta i riksdagen efter årets val! FI har jag placerat i vänsterblocket och SD i högerblocket eftersom det verkar mest korrekt att göra så. Alla bilder är klickbara.

En av de saker Piratpartiet ofta hävdar är att det är ett ungdomligt parti, och statistiken visar att vi har fog för det påståendet.

Piratpartiet har, som ni kan se, en väldigt stor andel personer under 35 bland sina kandidater även om min statistik inte tar hänsyn till tex placeringen på röstsedlar eller andra saker som kan påverka den faktiska medelåldern för respektive partis representanter när valet väl är över. Det finns en liten åldersskillnad mellan blocken, något som jag först trodde berodde på Miljöpartiet som ofta framställs som ett ungdomligt parti.

Och där kan vi avliva den myten, medelåldern för riksdagskandidaterna för MP är den 4:e högsta av de 10 partierna jag särredovisar! Den kompletta listan (från lägst till högst medelålder) är PP (32.5 år), FI (40.2), S (43.6), SD (44.6), M (45.3), C (46.5), MP (46.6), V (47.1), FP (48.8) och KD (49.3), så bortsett från nykomlingarna på arenan så är det S och M som lyckats bäst med återväxten.

Man kan även titta på hur många företag de olika kandidaterna har och givetvis har jag gjort en graf över det med.

Det här är väl den minst överraskande grafen, företagarandan är stor på högerkanten precis som väntat. Fördelat på parti ser det ut såhär.

Det intressanta här är att på den yngre halvan av skalan så är socialdemokrater i princip lika glada företagare som moderater medans den äldre halvan verkar vara mer uppdelad i traditionellt arbetare-företagare-tänk. Faktum är att totalt sett är socialdemokrater tredje största företagarna bland kandidaterna, enbart slagna av moderater och centerpartister! Men bortsett från S så är företagandet definitivt starkast i borgarleden, med undantag för SD. Där är det dåligt med entrepenörsandan, med undantag för en synnerligen driftig senior som nog kan ses som ett smärre mätfel.

I Piratpartiets fall varierar det rätt kraftigt, förmodligen för att PP samlat folk från både traditionellt vänster- respektive högerhåll men även för att många inom Piratpartiet har blivit politiker ”mot sin vilja”, dvs att man valt att engagera sig politiskt inte främst för att man varit politiskt intresserad utan för att försöka stoppa den nuvarande utvecklingen mot en övervakningsstat med en allt mer krympande integritet.

På inkomstsidan ser det vid en första anblick också ut som förväntat mellan blocken.

Borgarna ligger högre än vänsterblocket i samtliga årsgrupper, men även där blir läget annorlunda när man bryter ner det per parti.

Socialdemokrater och moderater är de som ofelbart drar in mest pengar och de ligger på en så gott som delad förstaplats! Övriga partier beter sig lite mer som de höger- respektive vänsterpartier de är förutom, återigen, SD. Riktigt roligt blir det om man tittar på högsta inkomsten per parti.

Inte nog med att socialdemokrater i medeltal tjänar lika bra som moderater, de drar dessutom in storslam och placerar sig högst i hela tre av åldersgrupperna! Av de fem kandidaterna med fetast inkomst är tre socialdemokrater och bara plats nummer tre (FP) och fem (M) hamnar på högerkanten. Övriga partier på vänsterkanten, V, FI och MP, placerar sig däremot på mer förväntade jumboplatser tillsammans med, återigen, SD.

Ska man försöka sammanställa det här på ett hyfsat överskådligt sätt så ser läget alltså ut såhär.

Återigen ser vi en blockskillnad som stämmer överens med den traditionella vänster-höger-politiken men även denna gång förändras bilden när statistiken delas upp på de individuella partierna.

Jag har lagt till hur stor andel av kandidaterna som har en inkomst som är högre än 500.000 och 800.000 kronor per år och över lag visar den här sammanställningen ganska bra hur pass lika Socialdemokraterna är de borgerliga partierna, speciellt då Moderaterna. Det är uppenbart att det lönar sig att vara stor inom Svensk politik och att både S och M har gjort liknande taktiska val för att nå dit.

  • Socialdemokraterna må påstå sig vara ett vänsterparti, men de lever inte som de lär utan beter sig i mångt och mycket allt mer som ett borgerligt parti.
  • Socialdemokraterna och Moderaterna är idag två partier som drivs av människor från samma socialklass vilket givetvis påverkar den politik som drivs.
  • Socialdemokrater och moderater dominerar blocken tack vare sin stora del av väljarbasen.
  • Småpartierna i riksdagen som rättar in sig i blockleden och därmed blir stödpartier till S och M vinner möjligen på det på kort sikt, men på lång sikt urholkar detta partiernas trovärdighet (tex integritetsfrågan för V och MP samt kärnkraftsfrågan för C).
  • Pga att stödpartierna dels förlorar trovärdighet men även för att de blir mer osynliga när blockpolitik prioriteras så får de allt svårare att locka till sig väljare.
  • Pga en allt mer sviktande väljarbas kommer stödpartierna få allt svårare att nyrekrytera politiker och medelåldern kryper uppåt vilket på sikt kommer leda till en ond spiral mot ett ännu svagare stöd.
  • Sverige går mot ett tvåpartisystem, likt det i USA med två högerval där lydpartierna riskeras att åka ur riksdagen ett efter ett.
  • Många väljare kommer allt mer känna att det inte finns ett parti för dem (tex borgerliga kärnkraftsmotståndare) och kommer leta efter alternativ utanför dagens riksdagspartier.
  • FI och SD kommer, om de tar sig över 4%-spärren, ganska omgående rätta in sig på vänster- respektive högerkanten och kommer därmed inte förändra politiken med än möjligen i vissa, specifika frågor.

Vad jag skulle vilja se i svensk politik vore en revitalisering. Några saker som skulle kunna åstadkomma det vore tex.

  • Lydpartierna bryter sönder blockpolitiken och vågar skapa sig en egen identitet igen.
  • Piratpartiet kommer in och orsakar därmed en ”fri politisk radikal” som öppnar upp för förändringar där partier, eller enskilda personer, vågar stå för sina åsikter och därmed bryta med dagens skyttegravspolitik.

Personligen tror jag inte att det första kan hända om inte det andra händer, så för att över huvud taget få till en förändring i svensk politik krävs det att Piratpartiet tar sig över 4%-spärren. Så länge som svensk politik domineras av S och M så kommer det aldrig hända något mer revolutionerande än småförändringar av skattesatser och omorganisationer av myndigheter. Den skillnad som finns mellan blocken finns idag bara bland lydpartierna och de är idag så marginaliserade att de på egen hand inte längre klarar av att påverka svensk politik nämnvärt.

Så även om ditt hjärta finns hos något av våra nuvarande riksdagspartier så är det bästa du kan göra ändå att rösta på PP för att i och med det lösa upp dagens dödläge och därmed, på sikt, vitalisera svensk politik för att vi förhoppningsvis återigen ska nå en situation där vi har ett antal riksdagspartier med individuella profiler och hjärtefrågor. Om PP inte kommer in i riksdagen kommer vi få se en fortsatt färd mot en allt mer cementerad blockpolitik som sakta förvandlar Sverige till en nation som hade alla möjligheter men som tappade bort dem för att politikerna var mer upptagna med att ägna sig åt föråldrad retorik än att försöka leda Sverige in i framtiden.

Det är, bokstavligt talat, ditt val.

Pingat på Intressant.

30 Responses to Likriktningen inom svensk blockpolitik

  1. Pingback: Tweets that mention Likriktningen inom svensk blockpolitik « Full Mental Straightjacket -- Topsy.com

  2. Gabriel Sjölund skriver:

    Riktigt intressant och läsvärt inlägg med en massa intressant datasammanställning. Bra skrivet!

  3. Thomas Tvivlaren skriver:

    Mycket bra jobbat Qer!

  4. scaber nestor skriver:

    riktigt bra.

  5. Emil Isberg skriver:

    Underbar sammanställning.

  6. MrPerfect72 skriver:

    Bra jobbat. Snyggt. Direktdemokratisk valsamverkan med andra partier aer det som fattas och detta skulle automatiskt faa loss en hel massa taktikroester som skulle haemna paa de partier som verkligen foertjaenar dem. Daerfoer aer min slutsats lite annorlunda aen din just nu, men om PP foeraendras i framtiden aer det fullt moejligt att jag blir pirat paa allvar.
    MVH
    MrPerfect72
    Medlem av Aktiv Demokrati

  7. Pingback: opassande » Blog Archive » Lästips för en seg söndag

  8. Christer skriver:

    Mycket bra sammanställt och skrivet.

    Hörde på P1 idag (föga överraskande) att partierna kontinuerligt gör hemliga opinionsundersökningar (hemliga i den bemärkelsen att resultaten inte publiceras) som styr deras ställningstaganden i valrörelsen.

    Dessa undersökningar görs i utvalda målgrupper så att man tar reda på t.ex. vad småföretagare skulle tycka om ditt eller datt, eller vilka frågor de tycker är viktiga.
    Alltså slåss alla partier om att vända kappan rakast efter vinden och då är det inte så konstigt att skillnaderna urholkas.

    Detta är ett mycket illavarslande tecken på hur illa ställt det är med demokratin i Sverige; det blir svek på alla fronter och vi får kanske snarare ett enpartisystem än ett tvåpartisystem.

    • mrperfect72 skriver:

      @Björn Odlund

      Jag tror du har raett. Partierna har urvattnats paa sina ideologier, PP har en viktig ideologisk punkt, men saknar bredd, i detta val, tyvaerr. Det kunde varit mindre urvattnat, anser jag, med ex. mer profilerade personer att roesta paa.

      Haer har du min politiska agenda som jag foer fram under valsamverkanspartiet Aktiv Demokrati:
      http://aktivdemokrati.se/aktiv-demokrati-martin-gustavsson-tycker.html daer givetvis alla Pirater aer varmt vaelkomna in och foeraendra och paaverka om de vill.

      MVH
      MrPerfect72

  9. Pingback: S och M är de två mest lika partierna | Rick Falkvinge (PP)

  10. Pingback: Piratpartister analyserar åldersfördelningen inom olika partier « Nej till pirater och Piratpartiet

  11. Yamiko skriver:

    ”svensk politik domineras av S och M”
    *fniss*

  12. qeruiem skriver:

    Tack för alla glada kommentarer.🙂

    Jag ser också att vårat hustroll hittat hit. Synd att han ägnar sig åt billiga påhopp i stället för att bidra med en konstruktiv motanalys. Nåja, han kallas väl inte hustroll för intet.😉

  13. Björn Odlund skriver:

    Jätteintressant!!

    Tvåpartisystem tror jag inte vi kommer få så länge vi har kvar systemet med proportionella val, skulle S och M bli de enda partierna genom att de andra skulle gå upp i dom, eller på annat sätt försvinna tror jag folk skulle tröttna på att det fanns så få alternativ, vilket skulle öppna upp för den som skulle vilja starta ett nytt parti.

  14. Pingback: Statistisk analys och konstiga slutsatser « Emil Isberg

  15. Mikael Nilsson skriver:

    En annan MYCKET intressant jämförande analys finns här, för statistiknördar. Den baseras på hur partierna har röstat.

    http://www.eudoxa.se/politics/

  16. Pingback: Valpejl-fail? « Valda delar

  17. maloki skriver:

    Where’s mah flattrbutton!!😛

  18. limes--> skriver:

    Har alltid funderat varför det är så intresserat att göra statistik över det som tjänar mest (jag hör själv dit, antar att det är för att makten brukar ha pengar). Men varför fans det ingen bild över det som tjänar 0 kronor, samt över vilka som har mest uppgift saknas. Det berättar väll en hel del om partierna också.

    • qeruiem skriver:

      Jag var faktiskt inte främst intresserad av att se vilka som tjänar mest utan likheterna mellan partierna. Jag hade FÖRVÄNTAT mig att de borgerliga partierna skulle vara mer lika varandra och att Socialdemokraterna skulle hamna nånstans mellan V/MP och borgarna, så jag blev helt enkelt väldigt förvånad över att se att likheterna mellan Socialdemokraterna och Moderaterna var så slående och att de typiska blockskillnaderna bara syntes mellan lydpartierna.

      Att politiker tjänar bra rent generellt tar jag för givet, det vore förmodligen väldigt farligt för demokratin om de hade direkt ont om pengar…

  19. Thomas Tvivlaren skriver:

    ”Att politiker tjänar bra rent generellt tar jag för givet, det vore förmodligen väldigt farligt för demokratin om de hade direkt ont om pengar…”

    Samtidigt så upplever jag alltmer att problemet vi idag lider av är det motsatta, dvs politiker som inte har något annat att falla tillbaka på för de har sedan ungdomsåren verkat inom sina respektive partier och formats till yrkespolitiker (med allt vad det innebär) och som gör precis vad f-n som helst för att få fortsätta få en plats i maktens korridorer med tillhörande attribut.

    Av ovanstående skäl så vore det trivsamt om våra demokratiska partier tog sig en funderare på vikten av att skapa bra ”blodcirkulation” i sina halvdöda partikroppar genom att dels a) tillse att återväxten prioriteras vad gäller medlemmar (och allmänt engagemang) samt b) tidsbegränsar varje förtroenderoll så att inte samma dö’nickar (och sedermera girigbukar) parkerar sina tilltagna bakdelar allt för länge på maktpositioner av absolut fel skäl.

    Dessvärre har även PP ett och annat att lära vad gäller detta.

    • qeruiem skriver:

      Ja, det är ett jätteproblem. Just denna politikerbroilerverksamhet känns oerhört farlig för samhället och det vore markant bättre om tex en större andel 30-40-åringar som redan haft ett decennie i arbetslivet kom in.

      De finns förstås också, men det känns som att det är en utrotningshotad art. Troligen för att bilden av en politiker idag är av ett slipat proffs som ska prata lite lagom styltat och uppklätt…

      • Christer skriver:

        Jag har många gånger varit inne på samma tankar som ni, och funderat i banor kring att man kanske skulle ha en begränsning för hur länge en förtroendevald får vara det. Typ ok att sitta två mandatperioder, sedan är man inte valbar igen förrän man kvalificerat sig genom att hålla sig utanför politiken i minst en mandatperiod.

        Men det där är bara lösa idéer, som jag knappast lär kunna försvara i en diskussion, av den enkla anledningen att det inte är särskilt noga genomtänkt. Idéerna kanske spricker direkt om man börjar granska dem närmare…

  20. Pingback: Därför ska Moderater rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet 2010 « Emil Isberg

  21. mrperfect72 skriver:

    ”Att politiker tjänar bra rent generellt tar jag för givet, det vore förmodligen väldigt farligt för demokratin om de hade direkt ont om pengar…”

    Nja. Den girige kommer alltid vara fattig. Vissa noejer sig inte med en 40 fots segelbaat. De vill ha en lyxjakt. Och en munk som lever i fattigdom skulle inte bry sig om pengarna alls. Karaktaer maets inte i inkomst och hederlighet haenger inte paa loenen.

    Jo. Raedslan hos politikerbroilers att lyda partipiskan i sin iver att sitta kvar aer ju inte heller bra.

    • qeruiem skriver:

      Visst är det så, men samtidigt så finns det en koppling mellan låg inkomst och mutbarhet, så politiker (och tjänstemän) ska alltid tjäna så pass att mutor inte blir ”försvarbart”. I samhällen där alla vet att staten betalar pissdåligt blir det med tiden acceptabelt att folk behöver lite ”smörjning” under bordet för att få saker gjorda, det är en oerhört farlig utveckling.

      VAR den gränsen går är förstås individuellt, men så länge den typen av mutor hör till extrema undantag så är det i alla fall ingen fara för samhället.

      • mrperfect72 skriver:

        Nja…jag tror givetvis att det kan finnas en viss koppling mellan låg inkomst och mutbarhet, men vi talar inte om indiska loenenivaarer haer. Nej, jag tror mer det handlar om hur lagen aer skriven och risken att aaka dit och konsekvenserna.

        Om man skapar en speciell politikerklass med hoega loener kommer detta leda till att det drar till sig maenniskor som gillar pengar. DET kan ju istaellet vara en anledning att ha politikerloener som ligger paa genomsnittet foer en svensk medborgare, ev, kan utbildningsnivaan avgoera loenen.

        Det skulle ge politikerna ett incitament att skapa en politik som aer bra foer de medborgare denne representerar eftersom det skulle gynna dem. Att minimera deltagandet till tvaa mandatperioder vore ocksaa rimligt saa att politik inte blir karriaer och foedkrok.

        Om mutbrott/bestickning eller maangsyssleri blir mycket olagligt aer det givetvis ocksaa ett incitament att haalla sig hederlig foer de politiker som inte har hederlighet som ett normaltillstaand.

  22. Pingback: Anledningen att klyftorna ökar? « Aktiv Demokrati's blogg

  23. Pingback: Valpejl: Om du var aktiv i ett annat parti, vilket skulle det vara? « Emil Isberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: