Upphovsfel

Idag kan man läsa att AntiPiratByrån återigen vill att det ska bli hårdare tag mot fildelare.

Det är i praktiken riskfritt att fildela med bittorrentteknik. Nu vill Antipiratbyrån ha nya juridiska sanktioner mot fildelarna. ”Lagstiftaren måste våga modernisera systemet”, säger Antipiratbyråns Henrik Pontén.

Även om Piratpartiet håller med om att ”systemet” måste moderniseras så är PP och APB förmodligen inte överens om detaljerna (eller ens de svepande dragen). Att den nuvarande situationen är ohållbar är dock rätt uppenbart. Rick Falkvinge har gjort en excellent genomgång av upphovsrättshistoria som jag tycker är mycket värd att läsa:

Upphovsrättens smutsiga tillkomst, del 1 av 2
Upphovsrättens smutsiga tillkomst, del 2 av 2

Snabbspolning genom upphosvrättshistorien

I korthet dök upphovsrätten upp som ett sätt att begränsa möjligheten att trycka verk som hovet i Storbritannien inte ville skulle bli tryckta, d.v.s. en ganska direkt form av censur. Vinsten för hovet var förstås åsiktskontroll och vinsten för tryckargillet var en monopolsituation och därmed större vinst. Det engelska ordet, copyright, kommer från den här epoken:

Ordet copyright härstammar från en intern mekanism inom boktryckargillet. Medlemmarna i gillet kom överens simsemellan om vem som hade rätt att trycka (”kopiera”) vilka manus, och detta fördes in i en stor liggare hos London Company of Stationers. Inte nog med att de hade ett monopol som grupp, alltså; de hade dessutom en kartell inom monopolet. Hur som helst kallades detta internt för att en viss tryckare hade the copyright för ett visst manus.

1695 avskaffades upphovsrätten, vilket förstås innebar ett enormt ekonomiskt avbräck för gillet, vilka snabbt satte igång lobbying för att återinföra den igen.

Man menade alltså att eftersom det är så dyrt att tillverka en perfekt kopia, och så billigt att skapa en dålig kopia, så kommer de som skapar sekundära kopior att ha ett väldigt starkt incitament att vattna ur verken, och detta drabbar allmänhetens tillgång på kultur och kunskap. Detta var nu naturligtvis inte det verkliga skälet till att monopolisterna ville behålla sitt monopol, men det var deras retorik.

För att åstadkomma detta menade monopolisterna att det borde finnas ett naturligt ägande till något man skrivit, som skulle tillkomma författaren av ett verk. Ett ägande som förbjuder andra att trycka samma verk. Och om det är ett ägande, så kan detta ägande också köpas och säljas. (Gissa vilka monopolisterna hade tänkt sig skulle köpa rättigheterna.) Detta är första gången termen “intellectual property” dyker upp i historien, och syftet med retoriken var alltså att behålla ett lukrativt monopol som använts för kultur- och kunskapsrepression.

Monopolisterna påstod sig prata å författarnas vägnar i denna diskussion om framtida lagstiftning. Författarna själva, å andra sidan, framförde inga sådana argument alls. I detta avseende har inget förändrats på trehundra år.

1710 återuppstod upphovsrätten i Storbritannien igen, men nu var den drivande kraften främst det ekonomiska intresset hos tryckargillet.

Svenska förhållanden beskriver bloggaren Slowfox i Upphovsrättens skyddstider. Man kan snabbt konstatera att upphovsrättstiden har förändrats ett otal gånger genom historien, mestadels mot längre tider som till exempel förra året, så att förändra den igen kan knappast vara kontroversiellt. Möjligen är det lite oortodoxt att förkorta den, som Piratpartiet vill, men det har faktiskt också hänt.

En annan viktig pusselbit när det gäller upphovsrätt är att allt fler kritiska röster hörs som säger att upphovsrätt inte nödvändigtvis är så himla bra i det stora hela, tex Karl-Henrik Pettersson som skriver på Newsmill:

Det har visats att ett land tillväxtmässigt kan utvecklas väl, ungefär som kringliggande länder, utan patentlagstiftning. Nederländerna och Schweiz fick inte en patentlagstiftning förrän en god bit in på 1900-talet. De klarade sin tillväxt under perioden från 1800-talets mitt fram till första världskriget lika bra som de europeiska länder som under samma period hade en patentlagstiftning. Det tycks som om en nationell patentlag i det fallet inte gjorde någon skillnad. Och det finns historiska exempel på att inte heller copyright gör någon skillnad. Det är känt att under 1800-talet kunde engelska författare, som i sitt eget land var skyddade av copyright, på samma bok tjäna mera pengar på den amerikanska marknaden som saknade copyrightskydd.

Jag vill nu gå ett steg längre och påstå att upphovsrätten, som den ser ut idag, kan missbrukas och att detta inte på något sätt hör till ovanligheterna.

Upphovsrätt och upphovsrätt

Det är vikigt att komma ihåg att det finns två former av upphovsrätt, den ideella och den ekonomiska, och dessa ser dessutom olika ut beroende på vilket land man talar om. Den ideella upphovsrätten finns det inga samhällsproblem med att tala om. Ära den som äras bör är en mycket bra regel som alla borde kunna skriva under på, ändå finns det ett klassiskt undantag där kreatörens ideella rätt sätts ur spel.

I till exempel USA kan den ideella upphovsrätten överlåtas och skivbolagen använder sin oligopolställning för att kunna ställa detta som ett ultimatum för ett kontrakt. Om du öppnar en bok och tittar på de första bladen står det alltid någonting i stil med ”Copyright © Iain M. Banks”, men om du tittar närmare på en CD står det i stället ”Copyright © Sony Music ltd.”. Courtney Love höll ett tal för snart 10 år sedan då hon förklarade precis hur musikbranschen tjänar grova pengar medans musikerna får småsmulor. Väldigt lite har hänt sen dess, förutom att allt fler artister hittar andra vägar att nå ut till sin publik, vägar som gör det möjligt för dem att behålla rättigheterna till sin egen musik.

I Sverige ser reglerna för upphovsrätt annorlunda ut, men jag vet av egen erfarenhet att traditionellt när man som musiker försökte få ett av de hett eftertraktade skivkontrakten för att nå ut med sin musik så befinner man sig i ett underläge i förhandlingarna som i praktiken gör att skivbolagen kan ställa i stort sett vilka krav som helst, vilket de inte är sena med att göra heller. Finns det en obalans i förhandlingspositioner så öppnar det förstås för såna här situationer, något som till exempel Bonniers har visat med all önskvärd tydlighet. Från Wikipedia:

I många länder, bland annat Sverige kan upphovsmannen skriftligen förbinda sig att avstå från att hävda den. Skillnaden kan tyckas vara hårfin men genom att den ideella rätten inte kan överlåtas, så kan till exempel en uppdragsgivare inte lagligen sätta sitt namn på ett verk som någon annan skapat.

Om man inte håller ordning på de två typerna av upphovsrätt blir situationen lätt komisk, vilket bloggen Dexion skriver om i den underbara texten Paraolympics för jurister. Att det är Antipiratbyrån som kritiseras är knappast en händelse, de verkar ofta försöka sammanblanda de två typerna av upphovsrätt. Varför de gör det är rätt enkelt att förstå, om debatten blev nyanserad skulle det snabbt bli tydligt att det inte är artisterna, kreatörerna, som är de stora förlorarna när musiken sprids över Internet, det är skivbolagen.

Upphovsrättens skadliga inverkan på samhället

Den ekonomiska upphovsrätten används för att kontrollera informationsflödet, rent krasst vinner kortsiktig girighet över långsiktig samhällsnytta. Dels sträcker sig upphovsrätten över upphovsmannens hela livstid plus 70 år efter döden och dels appliceras den på områden där det förmodligen från början inte var tänkt att den skulle gälla.

Förutom de exempel som nämnts ovan på där stora aktörer använder sin maktposition i förhandlingssituationer, har den nuvarande upphovsrättslagstiftningen, och dess upprepade förlängningar, resulterat i att 98% av alla upphovsrättsbelagda verk inte är tillgängliga för att man inte vet vem som har rättigheterna till dem. Samma problem finns i Europa och Sverige, men allt eftersom upphovsrättstiden utökats så har det här problemet blivit allt mer akut helt enkelt för att det blir allt vanligare att det inte längre finns kopior kvar när upphovsrätten slutar gälla.

Ett annat problem är när verk digitaliseras och de som gjort digitaliseringsarbetet hävdar förnyad upphovsrätt på kopiorna! Vidare försöker de flesta fortfarande applicera 1900-talets styckförsäljning på dagens digitala media vilket ger ett utmärkt pedagogiskt exempel på hur absurd hela situationen har blivit.

Just denna absurditet, att underhållningsindustrin så länge applicerat styckförsäljning p.g.a. att det varit mest praktiskt att de numera ser styckförsäljning som det mest naturliga, är i mångt och mycket den grundläggande orsaken till att vi idag har hela fildelningskonflikten. Att till exempel musik under i stort sett hela 1900-talet sålts på skivor beror inte på att musik måste säljas på det sättet utan för att det var det enda vettiga sättet att distribuera musik, men nu är styckförsäljningen så pass etablerad att det helt enkelt är svårt för många att tänka utanför lådan och att dessa (som ofta representerar underhållningsindustrin) då hamnar i konflikt med IT-generationen (som definitivt har hoppat ur lådan för gott) är oundvikligt.

På sätt och vis är Spotify ett kompatibilitetsinterface mellan det gamla och det nya, konsumentinterfacet (själva klientmjukvaran) aspirerar på att vara anpassat till dagens IT-kultur med streaming av godtyckligt antal sånger för en fast månadskostnad eller reklaminslag, men samtidigt har betalningsmodellen mot skivbolag/artister fortfarande en fot kvar i 1900-talets verklighet. Att den här modellen inte kommer hålla i längden är förmodligen självklart för alla som är del av IT-generationen, men än så länge funkar det även om det fortfarande uppstår en del dissonanser p.g.a. kulturinkompatibilitet.

Precis samma kulturkrock har resulterat i att APB nu vill ha hårdare tag mot fildelning, men frågan är hur mycket det kommer påverka. Min gissning är att oavsett hur hårt man försöker förhindra fildelning genom allt mer drakoniska lagar och konservativa värderingar så går det inte att stoppa helt enkelt för att fildelningen anpassar sig genom att fortsätta hitta nya tekniska lösningar.

Så den stora frågan är inte hur upphovsrättsindustrin ska kunna stoppa fildelning (det kan de inte), den stora frågan är hur länge upphovsrättsindustrin ska tillåtas påverka våra lagar, montera ner våran integritet och på andra sätt genomföra gruppbestraffningar.

Därför heter den här blogposten upphovsfel – det är helt enkelt fel på upphovsrättslagstiftningen som den ser ut idag och den måste förändras för att passa dagens samhälle.

Pingat på Intressant.

Andra som skriver är Artemis novii, Free and thinking, Mina moderata karameller, Henrik Alexandersson, Satmaran, Leo Erlandsson, Karl Sigfrid, Blågrön röra, Copyriot, Enligt min humla, Ravenna och Unni Drougge.

About these ads

4 Responses to Upphovsfel

  1. 420 skriver:

    Lägg märke till bilden i artikeln där Henrik Pontén själv påpekar att han är American Gangster i upphovsrättsmaffians nätverk.

  2. Pingback: Spotify – en misslyckad affärsmodell? « Full Mental Straightjacket

  3. Pingback: pawn shops tampa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 29 andra följare

%d bloggare gillar detta: