Anonymitet – att hålla tyst på bussen?

Emma skrev en klok blogpost med titeln ”Finns det nån plats där man kan vara anonym längre?” och det finns inte så mycket att anmärka på det. Dvs om det inte vore för kommentarerna:

Det är klart att man ska få vara anonym om man så önskar. Samtidigt ska man inte kunna gömma sig bakom ip-adresser och ” internet ” . Det man tycker måste man väl tycka både offline och online? När man exempelvis kommenterar positivt eller negativt kan man väl åtminstone stå för vem man är? För att man ska kunna ha en ärlig och öppen diskussion måste man veta vem man talar med.
Antingen står man för sina åsikter offline och online eller så anser jag att man ska vara en betraktare.


Värt att tillägga när man åker buss och inte talar är man anonym. När man är tyst är man anonym. Men när man ger sig in i en diskussion bör man väl visa vem man är? Hur kan man diskutera med en person som gömmer sig bakom namnet ” anonym ” och vad har man för trovärdighet i att göra så?

Jag tycker detta är att göra en höna av en fjäder och man kan välja att se glaset halvfullt eller halvtomt. Jag tycker du ser glaset halvtomt.

…whut!?

Ok, till att börja med, om man inte talar på bussen är man tyst. Varken mer eller mindre. Att jämföra att hålla käften med att vara anonym är som att jämföra gräddstuvad potatis med halvsyntetisk motorolja, kvalitetsklass 10W40. Det är komplett olika saker!

Anonymitet (från gr. ανωνυμία sv. ”Utan namn”, från början ”Utan lag”) innebär att den personliga identiteten eller annan identifieringsinformation om personen inte är känd för någon (till exempel då det gäller äldre verk) eller bara för ett fåtal.

Beroende på vem man är så kan man stå mitt på Sergels Torg och hålla låda och ändå vara komplett anonym, men man kan också stå tyst som en mus i en garderob och ändå vara långt ifrån anonym, speciellt om datalagringsdirektivet går igenom eftersom det innebär att:

  • Alla dina telefonkontakter registreras och sparas i minst ett halvår.
  • Alla dina SMS-kontakter registreras och sparas i minst ett halvår.
  • Alla dina e-mail! registreras och sparas på samma sätt. (Ja, du läste rätt. Journalistförbundet, dags att vakna.)
  • Alla gånger du varit uppkopplad på Internet från ditt eget abonnemang registreras med klockslag och IP-adress.
  • Varje gång du ringer eller SMSar någon, så registreras varifrån och klockslag. Det där “varifrån” gäller alltså även mobiltelefoner. Mobiltelefoner blir statliga spårsändare som gör att staten kan ta fram en karta över hur du rört dig i din vardag det senaste året. Staten får alltså långt mer information om dig än du kommer ihåg själv.

Dvs när du står där i din garderob och av gammal vana råkar ha med din mobiltelefon så vet storebror exakt var du är på ett par meter när. Redan idag registreras dessutom varje persons resor med kollektivtrafiken och allt fler bussar får övervakningskameror, så oavsett hur tyst man än sitter i sitt hörn så är anonymiteten redan hotad. Speciellt på bussen hur hårt du än kniper igen.

Anonymitet är nödvändig för demokratin

Om världen vore perfekt skulle förmodligen inte anonymiteten vara nödvändig, men eftersom inte världen är perfekt så måste det finnas sätt att informera om tex korruption eller kriminalitet utan att råka illa ut själv. Om inte möjligheten till att förbli anonym finns så är risken överhängande att vissa typer av fakta aldrig kommer fram, ett exempel på det är att om inte Wikileaks, en site på nätet som specialiserat sig på att se till att känslig information kan läckas utan att tipsaren blir känd, hade funnits hade troligen aldrig fakta om ACTA-avtalet blivit publikt kända i tid för att protestera mot avtalet.

Wikileaks behöver för övrigt donationer och hälp akut för att kunna fortsätta sitt viktiga arbete!

Just detta behov av att kunna förhålla sig anonym anses vara så viktigt i vår demokrati att det även står inskrivet i lagen:

Meddelarfriheten regleras i 1 kap. 1 § 3 st tryckfrihetsförordningen (TF).

En meddelare har rätt att vara anonym enligt 3 kap TF. Meddelarfriheten gäller även offentliga tjänstemän. Friheten innebär frihet från straffansvar om uppgiftslämnandet strider mot sekretessbestämmelser, om man ej genom utlämnandet gör sig skyldig till högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, uppror, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, oriktigt utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för envar eller tillhandahållande av sådan handling i strid med myndighets förbehåll vid dess utlämnande, när gärningen är uppsåtlig, eller uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i 7 kap 3 § TF.

Datalagringsdirektivet riskerar dock att urholka meddelarfriheten vilket är ett direkt hot mot demokratin!

Ett annat exempel på när anonymiteten är oerhört viktig för demokratin är vid allmänna val. Eftersom det av olika orsaker (pga arbetsgivare, familj etc) kan vara kontroversiellt vilket parti man röstar på så sker själva röstningen anonymt i omärkta kuvert. Här skulle man förstås kunna följa samma resonemang och omvandla ”Men när man ger sig in i en diskussion bör man väl visa vem man är?” med ”Men när man röstar bör man väl visa var man står?”. I en ideal stat vore det förmodligen inte något problem, men det finns många fall från mer oroliga länder där röster köps och där man förvissat sig om att den köpta rösten förblir köpt just därför att det går att verifiera hur personen röstat.

I ett system där rösten är anonym kan man bokstavligt talat ta pengarna och ändå rösta som man vill, eftersom rösten därmed inte är verifierbar blir det därmed också svårare att verkligen vara säker på att den köpta rösten lyder order.

Anonymitet och att vara tyst

Ett tragiskt exempel på hur en raserad anonymitet får folk att tystna finns i Tyst… förlåt, Tyskland:

Tyskland implementerade EU:s datalagringsdirektiv redan i början av året och sedan dess måste landets teleoperatörer spara information om sina kunders telefonsamtal och e-post i sex månader.

Lagen har dock fått oväntade konsekvenser, visar en undersökning från det tyska forskningsinstitutet Forsa. Redan efter mindre än ett halvår började många tyskar att förändra sina kommunikationsvanor.


– Konsekvensen har blivit att en del människor faktiskt har förändrat sitt beteende eftersom de vet att deras kommunikation sparas. Och det handlar inte om kriminella, utan om vanliga människor, säger den tyska EU-parlamentarikern Alexander Alvaro till SvD.se.

Dvs när anonymiteten raseras förändras våra kommunikationer! Hur de förändras beror givetvis på situationen, men typiskt börjar medborgarna självcensurera sig för att inte råka illa ut. När tankar och idéer inte längre sprids fritt drabbas demokratin vilket i längden kan skada friheten. Just möjligheten för personer att kunna avslöja hemligstämplad information som hotar samhället är en av de mer extrema situationerna men även en så enkel sak att kunna diskutera en arbetsgivare som beter sig olämpligt eller be om råd i ett forum hur man ska kunna ta sig ur ett förhållande där man kanske blir misshandlad utan att själv råka ut för repressalier kräver i praktiken möjligheter att kunna kommunicera utan att uppge vem man är.

Det kan även finnas fördelar att kunna vara anonym för att kunna prova olika roller, tex utge sig för någon annan än man är eller prova på att debattera utifrån en annan ståndpunkt än man annars har. Jag har tex själv tidigare i vissa sammanhang utgett mig för att vara tjej, vilket gav mig många intressanta erfarenheter om hur det är att vara tjej på Internet samt, inte minst, hur olika tjejer och killar emellanåt behandlas. Skälen till att vilja förhålla sig anonym är mao många, men jag vill påstå att i de absolut flesta fallen är de legitima.

Anonymitet är mao en väsentlig del av demokratin.

Slutligen hoppas jag att alla hade en trevlig Alla hjärtans dag!

Uppdatering: Hon utvecklar sitt resonemang på sin egen blogg. Det blir inte mer rätt där…

Kalle har skrivit en oerhört insiktsfull kommentar på Emmas blog, den är definitivt mer rätt!

Pingat på Intressant.

Annonser

9 Responses to Anonymitet – att hålla tyst på bussen?

  1. Jag ser inte att din kommentar ska ligga som ett länkflöde i min blogg. Jag skriver ingenting om FRA. Jag är emot FRA. Men jag är för att man vågar stå i en privat blogg vem man är när man kommenterar till en annan.

  2. Sedan helt ärligt talat vad har MITT inlägg med detta att göra?? ser du diskussionen i min blogg och på twitter jag tycker att man ska stå för sina kommentarer när man kommenterar i en privat blogg och är en privatperson..

    Snacka om att göra en höna av en fjäder!
    Ursäkta att jag svär men vad fan har det jag skrivit att göra med det här: * Alla dina telefonkontakter registreras och sparas i minst ett halvår.
    * Alla dina SMS-kontakter registreras och sparas i minst ett halvår.
    * Alla dina e-mail! registreras och sparas på samma sätt. (Ja, du läste rätt. Journalistförbundet, dags att vakna.)
    * Alla gånger du varit uppkopplad på Internet från ditt eget abonnemang registreras med klockslag och IP-adress.
    * Varje gång du ringer eller SMSar någon, så registreras varifrån och klockslag. Det där “varifrån” gäller alltså även mobiltelefoner. Mobiltelefoner blir statliga spårsändare som gör att staten kan ta fram en karta över hur du rört dig i din vardag det senaste året. Staten får alltså långt mer information om dig än du kommer ihåg själv.

    Haha! Vad har det med det att göra? Det jag skriver är att jag tycker folk ska stå för sina åsikter sedan har jag också skrivit att det finns undantag men jag pratar om när man kommenterar i bloggar. Inte om att avlyssna folks mobiler eller fra eller något annat.

    Förknippa mig gärna inte med sådant det står jag inte alls för och det har du ingen rätt att påstå!

  3. Kalle says:

    Hej! Kul att se sin kommentar länkad. Jag har ingen blogg, se. Uppmuntrad av detta skrev jag en till kommentar hos Emma.

    @Katja: Jag ser att du kommenterar lite överallt, men allvarligt talat så är det väldigt svårt att förstå vad du menar. Dina kommentarer och inlägg är såpass röriga att det inte går att reda ut någon sammanhållande argumentationslinje. Detta tillsammans med din brist på respekt för fakta (t. ex. ”Voltaire-citatet”, som alla vet är falsk) gör att det är svårt att bemöta dig.

  4. Katja: Den stora poängen som vår ömme Qeruiem vill föra fram är att anonymitet handlar om långt mer än bara bloggkommentarer. Ditt inlägg om bloggkommentarer är ett bra inlägg om just bloggkommentarer, men Emma/Opassandes resonemang sträcker sig utöver detta. Jag har själv som policy att jag behandlar anonyma (i betydelsen ”inte underskrivna av en bloggare”) kommentarer som andra klassens medborgare i mitt kommentarsfält, så jag är med dig så långt.

    Vad Q – och jag – vänder oss mot är ditt överförande av anonymiteten i ett sammanhang, dvs bloggsammanhanget, till mer vardagliga sammanhang. Att kommentera en blogg anonymt är inte riktigt samma sak som att vara anonym ute i offentligheten.

    Vi har alltså att göra med två olika sorters anonymitet här. Om vi blandar ihop dem så leder det till vissa märkliga och obehagliga konsekvenser, som Q pekar på.

    Jag tror vi skulle kunna undvika mången missförstånd om vi bara backar ett steg och försöker definiera vad vi menar med ”anonymitet”. Det betyder olika saker i olika sammanhang, och vi vill ju inte blanda ihop äpplen och päron, inte sant? 😉

  5. Jag har bara pratat om anonymitet i bloggar. Jag fick länken till opassande i ett dm på twitter och om jag ska vara ärlig trodde jag den handlade om det eftersom jag var fullt upptagen att diskutera blogg-kommentarer.

    Jag är inte för FRA jag röstade på piratpartiet? Jag är för demokrati och absolut för ett samhälle där man ska skydda svaga och utsatta människor som behöver få vara anonyma och som inte vill synas. Misshandlade kvinnor, utsatta barn.

    Det är bara det att jag inte har diskuterat det kan nu i efterhand inse att min kommentar inte alls passade in i den bloggen eller i det sammanhanget. Jag står för att jag tycker man ska om man diskuterar i en blogg som denna gärna skriva ut sitt namn om jag exempelvis vill diskutera något privat i min läsare tycker jag det är roligare och mer trovärdigt att göra det med folk som kan säga vem dem är.

    Det är så många och nu har detta inte hänt mig men bloggare som får anonyma kommentarer med elaka ord och jag tycker det är fel. Jag tycker om när man tycker olika men jag tycker man i en privat liten blogg kan stå för sina åsikter på samma sätt som man kan stå för dem offline.

    Jag känner inte alls att jag hör hemma i denna diskussionen och har kanske för att jag kommenterade i den bloggen satt mig här. Jag pratar inte om rätten att vara anonym i samhället för den friheten tycker jag att vi har och ska ha. Ska kämpa för.

    Jag pratar om när människor är elaka mot varandra och gömmer sig bakom namnet anonym. Jag tycker det är en EXTREM skillnad och jag vill inte alls överhuvudtaget bli förknippad med att förespråka FRA eller liknande för det har jag aldrig gjort. TVÄRTEMOT! Jag tror på människor och tror på en fri värld, jag skriver en bok med en kompis om fildelning och att vara fri på internet.

    Det tycker inte jag alls är samma sak och jag blir lite upprörd när någon ska skriva om mig som om jag på allvar tycker man ska lyssna av folks mobiltelefoner osv..

    Jag hör nog inte hemma i er diskussion och ni kanske inte i min. Eller de hör kanske inte hemma i varandra?

    • qeruiem says:

      Det där låter markant bättre, så nu blir jag glad. 🙂

      Även om jag fortfarande tycker att anonymitet har sin plats även i bloggar så kan jag förstå din pragmatism i just fallet blogkommentarer. Dock, att bara acceptera anonymitet ibland är lite av ”det sluttande planet” och angående att icke-anonyma kommentarer skulle vara mer värda så håller jag nog med Kalle. Men, men…

      Vad gäller FRA var det inte kopplat till dig specifikt, det var bara en modern Alla hjärtans dag-hälsning med en ironisk touch. Jag har definitivt inte anklagat dig för att vara en FRA-kramare.

  6. Pingback: Anonymitet och demokrati olika begrepp? « Aktivdemokrati's blogg

  7. Vad kul! Sedan är jag en hemskt luddig person, jag älskar att skriva poesi och skriver inte särskilt konkret sakligt och fackligt. Det är inte min grej 😦

    Jag tycker det är bra att ni för er diskussion och jag tycker att den är hemskt viktig. Även om jag inte är så insatt så tycker jag absolut man ska få vara anonym i samhället om man vill och jag tycker vi måste skydda utsatta personer.

    Det var nog fel av mig att kommentera i det inlägget för jag förstår ju att folk hugger till och att det blir helt galet. Jag borde liksom ha läst vad bloggen handlade om och sett helheten. Det gjorde jag inte.

    Ha det så bra i alla fall.
    Och lycka till med allt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: