Rösta i Primärvalet! Kandidater värda att uppmärksammas (A-C)

Nu börjar det dra ihop sig till deadline i Piratpartiets kandidatval och med bara ett uns av tvekan gav jag mig an min självpåtagna uppgift att personligen utvärdera samtliga kandidater. I mitt sökande efter den optimala listan av representanter hittade jag flera kandidater som jag tycker förtjänar ett omnämnande så jag tänkte göra det just här med en förklaring om varför. De urvalsregler jag valt att följa är:

  • Syns man inte, finns man inte. PP är ett parti som i mångt och mycket har sina rötter i Internetkulturen och de kandidater som inte är aktiva på nätet anser jag har diskvalificerat sig själva.
  • Forumet är, på gott och ont, väldigt mycket PPs samlingspunkt. Att inte vara aktiv i sin kandideringstråd i forumet vill jag jämföra med att inte dyka upp på tex ett medlemsmöte för att medlemmarna ska kunna fråga ut personen, dvs definitivt negativt.
  • Personer som startat en blog eller börjat skriva i en kandideringstråd för att sen ”krokna” efter ett tag anser jag inte visar på den uthållighet och den hängivenhet inför uppgiften som krävs och jag vågar inte lita på att de personerna kommer mäkta med 4 år i riksdagen.
  • Jag tar ingen som helst hänsyn till kön, ålder, hudfärg, sexuell läggning, religion eller annat ovidkommande. Jag är emot kvotering och vägrar att applicera någon som helst politiskt korrekthetstrams på mitt urval. De personer jag lyfter fram har jag valt uteslutande utifrån deras redovisade åsikter och deras sätt att hantera frågor mm.
  • Om jag inte är överens med de åsikter som presenterats och det, för mig, är viktiga ämnen det gäller så har jag givetvis diskvalificerat kandidaten även om det i övrigt är kunniga och engagerade personer. Det här är, trots allt, mina favoriter och jag gör inget som helst anspråk på att vara objektiv i mina bedömningar.

Eftersom det är så kort tid kommer jag publicera fortlöpande (en lagom mängd kandidater per post), min förhoppning är att hinna igenom alla kandidaterna i någorlunda god tid innan deadline för omröstningen. Slutligen vill jag rikta ett stort tack till alla kandidater som underlättat mitt jobb genom att tydligt visa genom sitt (totala brist på) engagemang och sin (fullkomliga frånvaro av) presentation att de inte är seriösa kandidater. Tack vare er (icke-existerande) insats minskade min arbetsbörda från 229 till 145 kandidater. Vad detta innebär för arbetsbördan att gå igenom alla kandidater bör definitivt inte underskattas.

Så, dags för listan!

Anders Hedberg

Anders är, som jag tolkar det, en driven person med fyra egna grundade företag bakom sig och han är även distriktsledare för södra distriktet, vilket givetvis måste anses vara meriterande! Han har även summerat sina åsikter på frågorna i tråden i ett lättläst och strukturerat format i ursprungsinlägget vilket jag anser vara omtänksamt mtp att det är mycket att smälta om man ska tvingas läsa hela tråden (vilket jag iofs gjorde ändå). Anders är främst intresserad av patentfrågorna och lämnar helst övriga frågor till mer lämpade personer. Bra saker som Anders har skrivit:

Innan jag driver en fråga i en viss riktning så brukar jag lyssna runt rätt mycket, läsa, fundera och diskutera mig fram till en ståndpunkt.

Verken i sig bör få rättigheter. Ungefär som barn som växer upp, vid en viss ålder övergår ansvaret från föräldern och de får ett eget liv.

Bara för att man staplar en massa sanna fakta, betyder det inte att helheten och slutsatsen blir sann. Jag har fått en inblick i både företag och numera den politiska världen och jag tror inte på någon världskonspiration av vare sig banker, sionister, kapitalister, socialister, CIA, guldreserven, Ron Paul etc. Var och en må ha sin egen agenda, men det är inte samordnat.

33% av medlemmarna i PP anser att patenträtten bör försvagas. 14% av befolkningen i övrigt. MEN och det här är oerhört viktigt för Sveriges framtid och näringsliv – 100% av de forskare som jag träffar inom området anser att patenträtten bör försvagas.

Ok, jag anser att Conucopia snackar skit eller är förblindad av någon sorts ultraliberal vakenrörelse. Exempel – Hur kan man kalla socialdemokraternas ekonomiska politik för fascistisk när de försvarar de svaga? Koorperativ inslag finns kanske, men fascistisk? Skitsnack.
Jag har sett vad medlemmarna vill bredda vårt program med för frågor. Den ena vill ha skattelättnader och den andra höjda pensioner. Den tredje mer bidrag till arbetslösa och den fjärde slopade socialbidrag. Go figure. Vi ska inte bredda vår politik utanför våra kärnvärden.

Brian Gerish radar upp en massa saker i sitt State of the Nation som är hemska som man säger, ja, ja, ja, ja det är sant till. Sen emellanåt klämmer han in med ett ”detta är socialism, det är farligt”. Traditionell påverkan. Få folk att säga ja och sen säger de ja till det budskap man vill sälja in också…. vilket verkar vara att en brittisk välgörenhetsorganisation(?)/think tank är satan själv.

Anders Nordin

Anders var med och bildade Miljöpartiet och har därmed mycket erfarenhet från den tiden som Piratpartiet kan ha stor nytta av. Han är även aktiv jordbrukare med fokus på ekologiskt jordbruk, vilket jag tycker är är föredömligt och dessutom, som han själv visar på, är ett område som tangerar Piratpartiets intressesfär. Bra saker Anders har skrivit:

Partisystemet (det parlamentariska systemet) fungerar stenhårt utifrån antalet mandat som var och en har i riksdagen och om dessa är till någon nytta för regeringsmakten. Man litar naturligtvis mera på med de som man tidigare gjort avtal med än med nya okända krafter. Oavsett vilken lojalitet man skriftligen/muntligen säger sig stå för. Partipiskan är lika stenhård. Har man en ledamot som kraftigt motsätter sig partiets politik så får den gå på semester eller vara sjuk (och då träder kvittningssystemet in och en ledamot av motsvarande block kvittas då bort eller så träder en mer lojal ersättare in). Vill man profilera sig (mot någon speciell grupp) så låter man någon ledamot rösta mot sitt eget förslag. Om man då vet att man ändå har tillräckligt med stöd för att få igenom sitt förslag. Och ledamoten som gick emot sitt eget parti (omröstningen om FRA t ex) kan höjas till skyarna och partiet kan säga att man har högt till tak.

Från ett piratperspektiv är situationen mycket allvarlig. Företagen har patent på såväl utsäde/gröda som bekämpningmedel. I ett framtida perspektiv, om utvecklingen fortgår som nu, så är detta en av de allra viktigaste piratfrågorna. Maten, vår föda och livsenergi, hur den brukas och vad den innehåller riskeras att kontrolleras av ett fåtal företag.
Eftersom jag är ekologisk odlare så ser jag GMO också som ett hinder för utveckling av det ekologiska jordbruket.
Genteknikindustrin vill helst undvika diskussion om sin totala fokusering på Roundup- och Bt-grödor. Man vill hellre tala om de nya GMO-grödor som är under utveckling, särskilt sådana med resistens mot olika växtsjukdomar. Men även om det så småningom skulle komma några sådana, ändrar det knappast helhetsbilden av GMO-jordbruket som ett hinder för utvecklingen av ekologiskt hållbart jordbruk. Det som står närmast på tur att lanseras är dessutom inte sjukdomsresistenta grödor, utan ännu fler Roundup- och Bt-sorter, bland annat av världens två dominerande livsmedelsgrödor vete och ris.

Det politiska ansvaret har renderats till att tycka till om en sak som man funderat över. Att tycka till om ditten och datten kan man göra över fikabordet eller i parlamentet. I parlamentet får man betalt. Så fort folk börjar kalla sig politiker har de iklätt sig en yrkesroll, som de facto inte existerar utan är en total anomali. Då har man fjärmat sig alltför långt från de människor och deras idéer som man är företrädare för.
Och naturligtvis är det så att en massa servicetyper hänger på varje politiskt parti i riksdagen. Det behövs jurister och utredare och sekreterare och experter av allehanda sorter. Eller inte om man nu inte vill. Det är tjänstemännen som kommer in och som tar över din namnunderskrift en tjugotal gånger varje gång en motion eller skrivelse skall läggas fram för allas ögon och för att den skall gå igenom så har texten kompromissats om ett otal gånger med andra partiers skrivare som också fått sina namnunderskrifter beslagtagna. Och det är tjänstemännen och utomstående som börjar skriva texter formuleringar och motioner som den gode riksdadgslemoten endast behöver skriva under i form av sin namntecknings-skrivare.

Anna Troberg

Behöver jag egentligen förklara varför? Nå, ok. Med sin erfarenhet från förlagsbranschen tillför Anna en relativt unik kompetens som de flesta aktiva Piratpartister saknar, hon är dessutom oerhört engagerad, duktig och har gjort väldigt mycket för partiet, inte minst som andre vice ordförande, sen hon blev omvänd. Det är skäl nog och hon var egentligen given på min lista över favoriter redan innan jag läste hennes kandideringstråd. Annas kandidattråd är inte så intensiv som andras (kanske för att Anna redan är rätt känd) och därmed finns det inte lika många guldkorn heller, men en bra sak Anna skrivit är:

PP säger att man vill korta den kommersiella upphovsrätten till fem år. Det ska jag ärligt erkänna att jag först tyckte lät lite kort och tänkte att ca 10-15 år vore bättre. Men efter att ha pratat med folk som jobbar med marknadsföring och försäljning av kultur, så har jag insett att fem år kanske inte är så kort tid trots allt. Beslut om att publicera konstnärliga verk av olika slag grundas oftast på kalkyler där man förväntar sig att projektet ska gå med vinst helst inom ett år, ispecialfall inom två. Om inte, så blir det oftast ingenting av.

Bengt Jonsson

Jag trodde faktiskt inte att jag skulle vara överens med Bengt i många frågor men jag valde ändå att ge honom en ärlig chans och det har jag inte ångrat! Även om jag inte är säker på att jag helt håller med om hans åsikter om att patentsystemet bör reformeras snarare än rivas upp så har jag insett att Bengt har en mycket grundligare insikt i hur patent fungerar (det säger nog mer eller mindre sig själv med tanke på att Bengt totalt har varit anställd nästan 20 år i Patent- och Registreringsverket) och att hans kompetens i patentfrågor skulle vara till nytta för partiets riksdagsarbete. Egentligen spelar det inte heller någon praktisk roll om vi inte är helt överens eftersom en total avveckling av patentsystemet knappast kommer vara möjligt att genomföra under en valperiod i alla fall. Bra saker Bengt har skrivit:

Det finns forskning som visar på att graden av allmänt välstånd i ett samhälle hänger mycket starkt samman med graden av förtroende mellan människor, framförallt mellan människor som är *främmande* för varandra, dvs inte tillhör samma familj, klan, ort. Eller partidistrikt för den delen. Ett lägre förtroende mellan främlingar leder nämligen till att en större andel av resurserna läggs på att skydda sig mot dessa ”andra”, och mindre läggs på ansträngningar som för att de skall ge utbyte i framtiden kräver att man kan lita på andra. Ett övervakningssamhälle leder alltså till stagnation och fattigdom.
Denna tendens förstärks också i en ond cirkel, genom att människor som är vana vid att problem i allmänhet löses genom övervakning och kontroll, kommer att själva, så fort de stöter på ett problem, leta lösningar i ”verktygslådan” övervakning, kontroll (och fysiska avspärrningar).
Historien visar ett övertygande samband mellan samhällen som kollapsat som en följd av ökade utgifter för ”säkerhet”, övervakning och, ytterst, krig. Romarriket, Sovjetunionen.

Piratpartiet kommer att expandera sina politik. Bättre uttryckt – Piratpartiet kommer att *applicera* sina kärnvärden på fler områden än nu. Det är jag övertygad om. Men det får inte göras hux-flux. Det finns två fällor att gå i som vi sett av de senaste debatterna.
Den ena är att påverkas av idéer som skvalpar runt i tiden, ”go 2009”, så att säga. Den dekonstruktivistiska kritiken mot Piratpartiet för den sneda könsfördelningen och därmed följande krav på kvotering är ett exempel på detta. Jag skriver ”dekonstruktivistisk” därför att den utvecklar inte politiken, utan tar istället energi ifrån den. Därmed inte sagt att inställningen hos många i debatten att Piratpartiet ”står över begrepp som könsmaktsordning”, att Piratpartiet ”kännetecknas av saklighet bortom könsbegreppet”, att Piratpartiet så att säga är ”postpatriarkalt”, och att därför all kritik som tar sin utgångspunkt i den faktiska könsfördelningen är orättvis och kränkande – därmed inte sagt att den inställningen är ”rätt”. Det går också att hävda att Piratpartiet är sakligt på så sätt att i Piratpartiet får alla vara män, även om de är kvinnor. Men i en jämställd värld får kvinnor vara kvinnor, inte vara män bland andra män. Och då menar jag inte att kvinnor skulle stå för mera av ”soft skills” (se wikipedia). Åtminstone stämmer det inte med mina erfarenheter i livet.
Efter den brasklappen (hoppas kunna utveckla könsfrågan i piratrörelsen i bloggen senare), så anser jag ändå att inlåningen av kvoteringsgodset är ett ”politkorrekt” felsteg, som visar riskerna med att bredda politiken genom att sticka ett blötat finger i skyn.

Riskerna med förhastade expansioner är mycket större än att vara utan.
Jag är också kritisk mot den penningtryckande politiken och är övertygad om att det kommer att sluta illa, i krig, i okontrollerad avglobalisering (den som är emot globaliseringen kan ju använda sin fantasi vad som skulle hända om världshandeln plötsligt skulle kollapsa. No fun.), i ett allt mer auktoritärt samhällssystem. Också ett skäl att engagera sig mot övervakningssamhället.
Idag hör jag på nyheterna att USA:s statsskuld passerat 12 biljoner dollar. Biljoner i europeisk mening. Den kan aldrig betalas tillbaka i varor och tjänster – den kan enbart likvideras genom inflation eller krig. Eller, tyvärr mest sannolikt, både och.
Men att kritisera det ekonomiska systemet? Piratpartiet saknar ekonomisk kompetens och trovärdighet för att införliva en kritik mot fractional banking i sin politik. Kom ihåg också att den förste som skjuts vid dåliga nyheter är budbäraren.

Carl Johan Rehbinder

Carl är pedagogiskt lagd och har ett mycket bra sätt att uttrycka sig i skrift. Som den relationspedagog han är är min förhoppning att han skulle kunna fungera som ett ”känslomässigt nav” för Piratpartiets riksdagsrepresentanter. Att han dessutom har många bra åsikter och ofta visar på en djup insikt i många relations- och integritetsfrågor gör inte hans kanditatur sämre!

Så länge man kan producera en vara eller tjänst som det finns efterfrågan på, så kan man också få betalt, om man vill sälja. Men i samma stund som man inte längre hänger med i den tekniska uvecklingen, inte längre erbjuder något som kan konkurrera med andra producenter, så kommer det inte att bli någon vinst. Kockums och Facit är bra exempel på detta. Folk vill fortfarande ha lastbåtar och räknemaskiner, men det fanns asiatiska företag som kunde erbjuda mycket bättre produkter till betydligt lägre priser.
Ibland handlar det om paketering och media. Folk köper mjölk, men förr fick man ta med sig sin mjölkkanna till butiken för påfyllning – idag köper vi mjölkkartonger. Hittills har folk köpt musik på fonografrullar, stenkakor, vinylskivor, kassetter och CD-skivor. Varje medium har konkurrerats ut av ett nytt medium, alternativt funnits kvar parallellt (vinylplattor, med sitt analoga ljud, har konkurrensfördelar framför digitala media, och därför finns det fortfarande en smal marknad kvar), och det är naturligtvis naivt att anta att inte också CD-skivorna måste få konkurrens av andra media, som t.ex. nedladdning via Internet.

Extremt få individer tycker att barnpornografi är något önskvärt i vårt samhälle. Men det finns flera frågeställningar inbyggda i denna fråga, som gör det hela mer komplicerat.
Först måste vi fråga oss vad som faktiskt ska klassas som barnpornografi. Om man, som en del politiker idag vill, klassar alla erotiska skildringar av ungdomar under 18 år som barnpornografi så blir det extremt svårt att försvara ett förbud mot innehav, med potentiellt oproportionerliga konsekvenser. Det går naturligtvis inte att jämställa bilder av tonåringar som har frivilliga sexlekar med bilder av små barn som blir utsatta för brutala övergrepp.
Sen måste man fråga sig om det verkligen är lämpligt med inskränkningar i informationsfriheten. Det talas om dokumenterade övergrepp som ett argument för förbud mot innehav, men det finns massor med dokumentation av brott som är tillåtet att inneha, som går att ladda ner från nätet eller få tag på på annat sätt, som kan upplevas som extremt kränkande för såväl brottsoffer som deras anhöriga.

Jag tycker att det finns en allmän fara för att en ökande övervakning som helhet fungerar kränkande mot allas vår integritet. Just fartkameror är väl inte mer kränkande än andra kameror, men denna ökande automatisering av polisiär verksamhet leder också till en alienation, en minskande känsla av samhörighet med samhället som helhet, en minskad respekt för lag och rätt, och en allmän känsla av att vara ständigt övervakad. Det är inte överdrivet att referera till DDR och Stasi – vi är inte så långt komna, rent attitydmässigt, men jag hävdar att det idag är en gradskillnad, inte en grundläggande skillnad. Vi bör se över de långsiktiga effekterna av övervakning. Den kortsiktiga, att det kan vara lättare att identifiera och lagföra brottslingar, kan ge en negatvi långsiktig effekt som kostar mer än det smakar.

Man kan inte förbjuda åsikter, tankar och information. Däremot kan man förhindra och beivra brottsliga handlingar.
Att jag laddar ner ett bombrecept från nätet betyder inte att jag tänker bygga en bomb. Det kan lika gärna vara en ren kunskapsinhämtning – för en roman jag håller på att skriva, eller för att kunna skydda mig mot individer som bygger bomber. Jag kanske har en butik som säljer vissa komponeneter som går att använda till bombtillverkning. Gödsel, batterier, glödstift, metallrör eller vadhelst man kan tänkas behöva. Har jag tillgång till information om bombtillverkning kan jag ju tipsa polisen. Det kan jag inte om jag inte har en susning. Kunskap är makt.

Jag tror att varje kandidat å ena sidan måste hitta sin egen nisch, och skapa uppmärksamhet på de fält som de själva behärskar bäst.
Vi är unika enskilda personer, och det ska synas och märkas.
Å andra sidan bör samtliga kandidater också skapa gemensamma aktioner och manifestationer.
Det är oerhört viktigt att folk får se sprängkraften och kompetensen hos de samlade kandidaterna.

Så, det får räcka för idag. I morgon är det dags för bokstaven D!

4 Responses to Rösta i Primärvalet! Kandidater värda att uppmärksammas (A-C)

  1. Pingback: Rösta i Primärvalet! Kandidater värda att uppmärksammas – sammanfattning « Full Mental Straightjacket

  2. Pingback: Primärvalsröstande // Skivad lime

  3. Pingback: Att förtjäna en röst | Sagor från livbåten

  4. Pingback: Skumnappar till Qeruiem « Piraten Anders

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: