Google+ och ”Don’t be evil”…

När Google införde sitt Google+ så införde man också ett krav på att man var tvungen att registrera sig med sitt för- och efternamn, annars jävlar. Det mötte en del protester och efter ett tag så ändrade Google sin policy. Online är jag nuförtiden oftast känd som Qeruiem, Qer eller Q (det sistnämnda mest i chattar när folk inte orkar försöka stava rätt ;) ) så alltså så fick mitt Google+-konto användarnamnet Qer (man får ju passa på att ta de korta namnen om man är en early adopter!).

Det kändes lite vågat innan Google ändrade sin policy (vilket iofs fick som konsekvens att jag aldrig riktigt kom in i det där med Google+), men jag hade turen att aldrig bli uppmärksammad eller utrensad av Google innan de tog åt sig av kritiken och ändrade sin policy. Jag trodde därmed att det var lugnt och faran var över, men så igår:

I deras Names Policy står bland annat:

Most people use their legal name, or some variant of it, in the real world. We recognize that this isn’t always the case and allow for other common names in Google+. If we challenge the name you intend to use, you will be asked to submit proof that this is an established identity with a meaningful following.

Så om man inte ska använda sitt dopnamn så måste man alltså ge Google bevis för att det namn man valt inte bara är ett anonymt val som är svårt, eller omöjligt, att spåra till dig som individ.

Det här gör det förstår bekvämt för andra att hitta dig så de kan ta del av vad du skriver online, precis som Google motiverar denna regel. Andra som till exempel kompisar, familj, arbetsgivare, försäkringskassan, stalkers, förtryckande regimer osv.

Om man nu vill klaga på Googles beslut sååå… Tough shit. Det finns inget uppenbart sätt att ta kontakt med någon form av support utan det enda du kan göra är ”suck up or fuck off”. Som vanligt. Antingen ändrar du din profile så den följer Googles krav på (enkelriktad) transparens (insynen i Google är förstås rätt begränsad) eller så slipper du leka med Google+. Inga andra alternativ ges. Så länge du inte rättar in dig i ledet så håller Google dina data gisslan och du kan inte komma åt Google+ på något sätt (och det är inte första gången Google sätter en laddad IT-revolver mot tinningen på sina användare).

Det här är orsaken till att jag inte (primärt) använder Google för mail, fillagring, bilder, web, chat osv, för om du lägger alla dina ägg i samma korg är du väldigt sårbar när Google plötsligt får för sig att ge sig på dig och du riskerar att hela din IT-närvaro rasar samman på en gång. Jag verkar dock haft tur, för det är bara mitt Google+-konto som suspendats och det kan jag, ärligt talat, leva utan. Eller ja, jag kan faktiskt leva utan hela mitt Googlekonto just eftersom jag ser till att aldrig lägga nåt oersättligt där eftersom jag, ärligt talat, inte litar på Google, men det finns en del funktioner som är illa praktiska som jag gärna behåller tillgången till, tex Google docs och dess möjlighet att vara flera personer som fyller i ett spread sheet samtidigt.

Så om ni undrar varför alla mina spår av min närvaro på Google+ sakta kommer försvinna de närmaste dagarna så vet ni nu. Jag kan inte acceptera Googles Names Policy (inte främst för min egen del utan vilka implikationer det kommer ha på andra som har större behov av anonymitet) och mitt behov av Google+ är inte större än att jag helt enkelt kan be dem fara och flyga.

Väl mött på twitter.

UPDATE: Det visar sig att det fanns ett sätt att kontakta Google trots allt. När man lämnar Google+ så har man chansen att fylla i varför man lämnar tjänsten. Så jag skrev:

I thought you’d reconsidered the ”Real Name”-policy and that nicks were ok. Apparently I was wrong and I leave in protest since this means that people that has a reason to stay anonymous can’t.

This could be reasons like to be able to talk freely about bad employees, to escape from a stalking ex and still have a social presence online, people that lives in a country with a totalitarian regime etc.

Inte för att jag har nån större förhoppning om att det kommer påverka Google, men nu vet de i alla fall varför.

18 Responses to Google+ och ”Don’t be evil”…

  1. steelneck skriver:

    Alla försök till att ta över nätet genom att bygga nät i nätet där folk fyller detta inlåsta nät med innehåll är ”evil” och bör bekämpas, med Facebook som det värsta exemplet. Framförallt skall man inte medverka till eländet genom att använda ”tjänsterna”. I grunden är det som Eben Moglen sa:

    I will give you free web hosting and some PHP doodads and you get spying for free all the time” And it works.

    That’s the sad part, it works.

    How could that have happened?

    There was no architectural reason, really. There was no architectural reason really. Facebook is the Web with “I keep all the logs, how do you feel about that?” It’s a terrarium for what it feels like to live in a panopticon built out of web parts.

    And it shouldn’t be allowed. It comes to that. It shouldn’t be allowed. That’s a very poor way to deliver those services. They are grossly overpriced at “spying all the time”. They are not technically innovative. They depend upon an architecture subject to misuse and the business model that supports them is misuse. There isn’t any other business model for them. This is bad.

    I’m not suggesting it should be illegal. It should be obsolete. We’re technologists, we should fix it.

    Idag försvinner allt mer information från det öppna nätet, för att kunna ta del av det måste man gå med på allt mer drakoniska avtal. En jag känner som kommit över en stor mängd mycket gamla bilder från samhället där vi lever har lagt upp en liten bildbank, på facebook.. Jag frågade honom han tycker det är rimligt att jag måste gå med på XX(en rad exempel från facebooks avtal) för att kunna se bilderna. Först förstod han inte, men jag propsade på ett svar och han tyckte givetvis att det var fullständigt orimligt, hans syfte är att folk skall kunna se dem. Sedan förklarade jag att exemplen kom från facebook och att det därmed gäller honom i allra högsta grad. Men då slog alla hans psykologiska spärrar till och han mer eller mindre började ursäkta eländet, i stort sett kokandes ner till ”Men alla använder ju facebook”, som ett lallande får. Det är så satans sorgligt.

  2. steelneck skriver:

    Ja förresten, kolla bara hur du själv med din blogg stöder det satans eländet med gilla-knappar osv.. Sluta för fan.

    • qeruiem skriver:

      Mmmm. Samtidigt är det lite kul att se hur min kritik av Google+ har spritt sig till just Google+. :D

      Men du har en poäng, förvisso. Får ta en funderare på det där.

    • morphmantheclown skriver:

      Jo, fast gilla-/länka-knappar på en blogg är ju ganska långt ifrån påtvingade anti-alias-metoder.
      Den ena är till för att kolla upp vem du är och tvinga sig in i ditt liv, den andra är för att de som är intresserade av bloggen/artikeln skall kunna sprida den och samtidigt visa skaparen att de gillar den.
      Det är upp till dig om du vill klicka på WordPress’ gilla-knapp, men då behöver du WP-konto och alla kan se att du har en blogg (och därmed har du marknadsfört dig själv, farligt va?), eller Facebooks variant, men då behöver du FB-konto (och de är ju onda), eller Twitter-knappen, samma sak där (och där finns ju fel folk), eller LinkedIn (som numera är hackad), eller någon av de andra knapparna från de sidor som har lite bättre anonymitet.

  3. morphmantheclown skriver:

    Lustigt, det alias jag skriver under just nu är ett av många jag använder, men det jag har som ”namn” på G+ råkar se riktigt ut (pga ett hollands-klingande ”efternamn”, dock fortfarande ”morphman” som förnamn), är inte använt någon annan stans på internet, men de har inte klagat. Jag har haft kontot (men aldrig använt mer än mail och docs) sen innan ändringen av policyn.
    Summering: Vill du komma undan Googles vakande ögon, använd ett normal-aktigt efternamn efter ditt screen-namn.

    • qeruiem skriver:

      Mjo. Men jag har inte riktigt lust att fejka för att komma undan, det borde liksom vara ok i systemet att ha ett anonymt nick, om du förstår hur jag menar.

      Jag klarade mig undan rätt länge med, trots att jag bevisligen bröt mot reglerna. Vi får väl se om de kommer på dig med vad det lider. ;)

      • morphmantheclown skriver:

        Om de ”kommer på” mig, så lär jag nog koppla ihop den med ett av de andra arbetskontona jag använder, det räcker som ”bevis” för deras del.
        Men om jag förstår rätt från din post var detta det enda google-konto du hade och då blir det ju knepigare.

        Google har fått mycket skit för deras envägs-transparens, så jag hoppas de tar till sig snart och inte bara koncentrerar sig på att stämma mobiltillverkare hit och dit, eller lägga upp försvar för stämningar mot dem av programutvecklare som Oracle.

  4. Snobben skriver:

    Har du ett stort behov av att snacka skit om dina anställda?

    • qeruiem skriver:

      Oh, damn. Det där fick jag till åt fel håll… Suck. Jaja.

    • Sniggel skriver:

      ”Snacka skit” var väl bara ett exempel på något människor vill kunna göra utan att bli påkomna. På t ex facebook kan man inte göra det. Offline går det bra. Alla gör det, men facebook är mer eller mindre en officiell plats och hela världen kan se vad du har sagt om person X eller företag Y. Ingen big deal att snacka skit men om du pratar nedvärderande om ditt företag på fejjan kan du bli uppsagd och jag tror inte jag kan klandra företaget eftersom du aktivt motarbetar dem genom att tala negativt om dem i publik miljö. När meningen är att du är anställd och jobbar FÖR företaget. Det är väl det att möjligheten till privata gruppkonversationer eller anonyma uttalanden inte finns eller är kraftigt begränsad. Och det är ju lite synd.

      • qeruiem skriver:

        Jag är aktiv på ett forum där det är möjligt att gå över i anonymt läge och skriva texter. Det är inte helt fool-proof, men det är ”good enough” för ganska mycket. Det det främst brukar användas till är att tex fråga ”känsliga saker” som tex personer som ställer frågor om erfarenheter av arbetsgivare innan de accepterar ett anställningserbjudande eller varna andra för en arbetsgivare eller arbetsplats som man anser som osund av någon orsak.

        Jag har även sett en del anonyma bloggare och twittrare skriva av sig om sin arbetsplats och ibland berätta om förhållanden som arbetsgivaren säkert inte uppskattar alls att de berättar. Men samtidigt, om man inte har möjlighet att berätta för omgivningen hur en arbetsgivare behandlar sin personal eller en affär behandlar sina kunder, hur ska man annars varna andra för missförhållandena.

        Personligen är jag också lite allergisk mot det där argumentet att man automatiskt ska vara lojal med sin arbetsgivare. Är man anställd för att göra sitt jobb ska man givetvis också göra sitt jobb klanderfritt, men att samtidigt kräva obrottslig lojalitet i en situation där de anställda inte alltid har mycket till val (många sitter ändå i sitsen att de behöver ett jobb för att klara sig och det inte alltid är lätt att säga upp sig eller byta bara sådär) känns väldigt obalanserat. Visst, om alla hade en situation där de hade tillräckligt mycket fuck off-pengar på banken så de alltid hade möjlighet att be chefen dra åt helvete och sluta på studs, fine, men de flesta av oss har inte riktigt den sitsen.

        Lojalitet kan förvisso köpas, men det brukar krävas lite mer pengar än en ordinär månadslön. Många arbetsgivare får mao helt enkelt förtjäna lojaliteten genom hur de behandlar sina anställda. Att tvinga anställda att vara tysta genom underförstått hot är inget annat än en form av censur. Samma resonemang används ju även av totalitära regimer; medborgare som uttalar sig negativt är förrädare som riskerar att straffas hårt för sin fräckhet.

        Anonymitet är helt enkelt en nödvändighet för att garantera att sanningen inte tystas ner. Alla former av större kommunikationskanaler borde därför ha funktioner för att garantera anonymitet, vare sig det gäller anställda som bara behöver skriva av sig eller seriösa whistle blowers som tex Manning.

  5. Dennis Nilsson skriver:

    Jaha, det är bara att ”ge igen” med samma mynt. Att använda pseudonymer är inget nytt i världshistorien.

    Jag noterar att Google+ försöker pracka på oss allt möjligt, som att de vill veta lösenorden till ens mailkonton, för att komma åt ens mailkontakter. Då ger man dem lösenord till ens mailkonton, där man har ex-vis har Fredrik Reinfeldt, George Bush, Vladimir Putin med flera ”nice guys” i kontaktlistan.

    I övrigt så blir Google+ sämre och sämre för var dag som går. Häromdagen försökte de pracka på mig en del menlösa kändisars tyckanden och tänkanden.

  6. FD.Svensson skriver:

    Jag läste på slashdot.org att Google är tvingade att låta folk vara anonyma. De blev fällda för att de vägrat :-)
    Så enligt Amerikansk lag så måste du få vara anonym på G+. Jag är det ju inte utan har talat om för både Google och Micro$oft tt jag heter FD.Svensson ;-)

  7. Helge skriver:

    Facebook och Google+ fyller ett behov. Vilka är alternativen? Varför har inte Diaspora kommit igång?

    • steelneck skriver:

      Därför att de potentiella användarna hänger på FB och ser inget behov av något annat, lägg därtill rent flockbeteende, de gör som alla andra gör.

  8. Förnamn Efternamn skriver:

    Ledsen, men själv tycker jag du inte lagt fram ett enda hållbart argument för att sluta använda Google+. Vill du vara anonym, så finns det inget Google kan göra för att hindra dig. Allt som krävs är bara att du registrerar ett förnamn och ett efternamn som ser ut att vara just det. Precis som i princip alla andra tjänster gör. Google gör inget särskilt som inte alla andra också gör.

    Se själv nedan hur svårt det är att vara anonym. För att få lov att kommentera här måste jag ange både epost, förnamn och efternamn.

    • qeruiem skriver:

      Tja, jag berättade om varför JAG har valt att lämna tjänsten G+.

      Att man KAN fejka namn är en sak, det kan man, som du säger, göra på alla tjänster och jag har gjort det på tex både Skype och Twitter. Skillnaden mellan Skype och Twitter versus G+ är att varken Skype eller Twitter har en ”Name policy” som kräver att namnet ska följa en viss norm. Jag har tex knackat in namnet ”Queruiem” på både de tjänsterna utan minsta lilla problem, men just på G+ måste man alltså ha ett namn som ”låter” rätt.

      Jag måste alltså välja ett namn som ingen kommer känna igen, men i gengäld blir mer spårbar av folk som enbart känner mig från ”verkligheten”. Online är jag inte speciellt känd under mitt riktiga namn så att använda det skulle göra mig MER osynlig än jag blir när jag använder det alias under vilket väldigt många känner mig som och till och med använder vid fysiska möten (eller bara Q eller Qer för att ingen kommit på hur man ska uttala Qeruiem…). Det gör det förvisso lätt för myndigheter etc att hitta mig online, men desto svårare för de jag känner att hitta mig. Totalt tvärt emot det Google försvarar sin policy med mao.

      Så ledsen, men jag tycker du totalt missade min poäng.

  9. las artes skriver:

    This could be reasons like to be able to talk freely about bad employees, to escape from a stalking ex and still have a social presence online, people that lives in a country with a totalitarian regime etc.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 29 andra följare

%d bloggare gillar detta: