Vad är en kulturskapare?

Jag slängde ut ett påstående att ”Du kan inte skapa kultur” i en chat och fick som första reaktion tillbaka ”Man kan ju isf hävda att man inte kan låta bli att skapa kultur”. Det kan ses som om det råder ett totalt motsatsförhållande mellan de två påståendena, men egentligen gör det inte det. Båda påståendena är sanna för även om ingen egentligen kan bestämma sig för att man plötsligt ska skapa ett skålpund kultur (ungefär som man kan bestämma sig för att man ska bygga en friggebod) så är det samtidigt fullständigt omöjligt att låta bli att kontinuerligt lämna ett kulturellt avtryck i sin samtid.

En definition på kultur är:

  • The totality of socially transmitted behavior patterns, arts, beliefs, institutions, and all other products of human work and thought.
  • These patterns, traits, and products considered as the expression of a particular period, class, community, or population: Edwardian culture; Japanese culture; the culture of poverty.
  • These patterns, traits, and products considered with respect to a particular category, such as a field, subject, or mode of expression: religious culture in the Middle Ages; musical culture; oral culture.
  • The predominating attitudes and behavior that characterize the functioning of a group or organization.

En annan definition är:

Kultur kan definieras som livsmönster t.ex. språk, konst, värderingar och institutioner hos en population som överförs socialt från generation till generation. Kultur har kallats ”levnadssättet hos ett helt samhälle”. Som sådant inkluderar det beteendemönster, seder, klädsel, religion, ritualer, lekar, normer för lagar och moraliska system, liksom trossystem och konstarterna. Kultur refererar ofta till en universell mänsklig kapacitet för att klassificera och kommunicera erfarenheter materiellt och symboliskt. Den höga kulturella förmågan har länge betraktats som en definierande egenskap hos människan.

Vår person är en produkt av vår samtid och vår samtid förändras av det avtryck vi själva gör på den med våra handlingar. Det är en ständigt pågående återkoppling mellan oss individer som resulterar i att samhället och samhällets värderingar hela tiden förändras. Varje individ är en aktiv komponent i en ständigt pågående social mutation, eller remix, av en ögonblicksbild av mänskligheten. För mig ter det sig som en syntes mellan dominoeffekt och kaosteori, ibland finns det direkta, synliga kopplingar och ibland är det nästan omöjligt att utröna orsak och verkan även om det är tydligt att det finns en påverkan eller ett samspel.

Synonymer till ordet ”skapa” är tex ”åstadkomma, bygga, forma, frambringa, komponera, konstruera, mynta, tillverka, uppfinna, generera” bara för att ta några exempel och alla orden har egentligen en sak gemensamt, det handlar om att forma någonting till något nytt. När du bygger eller konstruerar så omformar du råmaterial enligt kända principer och idéer till någonting nytt; en maskin, en byggnad eller något annat ting. Det handlar i praktiken om att bygga vidare på tidigare skapande/formande samtidigt som du sätter din egen prägel på denna omformning och på så sätt lämnar ditt eget avtryck i det som är, och blir, vår gemensamma kultur.

Kulturskapare borde egentligen den process som hela tiden utökar vårat kulturella arv kallas, det samspel mellan omformning och allmän acceptans där en individ bygger vidare på redan existerande kultur för att själv lämna ett avtryck i samtiden, ett avtryck som sen andra kan ta till sig och bygga vidare på för att i sin tur lämna sitt avtryck och på så sätt expandera samtidens samlade kultur.

Kulturskapare är i stället ett ord skapat ur propagandasyfte. Man tar de två orden kultur och skapa, fogar samman dem till en ohelig allians som man sen klistrar dit på allt från Shakespeare till Britney Spears, men precis som alla stora uppfinnare hade medhjälpare som glömts bort så står inga kulturella verk som självständiga 2001-monoliter i kulturlandskapet. Shakespeare ”lånade” till exempel friskt från andra verk och Britney Spears har en hel stab mer eller mindre anonyma personer (hon har tex bara varit delaktig i skrivandet av en minoritet av ”sina” låtar).

Det som blir problematiskt med den nuvarande definitionen i en verklighet där allt fler blir kreatörer är att det artificiellt särskiljer personen från sin samtid och tvingar fram en konstgjord distinktion mellan de som är ”riktiga” kulturskapare och de som inte är det.

Orsaken är förstås en vilja att upprätthålla en upphovsrätt som kanske var vettig (eller åtminstone mer acceptabel) på den tid då skapande och distribution av många former av kultur var både dyrt och komplicerat, till skillnad mot idag, och ett monopol därmed lättare kunde försvaras. Resultatet blir att en ”vild” kreativitet ofta tolkas som upphovsrättsintrång medans ”ordnade” kreativa uttryck accepteras som artistisk frihet.

Det fungerar allt sämre i en verklighet där allt fler som växer upp inte längre kan minnas, eller har en relation, till samhället innan Internet.

Vi känner inte den respekt, som grundades i avståndet mellan den enskilda medborgaren och de majestätiska höjderna, där den härskande klassen befinner sig knappt synligt genom molnen. Vi ser på samhället på ett annat sätt: samhället är ett nätverk och inte en hierarki.

One Response to Vad är en kulturskapare?

  1. Nils Tenmann skriver:

    Skitbra pruttat,,, pratat, skapat och sått för framtidens odling av en preciserad mening om vad ”demokrati” och ”yttrandefrihet” kan handla om och i detta språkrör. ”Kultur” är i mitt tycke ett överbelastat ord, precis vad jag tycker om ordet ”makt” oxå, särskilt när allt fler börja gilla att ”ha” makt… man ska då fråga vad det egentligen är dom menar att de ”har”, som inte andra ”har”… mitt korta svar, är att alla har förmågan till att utöva makt, några är så förmögna till att inte äga några skrupler alls och kan därför älska att utöva makt över andra, andra är begåvade med en medkänsla och skiter i att verka kultiverade för att trycka ned andra med sin etiketterade lärdoms vett och etikett….

    … skapa har vi oxå alla förmåga till… tänk bara på dessa svarta tecken som egentligen inte en enda grek som inte kan svenska kan tyda med mindre än hens fantasi kan skänka dem en mening för hens egen skull och kan hen svenska kan hen skapa en översättning som ingen svensk som inte kan grekiska teckenspråket inte förstår om det greken gjort är en egen berättelse efter bästa fantasi eller förstånd… A = A är en överenskommen definition av identitet, ett slags ”som om” det vore lika med ett och samma. Men ett barn kan se att det inte stämmer, att sanning handlar om att påstå att något är något annat på ett sätt så att man blir trodd…

    … så när jag nu säger, att kultur är som ett tåg med många vagnar förstår man med liknelsen, att det finns inte något som är ”mångkultur” utan bara ett tåg med många vagnar på släp i en och samma riktning… man skulle om riktningen kunna säga med ord från den gamle greken Aristoteles översatta å mena, att vi forskar inte här efter att veta vad det är att vara god, utan för att bli det…. att sedan några småsynta människor inbillar sig att just för att de befinner sig i vagnen längst fram, så är de tågets första klass resenärer per efter lokets definition först till Rom komna med näsorna i vädret… men de har då inte förstått att liknelser är metaforer och metaforer är liknelser, och alltså inte skapelser till för definitionens definita gränsdragning mellan en odling av bärets jordgubbe och en annan odling av människan jordgubbe, även om de som allmänhetsbegrepp är lika lik som bär är kultur…

    Sens moral: den som har behov av att definiera begreppet ”kultur” och ”kulturskapare” uttrycker en vilja att avgränsa sig från andra med näsan över ”skiten”… vi andra nöjer oss med att från fall till fall någorlunda precisera, i erfarenhet av att vi bäst gillar olika, aspekter på sådant som rör vid det vi som människor skapat och definitivt skapar, skiljt från det vi absolut inte har skapat, vare sig vi nu griper det i och med objektiva termer som objektiverade begrepp eller med ett subjektiverat dito, sekulärt betecknat som ”Gud” lika med = tecknet mellan A = A, som är är mellan och efter ”Jag är den Jag är” = JHV…. en slags annan skapelseberättelse… om vad kultur och skapa kan bli…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 29 andra följare

%d bloggers like this: