Hur tänkte ni nu?

Alltså, när jag handlar julklappar eller andra presenter så tycker jag det är praktiskt om antingen personalen slår in klapparna eller det finns tillgång till presentpapper vid inslagningsdiskar så man kan fixa inte bara inköpen utan även inslagningen på en gång och slippa lägga tid på det senare. Dock tycker jag inte det är lika roligt om det står var en vara är köpt eftersom det ofta förtar lite av överraskningen så när tex expediten famlar efter etiketter med butikens namn eller liknande brukar jag avböja, vilket brukar respekteras. Men så idag såg jag av en händelse det presentpapper man erbjuder på Biltema:

Men, alltså. Varför inte bara erbjuda ett neutralt papper som kanske blir en liten aning mindre avslöjande, för vad är annars själva poängen med att slå in presenten i ett sånt här papper? Då kan man ju lika gärna langa över presenten i en Biltemaplastkasse och helt slippa bestyret att försöka vika till snygga veck och få dit tejpbitar utan att de klistrar fast i sig själv eller omgivningen. Hur tänkte liksom den personen på Biltema som bestämde att presentpapperet skulle fungera som marknadsföring med? Eller var det det de inte gjorde?

Tur jag inte brukar ge bort Biltemaprodukter så ofta…

Jessica Joslin

Wow. Den väcker onekligen ett visst habegär och den skulle kunna bli min för den nätta lilla summan av ca 140.000 spänn. *host*

Men för oss som inte riktigt kan hosta upp en summa som motsvarar en fabriksny Ford Fiesta eller Volkswagen Polo så kan vi fortfarande njuta av bilderna.

Borgmästaren vill skrota New Orleans övervakningskameror

Borgmästaren Mitch Landrieu i New Orleans vill skrota projektet med övervakningskameror eftersom han anser att de helt enkelt inte är värda kostnaderna. Efter sju år av tekniska problem, mutskandaler och en totalkostnad på ca 10 miljoner dollar så har systemet bara lett till sex åtal: tre för brott som kamerorna lyckats videofilma och tre för mutor från leverantörer som velat skaffa sig en försäljning till staten. Imponerande…

”Most of us can agree that based on the way that they were installed, based on the way that they operated and the way that they were not maintained, that they were not a good investment,” Landrieu said as he announced his proposal to scratch the program from the city budget.
[...]
”When you really prioritize and you’re asking whether that is the best money spent on trying to make the streets safe, we concluded given our financial pressures and our requirement to the city that we not waste money, that that’s not a good priority for us,” Landrieu said.

Jag är över huvud taget inte alls förvånad…

”Det är integritetskränkande, och begränsar livet för den som är utsatt”

Idag kan man läsa i SvD om en ny lag om fotboja. Notera bildtexten under Ask:

”Det är integritetskränkande, och begränsar livet för den som är utsatt”, säger justitieminister Beatrice Ask om stalkning.

Så att bli konstant övervakad elektroniskt ÄR integritetskrävande enligt Ask, men samtidigt så har Ask uppenbarligen inga som helst problem med att samma elektroniska övervakning ska drabba varenda jävel i hela landet i och med datalagringsdirektivet? Om det nu är integritetskränkande att dömas till fotboja när det finns fog för det, hur kan det vara ok att kollektivt döma alla, skyldig som oskyldig, till samma form av övervakning?

Ska man skratta eller gråta…?

God morgon och välkommen till polisstaten

Piratpartiet: Datalagringen skräddarsydd mot fildelning

Det har idag blivit känt hur den kommande datalagringen ska se ut. Utöver att införa den största övervakningsapparat som Sverige någonsin sett, så bryter nu regeringen sin tidigare försäkran om att bara rikta den mot grov brottslighet. Den ska istället riktas även mot bagatellförseelser som fildelning.

– Det är tyvärr uppenbart att man har konstruerat den största övervakningen någonsin för att kunna sätta dit vanliga hederliga Svensson som byter film och musik med varann, säger Mikael Nilsson, sakkunnig i Piratpartiet. Vi trodde att det bara skulle vara en enorm, ineffektiv och dyr övervakningsapparat. Nu visar det sig att det dessutom är en postorderlag, beställd av upphovsrättsindustrin.

Datalagringen har hela tiden motiverats med att den behövs för att komma åt den grova organiserade brottsligheten, men nu har det alltså framkommit att polisen ska få använda övervakningen för även de mest ringa förseelserna, så som cykling utan hjälm eller fildelning. Det hela kommer fram en dag efter World Internet Institutes rapport om att fildelningen i Sverige positivt nog nått rekordnivåer, och motiveras uttryckligen med att polisen behöver få samma rättigheter som upphovsrättsindustrin fick genom Ipred.

Våra dagstidningar har även de hängt på och rapporterar om denna förändring och riktigt intressant tycker jag det här resonemanget är:

Johan Linander (C) är vice ordförande i riksdagens justitieutskott som kommer att behandla regeringens förslag. Han har tidigare varit kritisk mot datalagringsdirektivet men välkomnar ändå denna förändring.

– Vi kan ju inte ha en lagstiftning som ställer olika krav beroende på vilket brott det är, utan det här är en generell lagstiftning som ger polisen tillgång till de här uppgifterna. Och vi tror att det gör det lättare att utreda de mer prioriterade brotten som just grooming och sexuellt ofredande, säger Johan Linander till P3 Nyheter på Sveriges Radio.

Det här är fullkomligt uppåt väggarna för det kan vi visst. Vi har dessutom alltid haft det med, statens tvångsåtgärder har alltid varit reserverade för vissa typer av brott. Det har aldrig varit ok att häkta personer som går mot röd gubbe, husrannsakan har inte varit en metod som varit ok att använda mot fortkörare, och aldrig någonsin har jag hört talas om att någon fått fängelsestraff för att ha cyklat på gångbana. Sanningen är att den urholkning vi ser av proportionerna mellan tvångsåtgärderna och allvarligheten i de brott som en person misstänkts för sakta har eskalerat till nivåer där rättssamhället numera hotas av godtycklighet och maktfullkomlighet hos myndigheterna.

Det jag också tycker är intressant är att Johan Linander tydligen anser att polisen ska ha samma möjligheter att tillskansa sig information så fort det handlar om Internet men tydligen inte har några problem med att den här lagstiftningen inte är teknikneutral eftersom till exempel posthemligheten fortfarande gäller. Eller så är det bara en tidsfråga innan man gör lagen teknikneutral genom att brottsbalkens fjärde kapitel, åttonde paragraf får ett lämligt litet tillägg som fixar den detaljen (fast inte riktigt på rätt sätt…).

Signaturen Leif D kommenterar på DN:

Finns det inga brottlsingar kan man ju alltid skapa dom. Och om man vänder på det: Och om man ändå är kriminell (fildelare) så varför ska man följa lagen i andra avse[enden]

Många jag talat med har antingen inte insett allvaret än, andra är chockerade över att regeringen verkligen vågat gå så här långt. Själv får jag nog tyvärr säga att min reaktion mest var ett ”redan?”. ATT något i den här stilen skulle komma har jag varit övertygad om rätt länge, men jag trodde att det skulle ta lite längre tid bara. Med den här takten ser jag faktiskt ett fullt möjligt, om än osannolikt, scenario där till exempel Piratpartiet inte ens får ställa upp i valet 2014.

I ett samhälle där man till och med på fullaste allvar ger ett förslag där yttrandefriheten ska begränsas till vissa typer av verksamheter eller vissa ämnesområden känns det som ”all bets are off!” och att man är beredd att slakta vilka heliga kor som helst.

Så välkommen till polisstaten, Svensson. Håll käften och trivs.

Pingat på Intressant.

Läs även Anna Troberg, Mark Klamberg, Integritet och frihet, Anne Kekki, Rick Falkvinge, Ligator, Henrik Alexandersson, MiNimaliteter, Opassande

Andra tidningar: SvT, Norran

Debattartiklar: Anna Troberg, Rick Falkvinge

Slentrianets idéfängelse

När jag gick i skolan hade jag tråkigt. Likt väldigt många andra som led sig igenom skolåren så fick jag höra att det var mig det var fel på, att jag saknade disciplin men jag lyckades ändå ta mig igenom både grundskola och gymnasie med halvdana betyg (periodvis bokstavligt talat sovandes). Efter att ha jobbat några år och insett att arbetsmarknaden krävde universitetsstudier för alla intressanta jobb skrapade jag även ihop ett antal spridda poäng men lämnade även efter mig flera halvt avslutade kurser som det aldrig blev av att jag tog tag i, helt enkelt för att jag tappade intresset.

Det här är symptomatiskt för mig, ge mig något som intresserar mig eller som jag känner ett ansvar för och jag gör klart det på nolltid, säg att jag måste göra nånting och det tar en halv evighet och görs utan entusiasm. På sätt och vis kan man säga att jag fastnade mentalt lite i 6-årsåldern och helt enkelt vägrade att helt acceptera samhällets krav, när samhället ställde orimliga krav revolterade jag och ansågs därmed vara oansvarig. Det var inte en bra egenhet i ett samhälle som fortfarande kan påstås ha varit i de sista skälvande åren av det industriella samhället och det är definitivt inte en bra egenhet i ett post-industriellt samhälle där de flesta institutioner fortfarande kräver ett fyrkantigt tänkande men där den sociala förändringen inte riktigt längre får plats i mallen.

Jag har tidigare många gånger uttalat mig kritiskt mot skolan just för att jag anser att den lider av ”One size fit none”-syndromet eller, om man ska vara snällare, ”Av medelmåttor för medelmåttor”. Skolan är generellt dålig på att anpassa sig efter individen (eller samhällsförändringarna i stort) utan det är i stället individen som ska anpassa sig efter skolan. Många påstår dock att det pågår förändringar och att det har blivit bättre, samtidigt känner jag en del som jobbar (i ett fall jobbade) i skolan och deras bild är att så inte alls är fallet. Lägg sen till att jag, i och med Piratpartiet, lärt känna flera personer som fortfarande går i skolan och som den vägen kompletterar min bild av den så vill jag ändå påstå att det jag hör om dagens skola tyvärr stämmer alldeles för bra med det jag själv upplevde. Man trycker fortfarande igenom runda klossar genom ett fyrkantigt hål.

Idag såg jag följande video och det blev lite av en aha-upplevelse:

Vi har helt enkelt ett skriande allvarligt systemfel i dagens samhälle där vi (eller i alla fall de som styr) fortfarande inbillar sig att vi lever i ett industrisamhälle. Valrörelsen är förstås ett utmärkt tecken på detta där man hela tiden pratade om jobb eller, i brist på jobb, sysselsättning. För 20-30 år sen hade 4% arbetslöshet ansetts vara ett misslyckande, idag är arbetslöshet på en bit över 4% norm men våra politiker har fortfarande samma retorik som de hade när klyschan ”Det som är bra för Ericsson är bra för Sverige” fortfarande var aktuell, men det var förra århundradet. Då kunde vi fortfarande påstå med visst fog att vi levde i ett industrisamhälle, men tecknena på att den eran var på väg att ta slut har varit många.

När vi nu lever i en verklighet där tillverkningsindustrin till stor del lämnat landet så blir förstås utmaningen vad vi ska leva på i stället (länk till SVT play, finns kvar till 16 Januari 2011), men också att även i tanken lämna industrisamhället bakom oss. Idag finns framtiden bland småföretagen men retoriken låter fortfarande som om vi levde på 80-talet där de säkra jobben fanns hos storföretagen. Alexander Bard höll en föreläsning, ”Det nya digitala klassamhället”, där han visionerar om hur utvecklingen kommer påverka oss men även hur vi måste vara beredda att anpassa oss till förändringarna. En mycket bra föreläsning där han tex gav ett lysande exempel på hur våran världsbild är föråldrad och baserad på ett storskaligt, industriellt tankesätt.

När vi talar om historiska tidsåldrar för våran civilisation använder vi ord som stenålder, bronsålder, järnålder etc. Det är begrepp baserade i en idévärld som utgår från tillverkning, de material vi använt oss av genom historien och de revolutioner som denna värld upplevt. Det var adekvat för en värld som fanns då, men den världen har i princip försvunnit och allt fler av oss (för att inte tala om kommande generationer) kommer arbeta med information och kommunikationer.

För DEN världen är inte materialen speciellt betydelsefulla utan i stället är det kanske dags att titta på de revolutioner som kommunikationen upplevt; tal, skrift, tryckpress, Internet. Dessa revolutioner har alla inneburit kompletta förändringar för hela vårat samhälle och Internet är inget undantag. Internet förändrar inte bara nationerna, det förändrar nationernas funktion och suddar ut gränserna mellan nationer, mellan kontinenter och mellan I-land och U-land för Internet sprider kunskap och kontaktnät.

Trots detta lever många av oss i en verklighet som slentrianmässigt utgår från industriella värderingar.

  • Vi ser fortfarande allting som produktion och konsumtion och sen tvingar vi in tjänstesektorn i det tänket med hjälp av vaselin och slägga. En tjänst är inte en kvantitativ enhet som tex en transistorradio eller en ångmaskin, det är dags att vi lämnar styckeförsäljningstänket bakom oss och en gång för alla fattar att data inte ”går sönder” av att användas.
  • Vi pratar fortfarande om sysselsättning som ett självändamål trots att det blir allt mer uppenbart att det helt enkelt inte går att skapa jobb för alla. Det betyder inte att alla inte kommer kunna hitta nåt att göra, eller tom tjäna pengar på vad de gör, men det är dags att lämna storebrorsmentaliteten bakom oss och inse att staten inte vet bäst. Hur ska staten tex kunna inse att det kan finnas en nisch för en smart tjej i Gävle att sälja smycken över Internet?
  • Skolan ”producerar” elever som industrin tillverkar produkter utan att ta hänsyn till individens förmåga, men eftersom alla är individer så lär vi oss olika fort, vissa tar längre tid på sig att förstå något (och riskerar därför att halka efter) medans andra inser omedelbart (och riskerar i stället att bli uttråkade). Ändå ska alla studera i samma takt och det är dessutom närvaroplikt på lektionerna.
  • Vi får fortfarande betalt för antalet timmar vi befinner oss på jobbet men alla som har en fullgod fungerande samling hjärnceller inser givetvis att så fort vi inte pratar om löpande band-arbeten eller liknande tillverkningsindustri där individen inte själv bestämmer takten så finns det inte längre någon direkt koppling mellan hur många timmar vi är på jobbet och hur mycket vi får gjort.

(Kul anekdot; När jag berättade för sambon vad jag skrev om så sa jag ”Tänk om du i stället för att vara tvungen att vara på jobbet 40 timmar i veckan i stället fick en lista på alla saker du skulle vara klar med…” varpå hon avbröt mig och sa ”…så skulle jag vara klar mycket tidigare!” och så är det nog för många. Ändå baseras i princip samtliga jobb fortfarande på kvantifierbara tidsenheter som i många fall blivit praktiskt taget irrelevanta.)

Listan över föråldrade tankesätt kan göras snudd på oändlig men kontentan är att vi försöker använda 1800-talslösningar på 2000-talets samhälle och det funkar inte! Det funkade allt mer kasst på slutet av 1900-talet och det är direkt kontraproduktivt på 2000-talet. Detta är vårat slentrianmässiga idéfängelse och ju längre vi håller fast i det, dess större kommer våra problem att anpassa oss till en föränderlig verklighet bli.

Pingat på Intressant.

Spike Jones, geniet med biltutan

Jag har lyssnat rätt mycket på Spike Jones på sistone, jag får såna ryck ibland helt enkelt. Spike Jones är nog egentligen hedenhös enligt många då han blev känd när en skiva fortfarande snurrade i 78 varv/minut och slogs sönder som en kristallvas om man tappade den i golvet. Trots detta finns det faktiskt fullt njutbara(?) inspelningar av hans framfart, både ljud och till och med i bild ibland.

Den förmodligen mest kända är Der Führers face som var en, ärligt talat, jävligt elak nidsång om Hitler:

Gammal fin, Amerikansk årgångspropaganda, minsann. Självaste Disney var även de indragna i propagandaapparaten (fast det vill de inte låtsas om nu, för de filmerna finns inte med i deras ”kompletta” utgåvor) och i en av deras kortfilmer använde de samma låt, om än anpassad till kortfilmen med Kalle Anka.

Men nu skulle det ju handla om Spike Jones och inte Disney och Kalle Anka. Spike Jones underhöll visserligen trupperna under kriget, men han har även gjort mycket annat som tex förvanskat samtida populärmusik, många av hans uppträdanden var lika geniala som totalt uppåt väggarna galna:


Inte ens klassiska verk gick säkra:


Tyvärr bara ljud på den där sista, men Spike Jones mord på Carmen är helt enkelt för bra för att inte vara med. :)

Det är kanske inte så förvånande att ”Weird Al” Yankovic är väldigt influerad av just Spike…

För de som inte har nåt emot sisådär 60 år gammal musik utan faktiskt vill höra mer av det här så finns det rätt gott om Spike Jones både på Grooveshark och Spotify.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 29 andra följare

%d bloggare gillar detta: