aPPen

Nej, jag har inte trillat av jordens yta, jag har varit upptagen!

Jag har gått en intensivkurs i Android på två dagar där man gick från i princip novis till fullfjädrad apputvecklare (nåja). Kursen var faktiskt grymt bra och efter de två dagarna fick jag rätt bra koll på många grundläggande komponenter, men eftersom det var ett intensivt korvstoppande blir det automatiskt också så att om man inte snabbt använder sig av kunskaperna så försvinner de rätt omedelbart med.

Alltså skrev jag en liten principprogramsapp som är tänkt att funka som ett litet uppslagsverk för de som är intresserade av vad Piratpartiet vill och tycker. Efter Emmas förslag blev den snabbt omdöpt till aPPen och den finns i en väldigt tidig beta här.

Texten som nu ligger i aPPen är det principprogram som medlemsmötet inom några dagar kommer ta beslut om. Efter det ska principprogrammet förstås omarbetas lite för att ta med medlemmarnas synpunkter etc, men så fort det finns ett färdigt principprogram 4.0 så kommer aPPen uppdateras och sen är tanken att den ska laddas upp till Android Market, tillgängligt för alla som vill ha tillgång till den. Tanken är även att på sikt lägga in sakfrågor och annat intressant relaterat till Piratpartiet så att man kan ha med sig allting samlat i en praktisk liten app som går att nå snabbare än en hemsida.

Vi spånade vidare om det där om aPPen och piratappar allmänhet samt vad man skulle kunna göra och en del tankar finns publikt i den här paddan. Ifall ni har lite funderingar och idéer eller har feedback efter att ha testat aPPen så är ni välkomna att slinka in.

Så det är vad jag sysslat med de senaste dagarna. Bland annat. ;)

Vissa har för mycket fritid…

Just sayin’…

Religion påverkar inte antalet barn…

…utan det är folks välstånd som påverkar hur många barn en familj skaffar.

Det var bara det. Tänkte att det kunde vara kul även för andra att veta mtp vad som ofta brukar påstås i den populistiska skendebatten…

We’re not young

Känner ni inte igen er? Don’t worry. Det kommer…

(originalvideo på Yahoo som jag inte kunde embedda)

Ta ditt ansvar?

Det håller på att börja storma lite runt TeliaSonera. Inte bara för att de planerar att blockera Skype från och med i sommar utan även för deras inblandning i tex Vitryssland, Azerbadzjan och Uzbekistan. Själva svär de sig fria och lägger skulden på regimerna genom att hävda att ”Det är inte vi som bryter mot mänskliga rättigheter”.

Rent tekniskt kan man hävda att de har rätt här, det är inte TeliaSonera som förtrycker och förföljer personer och deras argument att tjänster ger vanligt folk möjlighet att kommunicera globalt är också relevant. Det var  tex det som gjorde arabiska våren möjlig och även om IT-företagen lydde regimen när den krävde att Internet skulle stängas ner för att försöka stoppa protesternas utbredning så råder det ingen tvekan om att just utbredningen av smartphones och annan portabel IT-utrustning varit otroligt viktig i revolten.

Samtidigt råder det ingen tvekan om att TeliaSonera gynnats ekonomiskt av att ha tillgång till marknaderna och att de skaffat den tillgången på ett sätt som kanske inte alltid varit helt rumsrent. Ska man se detta som att TeliaSonera enbart försöker tjäna grova pengar och skiter i konsekvenserna för vanligt folk eller ska man se det som att de är pragmatiska i sina val och att genom att de hjälper till att bygga upp kommunikationsinfrastruktur lägger de därmed grunden för framtida förändringar?

Det är en bra fråga som saknar ett enhälligt svar, men till TeliaSoneras försvar kan man åtminstone säga att de har en poäng i att kommunikation i längden kommer gynna även befolkningen i tex Vitryssland, till skillnad mot ett visst annat företag med svenska rötter vars framfart i en del länder inte gynnat befolkningen på något sätt över huvud taget. Jämfört med Lundin Oil (ja, det är förstås det företaget jag tänker på) ter sig TeliaSonera nästan som änglar. Det är lite dollargröna fläckar på vingarna, men ändå.

Parallellt med detta är vår nuvarande regering inte nöjd med att vanligt folk kan göra motsvarande pragmatiska val och tex välja att titta bort om de ser någon bli rånad utan vill i stället införa en civilkuragelag som ska tvinga folk till att ingripa ifall de blir vittne till ett brott. Om den lagen införs och ska anses gälla alla svenskar i alla situationer så ställer det förstås saker på sin spets på ett sätt som förmodligen kan leda till en del intressanta konsekvenser. Speciellt som företag typiskt består av medborgare.

1. Hur ska TeliaSonera agera gentemot regimer som avlyssnar sin befolkning?

Kritiken mot TeliaSonera går ut på att man samarbetat med tex säkerhetspolisen; ”Mobiloperatörerna låter säkerhetstjänsterna vara inkopplade rakt in i telefonsystemens ryggrad, där de enkelt kan plocka ut all information de är intresserade av och fritt välja vilka de ska avlyssna.” Eftersom civilkuragelagen indirekt kommer gälla åtminstone delvis även för TeliaSonera (eftersom många av företagets anställda och ledning består av svenska medborgare), hur ska TeliaSonera (med flera) agera i Sverige för att uppfylla detta? Med FRA-lagen och datalagringsdirektivet infört (som i praktiken innebär att TeliaSonera med flera samarbetar med bland annat militären och säkerhetspolisen här på hemmaplan), borde inte dessa företag i konsekvensens namn inte bara lämna tex Vitryssland utan även lämna Sverige då även Sverige numera formellt spårar och avlyssnar sina medborgare?

2. Hur ska medpassagerarna agera gentemot Västtrafiks trafikkontrollanter?

Det är inte proportionerligt att tre kontrollanter upprepade gånger knuffar ner och håller fast en person för ett potentiellt brott som kan ge ett förläggande på 12000:-. Kontrollanterna hävdar att de hade rätten till sitt handlande enligt lagen om envarsingripande, men det kräver att brottet ska kunna ge fängelsestraff vilket inte är fallet i det här ärendet. Alltså begår kontrollanterna ett brott eftersom deras handlande inte har lagligt stöd och så vitt jag förstår handlar det om olaga frihetsberövande vilket, enligt brottsbalken (1962:700) fjärde kapitlet §2, kan ge fängelse mellan 1-10 år. Borde övriga passagerare därmed gripa och hålla fast kontrollanterna i väntan på att polis anländer?

3. Hur ska allmänheten bete sig när det blir allt tydligare att vapenskandalen i Suadiarabien inte har skötts rätt?

Det känns som att den här affären är så full av tveksamheter och lagbrott att det rimligtvis kräver att någon med civilkurage (lagstadgat eller frivilligt) måste reagera på missförhållandena. Är det dags för högafflar, facklor och statsrevolution eller hur bör befolkningen visa sitt civilkurage? Eller är det kanske så illa att Sverige egentligen har förvandlats till en totalitär demokrati och att det där snacket om att folk ska ha ryggrad bara gäller så länge man inte stör makteliten?

Det är lätt att kräva att folk (eller företag) ska ta sitt ansvar, ord är billiga. Problemet är att det aldrig går att vara konsekvent just pga att verkligheten är så komplex och när folk faktiskt tar sitt ansvar och reagerar så är det tydligen inte heller bra? Hur ska de ha det?

När vi samtidigt gång på gång ser exempel på hur våra egna folkvalda bryter mot tex Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna så dyker två frågor upp i mitt huvud:

  1. Borde inte brott mot mänskliga rättigheter potentiellt kunna ge fängelsestraff?
  2. Borde det inte i såna fall innebära att om civilkuragelagen röstas igenom så blir vi kollektivt skyldiga att agera genom att gripa och hålla fast Carl Bildt tills polis kan tillkallas, vid vite?

Det där att ta sitt ansvar, när och hur, helt lätt är det inte…

Men det är ju inte deras problem…

När världen förändras är när det blir uppenbart vilka som vågar släppa taget och se nya möjligheter och vilka som krampaktigt försöker klamra sig fast i gamla sanningar och är beredda att ta till nästan vilka medel som helst för att slippa ändra på sin invanda verklighet. Bara nu igår och idag har tre nyheter dykt upp som tyder på denna idémässiga stelhet som försöker bromsa utveckingen.

1. Det är på förslag att TV-licensen ska avskaffas

Äntligen säger jag.

Så vad är det för fel på TV-licensen? Tja, kanske att den varit omodern i generationer. Den kunde anses vara vettig i en era där dels inte alla hem hade TV och dels alla som hade TV i princip bara hade Sveriges Television att titta på (förutom de som bodde nära ett av våra grannländer). Det var rätt enkelt; hade du TV så nyttjade du det som idag kallas public service, alltså skulle du betala för denna service. Enkelt och funktionellt system.

Systemet blev dock föråldrat redan på 80-talet då satellit-TV gjorde sitt intåg. I min bekantskapskrets fanns det de som föredrog satellit-TV och i princip aldrig rattade in våran statliga television, ändå tvingades de betala licensavgiften och redan då ansåg jag att det var fel. Visst, jag tittade på SVT och betalade också TV-licensen utan att knota, men samtidigt höll jag helt med de som kritiserade systemet och ansåg att TV-licensen var orättvis och otidsenlig.

Föga förvånande protesterar V och MP (samt, kanske inte så förvånande, SR och SVT själva) mot förslaget och Tina Ehn går tom så långt att hon säger:

Det finns ingen orsak att förändra systemet radikalt, säger hon om idéerna på ny finansiering.

Den är än mer otidsenlig idag då systemet sakta börjar implodera pga att unga människor idag inte skaffar TV ens. Lösningen på detta har tidigare påståtts vara att allt som kan ta emot SVT ska vara skäl att betala TV-licens, vilket pga svtplay inebär i princip allting med en CPU och en skärm blir licenspliktigt. Ett fullständigt vansinnigt exempel enligt min åsikt och ett exempel på vad som händer när man vägrar inse konsekvenserna av teknikutvecklingen.

När jag var student var det många i min bekantskapskrets som inte ansåg sig ha råd med TV-licensen och därför inte skaffade TV, med en TV-licens på datorer och smartphones finns det en överhängande risk att studenter, och andra med pressad ekonomi, inte skaffar moderna IT-hjälpmedel eller, troligare, gör det i alla fall men väljer att inte berätta det. Ska då radiotjänst börja ”pejla på nätet” och tex söka på Facebook efter folk som inte betalar licensen när de bevisligen är aktiva på Internet? I såna fall riskerar vi att många väljer bort att utnyttja tekniken så de hamnar i ett B-lag rent IT-mässigt.

Men det är ju inte deras problem…

2. Telia planerar att strypa Skype från och med i sommar

Nu har jag, tack och lov, inte Telia utan har mina två mobilabb (båda med flat rate data) hos den enda(?) operatör som inte får otäcka allergiska reaktioner mot tung datatrafik, Telenor (de har andra fel, men just datatak och skit är saker de inte verkar syssla med). Det många teleoperatörer fortfarande inte verkar inse är att marknaden för teleoperatörer krymper och framtiden ligger i att vara en ISP för trådlöst.

Det märks inte minst genom att i 4G-systemet, som nu rullas ut i landet, så hanteras inte längre datatrafik som förklädd teletrafik (grovt förenklat), i stället hanteras teletrafiken som bara en annan form av datatrafik. Det gör tex att det är fullt möjligt att spela onlinespel (WoW, TF2, GW etc) över 4G medans det är i princip omöjligt över 3G pga fördröjningar i nätet.

Att Telia nu försöker stoppa Skype för att försöka hindra ”otillbörlig konkurrens” är, som kwasbeb uttryckte det på Twitter, ”som att Friskis & Svettis skulle vilja atombomba naturen för att folk joggar gratis där.” Telia visar på en skriande hemmablindhet när de verkar inbilla sig att de fortfarande är Televerket med uppgift att erbjuda telefoni till allmänheten. Med den allt större utbredningen av smartphones så förändras också trafikmönstret till att handla allt mindre om telefoni och allt mer om data och vad kunderna använder datatrafiken har faktiskt inte Telia med att göra.

Att krampaktigt försöka hålla kvar vid rösttelefoni som norm bara för att vi av gammal vana kallar dessa bärbara fickdatorer för ”telefoner” och forcera marknaden att fungera som förr kommer bromsa utvecklingen och de positiva effekter det har i form av socialt nätverkande och informatinsflöde.

Men det är ju inte deras problem…

3. Upphovsrättsbranschen siktar på att stämma kunderna till lojalitet

När nu EU-domstolen beslutat att IPRED-lagen är ok så står upphovsrättsindustrin i startgroparna för att stämma potentiella kunder till lojalitet. Jag vet inte riktigt hur de tänkt sig att folk ska bli mer lojala vid vite, men det verkar alltså vara planen.

Något annat som man kan fundera på är hur långt man är beredda att gå i sina försök att kontrollera Internet? Tja, förmodligen hur långt som helst så länge som det går att tjäna pengar på att jaga fildelare, vilken typ av skada man samtidigt åstadkommer skiter man bevisligen i, det anser man tydligen inte är deras problem. Det har man förstås också helt rätt i, på kort sikt i alla fall.

På kort sikt kommer det fortsätta vara väldigt lönsamt att stämma skiten ur folk i stället för att försöka anpassa sig, på lång sikt riskerar väst att denna konservativa belastning på en ny, innovativ industri resulterat att vi blir omsprungna av andra delar av världen, tex Afrika, vilket innebär att vi riskerar att missa chansen att ligga på teknikutvecklingens framkant (med allt vad det innebär i form av jobb, samhällsutveckling mm) och blir tvungna att försöka hinna ifatt i stället för att leda utvecklingen.

Men det är ju inte deras problem…

…det är inte deras problem men det är vårat problem. När en part vägrar ta ansvar för sina handlingar och prioriterar sin personliga vinst eller föråldrade ideologier högre än samhällsnyttan blir det allas vårat kollektiva problem. Att låta organisationer och personer bromsa teknikutvecklingen och därigenom förhindra de samhällsvinster utvecklingen erbjuder för att det är bekvämare än att tvingas ändra på sig så innebär det att denna deras bekvämlighet innebär en kollektiv förlust för alla oss andra.

Det är inte utan att man hör ekot av Tom Lehrers ord:

Once the rockets are up,
who cares where they come down?
It’s not my department!
says Werner von Braun…

Industrialismens sista offer

Jag har tidigare skrivit om hur dagens arbetsnorm är förödande för de som drabbas. Idag läste jag en blogpost skriven av Michael Abrash som dels handlar om hur han hamnade på Valve men framför allt om hur Valve fungerar (annorlunda) jämfört med hur företag normalt fungerar.

If most of the value is now in the initial creative act, there’s little benefit to traditional hierarchical organization that’s designed to deliver the same thing over and over, making only incremental changes over time. What matters is being first and bootstrapping your product into a positive feedback spiral with a constant stream of creative innovation. Hierarchical management doesn’t help with that, because it bottlenecks innovation through the people at the top of the hierarchy, and there’s no reason to expect that those people would be particularly creative about coming up with new products that are dramatically different from existing ones – quite the opposite, in fact.

(min fetstil)

Huvudet på spiken. Så varifrån kommer då frasen ”traditional hierarchical organization that’s designed to deliver the same thing over and over”? Det var den delen av hans blogpost som verkligen gav mig en sån där WOW-upplevelse! Häng med.

The idea that a 10-person company of 20-somethings in Mesquite, Texas, could get its software on more computers than the largest software company in the world told him that something fundamental had changed about the nature of productivity. When he looked into the history of the organization, he found that hierarchical management had been invented for military purposes, where it was perfectly suited to getting 1,000 men to march over a hill to get shot at. When the Industrial Revolution came along, hierarchical management was again a good fit, since the objective was to treat each person as a component, doing exactly the same thing over and over.

(min fetstil)

När jag läste det här var det med lite av den känslan man får när man lägger den där sista pusselbiten i det pusselbitsformade hålet efter att ha rotat fram den från dammråttorna under soffan där den svepts ner av misstag nån gång när man började på det där enorma pusslet på tusentals bitar. Det bara passade. Perfekt. Klick. Lite på samma sätt som Alexander Bards föreläsning ”Det digitala klassamhället” (som tyvärr inte längre verkar finnas online) gjorde en fantastisk koppling mellan vårat nuvarande samhälle och vår historieskrivning så kan man här se en koppling mellan samhälle och militär.

Det Alexander Bard hävdade var att vi ser våran historia ur det perspektiv som vår omgivning ger oss. Det, för oss, traditionella sättet att se på historien har sina rötter i industrialisationen. Vi pratar om den mänskliga historien ur ett tillverkningsperspektiv; stenålder, bronsålder, järnålder etc men han argumenterade för att idag är inte längre den uppdelningen lika självklar och utifrån ett kommunikationsperspektiv (dagens samhälle är, trots allt, mer fokuserat på kommunikation snarare än massproduktion) borde vi i stället börja se på historien ur ett sådant perspektiv; verbal kommunikation, skriftspråk, telefoni, radio, TV, Internet…

På samma sätt kan man se en koppling mellan militären och det samhälle det verkar i. På samma sätt som samhället utvecklats från självhushåll och småskalig tillverkning av tex verktyg och vapen till ett industrialiserat samhälle med central tillverkning så har militären utvecklats från småskalig hållning av knektar till 1900-talets värnplikt och världskrigens industrialiserade militära apparat där, som sagt, hiearkisk styrning av fotfolket var en direkt nödvändighet, precis som det var en nödvändighet inom dåtidens industrier.

Idag har vi inte värnplikt längre precis som vi knappt har några stora tillverkningsindustrier heller. Det finns ett samband här, sambandet är att den industriella eran i mänsklighetens historia är på väg mot sitt slut och behovet av stora arméer, både av arbetare och värnpliktiga, som blint lyder sina överordade försvinner allt mer. Allting hänger samman och det påverkar alla aspekter av samhället, inte bara tex arbetslivet, politiken eller militären. Allt.

The success of Doom made it obvious that this was no longer the case. There was now little value in doing the same thing even twice; almost all the value was in performing a valuable creative act for the first time. Once Doom had been released, any of thousands of programmers and artists could create something similar (and many did), but none of those had anywhere near the same impact. Similarly, if you’re a programmer, you’re probably perfectly capable of writing Facebook or the Google search engine or Twitter or a browser, and you certainly could churn out Tetris or Angry Birds or Words with Friends or Farmville or any of hundreds of enormously successful programs. There’s little value in doing so, though, and that’s the point – in the Internet age, software has close to zero cost of replication and massive network effects, so there’s a positive feedback spiral that means that the first mover dominates.

(min fetstil, igen)

J. F. C. Fullers bokserie ”Decisive battles of the western world” (2003 års utgåva) börjar:

Wether war is a necessary factor in the evolution of mankind may be disputed, but a fact which cannot be questioned is that, from the earliest records of man to the present age, war has been his dominant preoccupation. There has never been a period in human history alltogether free from war, and seldom one of more than a generation which has not witnessed a major conflict, great wars flow and ebb almost as regularly as the tides.

This becomes more noticeable when a civilization ages and begins to decay, as seemingly is happening to our world-wide industrial civilization. Whereas but a generation or two back war was accepted as an instrument of policy, it has now become policy itself. Today we live in a state of ”wardom” – a condition in which war dominates all other human activities.

(återigen min fetstil)

Industrialismen håller på att ta slut, att tro nåt annat är att leva i förnekelse. Denna kollaps sprider sig som ringar på vattnet och påverkar allt i vår omgivning.

Det leder inte bara till att ungdomar har svårt att få jobb (oavsett Anders Borgs visioner om motsatsen), det leder till att hela konceptet med dagens sysselsättningsmål allt mer förvandlas till en non sequitur. Det är inte längre bara fel svar, det är helt enkelt fel fråga. Arbetare behövdes för att bemanna industrier etc, när allt mer av traditionella manuella arbetsuppgifter i industrin försvinner finns det inte längre ett behov av stora horder av arbetare och full sysselsättning, som vi är vana vid att tala om den, blir en omöjlighet.

Det leder också till att utbildningen allt mer är ute och cyklar. Mycket av skolans grundstruktur är inriktad på att ”producera kugghjul”. Ersättningsbara, väl specificerade reservdelar till produktionsapparaten. På en abstrakt nivå ”producerar” skolan snickare, sköterskor, bilmekaniker, ingenjörer, socionomer osv osv osv. På en tillräckligt abstrakt nivå är man inte längre tex ”Anders Svensson”, man är en utbytbar snickare som kan placeras i en byggapparat som producerar hem på en industriell skala.

Det är förstås inget fel på att vara ett kugghjul i produktionsapparaten, precis som det inte är nåt fel på att vara lantbrukare i ett postindustriellt samhälle, men precis som det idag bara är några få procent av landets befolkning jobbar med jordbruk så är det nog dags att inse att det kommer fortsätta bli allt färre som jobbar inom industrin eller andra traditionella arbeten. Sen mitten av 60-talet har antalet sysselsatta inom jord- och skogsbruk samt fiske minskat från 12% till 2% och under samma period har andelen industriarbetare minskat från 30% till 17%. Ändå inriktar sig skolan fortfarande till stor del att stämpla ut likformad arbetskraft med klara etiketter till en arbetsmarknad som för en sakta tynande tillvaro.

Ett par tänkvärda citat om ni inte har tid att se igenom klippet:

(14:45) ”Jag letar inte efter folk med kunskap, det kan jag köpa i Indien för 18 spänn i timmen. Jag letar inte efter folk med information, det kan jag köpa i Kina för 16 spänn i timmen. Jag letar efter folk med fantasi, det kan jag betala hur mycket som helst för.” Det räcker inte att vi ökar högskoleplatser i Sverige med tiotusen för att vi tror att vi ska konkurrera med kineserna om dom lägger på sexhundratusen. Värdet på kunskap sjunker i världen just nu. Värdet på kunskap, akademisk utbildning, i världen idag är värd 18 spänn i timmen!

(18:10) Och lever vi i en värld som plötsligt kommer explodera i nya idéer, då sjunker värdet på kunskap och ökar värdet på nyskap. Därför att nyskap är min förmåga att ta till mig nya idéer och ny kunskap och det tänker jag nu argumentera att svenskar är dåliga på. Rättare sagt, vi är bättre än många andra västerländska länder men vi är sämre än vad vi tror.

Nu var jag uppe i Umeå nyligen och så var jag och föreläste och så pratade jag om det här, då kom det fram en man efteråt och skämdes, han var alldeles röd i ögonen, och så sa han såhär: ”Ja, jag vet inte om jag törs berätta det här men du kanske kan använda det i dina föreläsningar. Förra året så gav vi bort en bok till alla elever som gick ut sjätte klass. Det var kartboken. Vi tänkte den kan dom ha nytta av hela livet.”

Det är ju kunskap, eller hur? Nä, för världen förändras. Och värdet av att förstå att världen har förändrats är högre än att hålla på att plugga in massa kunskap. Inklusive Tysk grammatik.

Vi har en skola och ett arbetsliv som inte längre speglar dagens samhälle. Våra politiker verkar inte ha insett det än, eller så har de bara stoppat huvudet i sanden, men den nu förda politiken är en politik som leder till katastrof och som Fredrik Härén konstaterar så håller vi på att bli totalt akterseglade när vi kollektivt står och stampar i stället för att försöka anpassa oss till en värld där kunskap snarare är en rörelse än ett mål. Vi har en skola som fortfarande ser inlärning som något statiskt; vi lär oss fakta utantill, verifierar på prov att det fastnat någorlunda och sen kommer vi ut i en verklighet där den kunskapen är fullständigt föråldrad, om inte omedelbart så ganska omgående.

På liknande sätt är det med modern krigsföring. Den industriella eran gjorde modern massproduktion av vapen och ammunition möjlig, med moderna(re) vapen och större kvantitet av vapen och ammunition kan man skaffa sig ett övertag gentemot sin fiende, vilket tex Tyskland med allierade försökte utnyttja under första världskriget genom att starta kriget när man fortfarande hade ett påtagligt industriellt försprång (och jag borde verkligen skriva vidare på uppföljarna till den posten eftersom det är en väldigt intressant del av historien om man vill förstå dagens värld).

Dagens kommunikationsmöjligheter gör att fördelen av tillgången på vapen på industriell skala urholkas när det resulterar i att man samtidigt förlorar ur ett moraliskt perspektiv när användandet kontinuerligt kan rapporteras till utomstående. För 50 år sen hade en totalitär regim enkelt kunnat bomba sina motståndare till grus utan att speciellt många utomstående hade brytt sig, idag får världen fortlöpande veta i realtid att det pågår.

(Klippet ovan visar en av de krypskyttar Syrens regim använder mot sitt eget folk.)

Det regimen i Syrien kan sägas slåss emot är inte bara ett folk som tröttnat på att leva under en totalitär regim utan även mot ett teknikskifte där den gamla samhällsordningen, som gjorts möjlig genom hiearkiska strukturer och industriell organisation, nu möter en mycket lösare och mer agil ordning där det är mycket svårare att peka ut vem motståndaren är och genomföra en framgångsrik attack mot denne. Efter nästan 400 dagar, efter över 13000 döda, över 65000 saknade personer och tusentals torterade ha regimen fortfarande inte lyckats slå ner upproret och få kontroll över landet trots ett förkrossande militärt övertag.

Det är ur det perspektivet man bör se Kinas nationella brandvägg, Irans planer på ett nationellt Internet och även diskussionerna om en EU-brandvägg, ACTA, CISPA, SOPA etc. Det handlar helt enkelt om kontroll. Den kontroll samhället, företag, militären etc har över enskilda personer via hiearkiska strukturer blir allt svårare att upprätthålla när nationsgränser suddas ut och gamla sanningar blir föråldrade. I ett desperat försök att låtsas som att allt är business as usual tar man till allt kraftigare metoder för att försöka upprätthålla ett allt mer omöjligt status quo.

Men att försöka blockera idéer att sprida sig och hindra fri tillgång till information är dömt att misslyckas, helt enkelt pga konsekvenserna av det Fredrik Härén försöker beskriva i sin idéformel:

Idé = p(k+i)

Det formeln försöker beskriva är att alla idéer är ett resultat att man parar samman kunskap med information och detta skapar en ny idé. Multiplicera detta med antalet personer som har tillgång till kunskap och information och du får summan av alla idéer som skapas.

Ju mer kunskap, ju mer information, ju fler personer, dess fler idéer. Genom att fjärma sig från utvecklingen genom att censurera och blockera kunskap och information leder till färre idéer och med färre idéer, ja, då kommer man på efterkälken. Det är alltså inte en hållbar situation.

Det vi borde ha är ledare som försöker förbereda oss inför framtiden. Det vi har är ledare som gör allt för att vi kollektivt ska köra huvudet i sanden och försöka upprätthålla en illusion att allt är som på 60-talet och det bara är en fråga om att härda ut tills nästa rejäla högkonjunktur kommer, för då blir allting bra igen. Men det blir allt mer uppenbart att nästa stora högkonjunktur aldrig kommer. Det blir allt mer uppenbart att den ekonomiska torkan bara fortsätter och sprider sig och om det får fortgå till sin extrem kommer inte illusionen hålla längre, då kommer den falla samman och samhället kommer kollapsa som en ironisk efterapning av Sovjetunionen.

Det kaos och de umbäranden som kommer bli följden kommer å andra sidan vara industrialismens sista offer. Efter det blir vi helt enkelt tvungna att ersätta industrialismen med något nytt. Vare sig vi har hunnit förberedda oss på det eller ej.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 29 andra följare

%d bloggare gillar detta: