Basinkomst eller medborgarlön

Det finns flera intresseföreningar och partier som förespråkar basinkomst eller medborgarlön som ett sätt att ge alla en grundtrygghet. Alla vuxna skulle då regelbundet och utan motprestation få samma summa pengar av staten. De pengarna innebär en trygghet då man varken behöver stångas med arbetsförmedlingen, a-kassa eller försäkringskassan vid arbetslöshet eller sjukdom. Samtidigt kan dessa instanser skäras ner rejält då deras arbetsuppgifter kommer att bli färre.

En kritik mot basinkomst är dock att folk inte kommer att vara motiverade att arbeta när de ändå får pengar. Tanken är dock i de flesta fall att summan ska vara på en grundnivå så att man, om man lever enkelt, kan klara sig på den, men samtidigt så att de allra flesta av oss kommer att vilja arbeta mer för att få en bättre levnadsstandard och till exempel kunna köpa hus och bil och ha råd att åka på resor.

Tanken med basinkomst inte på något sätt ny. Den diskuterades redan på Aristoteles tid. Under 1700-talet var det Thomas Paine som propagerade för en liknande idé, då alla skulle få en klumpsumma på sin myndighetsdag. Han tyckte att det var orättvist att vissa föds fattiga och andra föds rika och med den här summan pengar ville han jämna ut skillnaderna. I dag finns det många olika argument för och emot basinkomst. På ja-sidan finns de som vill ha mindre byråkrati och mer frihet. De menar också att det bidrar till att man kan arbeta ideellt i större omfattning eller våga starta eget företag. Andra tycker att det är orimligt att få pengar utan någon motprestation.

De negativa rösterna hörs från både höger och vänster. Kritiken är att det skulle krävas höga skatter för att finansiera ett sådant här system, samtidigt som de tror att folk blir mindre benägna att arbeta så mycket som krävs för att vi ska kunna få in tillräckligt mycket för att finansiera systemet. Från vänsterhåll hörs en rädsla för att det skulle befästa ojämställdhet då fler kvinnor skulle vara hemma längre med barnen.

Bland förespråkarna hörs istället tankar om ett förändrat samhällssystem i vilket vi har mer frihet och kan lägga mer tid och energi på det som får oss att må bra. Att arbetstillfällena fördelas bättre så att fler får arbeta, samtidigt som vi inte behöver slita ut oss. Basinkomsten betalas regelbundet ut till alla individer, och de som är mest utsatta slipper bli stressade eller må dåligt på grund av oro för att hamna utanför systemet.

Flera länder har provat basinkomst på olika sätt, men då har det främst varit till vissa grupper, till exempel istället för att ge dem a-kassa eller socialbidrag. Faktum är att flera Nobelpristagare (främst i ekonomi, men också en fredspristagare och en litteraturpristagare) stöder tanken om basinkomst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *