Jag brukar alltid skriva ut elektronikscheman om jag ska läsa dem för typiskt brukar det vara svårt att få överblick på en skärm eftersom man måste zooma in för att kunna se alla detaljer och då ser man ju, förstås, bara en liten bit i taget. Dvs det är så det brukar vara. Inte den här gången.
De två skärmarna till vänster agerar tillsammans som en enda stor skärm med en upplösning på 2048×1280 och ca 28″ storlek. Vid den upplösningen händer uppenbarligen nånting väldigt intressant för plötsligt har jag lättare att få överblick över konstruktionen och signalvägarna på skärmarna än vad jag får på utskriften. Detta trots avbrottet i mitten pga att det är två separata skärmar i stället för en kontinuerlig yta…
En 2560×1440-skärm (eller två) hamnade just nu ännu högre upp på önskelistan än det varit innan! Eller kanske ett helt batteri 1920×1080-skärmar vridna 90 grader! Undra hur många grafikkort man (praktiskt) kan trycka in i en dator…
Du har en affärsidé där som helt klart funkar. Tror du att företagen tjänar mer på att sänka priserna och sälja till fler så borde du prova det.
Starta gärna eget, eller hyr ut företagsidén till någon entreprenör. I en marknadsekonomi så kan du bara tjäna på att producera saker som folk vill ha.
Utgå ifrån att alla människor är giriga, och va girig själv så kommer [en avreglerad] ekonomin klara sig rätt bra och du får mer pengar att lägga på vad du nu tycker är viktigt i livet.
Men maximerad vinst är bra, det stärker ekonomin.
Jag önskar också att det hade varit så enkelt, för i såna fall hade ingen behövt bråka, de demonstrationer som idag sker mot tex ACTA hade varit onödiga och det hade varit trivialt att helt enkelt tvinga fram en förändring genom att helt enkelt konkurrera ut de gamla stofilerna. Tyvärr är det inte så lätt för de gamla asen spelar inte schysst och har aldrig gjort det.
Upphosvrättsindustrin är allt annat än en fri marknad och de stora bolagen slår ner på allt, inklusive saker som borde anses vara ”fair use” även om det bara handlar om flickscouter som bara vill dansa Macarena runt lägerelden.
Something is wrong in Diablo Day Camp this year. At the 3 p.m. sing-along in a wooded canyon near Oakland, Calif., 214 Girl Scouts are learning the summer dance craze, the Macarena. Keeping time by slapping their hands across their arms and hips, they jiggle, hop and stomp. They spin, wiggle and shake. They bounce for two minutes. In silence. ”Yesterday, I told them we could be sued if we played the music,” explains Teesie King, camp codirector and a volunteer mom. ”So they decided they’d learn it without the music.” Watching the campers” mute contortions, King shakes her head. ”It seems so different,” she allows, ”when you do the Macarena in silence.”
I just det fallet backade ASCAP, organisationen som hotade att stämma scouterna, pga protesterna och eftersom de, trots allt, inte hade ett fall som skulle hålla men det visar ändå på hur långt upphovsrättsindustrin kan gå för att ”skydda sina rättigheter”. Denna trend mot allt hårdare tag kommer leda till att även de fall där vi HAR rätt att använda oss av upphovsrättsskyddat material kommer attackeras till en nivå där många helt enkelt kommer avstå att utnyttja dessa rättigheter för att inte riskera att hamna i en uppslitande konflikt.
Man kan ha många åsikter om Courtney Love och att hon tex är allt annat än en renlevnadsmänniska, men hon höll för en drös år sen ett fantastiskt tal om vem som är de egentliga piraterna i upphovsrättsvärlden och hennes sågning av den kreativa ekonomin som tex skivbolagen ägnar sig åt är allt annat än nådig och samtidigt fullständigt briljant. Det här partiet tycker jag är speciellt intressant:
Last November [1999 alltså], a Congressional aide named Mitch Glazier, with the support of the RIAA, added a “technical amendment” to a bill that defined recorded music as “works for hire” under the 1978 Copyright Act.
He did this after all the hearings on the bill were over. By the time artists found out about the change, it was too late. The bill was on its way to the White House for the president’s signature.
That subtle change in copyright law will add billions of dollars to record company bank accounts over the next few years — billions of dollars that rightfully should have been paid to artists. A “work for hire” is now owned in perpetuity by the record company.
[...]
Over the years record companies have tried to put “work for hire” provisions in their contracts, and Mr. Glazier claims that the “work for hire” only “codified” a standard industry practice. But copyright laws didn’t identify sound recordings as being eligible to be called “works for hire,” so those contracts didn’t mean anything. Until now.
[...]
So an assistant substantially altered a major law when he only had the authority to make spelling corrections. That’s not what I learned about how government works in my high school civics class.
Three months later, the RIAA hired Mr. Glazier to become its top lobbyist at a salary that was obviously much greater than the one he had as the spelling corrector guy.
Brokep utgick först från att det var ett skämt, men ett telefonsamtal till Jim Keyzer bekräftade att han strax efter avslutad utredning slutat hostagit tjänstledigt från polisen och börjat jobba för Warner Bros.
Det är förstås väldigt svårt att bevisa att polisutredningen inför TPB-målet var ett beställningsverk och att Keyzer fick sin anställning hos Warner Bros som en belöning, men det innebär ändå att det finns goda skäl till att ifrågasätta Keyzers oberoende eftersom anställningen förhandlades parallellt med att han deltog aktivt i utredningsarbetet. Det finns många skäl till att jag anser att det hade varit viktigt att TPB-målet togs upp i HD, det här är ett av dem.
For instance, If you go to Itunes and download a song for $.99, Apple retains about $.34 and the label receives about $.65. Labels then calculate a royalty base price to apply to the artists deal points. Following are some of the deductions:
a. A packaging fee (container cost) of up to, and sometimes more than, 25%. That’s 25% of retail which is $.99 equaling about $.25 (by the way, there is no packaging on a digital download).
b. A 15% deduction for free goods. That’s an additional $.15 or so. (There is usually no free goods with digital downloads unless someone is ripping it from the net.
That leaves a royalty base price of close to $.60 per track that the artists royalty is calculated against. If an artist receives 15 points in their deal (and remember, that’s a very good deal) then he is entitled to aprox. $.09 a track. This is then cut in half because of the “new technology clause” that is incorporated into most deals. The artists royalty is then calced out at $.04-.05 a download and from that, 100% of it is withheld by the label to go towards recoupment of any advances to make the record, advances in general, tour support, radio promotion and other things in some cases.
En som jobbat i och sett skivindistrin inifrån skrev följande fantastiska berättelse om hur absurt världsfrånvänd den är:
There seem to be a lot of reasons why the record companies blew it. One is that they’re really not very smart. They know how to do one thing, which is sell records in a traditional retail environment. From personal experience I can tell you that the big labels are beyond clueless in the digital world – their ideas are out-dated, their methods make no sense, and every decision is hampered by miles and miles of legal tape, copyright restrictions, and corporate interests. Trying to innovate with a major label is like trying to teach your Grandmother how to play Halo 3: frustrating and ultimately futile.
Jag tycker den liknelsen är fantastiskt spot on, jag har försökt lära en 70-åring surfa på nätet. Jag försökte förklara hur man startar en browser och hur man letar sig fram på nätet, hon försökte frenetiskt förstå hur en datormus fungerade och försökte greppa den motoriska kopplingen mellan plastbiten på skrivbordet och den lilla pilikonen på skärmen. Så olika var våra världsuppfattningar trots att vi satt precis bredvid varandra framför samma dator. För att förstå dagens konflikt måste man först ha en sak väldigt klart för sig; upphovsrättsindustrin förstår, fortfarande, inte Internet. De förstår inte hur fri kopiering INTE är ett hot mot deras affärsverksamhet.
De har inte (eller vill inte) förstått att det inte är fildelningen utan deras egna handlingar som är grogrunden för fildelningen! Det gamla systemet baserat på att kontroll av distributionen gav vinstmaximering var korrumperat och själva huvudidén, att sprida kultur, har gått förlorad för många decennier sedan och i stället för att försöka skapa mångfald och konkurrera med mer, billigare och bättre (något som du, med din marknadsliberala politiska åsikt, borde kunna anamma) så valde man i stället att gå mot en ökad kontroll genom att skapa ett allt starkade oligopol kontrollerat av byråkrater och jurister.
Det har försökts flera gånger genom historien att konkurrera med giganterna för att skapa nånting bättre, precis som du tycker man ska göra. Varje gång har det misslyckats för att spelreglerna gynnar de som har haft kontrollen. Om en fristående aktör blev för framgångsrik så ströp man distributionen.
Ingen distribution, ingen försäljning.
Ingen försäljning, inga inkomster.
Inga inkomster, ekonomiska problem.
Sen antingen köper man upp resterna eller låter de gå i konkurs. Problem solved.
Det handlar om kontroll. Hela upphosvrättsindustrins system går ut på kontroll. Genom att ha järnkontroll på marknaden kan min maximera vinsterna utan att riskera att bli utkonkurrerade. Om det fanns konkurrens skulle inte denna typ av vinstmaximering fungera eftersom i såna fall skulle andra aktörer snabbt ta över och priserna, och därmed vinsterna, skulle snabbt rasa. Därför är kontrollen livsnödvändig för deras marknadsstrategi.
I och med Internet håller man på att förlora kontrollen. När kreatörer och fans kan nå direktkontakt finns det inte längre någon orsak till att mata dessa monopolister med den största biten av kakan och när allt fler artister inser det och agerar därefter vittrar deras imperium allt snabbare sönder. Det är därför man nu försöker dra åt tumskrivarna så mycket man kan genom tex ACTA och andra bombastiska lagar (som kan liknas vid juridiska nukes):
Kontrollen har minskat och därmed också pengarna. Företagen via branschorganisationer har därför arbetat hårt för att lagstifta mot internet och den förlorade kontrollen – men misslyckats.
Det senaste försöket kallas Anti-counterfeiting trade agreement (Acta). Det är det slugaste hittills. Istället för att vara ett lagförslag är det ett avtal, vilket innebär minimal insyn för utomstående.
Med skydd av sekretess har branschföreträdare kunnat träffa politiker från Sverige och hela världen för att förbereda och processa fram ActaA i absolut hemlighet.
Det intressanta är att när nu upphovsrättsindustrin tappar kontrollen över marknaden så ger de sig på alla för att försöka återställa ordningen, inklusive de vars intressen de hävdar att de försöker skydda!Dvs även artisterna själva:
Kontrakten för de deltagande i TV 4:s talangjakt ”The voice” får skarp kritik av Musikerförbundet. Det är Sveriges Radios ”Mitt i musiken” som har tagit del av de kontrakt som är en förutsättning för få vara med i programmet. Enligt SR rör det sig om så kallade ”360-avtal” där skivbolaget – i detta fall Universal – äger såväl musikaliska rättigheter som rättigheterna till kringförsäljningen. I detta fall får skivbolaget även 20 procent av artisternas sidoinkomster.
Jag har aldrig sett någonting i stil med detta förut. Typiskt har det varit så att musiker har gjort i princip ingen som helst vinst på skivförsäljning (ibland tom förlust) utan har försörjt sig primärt på ”kringaktiviteter” som livespelningar, beställningsverk, diverse krims-krams som T-shirts etc. Skivförsäljningen har i praktiken mest varit gratisreklam för tex få fans som går på livespelningar, för att få TV-bolag intresserade etc så man kunnat leva på den verksamheten i stället. Riktigt stora artister har förstås större chanser att förhandla till sig mer lukrativa, eller på andra sätt mer fördelaktiga, avtal (det är ingen slump att många artister startat sina egna skivbolag).
Lyssna på vad tex Trent Reznor (Nine Inch Nails) har att säga om skivbolagen:
Upphovsrättsindustrin har aldrig varit en fri och konkurrensutsatt marknad (i alla fall inte under vår livstid) och nu när den sakta förvandlas till nåt mer fritt och okontrollerbart tack vare Internet så panikar de gamla aktörerna för de har inte en aning om hur de ska överleva. Det handlar inte om att det inte går att överleva som kulturdistributör i en Internet-värld utan för att det är så länge sen de själva var entrepenörer att de har glömt bort hur man anpassar sig och hittar sin marknad.
Är det en sak som är tydlig på Internet så är det att just nu pågår en fantastisk utveckling bort från de stora mediagiganterna och till små och mer oberoende bolag. Tex den här rullen som snart släpps.
Typisk Hollywoodrulle när det gäller action, förutom då att förmodligen ingen förväntat sig att Hollywood skulle producera en så bizarrt politiskt icke-korrekt plot, då. Det är för att det inte är Hollywood utan en finsk produktion gjort av ett gäng som kallar sig Blind Spot Pictures och filmen heter Iron Sky. Filmen har en budget på 7.5 miljoner Euro, pengar som man drar in både via crowd funding via Internet och mer traditionella metoder.
De frågade efter $400.000 och på lite drygt 8 timmar nåddes det målet. När jag skriver det har de passerat dubbla summan och världen kommer alltså få ett splitter nytt äventyrsspel i gammal klassisk anda, finansierat av en trave galningar på Internet som, egentligen helt utan garantier, betalat för grisen i säcken för att de tyckte det lät som en cool idé!
Det blir allt tydligare att ”Hur ska artisterna få betalt?” är en fråga som egentligen betyder ”Hur ska monopolisterna få betalt?” och att de verkliga artisterna, kreatörerna, innovatörerna just nu snabbt hittar oerhört effektiva vägar för att klara sig utan monopolisterna.
Så, really. Vem fan behöver upphovsrättsindustrin?
”You wouldn’t steal a car” skriker var och varannan DVD till de legitima köparna som faktiskt har betalat för materialet. Men allvarligt, jag skulle nog inte stjäla en bil även utan Hollywoods välmenande råd, men däremot ser jag inga större problem med att ladda ner en. Det hade faktiskt varit rätt coolt!
So, öh, kunna ladda ner 3D-modeller som man kan skriva ut på en hemmabyggd 3D-skrivare som ser ut som en ohelig allians mellan ett elektroniklabb och en tiopack klädhängare, det lär inte bli en bil som nån vettig människa sätter sin fot i, right?
Nä, 3D-utskrifterna som vanligt folk kan prestera idag är nog inte mycket att hänga i julgranen (eller kanske snarare, i just julgranen kan det kanske funka) men jag tror det bara att det är en tidsfråga.
I Belgien fick en 83-årig patient för några dagar sen en ny underkäke. Så vad har det med bilar att göra kanske ni undrar, jo, käken skrevs ut på en 3D-skrivare! Det är nu det börjar bli intressant på allvar.
Det är mao upplagt för en framtida fortsatt konflikt över immateriella rättigheter där gamla lagar, skrivna för ett helt annat samhälle, krockar med den allt mer omstörtande IT-utvecklingen. Vad kommer tex bilindustrin tycka när man kan skriva ut en förgasare till en Volvo Sonett utan att de får en spänn? Hur ska biltillverkarna få betaaalt…?
Det där med piratkopiering har kommit för att stanna och ju snabbare vi kollektivt kan acceptera att utvecklingen inte går att stoppa och slutar försöka vrida klockan tillbaka, dess snabbare kan vi slippa de negativa sidoeffekter från denna brist på acceptans som vi idag ser allt mer av i samhället.
Jag blev lite glad när jag såg att det trillade förbi en förfrågan om mastringsjobb i mitt Twitterflöde idag eftersom jag tycker det är kul och även har mastrat en del musik- och teaterproduktioner. Så jag klickade på länken och fick se detta (mina rödmarkeringar).
Osv, osv, osv. Hela tiden ”som inte är män” i varenda annons, nån har fan missuppfattat nånting på en rent fundamental nivå här. Nationalencyklopedin definierar jämställdhet som:
jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Jämställdhet är närbesläktat med jämlikhet. Medan jämlikhet rör alla människors lika värde är jämställdhet emellertid förbehållet förhållandet mellan könen.
Det svenska ordet jämställdhet i den nu aktuella betydelsen etablerades i samband med att frågan om lagstiftning mot könsdiskriminering initierades politiskt i början av 1970-talet. År 1979 antogs Sveriges första jämställdhetslag (se vidare jämställdhetslagen).
Jämställdhet förutsätter en jämn fördelning av makt och inflytande, samma möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika villkor och förutsättningar i fråga om företagande, arbete, arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet …
Det är imo rätt ironiskt när en organisation kategoriskt könsdiskriminerar samtidigt som de kallar sig ”Rättviseförmedlingen” och delar ut ett rättvisepris för de som gjort konkreta insatser för jämställdhet. Om de menade allvar med att vara en utpost för rättvisa borde de mao fokusera på individer och skita fullständigt i såna där trivialiteter som hur våra kroppar är funtade. Det här är ingenting annat än politiskt korrekt diskriminering och det finns ingen som helst jämlikhet att bete sig precis lika svinaktigt som de man bekämpar (fast med omväxlade roller). Om man inte fattar det är man inte del av lösningen utan del av problemet.
Eller för att ta det från en annan vinkel: Om jämlikhetsarbete innebär att det numera är ok att behandla mig på samma sätt som många män tidigare behandlat kvinnor, på vilket sätt motiverar detta mig att försöka bidra när det innebär att jag bidrar till en systematisk disktriminering som kommer göra det svårare eller tom helt omöjligt för män att hävda sig mot kvinnor med liknande kompetens? Att straffa män, som individer, för något som tidigare generationers män utsatt tidigare generationers kvinnor för kan jag inte se någon som helst rättvisa i. Det är inte jämlikhet, det är hämnd.
Och om ni nu inte tycker det jag skriver är intressant för att jag hör till kategorin vita medelålders män som (automatiskt) anses ha det så jävla bra så kan ni alltid läsa vad dessa två kloka kvinnor har skrivit. Om inte jag kan det så kanske de kan övertyga er om att jämställdhet faktiskt inte går att uppnå genom att försöka upphäva diskriminering med omvänd diskriminering.
Jag förväntar mig givetvis inte att jag ska få det där mastringsuppdraget per automagi för jag är fullständigt övertygad om att konkurrensen kommer vara hård på ett sånt uppdrag. Däremot vill jag ha chansen att i alla fall få visa vad jag går för!
Idag kan man läsa i DN att våran vanligtvis väldigt frånvarande statsminister har gjort ett uttalande att vi måste jobba mer, längre och att, för att detta ska kunna uppnås, fler måste få möjlighet att byta karriär under sitt yrkesliv. Artikeln har illustrerats av Hr Statsminister sittandes energiskt framåtlutad, välklädd och placerad i en soffa som, förmodar jag inte helt oavsiktligt, på något sätt är en fantastiskt collage av möbler som tillsammans bildar en slags sinnebild av svenska folkhemmet.
Det här är, för mig, svensk politik av idag i ett nötskal. Ett utspel utan sammanhang av politiker som gladeligen sprider välfriserad information utan att analysera, debattera eller reflektera över innebörden eller, framför allt, ifrågasätta tankarna. När det sker i en del andra länder med dåligt demokratiskt rykte så har vi ett väldigt bra ord för det: Propaganda.
Men svensk media är ju fri, påstås det, så därför är det här förstås inte ett problem i Sverige? Right?
Fel och fel igen. Den så kallade tredje statsmakten har sen länge abdikerat sin traditionell roll som granskare av den officiella makten. Det hade varit trivialt att ta reda på att det tex var alliansen själva som varit mest framgångsrika i att montera ner Komvux, vilket förr var just en populär väg för många att komplettera sina studier inför ett önskat karriärbyte. Märk väl, Alliansen har inte gjort det här på egen hand, även socialdemokratin (med kompisar) lyckades påbörja nedmonteringen på sin tid och jag vet att det blev kärvare för folk i min bekantskap just att försöka ”rycka upp sig” och ”ta tag i sitt liv”. Möjligheten att studera vidare och, kanske framför allt, reparera kassa slutbetyg från grundskola/gymnasie har sakta blivit allt sämre men nu ska alltså samma personer, som varit med om att demontera systemet, fixa alla problem igen? Och detta i en artikel som tydligen ytterligare ska hjälpa till att framhäva Reinfelds landsfadersgestalt?
Bevare oss väl för problemlösande politiker…
Det här går igen i sakfråga efter sakfråga; man orsakar problem genom att man saknar långsiktighet, sen när problemen börjar bli akuta panikfixar man för att visa handlingskraft. Ofta med gamla traditionella fixar som mest börjar likna politisk husmandskost och precis som med husmanskost som stått på värmning lite för länge är smaken mest fadd och tråkig och såsen har fått skinn. Min åsikt om dagens riksdagspolitiker är att de sitter fast i ett svunnet 1900-tal och de metoder och åtgärder som ofta tidigare varit ganska ineffektiva men i alla fall för det mesta harmlösa (om än populistiska) är allt mindre applicerbara på dagens samhälle. Ska jag göra nån slags inventering av dagens riksdagspartier så är det en rätt sorglig samling människor som definitivt stannat för länge på partyt utan att fatta att det var dags att ge sig av för länge sen.
(För lite mer TL;DR-vänligt material kan ni hoppa över punktlistan och läsa summeringen direkt i stället)
Socialdemokraterna är ett arbetarparti. Ni vet, de där som faktiskt byggde saker med händerna. Det där som vi i mesta möjliga mån idag låter kineser göra eller lånar in från forna öststater? Visst har Socialdemokraterna problem pga Juholtcirkusen etc, men grundproblemet är och förblir att Socialdemokratin idag har en lösning som saknar problem. Deras ideologi har blivit fullständigt irrelevant men eftersom man verkar totalt hemmablind så vågar man inte peta på ideologin (dvs precis som vanligt de senaste x decennierna) och retoriken blir tom, innehållslös och mållös. Som jag ser det är Socialdemokraterna idag mest en belastning och jag skulle faktiskt inte sakna dem om de försvann.
Vänstern insåg att de höll på att bli irrelevanta när Sovjet föll och passade ganska omgående på att byta namn från gamla ärevördiga VPK till bara vänstern. Smart move. Deras retorik och ideologi lider iofs av samma problem som S, men, tja, jag tycker om att det finns ett stolt vänsteralternativ (även om jag inte håller med dem överdrivet ofta) och till skillnad mot S så pågår där i alla fall nån typ av förändringsarbete och man har, trots allt, låtit illa emellanåt när integritetsdebatten varit på tapeten. Tyvärr har man fortfarande visat ett visst mindrevärdeskomplex gentemot S och rättade in sig i ledet när S viftade med lite ministerposter vilket kanske inte inger ett genuint förtroende. Jag hoppas att Vänstern faktiskt får lite mer ryggrad och vågar stå lite mer självständigt för integritet och andra viktiga frågor nu när S skadskjutet flaxar omkring utan att få nån vidare luft under vingarna igen.
Miljöpartiet har jag ett slags kärleks/hat-förhållande till. De har så himla rätt i en del frågor men den miljöpopulism skapad av Greenpeace gör att de samtidigt har så urbota tokfel (mer om den i en annan post som verkar ta väldigt lång tid att skriva). Dock, liksom V så hyser jag visst hopp för dem eftersom de verkar mer förändringsbenägna än många av övriga partier och jag tror att mycket av de frågor de driver är viktiga för ett framtida, mer hållbart, samhälle. Däremot anser jag det tragiskt att de övergav kravet på 6 timmars arbetsdag. Visserligen var det, som så ofta när det gäller MP, ett grundläggande feltänk men det var i alla fall rätt trend.
Moderaterna gjorde nåt totalt genialt och samtidigt också totalt kortsiktigt inför valet 2006 när de började kalla sig det nya arbetarpartiet. Det är totalt kompromisslös populism och jag önskar att det hade gått att säga att sånt straffar sig, men det deprimerande är att det gör det ju inte. Moderaterna har nog aldrig gått så bra som de gör nu och såhär i backspegeln kan man bra konstatera att Tommy Svensson hade helt rätt i sin kritik redan 2006. Politiken är klassisk högerpolitik, bara förpackad på ett sätt som gick hem hos folk och som, om jag får spekulera lite, gjorde att många som varken kände sig som den klassiske arbetaren (ni vet, den som vi exporterat till främmande land) utan att känna sig helt bekväm i rollen som högerspöke. Det är dock samma gamla trötta 1900-talspolitik som är lika malplacerad som socialdemokratin i dagens samhälle eftersom industrialismen tagit ner skylten och gått vidare. Något som väldigt många verkar ha svårt att fatta…
Folkpartiet är ett glatt litet ”Det var bättre förr”-parti. Allt var bättre förr. Man ska lära sig skriva för hand i stället för på modärna elektromackapärer för det var bättre när man gjorde sånt förr. Råtting i ledet och mer disciplin, för så var det förr. Listan kan göras lång, men Folkpartiet har verkligen blivit Bakåtsträvarpartiet. Även liberalismen var bättre förr, kan vi konstatera. Mer dinosaurie än så blir inte svensk politik mer än möjligen…
Kristdemokraterna som, till att börja med, behövde startkablar för att över huvud taget ta sig in i riksdagen. Det är en bedrift att vara mossiga redan när man tog sig in i riksdagen, men KD har lyckats med det. De som hjälpte partiet in var…
Centern som är ett parti som lyckats med flera katastrofala felbeslut genom tiderna. Samtidigt hyser jag ett visst hopp för C för även om partiet i riksdagen lyckats visa sig vara ungefär lika mossiga som FP i många frågor och har totalt misslyckats med att driva traditionella Centerfrågor (som tex att premiera småföretagandet) så finns det ändå en hel del intern kritik och vad jag förstått så bubblar det en del internt bland folk som inte alls gillar den politiska riktning som Alliansen tagit eller hur C på riksplanet lagt sig platt och spelar med i stället för att faktiskt protestera mot en del av de mer hårresande idéerna. Jag hoppas att kritiken ökar och att C kan skaffa sig en ny, lite modernare, politisk profil som bättre passar 2000-talet.
Sverigedemokraterna är ett ensvarsparti. De bemöter varje fråga antingen med sitt standardsvar (”Det var Muhammed som gjorde det!”) eller så drar de fram sitt lapptäcke till partiprogram som mest verkar ihopsytt för att man ska kunna vifta med det i förhoppningen att framstå som Ett Riktigt Parti! Partiprogrammet håller sällan för en närmare granskning, men det är ok för eftersom det är rätt så illa ställt bland övriga partier med så verkar det som att ingen idag ens bemödar sig att titta närmare. Jag är rätt övertygad om att enda orsaken att SD kom in var för att många väljare kände att man ”måste” ju rösta men eftersom alla partier idag upplevs som dagisgrupper där alla ungarna samtidigt fått lågt blodsocker så kändes det lite djävlaranamma att rösta på det parti som ingen jävel egentligen ville ha in i riksdagen (i alla fall inte bland övriga partier). Man kan säga att om KD fick hjälp av C för att ta sig in så fick SD hjälp av hela jämrans riksdagen. Bra jobbat.
Så kontentan av allt detta?
Vi har idag en situation där samhället genomgår en förändring som är större än industriella revolutionen och vi har politiska ledare som inte har en jävla aning om hur drastiskt samhället håller på att förändras under fötterna på dem. De lirar boll med storföretagen (vilket aldrig har funkat i längden, se bara på varvskrisen eller historien om Facit) och försöker låtsas att den nuvarande krisen är nåt man kan förstå ur ett industrikoncept. Dagens politiker är så ur fas med samhället att deras lösningar riskerar att ställa till med mer skada än de problem de försöker lösa och de problem de anser måste lösas är ofta problem för ett gynnat fåtal snarare än generella samhällsproblem.
Forskarna har tittat på de 43 000 största multinationella företagen på jorden. Sedan har man undersökt hur ägandet ser ut.
[...]
Allt mer växte en bild fram som visar att allt färre storföretag faktiskt styr det mesta. Lite drygt 1 300 storföretag visade sig äga nära 80 procent av den multinationella ekonomin. Det betyder att världens mäktigaste ägandekrafter ryms i en vanlig hörsal i en svensk grundskola.
Men undersökningen slutar inte där. En särskild ”supergrupp” av 147 företag – 0,3 procent av hela den multinationella företagsamheten – visade sig kontrollera över 40 procent av omsättningen bland alla företagen, det vill säga en liten grupp på 147 företag som dessutom är starkt knutna till varandra i ett nätverk av ägande, styr i praktiken makten över företag och marknader.
Och den enda kontroll som finns över företagen är en kontroll som de utövar själva genom delat ägande.
Det här är en bild över världskapitalismen som en liten gemensam ägandekraft. Till saken hör att de allra största företagen, de med mest integrerat ägande mellan bolagssfärerna är… banker.
Problemet med det här är att i dagens samhälle där folk fortfarande kan yttra sig (förhållandevis) fritt på Internet och där såna här otrevligheter därmed kommer fram så tappas den kontroll som behövs för den här typen av maktkoncentration. Det är när man försöker återfå kontrollen som det kommer allt mer absurda lagförslag som politiker påverkas till att acceptera och besluta. Det är en kamp mot klockan för ska man tämja Internet måste man göra det snabbt; för varje år som går så växer allt fler medborgare upp med Internet som en självklarhet. När de blir vuxna kan de rösta fram politiker som inte delar storföretagens visioner eller välja den politiska banan och själva bli de politikerna. För de som är unga idag är Internet viktigare än dagens politiker!
För de som växer upp idag är inte längre lojala med gamla tidens företag utan med den nya tidens börsgiganter, IT-företagen, och det enda sätt som dagens giganter (och dess väluppfostrade politiker) kan stoppa detta är genom att i praktiken genomföra en statskupp och införa en polisstat eller regelrätt diktatur. Dagens politiker har gjort sig själva irrelevanta genom sina beslut och det som i praktiken gäller nu är att fördröja och förhala så många beslut som möjligt, för ju mer man kastar grus i maskineriet och fördröjer alla dessa bombastiska, IT-ludditiska beslut, desto mer politiskt omöjligt blir det att alls föreslå dem.
Det är de som representerar de gamla värderingarna och den gamla samhällsordningen som har tidspress, vi har tiden på vår sida. Att hålla ut, att fortsätta protestera eller bidra på annat sätt, är essentiellt. Kan vi bara göra det så kommer vi till slut helt enkelt vinna på walk-over.
Minns ni när Feministiskt Initiativ eldade upp 100 papp för att göra en politisk markering? Jag trodde det var det mest meningslösa sätt så mycket pengar kunde gå upp i rök på.
Idag hände en sak som jag faktiskt vill påstå var ännu mer meningslöst. En person byggde ihop en prototyp men lyckades förväxla plus och minus så att en batteripacke matade ett ganska dyrt verktyg med polvänd spänning vilket resulterade i en ström som förmodligen vida översteg 50 Ampere. Det var inte verktyget gjort för kan vi säga, inte heller trivdes det med behandlingen. Det dog. På studs.
Kanske för att annars skulle det inte uppstå såna här galenskaper?
Eller ja, folk skulle nog fortfarande göra dem (jag har sett en del galna hemgjorda saker på VHS när det begav sig) men de skulle ju inte få nån vidare spridning om vi jämför med den spridning saker får tex via YouTube idag.
Varje minut laddas 48 TIMMAR videos upp till YouTube, det motsvarar 240 000 långfilmer i veckan. Att upphovsrättsindustrin jobbar i lite lätt motvind när de försöker stoppa upphovsrättsbrott på Internet kan man ju förstå när man inser hur otroligt mycket information som hela tiden flödar fritt på nätet, att de försöker flytta över problemet på IT-företag är därför kanske inte så konstigt men att bara blockera, förfölja och straffa har, efter mer än 10 år sen, haft, om möjligt, marginell effekt medans YouTube (som givetvis drabbats av problematiken de med) har kommit på någon form av fungerande kompromiss:
Man TYCKER ju att när det finns såna exempel på hur gratis faktiskt går att göra pengar på att nån borde tänka till och gräva ner stridsyxan. Tycker man, då. Fat chance. Problemet är att branschen inte är beredda att anpassa sig till en förändrad värld. I stället ser vi hur beslutet att inte ta upp The Pirate Bay-målet i Högsta domstolen, trots att det finns intresse för ett prejudikat, har lett till att Antipiratbyrån burnar loss med skrikande däck och tänker dra bortemot 150 fildelningstjänster till domstol och Monique Wadsted tar till brösttoner och räds inte ens att ge sig på ett politiskt parti. Det är förmodligen unikt i svensk historia om hon verkligen gör allvar av det. Det är inte utan att jag undrar hur nära Brokep träffar i sin kritik. Hela TPB-cirkusen stinker. Brottsrubriceringarna känns otroligt krystade, straffen är absurt höga och så tar inte HD upp det? Reeeally…?
Det är mao upplagt för en rätt långlivad och troligen hetsig konflikt där ingen av sidorna kommer ge sig frivilligt, så det är nog bäst att passa på att njuta av Internet så mycket som möjligt medans det går för ingen vet hur länge det kommer få finnas kvar i någon form av öppen och fri inkarnation.
Förmodligen är alla vi som vill behålla Internet fritt bara en samling terrorister hela högen. Tja. Då få vi väl vara det. Informationsterrorister kanske? Låter väl inte så tokigt?
Som ett första led i mina handlingar som informationsterrorist så tänker jag lägga upp min PGP-nyckel här på bloggen. Så om någon vill ha tag på mig så blir det möjligt att göra så utan att riskera att blanda in FRA i ett oönskat gruppsamtal.
UPDATE:
Och bara för att jag hann posta så snubblade jag över den här videon som var fan ännu galnare! Garanterat ingen Hollywoodprodukt, inte.
Finns en hel hög kreativt nonsens här. Bara att vältra sig i kulturellt kaos!
och du får mer pengar att lägga på vad du nu tycker är viktigt i livet.
I just det fallet backade ASCAP, organisationen som hotade att stämma scouterna, pga protesterna och eftersom de, trots allt, inte hade ett fall som skulle hålla men det visar ändå på hur långt upphovsrättsindustrin kan gå för att ”skydda sina rättigheter”. Denna trend mot allt hårdare tag kommer leda till att även de fall där vi HAR rätt att använda oss av upphovsrättsskyddat material kommer attackeras till en nivå där många helt enkelt kommer avstå att utnyttja dessa rättigheter för att inte riskera att hamna i en uppslitande konflikt.
Senaste kommentarer