Hur många stolsvärmare finns det?

Via Twitter fick jag en länk till en Expressenartikel om en statsanställd i Tyskland som i 14 års tid inte lyfte ett finger på sitt jobb utan bara satt av tiden. Jag är inte helt förvånad. Som jag skrivit om tidigare är arbetsgivare generellt sett inte speciellt bra på att utnyttja individens fulla potential eller ta hänsyn till deras personliga önskemål.

Jag har träffat många som gett upp. Iofs har ingen totalt gett upp så pass att de bara värmer sin stol, likt denne tyske tjänsteman, men de har ändå gett upp och har slutat försöka anstränga sig mer än de måste. Samma situation kan man se vart man än vänder sig; när folk inte längre känner sig delaktiga, när de blir reducerade till en kugge i maskineriet så har man ju inte riktigt nån orsak att ”göra rätt för sig”, så varför anstränga sig?

En bil var klar per 3,5 minut. Du hade två bilars rast före lunch på 45 min och tre bilars rast på eftermiddagen. Snabbt till kaffeautomaten och hela tiden kolla linan. Avlösarna hade gjort sin tid på linans olika moment och tyckte att de var lite finare. Missade man en bil någon gång så fick man reda på det när man skulle be om avlösning för att spring på toa. Då tittade bara åt ett annat håll. Spontant hände det att man bytte menande blickar om djävligheten i jobbet, en blink och så satt det en trasa i vägen någonstans så att linan stoppades. Förmännen sprang som yra höns och visste, men inte vem eller var, förrän efter en stunds vila. Sabotage var en del av vardan.

I en alltför kontrollerad omgivning, tenderar folk att abdikera ansvar, försöker leva sitt liv under radarn. Ansvar handlar inte om att vara lydig, att ta ansvar handlar om att agera efter eget huvud. I ett sunt system känner man förtoende att kunna göra så. “Men jag lydde ju bara order..” det är den klassiska ursäkten för att slippa ansvar. Men när man är övervakad och måste kunna svara för allt man gör, då gör man inte lika mycket. Det är rätt sällan som vi kan motivera precis allting vi gör, i synnerhet inte när vi agerar på känslor eller prövar våra vingar med något nytt. När man är övervakad slutar man att pröva sig fram, som övervakad känner man inte förtroende, snarare misstro. Det drabbar all utveckling i samhället, såvida ordern inte kommer uppifrån, då lyder man och behöver inte utmärka sig och behöva svara på frågor om ens motiv och agerande.

Det är egentligen ingen större skillnad.

Den stora frågan borde inte vara om hur han kunde sitta på en stol i 14 år utan att lyfta ett finger eller om han borde tvingas betala tillbaka pengarna, den stora frågan är hur många fler som gett upp och som mest bara sitter av tiden. En ännu större fråga borde vara hur många fler stolsvärmare vi skapar i ett samhälle där folk kommer ”stå ut” för att inte riskera att drabbas av fas3 eller där folk blir allt mer försiktiga att ifrågasätta och tänka fritt när allt mer information registreras av stater, företag och andra organisationer.

About these ads

One Response to Hur många stolsvärmare finns det?

  1. lholmq42 skriver:

    Utmärkt skrivet. Låt mig göra en kortlivad sidokommentar: http://webhackande.se/franvaron-av-initiativ

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 29 andra följare

%d bloggare gillar detta: