Bevare oss väl för problemlösande politiker…

Idag kan man läsa i DN att våran vanligtvis väldigt frånvarande statsminister har gjort ett uttalande att vi måste jobba mer, längre och att, för att detta ska kunna uppnås, fler måste få möjlighet att byta karriär under sitt yrkesliv. Artikeln har illustrerats av Hr Statsminister sittandes energiskt framåtlutad, välklädd och placerad i en soffa som, förmodar jag inte helt oavsiktligt, på något sätt är en fantastiskt collage av möbler som tillsammans bildar en slags sinnebild av svenska folkhemmet.

Det här är, för mig, svensk politik av idag i ett nötskal. Ett utspel utan sammanhang av politiker som gladeligen sprider välfriserad information utan att analysera, debattera eller reflektera över innebörden eller, framför allt, ifrågasätta tankarna. När det sker i en del andra länder med dåligt demokratiskt rykte så har vi ett väldigt bra ord för det: Propaganda.

Men svensk media är ju fri, påstås det, så därför är det här förstås inte ett problem i Sverige? Right?

Fel och fel igen. Den så kallade tredje statsmakten har sen länge abdikerat sin traditionell roll som granskare av den officiella makten. Det hade varit trivialt att ta reda på att det tex var alliansen själva som varit mest framgångsrika i att montera ner Komvux, vilket förr var just en populär väg för många att komplettera sina studier inför ett önskat karriärbyte. Märk väl, Alliansen har inte gjort det här på egen hand, även socialdemokratin (med kompisar) lyckades påbörja nedmonteringen på sin tid och jag vet att det blev kärvare för folk i min bekantskap just att försöka ”rycka upp sig” och ”ta tag i sitt liv”. Möjligheten att studera vidare och, kanske framför allt, reparera kassa slutbetyg från grundskola/gymnasie har sakta blivit allt sämre men nu ska alltså samma personer, som varit med om att demontera systemet, fixa alla problem igen? Och detta i en artikel som tydligen ytterligare ska hjälpa till att framhäva Reinfelds landsfadersgestalt?

Bevare oss väl för problemlösande politiker…

Det här går igen i sakfråga efter sakfråga; man orsakar problem genom att man saknar långsiktighet, sen när problemen börjar bli akuta panikfixar man för att visa handlingskraft. Ofta med gamla traditionella fixar som mest börjar likna politisk husmandskost och precis som med husmanskost som stått på värmning lite för länge är smaken mest fadd och tråkig och såsen har fått skinn. Min åsikt om dagens riksdagspolitiker är att de sitter fast i ett svunnet 1900-tal och de metoder och åtgärder som ofta tidigare varit ganska ineffektiva men i alla fall för det mesta harmlösa (om än populistiska) är allt mindre applicerbara på dagens samhälle. Ska jag göra nån slags inventering av dagens riksdagspartier så är det en rätt sorglig samling människor som definitivt stannat för länge på partyt utan att fatta att det var dags att ge sig av för länge sen.

(För lite mer TL;DR-vänligt material kan ni hoppa över punktlistan och läsa summeringen direkt i stället)

  • Socialdemokraterna är ett arbetarparti. Ni vet, de där som faktiskt byggde saker med händerna. Det där som vi i mesta möjliga mån idag låter kineser göra eller lånar in från forna öststater? Visst har Socialdemokraterna problem pga Juholtcirkusen etc, men grundproblemet är och förblir att Socialdemokratin idag har en lösning som saknar problem. Deras ideologi har blivit fullständigt irrelevant men eftersom man verkar totalt hemmablind så vågar man inte peta på ideologin (dvs precis som vanligt de senaste x decennierna) och retoriken blir tom, innehållslös och mållös. Som jag ser det är Socialdemokraterna idag mest en belastning och jag skulle faktiskt inte sakna dem om de försvann.
  • Vänstern insåg att de höll på att bli irrelevanta när Sovjet föll och passade ganska omgående på att byta namn från gamla ärevördiga VPK till bara vänstern. Smart move. Deras retorik och ideologi lider iofs av samma problem som S, men, tja, jag tycker om att det finns ett stolt vänsteralternativ (även om jag inte håller med dem överdrivet ofta) och till skillnad mot S så pågår där i alla fall nån typ av förändringsarbete och man har, trots allt, låtit illa emellanåt när integritetsdebatten varit på tapeten. Tyvärr har man fortfarande visat ett visst mindrevärdeskomplex gentemot S och rättade in sig i ledet när S viftade med lite ministerposter vilket kanske inte inger ett genuint förtroende. Jag hoppas att Vänstern faktiskt får lite mer ryggrad och vågar stå lite mer självständigt för integritet och andra viktiga frågor nu när S skadskjutet flaxar omkring utan att få nån vidare luft under vingarna igen.
  • Miljöpartiet har jag ett slags kärleks/hat-förhållande till. De har så himla rätt i en del frågor men den miljöpopulism skapad av Greenpeace gör att de samtidigt har så urbota tokfel (mer om den i en annan post som verkar ta väldigt lång tid att skriva). Dock, liksom V så hyser jag visst hopp för dem eftersom de verkar mer förändringsbenägna än många av övriga partier och jag tror att mycket av de frågor de driver är viktiga för ett framtida, mer hållbart, samhälle. Däremot anser jag det tragiskt att de övergav kravet på 6 timmars arbetsdag. Visserligen var det, som så ofta när det gäller MP, ett grundläggande feltänk men det var i alla fall rätt trend.
  • Moderaterna gjorde nåt totalt genialt och samtidigt också totalt kortsiktigt inför valet 2006 när de började kalla sig det nya arbetarpartiet. Det är totalt kompromisslös populism och jag önskar att det hade gått att säga att sånt straffar sig, men det deprimerande är att det gör det ju inte. Moderaterna har nog aldrig gått så bra som de gör nu och såhär i backspegeln kan man bra konstatera att Tommy Svensson hade helt rätt i sin kritik redan 2006. Politiken är klassisk högerpolitik, bara förpackad på ett sätt som gick hem hos folk och som, om jag får spekulera lite, gjorde att många som varken kände sig som den klassiske arbetaren (ni vet, den som vi exporterat till främmande land) utan att känna sig helt bekväm i rollen som högerspöke. Det är dock samma gamla trötta 1900-talspolitik som är lika malplacerad som socialdemokratin i dagens samhälle eftersom industrialismen tagit ner skylten och gått vidare. Något som väldigt många verkar ha svårt att fatta…
  • Folkpartiet är ett glatt litet ”Det var bättre förr”-parti. Allt var bättre förr. Man ska lära sig skriva för hand i stället för på modärna elektromackapärer för det var bättre när man gjorde sånt förr. Råtting i ledet och mer disciplin, för så var det förr. Listan kan göras lång, men Folkpartiet har verkligen blivit Bakåtsträvarpartiet. Även liberalismen var bättre förr, kan vi konstatera. Mer dinosaurie än så blir inte svensk politik mer än möjligen…
  • Kristdemokraterna som, till att börja med, behövde startkablar för att över huvud taget ta sig in i riksdagen. Det är en bedrift att vara mossiga redan när man tog sig in i riksdagen, men KD har lyckats med det. De som hjälpte partiet in var…
  • Centern som är ett parti som lyckats med flera katastrofala felbeslut genom tiderna. Samtidigt hyser jag ett visst hopp för C för även om partiet i riksdagen lyckats visa sig vara ungefär lika mossiga som FP i många frågor och har totalt misslyckats med att driva traditionella Centerfrågor (som tex att premiera småföretagandet) så finns det ändå en hel del intern kritik och vad jag förstått så bubblar det en del internt bland folk som inte alls gillar den politiska riktning som Alliansen tagit eller hur C på riksplanet lagt sig platt och spelar med i stället för att faktiskt protestera mot en del av de mer hårresande idéerna. Jag hoppas att kritiken ökar och att C kan skaffa sig en ny, lite modernare, politisk profil som bättre passar 2000-talet.
  • Sverigedemokraterna är ett ensvarsparti. De bemöter varje fråga antingen med sitt standardsvar (”Det var Muhammed som gjorde det!”) eller så drar de fram sitt lapptäcke till partiprogram som mest verkar ihopsytt för att man ska kunna vifta med det i förhoppningen att framstå som Ett Riktigt Parti! Partiprogrammet håller sällan för en närmare granskning, men det är ok för eftersom det är rätt så illa ställt bland övriga partier med så verkar det som att ingen idag ens bemödar sig att titta närmare. Jag är rätt övertygad om att enda orsaken att SD kom in var för att många väljare kände att man ”måste” ju rösta men eftersom alla partier idag upplevs som dagisgrupper där alla ungarna samtidigt fått lågt blodsocker så kändes det lite djävlaranamma att rösta på det parti som ingen jävel egentligen ville ha in i riksdagen (i alla fall inte bland övriga partier). Man kan säga att om KD fick hjälp av C för att ta sig in så fick SD hjälp av hela jämrans riksdagen. Bra jobbat.

Så kontentan av allt detta?

Vi har idag en situation där samhället genomgår en förändring som är större än industriella revolutionen och vi har politiska ledare som inte har en jävla aning om hur drastiskt samhället håller på att förändras under fötterna på dem. De lirar boll med storföretagen (vilket aldrig har funkat i längden, se bara på varvskrisen eller historien om Facit) och försöker låtsas att den nuvarande krisen är nåt man kan förstå ur ett industrikoncept. Dagens politiker är så ur fas med samhället att deras lösningar riskerar att ställa till med mer skada än de problem de försöker lösa och de problem de anser måste lösas är ofta problem för ett gynnat fåtal snarare än generella samhällsproblem.

Forskarna har tittat på de 43 000 största multinationella företagen på jorden. Sedan har man undersökt hur ägandet ser ut.

[…]

Allt mer växte en bild fram som visar att allt färre storföretag faktiskt styr det mesta. Lite drygt 1 300 storföretag visade sig äga nära 80 procent av den multinationella ekonomin. Det betyder att världens mäktigaste ägandekrafter ryms i en vanlig hörsal i en svensk grundskola.

Men undersökningen slutar inte där. En särskild ”supergrupp” av 147 företag – 0,3 procent av hela den multinationella företagsamheten – visade sig kontrollera över 40 procent av omsättningen bland alla företagen, det vill säga en liten grupp på 147 företag som dessutom är starkt knutna till varandra i ett nätverk av ägande, styr i praktiken makten över företag och marknader.

Och den enda kontroll som finns över företagen är en kontroll som de utövar själva genom delat ägande.

Det här är en bild över världskapitalismen som en liten gemensam ägandekraft. Till saken hör att de allra största företagen, de med mest integrerat ägande mellan bolagssfärerna är… banker.

Här finns en engelsk version av nyheten samt en topp-50-lista.

Problemet med det här är att i dagens samhälle där folk fortfarande kan yttra sig (förhållandevis) fritt på Internet och där såna här otrevligheter därmed kommer fram så tappas den kontroll som behövs för den här typen av maktkoncentration. Det är när man försöker återfå kontrollen som det kommer allt mer absurda lagförslag som politiker påverkas till att acceptera och besluta. Det är en kamp mot klockan för ska man tämja Internet måste man göra det snabbt; för varje år som går så växer allt fler medborgare upp med Internet som en självklarhet. När de blir vuxna kan de rösta fram politiker som inte delar storföretagens visioner eller välja den politiska banan och själva bli de politikerna. För de som är unga idag är Internet viktigare än dagens politiker!

För de som växer upp idag är inte längre lojala med gamla tidens företag utan med den nya tidens börsgiganter, IT-företagen, och det enda sätt som dagens giganter (och dess väluppfostrade politiker) kan stoppa detta är genom att i praktiken genomföra en statskupp och införa en polisstat eller regelrätt diktatur. Dagens politiker har gjort sig själva irrelevanta genom sina beslut och det som i praktiken gäller nu är att fördröja och förhala så många beslut som möjligt, för ju mer man kastar grus i maskineriet och fördröjer alla dessa bombastiska, IT-ludditiska beslut, desto mer politiskt omöjligt blir det att alls föreslå dem.

Det är de som representerar de gamla värderingarna och den gamla samhällsordningen som har tidspress, vi har tiden på vår sida. Att hålla ut, att fortsätta protestera eller bidra på annat sätt, är essentiellt. Kan vi bara göra det så kommer vi till slut helt enkelt vinna på walk-over.

Håll ut.

5 Responses to Bevare oss väl för problemlösande politiker…

  1. SBJ skriver:

    Därför skulle man ha vart intelligent, och uppfunnit Replicators som i Star Trek, och ZPM’s som i Star Gate SG1/Atlantis.

    Iof. så skulle man också behöva en militär styrka stark nog att slå tillbaks både USA’s och EU’s samlade arméer för att kunna distribuera dylika uppfinningar. Ett par hundra Space Marine Terminators uppbackade av 50-talet White Stars torde göra susen.

    Nu har jag dock icke tillgång till varken det förra eller det senare, inte heller smart nog att uppfinna endera :/

    • Per "wertigon" Ekström skriver:

      Sakskrivare finns ju redan. Nu kan vi, om inte kostnadsfritt, åtminstone producera det mesta genom att skriva ut det istället för att köpa… :)

      • qeruiem skriver:

        Och när 3D-skrivarna blir allt bättre så kommer vi drabbas av nästa upphovsrättsbråk när folk börjar skriva ut sina egna kopierade telefonfodral, reservdelar till diverse saker, små roliga förbättringar etc osv.

        Jag undrar hur länge politiker mfl kommer kunna köra huvudet i sanden och inbilla sig att det fortfarande är 1990…

  2. Nils Tenmann skriver:

    ”Det är de [ den gällande ordningens lagstiftande och utövande församlingar på statlig, landstings och kommunala nivåer och det representativa partiväsendets politiker inom vårt parlamentariska system ] som representerar de gamla värderingarna och den gamla samhälls- ordningen som har tidspress, vi har tiden på vår sida.”

    Håll ut, protestera och/eller bidra med månatliga penningmedel, ”så kommer vi till slut helt enkelt vinna på walk-over.”

    Min erfarenhet av partibildande verksamhet har gett vid handen, att när det kommer till en precisering av organisationens målparagrafer och handlingsprogram, så sticker fan fram sitt splittrande tryne i detaljerna. Vad pirater än har för organisatorisk ”intern” föreställning, så rekommenderar jag att skynda långsamt med såväl program som organisatoriskt formering.

    Hur ”vi” än tänker oss en mer fördjupad välfärd i en för överskådlig framtid tilltagande ofärd, kommer det för vård del, att handla om en organisering av strävanden i en riktning mot en samhälleligt alltmer personligt spridd och demokratisk deliberativ representationsform. Och det är redan uppenbart för var och annan pirat att språkröret för denna strävan är internets intra-perspektivering av aktioner å delmål på grundval humanistiska värden. Detta behöver egentligen inte sägas, ty det är redan fallet och ännu i sin linda, såhär långt den kommunikativa förutsättningen och det insiktsfulla försprång piraterna har nu och för framtida strider om detta medies demokratiska verktyg.

    Men jag håller viktualiebroderns pessimistiska framtidsutsikter för högst troliga. Reproduktions- perspektivet på ekonomin kommer att mer och mer överskugga produktionsperspektivet och det är i det långa loppen inget att beklaga. Det ligger i förlängningen av en utveckling mot hushållens allt större egenmäktiga representativitet och styrning av sina livsprojekt. Men mycket lidande ska genomlevas dess förinnan.

    Till den gamla statsapparaten hör inte bara dess aktuella parlament och partistrukturer, lagstiftande och utövande församlingar, utan även dömande och verkställande organ. Dessa organ kommer i takt med att det gamla partiväsendet krackelerar och de utomparlamentariska
    aktionerna och de hel och halvkriminella verksamheterna tilltar få större betydelse på gott och ont vad det gäller de humanistiska värdenas fanbärare.

    Här ser jag en möjlig rävsax för piraterna. Om piraterna ser sig tvungna att ställa upp i de nationella valen och vinner ett inflytande innan den gamla parlamentsordningen ser ut att också därmed vara på väg mot en ny representationsordning, vilket jag mycket väl kan tro komma att ske för tidigt på en svag och bräcklig missnöjespopulistisk grund utan politiskt nya strukturer. Då blir det till att administrera och ta ansvar för kaoset utan verktyg för uppgiften.

    Inga jämförelser i övrigt… men den förankring Hamas upparbetade genom skol, vård och annan vardaglig hjälpverksamhet är i överförd mening till våra förhållanden något som måste vara fallet. I annat fall kommer det visa sig att pirater kommer att står där i den gamla jyttjan som generaler utan trupper.

    Jag har sagt det förr, pirater måste gå i argumentativ närkamp med MP. V och f men f.a. där kunskapen finns engagera sig i konkret teknikutveckling bland småföretag och andra lands-
    bygdsinitiativ som redan slåss för sin överlevnad här och var.

    Ps. Se SVT-play och heringen om: IT inför 2020… Problem i ett nötskal!

  3. Pingback: Lite sprit har ingen dött av… « Full Mental Straightjacket

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 29 andra följare

%d bloggare gillar detta: