Rättssäkerhet

Det övergrepp som de två poliserna i tunnelbanan i kombination med razzian och Joshens upprop fick mig att fundera på rättssäkerhet.

Den första gången jag hörde talas om att en civil filmat ett polisövergrepp var 1991 i fallet med Rodney King. Visserligen hade Rodney King brutit mot lagen:

After being tested 5 hours after the incident, King’s blood-alcohol level was found to be just under the legal limit. This meant that his blood alcohol level was approximately 0.19—nearly two and a half times the legal limit in California—when he was driving.

men även som brottsling håller nog de flesta med om att man har rätt att bli behandlad enligt lagen och inte bli misshandlad med batonger och sparkar vid gripandet. Därför blev det en chock för många när det visade sig att George Holliday (som för övrigt betalade ett högt pris för sitt mod) filmat händelsen och när denna film sändes i TV-nyheterna blev det, helt enkelt, ett jävla liv.

Men det var inte förräns när domen mot polismännen föll som ”The shit hit the fan”, som jänkarna brukar säga:

On April 29, 1992, the seventh day of jury deliberations, the jury acquitted all four officers of assault and acquitted three of the four of using excessive force. The jury could not agree on a verdict for the fourth officer charged with using excessive force.

Dvs tre av de fyra åtalade polismännen blev helt frikända och man kunde inte komma överens vad det gällde den fjärde vilket resulterade i vad man i USA kallar ”A hung jury”. Det vore en underdrift att säga att domen inte mottogs väl, tvärt om så resulterade det i ett 6 dagar långt upplopp. Givetvis orsakades inte upploppet enbart av den här enskilda händelsen utan det här blev helt enkelt droppen som fick bägaren att rinna över.

Det som skrämmer mig med Polisen som mitt i tunnelbanan står är egentligen inte att det finns rötägg inom polisen (det finns det överallt) det som verkligen skrämmer mig är alla som berättar om liknande incidenter. Det här är mao vanligare än man tror och i många kretsar är förtroendet för polisen helt enkelt kört i botten, precis som upptakten till Rodney King-incidenten i Kalifornien. Polisen, och staten, ter sig allt mindre god och det blir inte bättre allt eftersom det kommer fler åtgärder som ska kontrollera medborgarna, speciellt som många av dessa åtgärder inte införs i demokratisk ordning. Att man sen ger sig på tex fildelare med metoder man trodde var reserverat för samhällsfarliga våldsbrottslingar höjer inte direkt förtroendet för rättsväsendet och det är här, i urholkandet av förtroendet för polis och rättsväsende, den stora faran nu ligger.

Rättssäkerhet i samhället

Det fanns en tid då lagen byggde landet. Det var en tid då Kungens makt utgick från Gud och som Guds ställföreträdare hade Kungen rätt. Folket hölls i schack mha religionen och nåde den som inte höll sig i ledet! När religionen börjar tappa mark vittrar även denna inställning till lagen sakta sönder och man börjar tala om folkets rättsmedvetande (not: Jag är inte jurist, men jag räknar kallt med att om jag ställer till med allvarliga klavertramp så kommer jag bli rättad innan jag sprider allt för allvarliga irrläror omkring mig😉 ):

Men hur skulle man då finna fram till det rättsmedvetande hos folket som manifesterade rätten? Savigny var helt klar över att det inte fanns hos de enskilda medborgarna. Med de oklara och komplicerade rättsförhållanden som präglade dåtidens Tyskland torde man fatt en i det närmaste kaotisk bild om man försökt sig på en enkätundersökning. För Savigny var i stället folket en ideell storhet som präglades av ett nedärvt kulturellt sammanhang. Med höjd kulturnivå hade en allt större specialisering inträtt genom vilket bl a en särskild juristprofession uppstått. Rättsmedvetandet var därigenom numera endast möjligt att finna genom studier av den juridiska verksamhetens historia. Det var hos den juridiska professionen som det allmänna rättsmedvetandet manifesterade sig. På grund av det organiska folkbegreppet låg dock ingen motsägelse i att Savigny ansåg sig kunna finna ”folksjälen” hos en begränsad del av medborgarna.

I Savignys lära finns en dubbel ansats som är en del av förklaringen till att han kunnat ses som vetenskaplig föregångsman av personer med vitt skilda vetenskapsuppfattningar. Genom att betona en hos ”folket” rådande rättsuppfattning i stället för Guds, förnuftets eller statens lag, öppnades vägen för ett mer empiriskt inriktat rättsstudium. A andra sidan är en stark inriktning på rättens systematiska sammanhang en viktig del av hans lära. Det är denna som gjorde att han kunde bli pandektvetenskapens och därigenom den sk begreppsjurisprudensens anfader. Denna utvecklingslinje kan synas helt strida mot en sociologisk förståelse av rätten, men Savignys lära rymde bägge tendenserna inom sig.

Dvs lagen utgår inte längre från Gud med Kungen som föreställare utan ska i stället spegla vad folket anser vara rätt eller fel! Rättsmedvetande! Detta synsätt finns givetvis även i Svensk lagstiftning:

Straffrättskommittén (SRK), som utformade brottsbalken (BrB) i denna del, menade uttryckligen att, i motsats till vad gäller påföljderna, uppfattningen av det straffbara området präglades av en i stort sett obruten tradition som det varit kommitténs uppgift att ge uttryck för i lag. Den abstrakta lagstiftningsteknik man valde var också ett uttryck för en klar skepsis mot lagstiftningen som styrmedel.

Förmodligen hade kommitténs inställning präglats av dess ordförande, Birger Ekeberg. Utan att vara rätts teoretiskt inriktad gav han i många sammanhang uttryck för en rättsuppfattning som låg den historiska skolan nära. Ekeberg menade således att lagarna ej är ”ett en gång för alla givet slutet system, som lever sitt eget liv vid sidan av verkligheten, utan en produkt av det mänskliga livet självt, vilken växer och växlar med den allmänna kulturutvecklingen och betingelserna för denna”.

Mao, lagen måste spegla sin samtids uppfattning om rätt och fel och kan inte vara statisk. Samtidigt kan inte rättsväsendet bli en vindflöjel för tillfälliga opinioner:

Det är dock inte alltid som rättssystemet bör anpassa sig till ”rättsmedvetandet”. Ofta lär missnöje ha sin grund i bristande kunskaper om de faktiska problemens karaktär och rättsliga behandling. I stället för lagändring krävs då information och insyn. I andra fall kan fråga vara om tillfälliga men kanske starka opinionssvängningar som inte bör få genomslag i rättsskipningen. En viktig uppgift för rättssystemet är också att påverka det allmänna rättsmedvetandet. Även för detta ändamål kan dock rättsmedvetandeundersökningar vara väsentliga för att bedöma behov och lämplig utformning av lagstiftning.

Hela det där dokumentet är oerhört intressant, även om det delvis är lite tungrott för en lekman. Ett stycke i avslutningen är definitivt värt att citera:

Både ur demokratisk synvinkel och för att systemet inte skall bli ineffektivt är det av stor betydelse att straffrättsskipningen inte för folk i allmänhet framstår som orättfärdig eller obegriplig. Det är viktigt att den har kontakt med ”det allmänna rättsmedvetandet” i reduktionistisk mening. Dess innehåll är visserligen endast ett av många skäl som måste vägas in vid straffrättssystemets utformning och tillämpning. För att trygga att straffrättssystemet inte förlorar kontakten med vanligt folks föreställningar kan olika metoder tillgripas. Hänsyn till rättsmedvetandeundersökningar är endast en och inte den viktigaste. Det är väsentligt att systemet är sådant att det lämnar utrymme för insyn, kontroll och påverkan. Offentlighetsprincipen och lekmannainflytandet i domstolarna är viktiga inslag för att trygga en folklig straffrätt. Systemet måste också vara enkelt och överblickbart och därför systematiskt och det måste vara explicit. Detta ställer krav på utformning av både lagstiftning och domskäl.

Det är här jag anser att dagens politiker håller på att gå käpprätt åt helvete, och det till musik (bokstavligt talat).

  • Det är inte ok att poliser använder maktmedel mot medborgare i stil med hot om drogtester, våld eller andra övergrepp oavsett om medborgaren i fråga är skyldig eller ej.
  • Det är inte heller ok att kriminalisera allmänt accepterade beteenden och ge dem absurt höga straffskalor som annars brukar vara förbehållet grova våldsbrott.
  • Det är definitivt inte ok att införa övervakning och kontroll av medborgarna och dessutom göra detta utan någon form av demokratisk insyn.

Den IT-revolution jag redan skrivit om kommer påverka även hur vi ser på lagen. Inte nog med att informationen av den här typen av övergrepp nu snabbare och mer okontrollerat sprider sig, rättsmedvetandet blir också starkare när medborgarna har möjlighet att kommunicera direkt och inse att vi inte är ensamma om våra åsikter. När poliser tidigare misskötte sitt ämbete var det väldigt svårt som medborgare att nå ut med sin kritik, men i och med att tekniken numera gör det möjligt för enskilda medborgare att dokumentera vad som händer (och tex mobilkameror och bambuser gör det allt lättare att skapa motreaktioner på nolltid) så blir det allt svårare för myndigheter att skyla över missförhållanden och pinsamma incidenter.

När underhållningsindustrin tidigare hade lättare att föra fram sina åsikter okritiserat kunde de driva igenom sin agenda enklare, som tex detta klassiska och numera direkt dråpliga exempel visar:

Idag har motsvarande försök varit del i att Piratpartiet skapades som en direkt motåtgärd.

För allvarligt talat, frågan ”Men hur ska artisterna ta betalt?” är egentligen fullkomligt ointressant, artisterna får helt enkelt klura ut själva hur de ska kunna leva på sin verksamhet. Den enda frågan som är intressant för oss medborgare och för samhället i stort är ”Hur ska vi kunna återskapa rättssäkerheten?”.

Just nu krymper rättssäkerheten snabbare än glaciärerna.

Pingat på Intressant.

10 Responses to Rättssäkerhet

  1. Anders Troberg skriver:

    När det gäller rötägg bland polisen så beror det på flera saker:

    * Det är ett yrke som främst drar till sig de som är minst lämpade för det.
    * Det finns ingen ordentlig utgallringsmekanism för att på ett tidigt stadium sortera ut de olämpliga.
    * Det finns en tydlig kultur inom polisen att man skyddar andra poliser, no matter what. Det ger rötäggen fritt spelrum.

    Jag är egentligen tveksam till om sveriges polis är räddningsbar. Det är möjligt att enda sättet att komma till rätta med den utbredda korrumptionen är att lägga ner den och bygga upp en ny organisation från grunden, med helt ny personal och nya styrmekanismer.

  2. Christer skriver:

    Bara en notering; det verkar på något mystiskt vis som att några dansband överlevde trots allt… inte för jag skulle ha saknat dem personligen men vi har alla våra böjelser…

    • qeruiem skriver:

      Jomenvisst. Jag slits mellan beklagan och tacksamhet. Å ena sidan anser jag dansband vara musikvärldens motsvarighet till akut magknip, å andra sidan hade inte Just D’s absolut mest geniala tolkning av Tre gringos gått att realisera utan hjälp av Thorleifs.

      Så det är väl som vanligt, det finns fördelar och nackdelar med allt. Även dansband.🙂

  3. Pingback: Netopia tar hjälp av Sveriges Läromedelsförfattares Förbund « Full Mental Straightjacket

  4. Pingback: Följetongen Kling och Klang « Full Mental Straightjacket

  5. Pingback: Peanut Gallery: Rättsmedvetandet « Full Mental Straightjacket

  6. Pingback: Att rationalisera det irrationella « Full Mental Straightjacket

  7. Pingback: En felaktig slutsats « Full Mental Straightjacket

  8. Pingback: Kony 2012 « Full Mental Straightjacket

  9. Pingback: Polisen och alla vi andra « Full Mental Straightjacket

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: